IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och mark­vattenkemi på sex platser i länet. Vid en plats, Hissmossa, mäts även lufthalter. I Hissmossa samt Stenshult mäts även nedfall på ett närliggande öppet fält. Den längsta tidsserien i länet finns i granskogen i Arkelstorp i nordvästra Skåne, där mätningar startades 1988. Målet med nuvarande Program 2011 inom Krondroppsnätet är att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Skåne är, tillsammans med Halland, det län som fått ta emot mest nedfall av svavel och kväve, på grund av det geografiska läget i sydväst. Inget av miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning och Ingen övergödning bedöms vara möjligt att nå till 2020. Cirka 20 procent av länets sjöar bedömdes vara försurade år 2010, och under 2012 spreds 1910 ton kalk i sjöar och vattendrag i länet. Andelen mark med hög eller mycket hög surhetsgrad enligt bedömningsgrunderna för skogslandskapet är 50 procent i den landsdel som Skåne tillhör, sydvästra Sverige. Mätningarna visar på en minskande trend för svavelhalter i luft i Västra Torup/Hissmossa, samt i svavelnedfall till skogsytorna. Även svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant på flertalet ytor. Detta visar att de senaste decenniernas utsläppsminskande åtgärder har varit lyckosamma. Mätningarna i markvattnet visar dock att marken fortfarande är starkt försurad vid alla ytor utom vid Baldringe, där markkemin varierat kraftigt under de tre första åren. På övriga ytor är pH generellt lågt och ANC är under 0, vilket visar på att det inte finns någon buffrande förmåga i markvattnet. ANC har ökat på en av provytorna, Arkelstorp, men inte de andra ytorna med långa tidsserier, Kampholma och Maryd. Det finns inga signifikanta trender i lufthalter av kvävedioxid eller ammoniak och inte heller för nedfall av nitratkväve eller ammoniumkväve. Nedfallet på öppet fält har varierat mellan 7 och 17 kg per hektar och år, vilket är högre än den kritiska belastningen 5 kg per hektar och år, trots att inte torrdepositionen till skog finns med. Den kritiska belastningsgränsen baseras på effekter på markvegetation. Förhöjda halter av nitratkväve i markvattnet är vanligt förekommande i Skåne. Halterna har generellt varit kraftigt förhöjda i Arkelstorp, Hissmossa, Stenshult och Baldringe, men inte i Kampholma och Maryd. Detta visar att det ofta finns mer kväve i ekosystemet än vad skogen kan ta upp i denna del av landet, vilket innebär en risk för utlakning till ytvatten.