IVL Swedish Environmental Research Institute

This paper addresses the lack of ecotoxicity characterization factors (CFs) for persistent and mobile (PM) chemicals in life cycle assessment. The specific aims are (1) to provide CFs for 64 selected chemicals and benchmark them against the USEtox database, (2) to propose an ecotoxicity data harmonization strategy, and (3) to analyze the influence of ecotoxicity data sources and data harmonization strategies.

The ChemicalDrift model is applied to predict concentrations of metals and polycyclic aromatic hydrocarbons emitted from shipping in European seas in 2050, compared to 2018. Sources include antifouling paints (AFPs), discharge water from scrubbers and atmospheric deposition. The fate of pollutants in the marine environment is presented, highlighting the effect of degradation and volatilization, with seasonal and regional differences.

A simplified impact assessment is outlined, where predicted environmental concentrations of individual chemicals and whole effluent concentrations of scrubber discharge water are compared to predicted no-effect concentrations (PNECs) or lowest observed effect concentration (LOEC). The 2018 assessment shows scrubber effluent concentrations exceeding LOEC in Baltic and North Sea coastal regions. By 2050, assuming high use of scrubbers, elevated concentrations may extend to all European seas. For AFPs, assuming continued use of primarily copper-based paints, the highest copper concentrations are projected in 2050 for North Sea ports and coasts, potentially exceeding PNECs.

This article explores the climate mitigation strategies of the 15 industries with the largest carbon dioxide emissions in Sweden. Starting from two carbon budget alternatives, we analyse the mitigation projections of the companies in relation to what can be considered their fair share of the remaining carbon budget for Sweden.

We furthermore determine the uncertainties associated with the strategies. The results suggest that if the communicated mitigation plans are implemented as planned, the companies overdraft our main, 1.5-degree, budget option but stay within the alternative 1.7-degree budget. The analysis shows, however, that the timing and efficiency of emission reductions are crucial.

Already small delays or lower efficiency in implementation, result in evident overdrafts of also the alternative budget. There are also substantial political and technical risks which can prevent timely mitigations. The article makes a novel contribution by analyzing industries’ mitigation strategies relative to their share of the remaining carbon budget.

The article demonstrates the importance of transparent industrial climate mitigation strategies and in particular the need for policymakers to set incentive structures to promote strategy implementation.

Detta är en komplettering till IVL:s slutrapport Nr U 6352 Kartläggning av plastflöden i Stockholm, enligt tilläggsbeställning 3169001252 från Stockholms stad den 26 november 2020.

This report presents the plastic flows in the City of Stockholm, for both the municipality and in total for all the city’s residents. The plastic flows are presented from the purchasing to waste management stage. The results in this study are intended to be used by the City of Stockholm as a basis for developing an action plan for reduced plastic use and will facilitate prioritization and design of measures. The action plan will aim to reduce unnecessary plastic use, reduce climate impact from plastic use in the city, increase material recycling of plastic waste and reduce the spread of plastic garbage in the city.

Plast är ett mångsidigt och bra material, men används sällan på ett hållbart sätt. Ibland används plast i onödan, under väldig korta perioder eller i materialkombinationer som försvårar materialåtervinningen. Denna rapport kartlägger inom vilka plast- och produktflöden det finns potential att skapa skiften för minskad resursanvändning, var den onödiga plasten finns, när plasten fyller en viktig funktion, alternativa lösningar och material, samt möjligheter för återanvändning och ökad livslängd. Rapporten baseras på en intervjustudie där 29 aktörer deltog. Studien avgränsades till tre branscher: förpackningar, bygg och inredning samt hälso- och sjukvård.  

Följande fyra slutsatser har kunnat dras baserat på intervjustudien:• Samhällets konsumtionsvanor behöver ändras för att kunna bryta beroendet av plast.• Förpackningar är flödet med störst potential (och förmodligen enklast) att effektivisera.• Oro att tappa kunder hämmar utvecklingen bland företag.• Alternativa material och lösningar till plast finns, men plasten ses oftast som det säkra, kostnadseffektiva och enkla valet.

For 20 years, the Swedish Environmental Protection Agency together with the MISTRA research foundation have funded five air pollution research programmes with focus on producing knowledge that supports policy and emission control in national and international arenas. The research has been multidisciplinary and has included research on emissions, atmospheric transport and transformation processes, human health effects, ecosystem effects, and emission control strategies. Research has also been conducted on the interaction between air pollution and climate change.

Over these years, the link between the research programmes and the development of emission control strategies and policies in Sweden, the EU, and the UNECE Air Convention has been of high importance. This report presents how the research programmes have created societal benefits through support for the development of air pollution policies and emission control measures. The report also identifies future research needs to ensure continued progress towards even better air quality for future generations.

IVL:s del av projektet har lett fram till ett EPD-verktyg som levererar en maskinläsbar digital EPD, vilket möjliggör digitalisering av arbetet med leverantörsspecifika klimatdeklarationer hos byggmaterialtillverkare och vidare i värdekedjan. EPD-verktyget har en allmängiltig uppbyggnad och kan anpassas till vilken produkttyp som helst. För att säkerställa kvalitén i de beräkningar som görs och för att verktyget ska uppfylla förväntade framtida krav på EPD-verktyg från programoperatörerna så består verktyget av två delar: 1) En databas med LCA- och EPD-data och 2) En EPD Generator, som är användarnas inmatningsgränssnitt som är anpassad för varje unik kunds behov och produkter. Hela processen är kvalitetssäkrad och användargränssnittet är begränsat till att det enda som ska och kan ändras för att ta fram en EPD är de produkt- och tillverkningsrecept som användaren lägger in i EPD-generatorn, vilket snarare kväver process och produktkunskap än LCA-kunskap.

IVL har även tagit fram en handledning för klimatberäkning av återbrukat byggmaterial. Handledningen bygger på livscykelanalys (LCA) och riktar sig framförallt till den som genomför klimatberäkningar för byggnader, och är utformad i linje med den europeiska standarden för värdering av byggnaders miljöprestanda (EN 15978). Den är även kompatibel med kommande lagkrav på klimatdeklaration, som gäller för nyproduktion från och med januari 2022.

I studien har åtta olika projekt som arbetat praktiskt med återbruk utvärderats avseende inventerad återbrukspotential och effekter av faktiskt och planerat återbruk.  Återbrukspotentialen som framkommit vid projektens återbruksinventeringar har utvärderats avseende klimatbesparing, resurs/avfallsbesparing och ekonomiskt produktvärde. De produkter som inventerats för återbruk har ett genomgående gott funktionellt skick samt ett relativt gott estetiskt skick. Av denna återbrukspotential som inventerats har sedan omkring en tredjedel resulterat i effekter av faktiskt eller planerat återbruk.

Därutöver presenterar rapporten erfarenheter kring förändrade arbetssätt och attityder avseende återbruk. Fem sådana är att 1) attityder till återbruk generellt är positivt 2), drivkrafterna för ökat återbruk varierar men klimatbesparing är den största 3) kunskapen kring återbruk ökar 4) styrningen av återbruksarbetet har stor förbättringspotential och 5) många hinder och stort utvecklingsbehov finns för ökat återbruk.

