IVL Swedish Environmental Research Institute

Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Värmlands län genomförs på uppdrag av Värmlands läns luftvårdsförbund av IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/ ). Värmlands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990, och den längsta mätserien sträcker sig över mer än 30 år.I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23 (oktober 2022 – september 2023) i Värmlands län. Resultaten från mätningarna från 2022/23 analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kvävesituationen i Värmlands län. Resultaten analyseras vidare i förhållande till mätningar i andra delar av Sverige inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra relaterade aktuella projekt och händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi bedrivs vid tre platser med granskog i Värmlands län, från norr till söder; Transtrandsberget, Blåbärskullen/Stensjön och Södra Averstad. Länsstyrelsen och luftvårdsförbundet finansierar dessutom markvattenmätningar vid de två avverkade granytorna vid Blåbärskullen och Södra Averstad. Lufthalter av svavel, kväve och ozon mäts vid ytorna.

I rapporten redovisas även resultat från lufthaltsmätningar samt mätningar av nedfall till öppet fält vid mätplatsen Transtrandsberget som ligger bredvid krondroppsytan. Dessa mätningar genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.Långsam återhämtning från försurning trots ett numera lågt svavelnedfall Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Södra Averstad, har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från 8–10 kg per hektar och år i början på 1990-talet till under eller kring 1 kg per hektar sedan 2016. För att markvattnet skall bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutraliserande förmågan (ANC) som är klart större än noll. Detta är fallet endast vid den nordligaste mätplatsen, Transtrandsberget. ANC vid den nyaste krondroppsytan i mellersta Värmland, Stensjön, har hittills varierat mellan noll och klart över noll, medan ANC vid Blåbärskullen och Södra Averstad, även innan avverkning, ofta hade negativa värden. Blåbärskullen hade innan avverkningen till och med en negativ trend med minskande ANC-värden över tid.      Vänstra figuren. Syraneutraliserande förmåga (ANC) i markvattnet vid olika mätplatser i länet. Södra Averstad A avverkades 2016 (vertikal röd streckad linje) och ersattes med Södra Averstad B. Blåbärskullen avverkades 2021 (vertikal blå linje) och ersattes med Stensjön. Högra figuren. Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland vid ytorna, beräknat från mätningar på öppet fält och i krondropp. Horisontell streckad röd linje visar kritisk belastningsgräns för barrskog i Sverige.

Ett högt kvävenedfall har gjort att det finns mycket kväve i markerna som kan ge höga halter av kväve i markvattnet vid störningar Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland varierar numera kring den kritiska belastningsgränsen för barrskog, 5 kg kväve per hektar. Under det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet högre än belastningsgränsen för de två sydligaste ytorna och även som interpolerat värde för hela länet. Året innan var första gången som nedfallet låg under den kritiska belastningsgränsen för barrskog vid samtliga av länets krondroppsytor. Kvävenedfallet till barrskogen i Värmland har halverats sedan 2001, baserat på kalenderår, vilket är i samma utsträckning som de rapporterade kväveutsläppsminskningarna i Europa.Efter många år av överskridande av belastningsgränserna har skogarna i länet lagrat mycket kväve i marken. Mätningar vid de avverkade granytorna vid Södra Averstad och Blåbärskullen visar att detta kväve läcker ut i markvattnet vid störningar av skogsekosystemen. Det kväve som inte tas upp av ekosystemen kan transporteras vidare och bidrar till ett diffust läckage av kväve till grund- och ytvatten.