IVL Swedish Environmental Research Institute

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Östergötlands län främst finansieras av Östergötlands Luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

 Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarande

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kväve­nedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Nedfallet av kväve med nederbörden har minskat statistiskt säkerställt med 33 % vid Höka sedan 1996/97. Lufthalterna av kväve­dioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan ingen statistiskt signifikant förändring har uppmätts för lufthalterna av ammoniak.

Liksom under flertalet tidigare år var halten nitratkväve i markvattnet under det hydrologiska året 2020/21 låg. Sammantaget visar markvattenmätningarna i Östergötlands län att nitrat sällan förekommer i mark­vattnet i länets växande skogar. Detta visar att skogarna i länet har kapacitet att lagra kväve i marken, men stormskador eller andra störningar kan göra att kväve börjar läcka ut i markvattnet. I Östergötland har dock stormpåverkan hittills varit begränsad. Det kväve som inte tas upp av skogseko­systemen kan transporteras vidare och bidra till förhöjda nitrathalter i grundvattnet och därmed försämrad dricksvattenkvalitet, samt övergödning av ytvatten.

Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurning

Försurningen av sjöar och vattendrag i länet är omfattande och förutsägs bestå under lång tid framöver. Det har dock skett en kraftig minskning av svavelnedfallet i länet under de senaste tjugo åren med mellan 86 och 98 %. Detta beror på minskade utsläpp av svavel från Sverige och övriga Europa. Sänkt svavelhalt i fartygsbränsle för Östersjön och Västerhavet från 1 januari 2015 kan ha spelat roll. Numera ligger det årliga svavel­nedfallet på mindre än 1 kg per hektar, jämfört med 3 till 5 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Även lufthalterna av svaveldioxid i länets norra delar har minskat kraftigt, med 54 %, sedan 1999.

Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra delar, har halten oorganiskt aluminium i markvattnet minskat signifikant, men för de övriga försurnings­parametrarna, pH och ANC, syns inga statistiska förändringar. Vid Solltorp har pH i markvattnet ökat statistiskt säkerställt, och halten oorganiskt aluminium i markvattnet har minskat signifikant, men den syraneutraliserande förmågan (ANC) visar inte på någon statistiskt säkerställd förändring. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste den syra­neutrali­serande förmågan (ANC) ligga på ett värde som är klart högre än noll. ANC har oftast varit negativt vid Höka, medan ANC vid den gamla ytan i Solltorp oftast har varit positivt. Under 2021 var ANC positivt vid båda mätplatserna. Den nya mark­vatten­ytan vid Solltorp verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogs­brukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.

Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till skog i Östergötland har beräknats till mellan 5,1 och 6,2 kg per hektar för det hydrologiska året 2020/21, med lägst nedfall i länets norra delar. Mätningarna visar att kväve­nedfallet till länet överskred den kritiska belastningsgräns som har satts för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året låga. 

Svavelnedfallet till skogarna i Östergötland har minskat relativt kraftigt och var mycket lågt under det hydrologiska året, mindre än 1 kg per hektar, jämfört med 3 till 5 kg per hektar i slutet av 1990-talet, visar mätningarna i länet inom Krondroppsnätet. Försurningstillståndet i skogsmarken i länets södra delar har förbättrats, och markvattnet visar tecken på återhämtning från försurning. Ytterligare återhämtning krävs, främst vid Höka, i länets norra delar, för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet