IVL Swedish Environmental Research Institute

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Kalmar län främst finansieras av Kalmar läns luftvårdsförbund men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning

Lufthalterna av kvävedioxid har sedan 1999 minskat med 32 % vid både Rockneby och Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av kvävedioxid (1999–2019: -51%). 

Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,7 och 6,7 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds i nästan hela länet under 2020/21. Kvävenedfallet, beräknat som ett yttäckande medelvärde för hela länet, har dock minskat med 46 % under tjugoårsperioden 2001–2021. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve vid Rockneby minskade mellan 2001/02 och 2020/21 med 33 %. Däremot minskade inte kvävenedfallet med nederbörden vid Rockneby, vilket tyder på att torrdepositionen i Kalmar län alltjämt har stor betydelse. 

Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till kraftigt förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve, vilket har visats på andra platser i södra Sverige.

Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt

Lufthalterna av svaveldioxid har sedan 1999 minskat med 58 % vid Rockneby och 72 % vid Ottenby, vilket är lägre än Europas emissionsminskningar av oxiderat svavel (1999–2019: -91 %). En trolig orsak är att svavel­dioxidhalterna i länet påverkas av utsläpp från fartygstrafiken på Östersjön.

I mitten av 1990-talet uppmättes svavelnedfall vid Ottenby på över 10 kg per hektar, medan svavelnedfallet under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,6 kg per hektar (Rockneby) och 1,2 kg per hektar (Ottenby). Svavelnedfallet har sedan 2000/01 minskat med 83–86 % i länet, viket är i nivå med Europas emissionsminskningar (2001–2019: -88 %). Historiskt sett har svavel­belastningen i Kalmar län under lång tid varit hög, vilket gett stor försurningspåverkan i skogsmiljön. 

Markvattenkemin i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och det är fortfarande försurat. Under 2021 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet vid länets provytor mellan -0,2 mekv/l (Ottenby) och 0.2 mekv/l (Risebo). För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av­verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till surstötar. För att mark och vatten ska åter­hämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets för­surnings­­­påverkan hålls på en låg nivå.

Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2020/21 beräknats till mellan 4,7 och 6,7 kg per hektar, med lägst nedfall i de norra delarna, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds i nästan hela länet under 2020/21. Mycket kväve i markerna orsakar höga nitrathalter i markvattnet i vid störningar. Dock var nitrathalterna i markvattnet under året generellt låga. I mitten av 1990-talet uppmättes svavelnedfall vid Ottenby på över 10 kg per hektar, medan svavelnedfallet under det hydrologiska året 2020/21 varierade mellan 0,6 kg per hektar och 1,2 kg per hektar. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför att markvattenkemin i länet visar på bestående försurningsproblem i länets mellersta och södra delar.