IVL Swedish Environmental Research Institute

Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län. Vissa mätningar finansieras även av Naturvårdsverket och av Boliden Mineral AB. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

Kvävenedfallet minskar, men inte längst i norr, och nitratläckage i markvattnet från skogsekosystemen i norra Sverige förekommer sällan i ostörd, växande skog.                     

Undantaget Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. 

Sammantaget visar mätningarna att nitrat sällan förekommer i markvattnet i skogsekosystemen i ostörd växande skog i norra Sverige. Efter stormskador, avverkning eller andra störningar kan dock halterna av nitrat generellt öka till ganska höga nivåer i markvattnet. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogsekosystemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Detta har visats för ett flertal platser i södra Sverige och nu även påvisats i norra Sverige, då nitratkväve läckt ut vid granskogen i Nymyran i Jämtlands län efter avverkning. 

Svavelnedfallet i norra Sverige är fortsatt lågt, men återhämtningen från försurningen går långsamt.

Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i norra Sverige har minskat kraftigt sedan mätstarten och minskningen, mellan 53 och 77 %, är statistiskt säkerställd för samtliga nu aktiva skogsytor sedan 1997/98. Generellt är dock svavelnedfallet i norra Sverige lågt. Högst svavelnedfall under 2020/21 uppmättes vid Holmsvattnet på 1,5 kg per hektar och lägst vid Ammarnäs med cirka 0,2 kg per hektar. 

Trots att norra Sverige tillhör den del av Sverige som tagit emot ett relativt lågt svavelnedfall finns det ändå områden där markvattenkemin är relativt kraftigt försurningspåverkad, medan försurningspåverkan är låg i andra områden. 

Resultaten från markvattenmätningarna visar att pH i markvattnet fortfarande är relativt högt, men på några mätplatser är pH lågt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 5,1 och 6,7 under 2021, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2021 vid mätplatserna i norra Sverige.

Det totala kvävenedfallet i Dalarnas län varierade under det hydrologiska året 2020/21 mellan 3 och 5 kg per hektar, i Jämtlands län mellan 2 och 3 kg per hektar, i Västernorrlands län mellan 3 och 4 kg per hektar, i Västerbottens län mellan 2 och 4 kg per hektar och i Norrbottens län mellan 1 och 3 kg per hektar. Nitrat förekommer sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i norra Sverige. Svavelnedfallet till skogarna i norra Sverige är generellt lågt i norra Sverige och det har minskat kraftigt visar inom Krondroppsnätet. Men under 2020/21 var dock svavelnedfallet högre än på flera år vid de olika mätplatserna. Högst svavelnedfall under 2020/21 uppmättes vid Holmsvattnet på 1,5 kg per hektar följt av Lakamark, Bäcksjö med 1,3 kg per hektar. Lägst svavelnedfall uppmättes vid Ammarnäs med cirka 0,2 kg per hektar. Resultaten från markvattenmätningarna visar att pH i markvattnet fortfarande är relativt högt, men på några mätplatser är pH lågt och återhämtningen går långsamt. Markvattnets pH varierade mellan 5,1 och 6,7 under 2021, och ANC (den syraneutraliserande förmågan) var svagt positiv vid samtliga mättillfällen under 2021 vid mätplatserna i norra Sverige.