IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland utför IVL mätningar i skogliga provytor på sex platser i länet. Nedfall av luftföroreningar mäts på fem av dem, och mark­vattenkemi mäts på samtliga platser. Vid en plats, Timrilt, mäts även lufthalter och nedfall på ett närliggande öppet fält. Den längsta tidsserien finns i tallskogen i Söstared i norra Halland, där mätningar startades 1989. Målet med nuvarande Program 2011 inom Krondroppsnätet är att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Halland är tillsammans med Skåne det län som fått ta emot mest nedfall av svavel och kväve, på grund av det geografiska läget i sydväst. Inget av miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning och Ingen övergödning bedöms vara möjligt att nå till 2020. Cirka 80 procent av länets sjöar bedömdes vara försurade år 2010, och andelen mark med hög eller mycket hög surhetsgrad enligt bedömnings­grunderna för skogslandskapet är 50 procent i den landsdel som Halland tillhör, sydvästra Sverige. Mätningarna visar på en minskande trend för svavelhalter i luft i Timrilt, samt i svavelnedfall till skogsytorna. Även svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant. Detta visar att de senaste decennniernas utsläppsminskande åtgärder har varit lyckosamma. Mätningarna i markvattnet visar dock att marken fortfarande är starkt försurad i stora delar av länet, med generellt lågt pH, och ANC under 0, vilket visar på att det inte finns någon buffrande förmåga i markvattnet. Ett undantag är Söstared, med pH mellan 5,3 och 5,8 och ANC över 0 under 2013. På två platser har ANC ökat signifikant, i Vallåsen och Söstared, medan det inte finns några trender på övriga platser. Lufthalterna av kvävedioxid har minskat i Timrilt, vilket även avspeglas i nedfallet av nitratkväve på öppet fält. För lufthalter av ammoniak och nedfall av ammoniumkväve finns inga signifikanta trender. Minskningen i nedfall av nitratkväve slår igenom även i det totala nedfallet av oorganiskt kväve, som minskat signifikant. Minsk­ningen är dock relativt liten och nedfallet de senaste tre åren har varit mellan 10 och 15 kg per hektar och år, vilket är avsevärt högre än den kritiska belastningen, 5 kg per hektar och år, som baseras på effekter på markvegetation. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet är vanligt förekommande i Halland. Detta visar att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, och innebär en potentiell risk för kväveutlakning till ytvatten. Halterna har generellt varit kraftigt förhöjda i Djupeåsen, Timrilt, Vallåsen och Kullahus. I Timrilt ledde stormen Gudrun till ytterligare förhöjning av nitratkvävehalterna, då ytan drabbades av stormfällning. Borgared hade mycket låga halter innan stormen Gudrun, men kraftigt förhöjda halter därefter. Enbart Söstared i norra Halland har haft mycket låga nitratkvävehalter under hela mätperioden.