I denna rapport redovisas resultaten från mätningar inom Krondroppsnätet i Värmlands län under perioden från oktober 2012 till september 2013 och relateras till tidigare års mätningar. Vidare redovisas andra aktiviteter med anknytning till Krondroppsnätet. Andelen försurade sjöar (större än 1 ha och inkluderande försurade kalkade sjöar) beräknades år 2010 till 36 procent för Värmlands län, vilket kan jämföras med ett medelvärde för landet som helhet på 10 procent. Försurningen av mark och vatten beror av flera samverkande faktorer; nedfall av svavel, läckage av kväve från skogsmarken samt skogsbrukets försurande påverkan genom bortförsel av buffrande näringsämnen. Lufthalterna av SO2 i länet, liksom nedfallet av svavel till skogen, har minskat i takt med minskade utsläpp i Sverige och i Europa. Generellt pågår i länets granskogar en återhämtning från försurning i markvattnet. Vid vissa platser, särskilt på senare år, går utvecklingen dock åt fel håll, där vissa indikatorer för försurning försämras. I länets östra delar kan det finnas försurningsproblem även i tallskog. Vid Blåbärskullen i mellersta Värmland har kvävenedfallet med nederbörden minskat signifikant. Detta är en av få lokaler i Sverige som visar på en minskaning av kvävenedfallet. Det total kvävenedfallet till granskogen ligger runt 5-6 kg N/ ha/ år, vilket i viss utsträckning överskrider kritiskt belastningen för skogsmarken i Sverige, 5 kg N/ha/år. Dock uppträder relativt sällan förhöjda nitrathalter i markvattnet i växande skog inom länet. Aspekter kring skogsbrukets försurande inverkan, kvävegödsling av skogsmark, fördjupad utvärdering av miljömålet samt EU:s luftvårdspolitik diskuteras också i rapporten.