Kontrollprogrammet för Skinnmuddselets reglering har följt utvecklingen av koncentrationen av kvicksilver i vatten och fisk i Skinnmuddselet i nära 30 år, sedan kort efter dämningen och skapandet av regleringsmagasinet 1989.
I kontrollprogrammets mätserier kan man tydligt se att kvicksilverhalten i fisk ökade efter dämningen för att sedan, tillsammans med kvicksilverhalten i vattnet, klinga av och lägga sig på relativt stabila nivåer.
De första kvicksilvermätningarna i vattnet i Skinnmuddselet gjordes 1992, dvs. ca 3 år efter dämningen. Efter de initialt höga värdena uppmätta under 1992 och 1993 sjönk halten metylkvicksilver under en 10-års-period för att sedan plana ut.
Efter denna period sågs enskilda höga kvicksilverhalter som har kunnat härledas till exempelvis hantering av flyttorv och avrinning efter torrperioder. Andra höga värden kan troligtvis ha orsakats av störningar i marken i avrinningsområdet, exempelvis avverkning eller framförande av tunga maskiner.
Kvicksilverhalten i fisk undersöktes för 10-cm abborre, 25-cm abborre samt 1-kg gädda. Efter dämningen kunde man se en snabb ökning av kvicksilverhalten för 10-cm abborre i Skinnmuddselet som nådde sitt maximum 1991 (från 0.15 mg/kg till 0.65 mg/kg) följt av en avklingning och stabilisering efter ca 5-7 år.
Även för 1-kg gädda ökade koncentrationerna snabbt, dock inte lika snabbt som för 10-cm abborren utan med sitt maximum 1992 (1.4 mg/kg) och också en längre avklingning av kvicksilverhalten. Efter ca 15-20 år kom kvicksilverhalterna i gädda ner till de halter som uppmättes innan dämning (0.5 mg/kg i Skinnmuddselet).
I Viskasjön, som använts som referens, har kvicksilverhalterna legat stabilt för både abborre och gädda under hela kontrollprogramsperioden. Ett sidoprojekt genomfördes, där låga doser av selen tillsattes i vatten i området för att undersöka dess effekt på kvicksilver i biota, och detta har sedan följts upp inom kontrollprogrammet.
Selenförsöket i Lavsjön visade tydligt en positiv påverkan av låg-lågdos selenbehandling på kvicksilverhalten i biota med en flerårig minskning av halten metylkvicksilver i abborre och gädda.1994 började flyttorv uppträda i selet. Förutom att större sjok utgör en risk för riksväg 92 och för nedre delen av Skinnmuddselet, sker ofta också en större urlakning av kvicksilver genom den ökade genomsköljningen av torven.
I rapporten sammanfattas de åtgärder som utförts över åren för att hantera flyttorven i syfte att ge så lite påverkan på kvicksilverhalterna som möjligt.
2023.