Studien fastslår att återbruk har stor potential, men att det faktiska återbruket inte riktigt når upp till denna potential. För att omsätta resultaten i denna studie till praktiskt återbruksarbete ger rapporten slutligen rekommendationer på insatser för att nå ett ökat återbruk.

The emission of hazardous substances occurs from the cradle to grave of products and services. Calculating a chemical footprint can help companies prioritize actions to reduce the potential impacts.

This report is the result of a search for available tools for calculating chemical footprints and our attempt to identify regulatory drivers for such assessments. While tools and policy drivers for chemical footprints are available, there is still a need for development. 

Within “Lokal Färdplan Malmö 2030 (LFM30), a method is being developed for defining and calculating climate-neutral and climate-positive buildings in terms of the buildings' entire life cycle. As part of the method development and to prepare the market for applying the method, IVL, in collaboration with LFM30, has carried out initiatives to increase knowledge aimed at LFM30's actors. This has consisted of a mixture of training on the use of calculation tools and methodology, individual calculation support and larger experience seminars with, among other, pilot projects and general conclusions based on contact with the actors. 

Most of the initiatives to increase knowledge have been devoted to calculating the climate impact of the construction phase and the climate related effect of improvement measures. In the latter part of the work, efforts were also made to integrate the climate impact of the use phase and measures for negative emissions among the actors. We also conducted a focus study on barriers and possibilities for climate improvements for a building with a concrete foundation. In this we did a focus group interview with individuals that worked in the project in different functions that has impact on the climate impact.

Incineration is the dominant treatment for residual waste in Sweden. It is desirable to reach complete thermal oxidation of chemical substances in the incineration process to destroy toxic substances contained in waste. Otherwise, there is a risk of toxic substances being released into the environment through incineration residuals. This project has investigated to which extent Swedish waste incineration plants emit PFAS (per- and polyfluoroalkyl substances) via bottom ash, fly ash and condensate water. 

Of 38 incineration plants in Sweden, 27 (in total 31 furnaces) joined the project, answered questionnaires about operating parameters, and sampled incineration residuals. Five samples from each matrix, fly ash, bottom ash, or condensate water, were collected during a two-week period to compensate for the variation over time. 

The collected samples of bottom ash, fly ash and condensate were analysed for 27 different PFAS according to a methodology developed by IVL Swedish Environmental Research Institute, based on LC-MS / MS. Out of the 27 incineration plants in this project, five plants had no samples with PFAS-27 concentrations above the analytical limit of detection in any of the matrices. Generally, the results show low concentrations in the sampled matrices from most plants, with a few exceptions. No apparent relationships were found between the analysed concentrations of PFAS in the sampling matrices and the operational data.

Abstract Twenty per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) were determined in human milk from residents of three Chinese cities (Shanghai, Jiaxing, and Shaoxing), sampled between 2010 and 2016.

These data were compared to a combination of new and previously reported PFAS concentrations in human milk from Stockholm, Sweden, collected in 2016.

Across the three Chinese cities, perfluorooctanoate (PFOA; sum isomers), 9-chlorohexadecafluoro-3-oxanone-1-sulfonic acid (9Cl-PF3ONS; trade name F53-B), and perfluorooctane sulfonate (PFOS; sum isomers) occurred at the highest concentrations among all PFAS (up to 411, 976, and 321 pg/mL, respectively), while in Stockholm, PFOA and PFOS were dominant (up to 89 and 72 pg/mL, respectively).

3H-perfluoro-3-[(3-methoxy-propoxy) propanoic acid (ADONA) was intermittently detected but at concentrations below the method quantification limit (i.e. <10 pg/mL) in Chinese samples, and was non-detectable in Swedish milk.

The extremely high concentrations of F53-B in Chinese milk suggest that human exposure assessments focused only on legacy substances may severely underestimate overall PFAS exposure in breastfeeding infants.

Dagens reningsverk står inför flera utmaningar såsom ökad belastning, skärpta reningskrav, ett förändrat klimat, krav på ökad resurseffektivitet, en mer hållbar slamhantering och minskad miljöpåverkan från verksamheten. I en strävan att nå mer hållbara lösningar för avloppsvattenrening och slamhantering har IVL Svenska Miljöinstitutet och Syvab haft ett långsiktigt forskningssamarbete. Under 2020 och 2021 har olika aktiviteter inom områdena klimat- och miljöpåverkan, slamhantering och processoptimering genomförts. Några av de aktiviteter som redovisas i denna rapport är fortfarande under genomförande och fortsätter även under 2022.  

Några resultat från 2020/21 års arbete är följande: 

- En simulering av framtida Himmerfjärdsverket 2030 med olika realistiska inflöden där infiltration och snabb avrinning varierats visar att mängden tillskottsvatten i inflödet påverkar reningsverkets miljöpåverkan. Framför allt en förändrad infiltration som ger ett minskat inflöde resulterar i en kraftig minskning av övergödningspotentialen, förbrukning av fossila resurser, klimatpåverkan, försurningspotential och förbrukningen av materialresurser.

- Lutsgasmätningarna i den nya rejektvattenbehandlingen indikerade att 0,3 % av inkommande totalkväve emitterades som lustgas vilket är en total årlig lustgasemission från processen på ca 330 kg N2O/år eller 117,5 ton koldioxidekvivalenter årligen. Dessa emissioner är mycket lägre jämfört med mätningar i den tidigare deammonifikationsprocessen. Vid periodvisa problem i demonprocessen uppgår lustgasemissionerna dock till samma storleksordning som från den tidigare deammonifikationsprocessen.

- Emissionsmätningar i huvudlinjen visade en genomsnittlig N2O-emissionsfaktor på ca 0,42 % (N2O-N/NH4-N-belastning). Vid en delvis hämning av nitrifikationen under mätperioden v41 kunde högre utsläpp av lustgas (1 % N2O-N/NH4-N-belastning) observeras. Vid en mer stabil nitrifikation minskar även lustgasemissioner igen till en emissionsfaktor på <0,4 %.

- Mätningar för att kvantifiera växthusgasemissioner gjordes även i MBR-pilotanläggningen och ett medelvärde för lustgasemissionsfaktorn på ca 0,36 % N2O-N/NH4-N-belastning med ett högsta värde på 1,33 % beräknades. Även om det på grund av saknande data för luftflödet till membrantanken inte går att dra några slutsatser än så tyder dessa initiala mätningar ändå på högre lustgasemissioner från MBR-piloten jämfört med mätningar i IVLs MBR-pilot vid Hammarby Sjöstadsverk samt jämfört med nuvarande reningsprocess vid Himmerfjärdsverket.

- Resultaten för rening av läkemedelsrester och PFAS för de två MBR-GAK-pilotlinjerna visar en fortsatt bra reningseffektivitet även om en förväntat avtagande effekt med ökade antal behandlade bäddvolymer observerades. Ett kolbyte har fortfarande inte behövts och PFOS-reningen sker fortfarande främst i MBR-processen. Medan första pilotlinjen bekräftar principförslaget så visar den andra pilotlinjen och övergripande resultat att signifikanta resurs- och kostnadsbesparingar kan åstadkommas jämfört med konventionell design om resultaten från pilotförsöken läggs som grund för en framtida fullskaleimplementering.

- Olika åtgärder som rekommenderades i en genomförd utredning för att minska skumproblemet i piloten och för att undersöka en möjlig hantering i framtida Himmerfjärdsverket visar ett minskat skumtäcke i piloten. Ifall det beror på en minskad skumbildning eller ett effektivt avdrag av skummet kvarstår dock att utreda.

Svenska avloppsreningsverk står inför nya utmaningar i samband med anpassningen till ett mer hållbart och cirkulärt samhälle. Detta gäller även slamhanteringen. Inte minst på grund av de ökade kraven på lägre restkoncentrationer av olika föroreningar i slammet och försiktighetsprincipen blir dock en direkt slamspridning på åkermark en allt större utmaning. Hantering av restprodukter, lukt och utsläpp av växthusgaser är andra utmaningar som kräver en modifierad slamhantering.

Hydrotermisk karbonisering (HTC) av avloppsslam har potential att bli en av teknikerna för framtidens slamhantering som även kan ge en förenklad slamhantering vid reningsverk. HTC-tekniken skulle kunna ge en hållbar återvinning av närsalter och medföra andra positiva effekter som t.ex. mindre växthusgasutsläpp. Idag saknas dock data och praktiska erfarenheter för detta slamhanteringsalternativ vid svenska reningsverk.

Pilotprojektet vid Margretelunds reningsverk i Åkersberga syftar att undersöka om den förslagna systemlösningen med HTC-teknik kombinerat med våtoxidation av HTC-vatten kan utgöra ett hållbart alternativ för framtidens slamhantering vid svenska reningsverk. Rapporten beskriver nuläget vid Margretelunds reningsverk och den tänkta implementering av framtidens slamhantering samt vilka kritiska aspekter som projektet identifierat i dagens slamhantering och som ska undersökas i projektet.   

HTC-processen kommer förutom HTC-biokol även att generera ett HTC-vatten som bl.a. innehåller föroreningar som annars skulle ha släpps ut till miljön vid slamspridning. För att undersöka vilken teknik som kan åstadkomma en resurseffektiv rening av detta filtrat, ska olika pilotreningssteg sättas upp vid FoU-anläggningen Hammarby Sjöstadsverk som matas med filtratet som produceras vid HTC-piloten och rejektvatten från Margretelund reningsverk.

This report delves into the multifaceted dimensions of carbon dioxide removal methods. The report discusses the role of carbon dioxide removal methods in contributing to attaining the long-term goal of the Paris Agreement and investigates best practices in the implementation of the collaborative instruments under Article 6 for their incentivisation and scaling. The present climate policy and actual decision-making are still centred on achieving net-zero carbon emissions but the long-term challenge is the inevitable reversal of the overshoot, requiring carbon removal to outpace residual emissions, leading to net negative emissions globally. The report discusses the need to assign responsibility for climate overshoot reversal in order to guarantee the viability of a global net-negative GHG economy. The report analyses and proposes ways to address risks associated with carbon removal, including mitigation deterrence, that carbon removed from the atmosphere might be re-released, carbon-leakage effects, and challenges related to monitoring mitigation outcomes. It offers recommendations based on these deliberations.

Det finns stor potential i att effektivare övervaka och styra pumpstationer i vatten- och avloppsledningsnät i de allra flesta städer och samhällen. Kan man tidigt upptäcka fel i pumpstationer eller onormala förhållanden i ledningsnätet kan man förbättra reningen samt undvika bräddning med vattenmängder som annars går ut orenade i miljön. Projektets mål är att utveckla metodik och verktyg för övervakning av pumpstationer för att säkerställa att driften är normal och ge tidiga varningar när en pumpstation får problem samt att ta fram en prioritering av var insatser för att minska tillskottsvattnet har störst effekt. Metodiken bygger på att jämföra drifttillståndet från historiska data under normala förhållanden med driftsförhållandet nu och se om man hittar avvikelser. Ett annat sätt att hitta avikelser på är att jämföra pumpstationens driftdata med närliggande pumpar eller pumpstationer för att se om förhållandet förändrats över tid vilket kan bero på slitage eller ökad mängd tillskottsvatten. Projektet har resulterat i konkreta verktyg som kan ha stor nytta vid kommunernas arbete med att förebygga problem i avloppledningsnätet. Vi kan nu göra en automatisk diagnosticering av ett pumpnätverk där användaren får ut vilka stationer som är särskilt drabbade av tillskottsvatten och där mycket kan vinnas på att sätta in åtgärder. Resultaten kan användas för att prioritera de områden där insatser kan göra störst skillnad både ekonomiskt och för miljön. I samband med detta får användaren dessutom ut en enkel uppskattning av hur mycket av det som pumpas som kommer från den faktiska förbrukningen på nätet. Vi har påvisat att drifttiderna i pumpstationerna är korrelerade med regnmängden i området och förhållandet kan anses vara kausalt. Tillsammans med korrelationerna mellan stationerna i avloppsnätet ger det viktig information om tidsförskjutningarna i systemet, vilket i sin tur är viktig för att kunna vidta preventiva åtgärder vid stora regnmängder. Uppföljning på trenden för pumpkvoten, som beräknas genom att ta kvoten mellan pumparna i samma pumpgrop vilka används växelvis, ger en indikation på drift av enskilda pumpar. Metodiken och verktygen kan göra det möjligt för användarna att övergå till behovsstyrt underhåll istället för att arbeta utifrån underhållsscheman. Det kan dessutom möjliggöra ett mer preventivt arbete med färre nödavledningar som följd och minskat antal nödutryckningar. Det krävs dock vidare utveckling för att få ut den fulla potentialen i tekniken. För att ta resultaten vidare behöver samarbetet med Borås Energi och Miljö fortsätta med regelbundna diagnostiseringar. I dagsläget finns det inget enkelt sätt för driftspersonalen att få ut resultaten från verktygen för diagnostisering. Nästa steg blir därför att utveckla ett användargränssnitt för att tillgängliggöra verktygen för användare i Sverige.

Grön omställning i samhället kan skapa nya jobb, men kan även riskera att leda till osäkra och oklara anställningsvillkor. Hur den gröna omställningen kommer att utformas och med vilka effekter och konsekvenser är i beroende av vilka strategier som olika aktörer väljer. Men omställningen kommer att påverka samtliga samhällssektorer.

IVL Svenska Miljöinstitutet har genomfört en utredning om forskning om grön omställning och arbetsliv som har innefattat en konceptualisering av området, en översikt av befintlig forskning samt en kartläggning av kunskapsluckor.

Rapporten redovisar ett uppdrag från Formas, Forte och Socialfondens temaplattform för hållbart arbetsliv om hur arbetslivet kan komma att påverkas av grön omställning. 

Begreppet grön omställning rymmer en bredd av perspektiv. I rapporten avgränsas fyra ingångar i tema­tiskt syfte. Fossilfri omställning är huvudsakligen tekniska analyser av omställningen till det fossilfria eller klimatneutrala samhället. Grön tillväxt syftar till såväl ekologisk hållbarhet som ekonomisk tillväxt, gröna jobb och investeringar. Cirkulär ekonomi fokuserar på material- och resursanvändning och uppfattas ofta som en central del i grön omställning. Socio-ekologisk omställning fokuserar på sociala perspektiv och rättvisa och omfattar bland annat ett ifrågasättande av tillväxt som mål för samhällsekonomin. 

