IVL Swedish Environmental Research Institute

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i Hallands län främst finansieras av Länsstyrelsen i Halland men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet. 

Nitrat i markvattnet efter stormskador 

Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Det beräknade totala kvävenedfallet över Halland per kalenderår har sedan 2001 varierat mellan 5,9 och 19,7 kg per hektar och år och har under denna tidsperiod minskat statistiskt säkerställt med 32 %.

Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland. Stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007) ökade ytterligare på nitratkvävehalterna i markvattnet. Halterna av nitrat i markvattnet har minskat vid vissa platser, både i ostörd och stormskadad skog. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan det bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten.

Historiskt högt svavelnedfall ger långsam återhämtning från försurning 

Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Minskningen har planat ut under de senaste 4–5 åren.

Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på att en återhämtning från försurning både i ostörd och stormskadad skog, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland.

Det årliga, totala kvävenedfallet till barrskog i Halland varierade under hydrologiska året 2020/21 mellan 7,2 kg per hektar i norra och 9,3 kg per hektar i de södra delarna av länet, visar mätningarna inom Krondroppsnätet. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) förekommer regelbundet i markvattnet även i växande, ostörd skog i Halland. Svavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. Under 2020/21 var svavelnedfallet 1–2 kg per hektar. Ett omfattande, historiskt försurande nedfall under många år medför dock att vattnet i marken under rotzonen fortfarande är surt och utan buffringskapacitet. Återhämtningen från försurningen i länet går mycket långsamt.