Den här studien har till syfte att sammanställa kunskapsläget rörande slängda tobaksprodukters miljöpåverkan och är uppdelad i tre områden: litteraturbaserad undersökning av kunskapsläget, mindre enkätstudie och exemplifierande beräkningar.
Inom litteraturstudien har internet och forskningsdatabaser använts för att söka efter svensk- och engelskspråkiga artiklar och rapporter. Enkätstudien har riktats till ca 55 personer vid reningsverk och reningsverksorganisationer. De exemplifierande beräkningarna har utformats efter tillgången på information. De har bland annat syftat till att kvantifiera mängder av kadmium, bly, nickel och kvicksilver som uppkommer från tobaksanvändare inom ett definierat område.
Utifrån antagandet att all konsumerad röktobak (cigaretter, rulltobak, piptobak och cigarr/cigariller) samt snus når reningsverken så har mängderna satts i relation till andra källor till metaller i samma område t.ex. avloppsvatten från hushåll och luftdeposition. Beräkningar har också utförts för att försöka uppskatta tobaksskräpets påverkan på vattenmiljö och vattenlevande organismer. Här har enbart mängder från tobaksskräp i form av röktobak beräknats eftersom det finns viss information om antalet fimpar som ligger på gatan medan sådan information saknas helt för snus.
I och med att tobaksskräp hamnar på gatan kan det via dagvattnet transporteras till en recipient och påverka denna. Då graden av miljöpåverkan beror av den koncentration som uppstår i recipienten har bidraget av tobakskräp beräknats för den kända ytan Kungsholmen ö och den kända volymen Karlbergskanalen som används som exempelrecipient och således mottagare av dagvatten från Kungsholmen ö.
Baserat på tillgänglig information har tre scenarier för vilka mängder tobaksskräp som kan uppkomma beräknats utifrån:
1. Antalet fimpar som har hittats på gatan (dvs. en ögonblicksbild där vi inte vet hur länge skräpet har ansamlats.
2. Enkätstudier av hur många fimpar som rökare slänger på gatan per dag.
3. Worst case scenario som innebär att allt kadmium i konsumerad röktobak alternativt alla fimpar som uppstår under en dag når recipienten.
Med antagandet att dessa olika tobaksmängder når Karlbergskanalen har de uppnådda koncentrationerna i Karlbergskanalen beräknats och satts i relation till dels EU:s gränsvärde för kadmiumEG i inlandsytvatten och dels ett eget beräknat gränsvärde för fimpar (Predicted No Effect Concentration, PNECfimp) där ingen effekt i miljön förväntas. Gränsvärdet för fimpar har beräknats utifrån resultat från ekotoxicitetstester för att kunna bedöma fimparnas påverkan i miljön.
Tobak innehåller ett stort antal ämnen och då den brinner bildas ytterligare ämnen som kan hamna i fimpen. Dessa ämnen kan vart och ett vara toxiskt men tillsammans kan de också ha en additiv effekt så att fimpens totala toxicitet är summan av de ingående ämnenas toxicitet. Det är inte heller ovanligt att ämnen i blandningar har en synergistisk effekt i förhållande till varandra, vilket innebär att blandningens samlade toxicitet till och med kan vara större än summan av de ingående ämnenas toxicitet. Att det beräknade gränsvärdet PNECfimp är mycket lägre än gränsvärdet för kadmiumEG illustrerar att fimpen innehåller flera giftiga ämnen.
Sammantaget visar analysen att fimpars toxicitet skulle kunna utgöra ett problem för vattenmiljöer. Dvs. den giftighet alla de ämnen som finns i fimparna uttrycker sammantaget gör att framförallt mindre recipienter riskerar att påverkas negativt. I analysen har Karlbergskanalen använts som mottagare av fimpar från Kungsholmen ö och vid antagandet att varje rökare slänger 1,7 fimpar per dag så överskrids gränsvärdet för fimpar redan efter en dags fimpansamling. Även om inte alla fimpar når recipienten så hamnar nya fimpar på gatan varje dag vilket gör att recipienter med dåligt vattenutbyte blir extra känsliga.
Resultaten indikerar således att det antal fimpar som hamnar på gatan i storstadsområden riskerar att ha en påverkan på mindre vattenrecipienter och det bör vara av intresse att analysera vart dagvattnet från de mest fimpnedsmutsade områdena leds. Miljöeffekten i exempelrecipienten baserat på kadmium från slängd tobak visade sig vara obetydlig då den beräknade kadmiumkoncentration blev mycket lägre än det befintliga gränsvärdet för kadmium också för worst case scenariot.
Som jämförelse är tillskottet från luftdeponerat kadmium betydligt större än det maximala tillskottet från röktobak inom det analyserade området. På samma sätt är tillskottet av nickel, bly och kvicksilver från luftdeposition mycket högre än tillskottet från röktobak som slängs på gatan. Om allt tobaksrelaterat kadmium i värsta fall skulle nå reningsverket så utgör bidraget trots detta enbart en tredjedal av bidraget från urin + fekalier från samma område. Vad gäller tillskottet av nickel, bly och kvicksilver från tobak så är bidraget, även om all tobak når reningsverket, mycket litet i jämförelse med de mängder som tillförs reningsverken från hushållens avloppsvatten.
IVL Svenska Miljöinstitutet, 2013.