Få helt nya yrken förväntas men många väntas kräva nya arbetssätt, kompetenser och utbildningskrav​. Nya arbeten kan uppstå inom energieffektivisering, elnät, vindkraft och kollektivtrafik​. De största utmaningarna för Sverige förväntas vara inom transportsektorn. Staten och arbetsmarknadens parter behöver finna ansvarsfördelning och former för kompetensförsörjning. Många arbetsmiljörisker som förväntas är inte nya, men de förenas med nya förutsättningar för arbetsmiljöarbete när arbetsuppgifter flyttas till företag utan kunskaper eller resurser att hantera dem. Omställningens samspel med jämlikhet är inte entydig. Befintliga ojämlika strukturer på arbetsmarknaden kommer att påverkas av de vägval som görs inom ramen för en grön omställning.

Siptex (Swedish Innovation Platform for Textile Sorting) is a research project funded by Sweden’s Innovation Agency's Challenge-driven innovation initiative. As a new step in the textile value chain, Siptex aims to create the conditions for increased profitability in the handling of the ever-increasing amounts of textile waste that are collected for material recycling and an increase in fibre-to-fibre recycling of textiles. 

This report focuses on the work carried out in the work package called “Quality assurance”. There were two main goals within this work. The first goal was to enable the establishment of a range of quality assured products. The second goal was to increase the knowledge on hazardous chemicals in post-consumer textiles in general.

Five different outbound products of specific fibre content have been developed based on market demand. The products are referred to as ReFab® by SYSAV and include Siptex sorted materials of different purities of cotton, polyester and acrylics. 

For the quality assurance process, a method was developed to take representative textile samples from the bales of post-consumer materials, using a hay sampler and an extensive shredding process to product homogenous samples of shredded textile fibres. In the Siptex project, a total of 15 samples per bale was considered to be both practical as well as likely to give a good representation of the contents in a certain bale. This number is the result of a small pilot study which is described in this report. This method can be supplemented by a more routine analysis in which samples are taken by hand to monitor sorting efficiencies. 

The increase the knowledge on hazardous chemicals in post-consumer textiles, the project investigated existing data on hazardous chemicals in post-consumer textiles and supplemented this with new data generated from chemical analyses on bales of Siptex sorted materials made of cotton, polyester, and acrylics. 

The analysis of the literature data and the results from the chemical analysis of Siptex samples, indicate that compliance with REACH due to presence of hazardous chemicals, likely is not an issue in the sorted post-consumer textiles. Post-consumer textiles also seem to clear Oeko-tex and AFIRM requirements for the majority of the chemical substances on these restricted substance lists. But not all samples clear all the requirements from Oeko-tex or AFIRM. Bales with polyester materials were found to be most likely in breach of Oeoko-tex or AFIRM requirements. Three remaining challenges were identified and discussed in the report. These include the need for more standards, further development of the colour sorting process and a need for more analyses and data-sharing on hazardous substances in post-consumer textiles.

Siptex, Swedish Innovation Platform for Textile Sorting, is the name of a research project and the name of the world’s first industrial-scale textile sorting plant.

The aim of the Siptex project was to create conditions for high-quality textile recycling through the establishment of automated textile sorting.

The Siptex plant, built during the project, uses near-infrared and visual spectroscopy (NIR/VIS) to sort textile waste in terms of fibre composition and colour.

Since 2005, Sweden has a unique environmental classification system for pharmaceutical substances. It is a self-declaration system where each pharmaceutical company is responsible for their own environmental information, which is published on the open web-based portal www.Fass.se. Prior to publication the environmental risk assessments are reviewed by IVL Swedish Environmental Research Institute as an independent, external part. The present report describes the experiences from the review process during the year 2021. 

In 2021, 406 environmental risk assessments (ERAs) were sent in for review. 64% of the reviewed assessments received the comment no remarks and were recommended to be published, whereas the other 36% were recommended to be corrected before publication.

The number of unique substances that were published at Fass.se during 2021 was 394. Of these substances 50% were exempted from classification, 28% were classified regarding environmental risk, and 22% could not gain any classification due to lack of data. 

The work of improving the review system is an on-going process. As a part of this work IVL performs studies and activities to increase the knowledge of pharmaceuticals in the environment. 

To meet climate targets the emissions of greenhouse gases from transport need to be reduced considerably.

Electrofuels (e-fuels) produced from low-CO2 electricity, water, and carbon (or nitrogen) are potential low-climate-impact transportation fuels. The purpose of this review is to provide a technoeconomic assessment of the feasibility and potential of e-fuels for road, ocean, and air transport.

The assessment is based on a review of publications discussing e-fuels for one or more transport modes. For each transport mode, (a) e-fuel options are mapped, (b) cost per transport unit (e.g. vehicle km) and carbon abatement costs are estimated and compared to conventional options, (c) prospects and challenges are highlighted, and (d) policy context is described.

Carbon abatement costs for e-fuels (considering vehicle cost, fuel production and distribution cost) are estimated to be in the range 110–1250 € tonne−1 CO2 with e-gasoline and e-diesel at the high end of the range.

The investigated combined biofuel and e-fuels production pathways (based on forest residues and waste) are more cost-competitive than the stand-alone e-fuel production pathways, but the global availability of sustainable biomass is limited making these pathways more constrained.

While the potential for e-fuels to decarbonize the transport sector has been discussed extensively in the literature, many uncertainties in terms of production costs, vehicle costs and environmental performance remain. It is too early to rule out or strongly promote particular e-fuels for different transport modes. F

or e-fuels to play a significant role in transportation, their attractiveness relative to other transport options needs to be improved. Incentives will be needed for e-fuels to be cost-effective and increased clarity on how e-fuels are linked to existing policies is needed.

I denna rapport presenteras möjliga bioråvaror som kan användas för att producera biobaserad plast och potentiella plastalternativ som är under utveckling eller redan finns tillgängliga på marknaden. Kartläggningen har utgjorts av litteraturgranskning samt intervjuer med olika aktörer inom området.

Kartläggningen av bioråvarupotentialen hade fokus på råvara från skog, jordbruk, hav samt från biologiskt avfall. Generellt framgår att potentialen är störst för skogsbaserad råvara, följt av jordbruksbaserad råvara och biologiskt avfall, medan potentialen för havsbaserad råvara är minst. 

Projektet har kartlagt vilken produktionskapacitet som finns tillgänglig för biobaserad plast, främst avseende drop-in-plaster, som är direkt utbytbara med etablerade plaster, men även ersättningsplaster. Globalt är idag endast cirka en procent av plastproduktionen biobaserad. En övervägande del av dagens petrokemibaserade plaster produceras helt eller delvis via krackning av nafta och av det följer att om man kan konvertera biomassa in i det flödet får man in biobaserad råvara i alla dessa plaster, således för polyeten (PE), liksom för polypropen (PP) och polyetentereftalat (PET), som är de tre mängdmässigt största plastsorterna. Biobaserade plaster med annan molekylstruktur än dagens högvolymplaster, här kallat ersättningsplaster, är ännu ganska sparsamt förekommande på marknaden. Det är främst polymjölksyra (PLA) som används, och produktionskapaciteten ökar globalt. 

