Vid renovering eller byte av kontor är det vanligt att möbler och fasta interiöra byggprodukter rivs och går till avfallshantering utan värdering av befintligt skick. Bygg- och rivningsavfall är den största avfallsströmmen i Sverige, undantaget gruvavfall, och uppgick år 2016 till drygt tio miljoner ton. I statistiken ingår inte möbler, som oftast slängs som brännbart av en annan aktör innan rivningen av fast interiör sker. En anpassad lokalanpassningsprocess som möjliggör återbruk av interiöra produkter kan bidra till ett mer resurseffektivt byggande med minskade avfallsmängder, minskade kostnader, minskad klimatbelastning och bättre hushållning av naturresurser. Denna rapport riktar sig till alla aktörer som har inflytande över produktval i samband med lokalanpassningar av kontor, och har målet att skapa ett utökat kunskapssunderlag som kan stödja ökat återbruk av möbler och fasta interiöra byggprodukter i samband med dessa processer. Detta har gjorts med utgångspunkt i fallstudier av lokalanpassningar av IVL:s kontor i Göteborg och Stockholm. Fallstudiernas återbruk har utvärderats i form av påverkan på avfallsmängder, växthusgasutsläpp och projektkostnader. Erfarenheter kring avgörande steg i lokalanpassningsprocessen och förslag på nya arbetssätt för olika aktörer har även sammanställts i en arbetsguide för återbruk.
Vid renovering av kontor är det vanligt att möbler och fasta interiöra byggprodukter rivs och går till avfallshantering utan värdering av befintligt skick. Denna studie utvärderar det återbruk av kontorsinteriörer som utförts i samband med anpassning av IVL:s kontor i Göteborg och Stockholm, och dess effekter på avfallsmängder, klimatutsläpp och projektkostnader. Studien presenterar även en arbetsguide för återbruk baserat på erfarenheter från dessa fallstudier.