I denna rapport redovisas hur halter av kvicksilver, kadmium och bly i svensk fisk och skaldjur förhåller sig till de saluföringsgränsvärden som finns inom EU. De arter som undersökts är abborre, gädda, gös, lake, sill/strömming, havskräfta, hummer och signalkräfta. De vattenområden som i huvudsak studerats är sådana med relevans för det svenska yrkesfisket. Resultaten visar på att det är för kvicksilver som saluföringsgränsvärdet riskerar överskridas, inte bly och kadmium. Risken för överskridande av gränsvärdet för kvicksilver gäller dock inte alla arter och vattenområden. Kvicksilverhalter omkring gränsvärdet visade sig framför allt förekomma i fisk från Norra Vänern och Gävlebukten, medan fisken från de flesta andra områden hade halter med god marginal till gränsvärdet. I sill/strömming var kvicksilverhalterna låga längs hela Sveriges kuststräcka. Fortsatta studier rekommenderas riktas mot fisk från Västerhavet i och med att underlaget för bedömning är begränsat därifrån. Regelbunden uppföljning av kvicksilverhalter i fisk från Norra Vänern och Gävlebukten rekommenderas också.
Inom EU finns ett regelverk för vilka halter av olika föroreningar, bland annat vissa metaller, som livsmedel får innehålla. Metaller förekommer i låga halter i praktiskt taget all mat men vissa livsmedel kan av olika anledningar innehålla förhöjda halter. Här ges en lägesbild av hur halterna av kvicksilver, kadmium och bly, i fisk och skaldjur fångade i vattenområden med relevans för det svenska yrkesfisket står sig i relation till gällande gränsvärden för saluföring.