Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. De sex områden som bedömts påverkade av intensivare metallindustrier var Höganäs, Helsingborg, Landskrona, Lomma, Svedala och Lönsboda. Metallinnehållet för flertalet mossor i bakgrundsmiljön i Skåne län var generellt lågt, och det fanns inga större geografiska skillnader. Detta var tydligt framförallt för halterna i mossa av arsenik, bly, kadmium, molybden, nickel och aluminium.
För samtliga metaller, förutom för kvicksilver, fanns statistiskt signifikanta skillnader i medianhalten för de olika områdena.
· vid Lönsboda var medianhalterna lägre än bakgrundsmiljön för As, Cu, Zn, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al.
· vid Höganäs var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al.
· vid Helsingborg var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Pb, Cu, Cr, Zn, Cr, Ni, V, Fe, Co, Mo och Al.
· vid Landskrona var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för As, Pb, Cd, Cu, Cr, Zn, Cr, Ni, Fe, Co, Mo och Sb.
· vid Lomma var medianhalterna högre än bakgrundsmiljön för Cu, Zn, Cr, Fe, Co, Mo och Sb och lägre än Mn.
· vid Svedala var endast medianhalten av Cu högre än bakgrundsmiljön.
Punktkällornas påverkan på metallhalten i de mossprov som samlades in studerades och vid alla sex områden fanns en påverkan. Påverkan var dock olika stor för olika metaller och olika områden. Vid tolkningen av hur metallhalterna i mossproverna varierar med avståndet från punktkällorna måste man även beakta att Skåne ligger i ett område där bidraget av långväga transporterade föroreningar från övriga Europa är stort. Det finns även påverkan från närliggande sjöfart, och även inom länet finns ett stort antal andra industrier som tillsammans kan påverka metallhalterna i mossorna.
Göteborg: IVL Svenska Miljöinstitutet, 2021.