Kunskapsläget angående rening av rökgaser vid krematorier har utretts utifrån resultat från mätningar vid krematorier och vad som är känt genom litteraturen angående kvicksilvers egenskaper och reaktivitet med selen. Utredningen har initierats av den debatt som pågått under lång tid och som till viss del kommit att fokuseras kring kvicksilvers fysikaliska egenskaper i rökgassammanhang. Bland annat har det befarats att kvicksilver från krematorier inte kan renas på traditionellt vis, på grund ämnets förmåga att diffundera ut genom ugn och rökgaskanalens väggar. Dessa farhågor har gett förespråkare för en alternativ reningsmetod, selenmetoden, ett visst gehör. Selenmetoden tillämpas nu som enda reningsmetod för kvicksilver vid 9 krematorier i Sverige. Tillgänglig kunskap om kvicksilver visar dock att det inte finns någon grund för antagandet att kvicksilver i betydande mängd orenat kan avgå från krematorier via diffusion. Därmed finns inte några belägg för att traditionell reningsmetod, d.v.s. rening med aktivt kol, inte fungerar tillfredsställande. Det finns även övertygande experimentella belägg för att kvicksilver och selen i gasfas inte reagerar med varandra. Därför saknas förutsättning för att selenmetoden skall fungera på det sätt som föreslagits. Dock har man vid de flesta krematorier valt att installera traditionell reningsteknik. Vid utgången av 2009 har moderna ugnar och avskiljning av kvicksilver med kolfilter hittills installerats vid 41 av landets 66 krematorier. Eftersom dessa installationer inkluderar merparten av de större anläggningarna sker idag 82 % av alla kremeringar vid krematorier med effektiv rökgasrening. Den totala reningseffekten kan uppskattas till nära 80 %.