Ammoniumåterkoppling kan både bidra till en förbättrad kväverening och en minskad energiförbrukning på avloppsreningsverk med kväverening. Denna rapport sammanfattar erfarenheter från implementering och utvärdering av ammoniumåterkoppling på Henriksdals reningsverk, Käppalaverket och Himmerfjärdsverket under åren 2010 till 2014. Arbetet har gjorts i samarbete med Uppsala universitet. De viktigaste budskapen från rapporten är att en PI-regulator som är korrekt implementerad och trimmad räcker långt, ha gott om tid för utvärdering och se till att utrustningen fungerar tillfredsställande samt kom ihåg att en ändrad reglering både medför kostnader och nyttor. PI-regulatorn (proportionell-integrerande) är den vanligast förekommande regulatorn inom processindustri. En ammoniumregulator på ett reningsverk beräknar ofta ett börvärde till en annan regulator, vilket normalt är en syreregulator i biosteget på reningsverket. Detta skapar en s.k. kaskadkrets vilket ställer lite speciella krav på implementering och trimning av regulatorerna. Tänk också på att kväverening är en långsam process som behöver en långsam regulator. Ammoniumbörvärdet är ett viktigt hjälpmedel för att påverka vilket den genomsnittliga utgående ammoniumhalten blir, men man kan också använda den högsta och lägsta tillåtna syrehalten för att uppnå samma sak. Om en utvärdering av och jämförelse mellan olika styrstrategier görs behövs gott om tid. Det första som man behöver göra är att gå igenom givare och annan utrustning för att se så att utrustningen fungerar som de ska. Ofta medför väderförhållanden, problem med utrustning eller slamproblem att försöken försenas. Ett års försök behövs på många verk för att få fram en representativ utvärdering mellan två styrstrategier p.g.a. skillnader mellan årstider. En kostnads-nyttoanalys möjliggör en bättre jämförelse mellan styrstrategier än om man endast fokuserar på t.ex. skillnaden i energiförbrukning. Två viktiga faktorer som påverkar utfallet av en sådan för just ammoniumåterkoppling är hur stort verket är och behov av investering och underhåll av ny utrustning. Ammoniumåterkoppling utvärderades under 8 till 12 månader på Henriksdals reningsverk, Käppalaverket och Himmerfjärdsverket. Energibesparingen var mellan 7 och 19 procent och återbetalningstiden varierade mellan några månader och 4 år. Återbetalningstiden var som längst på den anläggning som hade störst energibesparing, men också stört behov av investering i ny utrustning. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
Erfarenheter från implementering av ammoniumåterkoppling vid reningsverk. De utvärderade reningsverken är Henriksdal, Käppalaverket och Himmerfjärdsverket.