Inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor (MBR) har analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Antalet prover är för litet för att dra några långtgående slutsatser och de resultat som redovisas ska endast ses som indikationer. Halterna i inkommande vatten är någorlunda lika för de flesta ämnen vid de undersökta verken. Undantag är bland annat DEHP och klorparaffiner som är högre vid Öns reningsverk i Umeå samt tributylfosfat, siloxaner och några perfluororganiska ämnen som är högre i de båda stockholmsverken. Traditionella parametrar som t ex biokemisk syreförbrukning (BOD), totalfosfor och totalkväve visar att stockholmsverken har ett mer koncentrerat inkommande vatten. Jämfört med tidigare undersökningar av inkommande avloppsvatten ligger några av ämnena, t ex tetracyklin, hydroklorthiazid, diklofenak och de flesta siloxaner, högre i vår undersökning. Många läkemedel (särskilt paracetamol) samt PBDE uppvisar i stället lägre halter än förut. Reduktionen är generellt sett större i stockholmsverken och Himmerfjärdsverket än i Umeå. Det är viktigt att komma ihåg att reduktion i många fall inte beror på nedbrytning utan på att ämnet avskiljs till slamfasen. Det kan också uppstå nedbrytnings- och omvandlingsprodukter av ämnen vid reningsprocessen som inte detekteras då de inte ingår i analysen. Några ämnen uppvisar negativ reduktion, ett även tidigare uppmärksammat fenomen som framför allt visats bero på jonsuppression orsakad av konkurrens mellan det undersökta ämnet och den komplicerade matris som inkommande avloppsvatten utgör. I utgående vatten är halterna av de flesta undersökta ämnen vatten i nivå med tidigare undersökningar. Ett undantag är de oförklarligt höga halterna av hexametyldisiloxan i Henriksdal. Försök med filtrering av utgående avloppsvatten från Henriksdal antyder att några av läkemedlen är partikelbundna, t ex sertralin, citalopram, amlopidin och propranolol. YES-tester visar att den östrogena effekten av avloppsvattnet reduceras med över 90 % efter rening utom i Umeå där effekten avtar mindre än 10 %. Detta, liksom den sämre reduktionen av en del andra ämnen i Umeå, beror troligen på att Umeå inte drivs med kväverening som de övriga verken. Kväverening har tidigare har visats underlätta reduktion av bland annat läkemedel. Antalet bakterier i utgående vatten är betydligt lägre efter MBR än i de övriga verken vilket var förväntat med tanke på storleken på membranens porer. Antibiotikaresistenta bakterier förekommer i alla utgående vatten utom efter MBR. MBR avskiljer även mikroplastpartiklar och icke-syntetiska fibrer betydligt mycket bättre än Henriksdals reningsverk. En jämförelse av analysresultaten vid denna undersökning med parallella prover från ett annat laboratorium visade på stora skillnader i rapporteringen av ftalater medan PBDE- och klorparaffiner blev någorlunda lika.
Inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor (MBR) har analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Antalet prover är för litet för att dra några långtgående slutsatser och de resultat som redovisas ska endast ses som indikationer. Halterna i inkommande vatten är någorlunda lika för de flesta ämnen vid de undersökta verken. Undantag är bland annat DEHP och klorparaffiner som är högre vid Öns reningsverk i Umeå samt tributylfosfat, siloxaner och några perfluororganiska ämnen som är högre i de båda stockholmsverken. Traditionella parametrar som t ex biokemisk syreförbrukning (BOD), totalfosfor och totalkväve visar att stockholmsverken har ett mer koncentrerat inkommande vatten. Jämfört med tidigare undersökningar av inkommande avloppsvatten ligger några av ämnena, t ex tetracyklin, hydroklorthiazid, diklofenak och de flesta siloxaner, högre i vår undersökning. Många läkemedel (särskilt paracetamol) samt PBDE uppvisar i stället lägre halter än förut. Reduktionen är generellt sett större i stockholmsverken och Himmerfjärdsverket än i Umeå. Det är viktigt att komma ihåg att reduktion i många fall inte beror på nedbrytning utan på att ämnet avskiljs till slamfasen. Det kan också uppstå nedbrytnings- och omvandlingsprodukter av ämnen vid reningsprocessen som inte detekteras då de inte ingår i analysen. Några ämnen uppvisar negativ reduktion, ett även tidigare uppmärksammat fenomen som framför allt visats bero på jonsuppression orsakad av konkurrens mellan det undersökta ämnet och den komplicerade matris som inkommande avloppsvatten utgör. I utgående vatten är halterna av de flesta undersökta ämnen vatten i nivå med tidigare undersökningar. Ett undantag är de oförklarligt höga halterna av hexametyldisiloxan i Henriksdal. Försök med filtrering av utgående avloppsvatten från Henriksdal antyder att några av läkemedlen är partikelbundna, t ex sertralin, citalopram, amlopidin och propranolol. YES-tester visar att den östrogena effekten av avloppsvattnet reduceras med över 90 % efter rening utom i Umeå där effekten avtar mindre än 10 %. Detta, liksom den sämre reduktionen av en del andra ämnen i Umeå, beror troligen på att Umeå inte drivs med kväverening som de övriga verken. Kväverening har tidigare har visats underlätta reduktion av bland annat läkemedel. Antalet bakterier i utgående vatten är betydligt lägre efter MBR än i de övriga verken vilket var förväntat med tanke på storleken på membranens porer. Antibiotikaresistenta bakterier förekommer i alla utgående vatten utom efter MBR. MBR avskiljer även mikroplastpartiklar och icke-syntetiska fibrer betydligt mycket bättre än Henriksdals reningsverk. En jämförelse av analysresultaten vid denna undersökning med parallella prover från ett annat laboratorium visade på stora skillnader i rapporteringen av ftalater medan PBDE- och klorparaffiner blev någorlunda lika. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
I denna rapport har inkommande och utgående avloppsvatten från Henriksdals reningsverk, Himmerfjärdsverket och Öns reningsverk i Umeå samt pilotanläggningen Hammarby Sjöstadsverket med sin membranbioreaktor analyserats med avseende på en rad läkemedel, organiska miljöföroreningar och bakterier samt testats för östrogen aktivitet. Mikroplaster analyserades vid två av verken.