En slutsats som dras i studien är att det pågår lovande utveckling och en långsam men stadig ökning av biobaserad plast, men att det är först runt 2030, och därefter, som bioråvara till plast, och plast från bioråvara, kommer att vara tillgänglig i större mängder.

Syftet med studien är att undersöka om lastbilar drivna med förvätskad biometan, LBM (eng. Liquid Bio Methane), i Sverige ofta benämnt LBG, kan användas på samma sätt som lastbilar med konventionell dieselmotor samt vilken klimatnytta som uppstår vid drift av förvätskad metan jämfört med dieselbränslen, fossila såväl som förnybara.

Studien har besvarat frågan genom att jämföra driftsdata för ett kalenderår för sammanlagt 10 LBG-lastbilar och 6 diesellastbilar från 3 olika Åkerier. Genom att jämföra detaljerade data loggad i fordonens interna datasystem undersöks skillnader och likheter i hur de olika fordonstyperna presterar.

Analysen visade på en likvärdig energianvändning och -330% lägre utsläpp av klimatpåverkande gaser för LBG-fordon tankade med förvätskad biometan (LBG) jämfört med dieselfordon tankade med rent biobränsle (HVO 100). Detta betyder att LBG fordonen när de är tankade med förvätskad biometan, där bränslet producerats med hög andel flytgödsel, redovisar negativa utsläpp av klimatpåverkande gaser, dvs. fordonen gör klimatnytta genom att förbränna metangas.

Studiens slutsats är bland annat att det är möjligt för ett åkeri att ersätta dagens dieselfordon med LBG-fordon i fjärrtrafik med likvärdig energianvändning och betydande reduktioner av klimatpåverkande utsläpp.

This paper reports on the findings from INDAIRPOLLNET (INDoor AIR POLLution NETwork), a recently completedEuropean COST Action network. INDAIRPOLLNET ran from September 2018 to March 2023 with morethan 200 indoor and outdoor air quality scientists from universities, large and small companies, and researchinstitutes around Europe and beyond. The expertise of our interdisciplinary network members covered chemistry,biology, standardisation, household energy, particulate matter characterisation, toxicology, exposure assessment,air cleaning, building materials, building physics and engineering (including ventilation and energy),and building design.

The aim of INDAIRPOLLNET was to design a framework for future indoor air chemistry fieldcampaigns, building on our improved understanding of indoor air chemistry. The main focus of our network wasto better understand the sources, transformations and fate of chemical pollutants found in the air in buildings. Inthis paper, we present the main findings from our network, which include a call for greater spatial and temporalcoverage of measurements indoors, the need for standardised techniques for indoor measurements and theimpact of occupants on indoor air quality.

We also present a checklist of building parameters that should bemeasured in any future indoor air campaign. Finally, we present our new framework, focusing on 5 key researchareas: reactivity in indoor environments; mapping organic constituents indoors; the role of the occupant inindoor air chemistry; indoor modelling studies and novel materials and technologies indoors. We hope thisframework will be of use to the indoor air quality community, enabling healthier buildings for the future.

Plastic has many positive material characteristics, but it is used in unsustainable ways. It is perceived as cheap and disposable, and this has led to increa¬sing amounts of plastic waste which are difficult to recycle with current societal, business and cultural structures.

To achieve a high-quality material recycling and have the possibility to use recycled plastic back into high quality products, there is a need to keep the different plastic types separate from each other and uncontaminated by other mate¬rials.

This requires, among others, a thorough separate collection of diffe¬rent plastic waste fractions, as well as business models, infrastructure and logistic solutions which enable a better control over the different plastic flows.

The report presents ten business models for managing industrial or commercial plastic packaging into closed or semi-closed loops through either material recycling or re-use.

Based on the analysis of the ten business models, six guidelines have been formulated for companies which are interested to transition from a linear to a closed loop business model for the management of industrial and commercial plastic packaging.

1) Commit long-term and invest in the future of your company,

2) Understand the customer needs and design the packaging for circular use,

3) Use Life Cycle Analysis as a tool to optimize your closed loop,

4) Communicate efficiently to engage the customer,

5) Build new strategic partnerships and 6) Educate and engage decision makers at all levels.

I denna rapport analyseras olika möjligheter och metoder för att deklarera miljö- och energiaspekter som uppstår vid tillverkning och skrotning av personbilar och lätta lastbilar. Uppdraget har beställts av Energimyndigheten som har fått i uppdrag av Regeringen att ta fram ett förslag till en metod för energi- och miljömärkning av lätta fordon på den svenska marknaden.

Dagens regelverk inom EU ställer inga krav på att tillverkaren behöver ange energiåtgång och miljöpåverkan vid tillverkning och skrotning av ett fordon. Det finns därför inga officiella uppgifter som skulle kunna användas i en miljömärkning. Man är i stället hänvisad till att antingen använda generella data från livscykelanalyser, eller begära in frivilliga uppgifter från tillverkaren. IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram tänkbara alternativ till att energi- och miljömärka tillverkningsfasen inklusive återvinning och skrotning. Rekommendationen är att en sådan miljö-märkning införs i flera steg och eftersom det saknas officiella uppgifter om enskilda fordon behöver metodiken utprovas gradvis.

I rapporten presenteras tre olika förslag på upplägg med varierande detaljnivå.  I alternativ 1 föreslås att man tar fram ett schablonvärde vardera för energiåtgång och växthusgaser för ett urval av sex typer av personbilar respektive lätta lastbilar. Värdet ska motsvara den genomsnittliga energiåtgången och de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser på global nivå vid tillverkning, skrotning och återvinning av de olika typer av fordon som idag förekommer på marknaden. Alternativ 2 utgår från samma metod som alternativ 1 men schablonvärden för energiåtgång och växthusgaser anges istället som en funktion av fordonets tjänstevikt. Alternativ 3 utgår från också från schablonvärden för energiåtgång och växthusgaser men siffrorna kompletteras med tillverkaruppgifter om växthusgaser från tillverkningen av laddbara batterier. För att få en mer heltäckande bild föreslås ett komplement till alternativen ovan att tillverkaren även erbjuds att frivilligt besvara ett antal frågor som belyser fler miljöaspekter.

In the Swedish research programme Mistra TerraClean a tiered approach for life cycle based environmental and human health assessment early in process development was introduced. In the project smart filters for water and air purification are under development. Innovative materials and devices are applied and evaluated with a systems perspective. In our tiered approach life cycle assessment (LCA), chemical safety assessment and applied eco and human toxicity assessments are combined, with a particular focus on the inclusion of toxicity potential impacts in LCA.

To this end, the consensus model USEtox has been applied, complemented with the method ProScale, that focusses on human direct exposure. The life cycle-based approach has so far been applied to material development and a pilot scale case study. The case study focuses on water purification of per- and polyfluoroalkyl substances (PFAS) for which we have a PFAS adapted life cycle impact assessment framework at hand. This tiered approach is relevant to process developers, people within the field of water and air treatment as well as the broader LCA community.  

