På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet startade 1985, och 2011 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målet är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på mätresultat i kombination med modellering av kommunvis deposition och av antropogent försurade sjöar.Svavelemissionerna i Europa har minskat med 82 % sedan 1990, vilket återspeglas bland annat i nedfall av svavel till skog och halter av svavel i markvattnet. Det sura nedfallet har dock tömt marken på buffrings-kapacitet, och det tar lång tid innan marken återhämtar sig. Det har skett en betydande återhämtning från försurning hos länets sjöar, men 50 % av sjöarna, främst i den sydvästra delen av länet, bedöms fort-farande som antropogent försurande. Detta är avsevärt högre än gränsen i det regionala miljömålet som skulle vara uppnått 2010. Återhämtningen är starkt beroende av storleken på det kvarvarande sura nedfallet. Sjöarna kan inte förväntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. pH i markvattnet är fortfarande så lågt och halten oorganiskt aluminium i markvattnet är fortfarande så hög att det finns risk för fortsatt försurning och betydande skador på ekosystemet. Kväveemissionerna i Europa har endast minskat med 47 % för kväveoxider och 25 % för ammoniak sedan 1990. I luft syns minskningen endast i minskande kväveoxidhalter. För kvävenedfall är det svårare att påvisa tydliga trender. Interncirkulationen i trädkronorna gör att det ej går att använda krondroppsdata. För kväve-nedfall på öppet fält syns ingen signifikant minskning i länet. Den kritiska belastningen för skogsmark över-skrids kraftigt i länet. En hög kvävebelastning kan leda till förändringar hos växtligheten så väl som till negativa effekter för både övergödning och försurning. I slutändan kan ett högt kvävenedfall medföra att nitrat läcker ut till grundvatten och rinnande ytvatten. Markvattenmätningarna i länet visar dock ännu inte på något generellt begynnande läckage av nitrat från skogsmarken i Västra Götalands län. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. I Västra Götalands län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 50 och 70 % beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) och stubbar tas ut. Andelen är dock något överskattad då kvävets bidrag till försurningen begränsats till försurningseffekten efter avverkning. Resultaten visar att det är viktigt att minskningen i svavelemissioner fortsätter och att åtgärder vidtas för att kunna minska kväveemissionerna. Arbete med detta måste göras i lokal och regional skala såväl som nationellt och internationellt. Vidare är det viktigt att skogsbrukets försurningspåverkan inte ökar. För-surningen vid uttag av GROT kan motverkas genom näringskompensation.