Artikeln belyser styrningen av bilparkering i svenska städer. Den utgår ifrån ett praktiskt perspektiv – det problem som kommunala planerare har i sin vardag, och mål och policyer om hållbara städer – och tar sikte mot det bakomliggande regelverket. Syftet är att identifiera vilka rättsliga ramar som trafikplanerare inom kommunerna har att hålla sig till vid planering och anläggning av bilparkeringar i städer. Med dessa frågor som grund analyseras sedan det rättsliga handlingsutrymme som kommuner har för klimathänsyn och modern stadsmiljöutveckling. Det finns endast lite vägledande praxis om parkeringsplanering, och inte heller mycket rättsvetenskaplig litteratur på området. Artikeln hänvisar därför även till rättsfall från mark- och miljödomstolen för att ge konkreta exempel på hur bedömningen gjorts i vissa speciella fall.
Utifrån materialet diskuteras rättsliga och styrningsmässiga dilemman, samt behovet av lagstiftningsförändringar för att tydliggöra det kommunala handlingsutrymmet avseende klimathänsyn och stadsmiljö. Slutsatser är att kommuner ges en vid handlingsram när det gäller att bedöma bebyggelsens behov av parkering, men att det saknas vägledande praxis för hur vid denna ram är. Detta gäller både ny och befintlig bebyggelse. Dessutom är samspelet mellan tomt- och gatuparkering svagt utvecklat i regelverk och tillämpning, vilket försvårar för en modern planering.
A-rapport;A10033.