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikatorer är ett effektivt sätt att övervaka luftmiljön, både vad gäller metaller och kväve. Som en del av den nationella miljöövervakningen har Naturvårdsverket, vart femte år, sedan 1975 finansierat undersökningar av metallhalter i mossprover insamlade i bakgrundsmiljö i hela landet. Den långa mätserien är en styrka och visar på trender för belastningen av metaller över tid.

Nedfallet av både metaller och kväve över Sverige uppvisar en tydlig gradient från söder till norr, med högst nedfall i sydväst som sedan avtar norröver, vilket återspeglar intransporten av utsläpp från kontinenten. På vissa platser bryts dock mönstret med förhöjda metallhalter som går att koppla till lokala och regionala utsläppskällor. Exempel på detta är förhöjda halter av koppar och krom utmed norrlandskusten samt förhöjda halter av järn i malmfälten i Norrbottens län. Även längre söderut i Sverige kan man se förhöjda halter, till exempel av kobolt i Mellansverige. De lägsta halterna av flertalet metaller finns i mossprover från fjälltrakterna och norra Sveriges inland.

De svenska utsläppen av metaller från trafiken, från förbränningsanläggningar och från industrin har minskat kraftigt från det att mossundersökningarna startade i mitten av 70-talet. Under senare år har minskningen dock inte varit lika stor och mellan 2000 och 2020 var det endast halterna av bly och kadmium i mossa som har minskat statistiskt signifikant för Sverige som helhet.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. Resultaten från 2020 års undersökning visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller alltjämt har fungerat mycket väl i Forshaga kommun. Resultaten från mossundersökningen i Forshaga kommun har jämförts med bakgrundshalter i mossor från Värmlands län och från Mellansverige.

En statistisk analys visade att inga av medianhalterna för vare sig arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, zink, aluminium, kobolt, molybden eller antimon i mossor från Forshaga kommun skilde sig statistiskt signifikant från motsvarande medianhalter för Värmlands län och Mellansverige.

De högsta halterna av arsenik, kadmium, krom, kvicksilver och zink fanns vid Aborrtjärn. Vid Aborrtjärn och Genbäcken fanns även de högsta halterna av koppar medan de högsta halterna av nickel och kobolt fanns vid Genbäcken. Vid Aborrtjärn och Björnåsen fanns de högsta halterna av järn och aluminium medan de högsta halterna av bly, vanadin, molybden och antimon fanns vid Björnåsen.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige.

De högsta, alternativt näst högsta, halterna av arsenik, bly, järn, kadmium, koppar, krom, kvicksilver, nickel, vanadin, aluminium och kobolt uppmättes i mossproverna insamlade vid de provpunkter som låg närmast gruvområdet. Endast för zink, molybden och mangan uppmättes den högsta eller näst högsta metallhalten vid någon annan provpunkt än provpunkterna närmast gruvområdet.

En statistisk analys genomfördes för att se om det fanns signifikanta skillnader mellan medianhalterna av respektive metall i mossproverna för olika områden; Norra Sveriges inland (bakgrundsmiljö), Norrbottens län (bakgrundsmiljö), Pajala kommun (bakgrundsmiljö) samt från förtätningsstudien i området runt Kaunis Iron’s järnmalmsgruva, samt hur de i så fall skilde sig åt.

Resultaten visade att statistiskt signifikanta skillnader fanns mellan områdenas median-halter för samtliga undersökta metaller förutom för bly, kadmium, kvicksilver och molybden.

För de tio metaller, där skillnader fanns mellan medianhalterna i de olika områdena, hade Kaunis Iron’s förtätningsundersöknings mossprover de högsta medianhalterna av järn, koppar, krom, nickel, vanadin, aluminium, kobolt, jämfört med övriga områden.Endast för arsenik, zink och mangan hade något av övriga områden som ingick i jämförelsen de högsta medianhalterna.·        Lägsta medianhalten av zink och mangan fanns i Kaunis Iron’s förtätningsprover. Lägsta medianhalterna av järn, koppar, nickel och kobolt fanns i mossprover från norra Sveriges inland. De lägsta medianhalterna av arsenik, krom, kvicksilver, zink och aluminium fanns i Pajala kommuns nationella mossprover. Medianhalten av vanadin var lägst i norra Sveriges inland och i Pajala kommun.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. Resultaten från 2020 års undersökning visar att metoden att använda mossor för att mäta belastning för olika metaller alltjämt har fungerat mycket väl i Karlstads kommun. Resultaten från mossundersökningen i Karlstads kommun har jämförts med bakgrundshalter från Värmlands län samt från Mellansverige.

En statistisk analys visade att medianhalterna av järn, kadmium, koppar, krom, nickel, vanadin, kobolt och antimon i mossor från Karlstads kommun var högre än motsvarande medianhalterna från Värmlands län och från Mellansverige. Däremot fanns det inga statistiskt signifikanta skillnader mellan medianhalterna av arsenik, bly, kvicksilver, zink, aluminium eller molybden i mossor från Karlstads kommun, Värmlands län eller Mellansverige.

De högsta halterna av arsenik, bly, järn, koppar, vanadin, zink, kobolt och antimon fanns vid Välsviken. Vid Välsviken och Sörmon fanns de högsta halterna av aluminium medan de högsta halterna av kadmium fanns vid Alsternäs och de högsta kvicksilverhalterna fanns vid Zakrisdal. De högsta metallhalterna av krom, nickel och molybden fanns vid Lamberget.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. I området kring Aitikgruvan har förtätade undersökningar av metallhalter i mossa tidigare genomförts 1995, 2000, 2007, 2011 och 2015. Under 2020 var första gången då även kväve analyserades i mossorna. Mossproverna från förtätningsområdet har kategoriserats beroende på avstånd till gruvan, inom en mil, inom en till två mil och inom tre till sju mil. Jämförelser har även gjorts mot nationella mossprover i norra Sveriges inland och Norrbottens län.

Särskilt för arsenik, järn, koppar, krom, nickel, aluminium, vanadin, kobolt, molybden och antimon fanns för uppmätta halter i mossproverna ett starkt statistiskt signifikant beroende av avståndet från Aitikgruvan. Regressionsanalysen visade att för zink, mangan och kväve fanns inget statistiskt signifikant samband mellan halterna i mossproverna och avstånd från Aitikgruvan.

I området närmast gruvan i Aitik fanns det för flertalet metaller fanns inga statistiskt signifikanta förändringar av medianhalterna mellan 2015 och 2020 års undersökningar. Undantag var dock att kvicksilver- och zinkhalterna ökade mellan 2015 och 2020, medan nickelhalten minskade i området närmast gruvan (inom en mil). Även i området inom en till två mils avstånd från gruvan ökade zinkhalten mellan 2015 och 2020 års undersökningar, samtidigt som medianhalterna av bly, krom och nickel minskade. För området längst bort från gruvan (tre till sju mil) ökade medianhalterna av arsenik, järn, krom och kvicksilver mellan 2015 och 2020 års undersökningar.  

Under de senaste 25 åren (1995–2020) visade trendanalysen att medianhalten i mossa för bly och kadmium har minskat statistiskt signifikant för alla tre områden inom sju mils avstånd från Aitikgruvan. Trendanalysen visade även att under de senaste 25 åren (1995–2020) har medianhalten i mossa för arsenik och nickel minskat statistiskt signifikant för området inom tre till sju mils avstånd från Aitikgruvan.

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikator för metaller och kväve ger en god bild av nedfallet över Sverige. Förtätade undersökningar av metallhalter i mossa har tidigare genomförts i Sundsvalls kommun 1984, 1990, 1995, 2007 och 2015. Halter av PAH har undersökts i förtätningsproverna för första gången 2020. Mossproverna från kommunen har i rapporten kategoriserats som antingen centrala eller perifera provpunkter.

Samtliga metallhalter var högre i förtätningsproverna jämfört med bakgrundproverna i Sundsvalls kommun 2020. Speciellt tydligt var detta för halterna av järn, koppar, nickel, zink, aluminium, kobolt och antimon som i förtätningsproverna var mycket högre än motsvarande halter från den nationella bakgrundsundersökningen i Sundsvalls kommun.

Medianhalten för Sundsvalls kommuns centrala provpunkter ökade endast statistiskt signifikant för zink mellan 2015 och 2020. Inte några metallers medianhalter förändrades mellan 2015 och 2020 års mossundersökningar för Sundsvalls kommuns perifera provpunkter.

Under de senaste 36 åren (1984–2020) visade trendanalysen att medianhalten i mossa för Sundsvalls kommuns perifera provpunkter minskade signifikant för krom, koppar, järn, bly och vanadin medan ingen statistiskt signifikant skillnad fanns för arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och zink. Under de senaste 36 åren (1984–2020) visade trendanalysen för Sundsvalls kommuns centrala provpunkter att ingen statistiskt signifikant förändring av medianhalten i mossa fanns för kadmium, krom, koppar, kvicksilver, nickel, vanadin och zink.

Halter av PAH 16 (summan av alla analyserade PAH-ämnen) i mossprover från Sundsvalls kommun var för de fyra proverna insamlade vid de centrala provpunkterna avsevärt högre jämfört med halterna i referensprovet från Storvallsjön, belägen cirka fem mil nordväst om Sundsvalls centrum. Den högsta halten av PAH 16 uppmättes i mossprovet från Alvägen, strax sydost om centrala Sundsvall. 

IVL Svenska Miljöinstitutet har sedan 1999 genomfört mätningar av försurande och övergödande ämnen samt tungmetaller i Malmö stad med fem års mellanrum. Resultaten från de senaste hydrologiska årets mätningar (oktober 2019 – september 2020) visar att nedfallet av sulfatsvavel (utan bidrag från havssalt) med nederbörden var cirka 1,6 kg/ha i Malmö, vilket var något lägre jämfört med motsvarande mätningar i nederbörden i bakgrundsmiljön vid de båda skånska mätstationerna inom Krondroppsnätet (Hissmossa och Stenshult).

I Malmö var det totala oorganiska kvävenedfallet med nederbörden under 2019/20 knappt 6 kg/ha. Även det totala kvävenedfallet med nederbörden var lägre i Malmö jämfört med Hissmossa och Stenshult. Torrdepositionen av kväve inkluderas dock inte i dessa mätningar, vilket innebär att det totala kvävenedfallet i Malmö var högre än vad dessa nederbördskemiska mätningar visar.

För flertalet tungmetaller, utom koppar, var nedfallet med nederbörden under 2019/20 det lägsta som uppmätts under de fem olika mätomgångarna som genomförts. Nedfallet med nederbörden av kadmium, krom, koppar, nickel, kobolt och zink var under det hydrologiska året 2019/20 högre i Malmö jämfört med bakgrundsmätningarna vid Hallahus, medan nedfallet av arsenik, bly, mangan och vanadin var högre vid Hallahus.

Nedfallet av nitratkväve, totalt oorganiskt kväve, natrium och kadmium med nederbörden i Malmö har minskat signifikant från 1999/00 till 2019/20.

Marine canopies formed by seagrass and other coastal vegetated ecosystems could act as sinks of microplastics for being efficient particle traps. Here we investigated for the first time the occurrence of microplastic retention by marine canopies in a hydraulic flume under unidirectional flow velocities from 2 to 30 cm s−1.

We used as model canopy-forming species the seagrass Zostera marina with four canopy shoot density (0, 50, 100, 200 shoots m−2), and we used as microplastic particles industrial pristine pellets with specific densities from 0.90 to 1.34 g cm−3 (polypropylene PP; polystyrene PS; polyamide 6 PA; and polyethylene terephthalate PET). Overall, microplastics particles transported with the flow were retained in the seagrass canopies but not in bare sand. While seagrass canopies retained floating microplastics (PP) only at low velocities (<12 cm s−1) due to a barrier created by the canopy touching the water surface, the retention of sinking particles (PS, PA, PET) occurred across a wider range of flow velocities.

Our simulations revealed that less dense sinking particles (PS) might escape from the canopy at high velocities, while denser sinking particles can be trapped in scouring areas created by erosive processes around the eelgrass shoots. Our results show that marine canopies might act as potential barriers or sinks for microplastics at certain bio-physical conditions, with the probability of retention generally increasing with the seagrass shoot density and polymer specific density and decreasing with the flow velocity.

We conclude that seagrass meadows, and other aquatic canopy-forming ecosystems, should be prioritized habitats in assessment of microplastic exposure and impact on coastal areas since they may accumulate high concentration of microplastic particles that could affect associated fauna.

Temporal trends for concentrations of mercury (Hg), lead (Pb) and cadmium (Cd) were evaluated from year 2000–2020 in 20 (Hg), 23 (Pb) and 11 (Cd) watercourses in remote forest catchments in Europe. Decreasing trends were observed in 15% (Hg), 39% (Pb) and 45% (Cd) of the watercourses during the period of evaluation. Decreasing trends were mainly observed between 2000 and 2005 for Hg and between 2000 and 2015 for Pb and Cd. For the last five years of the studied time period (2015–2020), more watercourses showed significant increasing, rather than decreasing Hg, Pb and Cd trends.

This was interpreted as a legacy effect of metals still retained in catchment soils. The overall negative trends during the earlier part of the study period were likely driven by declining deposition of metals over Europe, especially for Pb and Cd. Other changes related to metal transport and chemistry may have contributed to the observed trends as well, including recovery from acidification and the ongoing browning of surface waters at northern latitudes. Here we found that organic carbon could explain the seasonal variation in Hg and Pb, but was not related the interannual trends. This study highlights the need for long-term monitoring and robust statistical methods that can detect multidirectional, long-term change in water chemistry.

In order to communicate an LCA calculation for a building, and so that the result can be interpretable by the recipient, it must include quality documentation describing condition for calculations, assumptions and models used, and what data evaluations, delimitations and shortcomings that exists. If this is done in a consistent manner, regardless of the type of building, the ambition is to facilitate the development of the quality documentation and to interpret it. In the digitization we believe that the environmental impact will be calculated in a digitized way with life cycle assessment (LCA) methodology by facilitating already used tools. If these LCA calculations only include numerical numbers without simultaneously communicating something about how they are calculated, there is a risk that the LCA result is incorrectly interpreted and misleading. Therefore, it is important to supplement the LCA result with quality documentation. The aim of this report is to propose the contents of the LCA accompanying quality documentation for a building, with a scope to simplifying interpretation of the calculation results. The proposed quality documentation is expected to form the basis for a digital quality report. In the report the quality documentary is divided into the following parts: • The extent of the inventoryregarding construction parts, life cycle and information modules. • Quality of the resource summary, underlying LCA environmental data and the resulting weighted quality index for the calculated result. • Design of the LCA result,as part of the quality report, thus steering up the entire level of information delivery's lowest level of ambition. In the next stage of digitization, we expect that the results of what is described in the report will be digitized in future projects. The quality documentation for an LCA environmental calculation for a building should be seen as a complement to Q metadata (Erlandsson 2018a) for the construction products used during the life cycle. By supplementing Q metadata for environmental declarations for all kinds of construction products with quality documentation for an LCA calculation for all kinds of buildings, the vision is that these two works will strengthen an increased transparency about the quality of the LCA calculations.

Byggsektorn har stora möjligheter att minska sina koldioxidutsläpp oavsett vilket byggmaterial som används. Det visar en LCA-studie av klimatpåverkan från flerbostadshus, som jämför byggande i betong, massivt trä och blandkonstruktioner med betong, trä och stål. Studien baseras på ett referenshus i Hökarängen i Stockholm. I analysen ingår hela livscykeln för fem olika byggsystem – utvinning av material, materialtillverkning, byggproduktion, fast inredning, transporter, bruksskedet och en tänkt framtida rivning av byggnaden.

By 2045 at the latest, Sweden climate goal is that there we will not contribute with any net emissions of greenhouse gases into the atmosphere, and this requires that we also must be able to build climate-neutral buildings in the future. Malmö wants to be a forerunner, and in the initiative local roadmap Malmö 2030 (LFM30) aims to be climate neutral already by 2030. The built environment today accounts for about one fifth of Sweden's total climate impact. In order to achieve climate-neutral buildings, 'genuine' negative emissions are important, i.e. measures that actually reduce the level of carbon dioxide in the air and not just avoid emissions.

One way we already now can create negative climate emissions directly in the construction phase is to work with biogenic carbon sinks. We can do this, for example, by using bio-based materials such as biochar that are used, for example, in concrete or in a plant bed or in the soil as a pure sink. Other options include building with wood or other renewable materials. In this report, we develope supporting data so that the orders of magnitude of these sinks can be assessed. We have done this by developing a methodological approach based on accounting LCA that is compatible with the methodology already applied in LFM30 to calculate the significance of the wood built into a building (Erlandsson 2020). According to this methodological approach, the carbon balance of the forest is analyzed at the landscape level. For planted plants, therefore, by analogy, the carbon that is stored on average during the analysis period in the plantings made including the supplement from biochar is calculated. For individual urban trees, the methodology has been developed to take into account that the trees grow, creating a biogenic carbon sink, which extends over the 50 years of the analysis period.

The methodology means that what is tied into each analysis period can be credited to the project's climate budget. In this way, no double accounting occurs while the benefit of preserving large trees in the built environment is strengthened.The report contains key figures and examples to enable a more uniform calculation so that the person who will make calculations in the future, in the absence of specific supporting data, can make the same assumption. We have also given a calculation example that shows that an apartment building made of solid wood that meets the target limit values set in LFM30 can, by planning plants and including biochar in the plant beds, already today – with products that can be bought – achieve a climate-neutral building. In this case, the climate impact of the construction phase is fully compensated by negative emissions in the form of biogenic carbon sinks.

This report contributes with another comparable building platform according to the reference building Blå Jungfrun with two different solutions with concrete frames. These have since been climate improved in two stages. The results from the calculations carried out show that the best climate-improved alternative from Thomas Betong's selected construction solutions is the alternative called: "In-situ cast with filigran slab, thin-shell precast walls and light curtain wall with climate-improved ready-mixed concrete step two". 

The work within the Mistra Digital Forest (MDF) research programme, work package 2 task 2.5, aims overall to develop methods for describing and visualizing alternative, future scenarios for the production and use of forest raw materials, for current and future forestry, from a sustainability perspective.

This report describes methods for assessing the climate benefits of wood-based products in relation to the products they replace. The calculation thus answers the question:What climate impacts are avoided if there is a marginal increase in the production of a wood-based product, today and in the future?The report relates to the proposed standard ISO/DIS 13391-3:2024. The major difference from the ISO standard is that a general technology development is included which, in simple terms, means that all processes will have a lower climate impact in the future. We call this aspect decarbonization. The proposed methodology makes it possible to calculate the potential climate impact (expressed in GWP in kg CO2e) of the substitution effect. The central approach in the report is the implementation of BioMapp as a system analysis tool. In BioMapp, the substitution benefit can be provided as an additional calculation result, reflecting avoided product emissions that can be added to the existing calculation outcome.

In this case, it is possible to determine all three of the following aspects that arise during the production of the product and its substitute:1) The additional carbon sink of the forestry2) The product's temporary biogenic carbon sink in society3) The substitution benefit of the product type during its life cycleIn addition to the standard selection of system-analytical methods, the report also provides suggestions on how to assess the additional component of substitution benefits, which we refer to here as a "custom indicator." This indicator does not replace the standard systematic results but should be seen as supplementary information, particularly if additionality is specifically requested. An example of a system based on additionality is the EU’s Carbon Removal Certification Framework.The substitution benefit is in turn divided into A  production, B use and C end-of-life benefits. The total analyzed climate impact GWP-GHG is divided into; fossil emissions/GWP-FOS, biogenic emissions/GWP-BIO, emissions from land use GWP-LULUC, and the contribution from temporary or temporary carbon sinks/GWP-STORE.In order to describe in a simplified way future developments and the introduction of various climate improvement measures, a simplified scenario methodology is used, which we call the three-point scenario.

This scenario consists of a present value, a future value and what it looks like around the year 2050, which coincides with the time at which most of our environmental policy objectives extend. After this point, the value is assumed to remain constant. Conceptually, these scenarios can be based on today's technology, decision-making and market-driven climate action or environmental policy targets.. The proposal suggests applying a standardized climate improvement per product and life cycle stage for all manufacturing processes, grounded in a scenario driven by decision-making and market-oriented climate actions.

The methodology for product substitution and its climate benefits described in the report will be used in BioMapp developed within the framework of the Mistra Digital Forest research project. phase 1. BioMapp is a digital visualization tool that calculates various sustainability indicators for Swedish forestry and the products produced by the forest industries in Sweden. By implementing substitution effects from wood-based products, the climate benefit can be quantified. In addition, this kind of GWP indicator allows the theoretical extreme scenario alternative “no forest harvesting” to be analyzed. The change in forest carbon balance can then be related to the fact that the products previously produced from the forest now have to be made from other, often fossil-based materials. In BioMapp, this function will be able to be activated or deactivated depending on the question to be analyzed.The report will be followed up with documentation of the input data needed for example calculations.

The methodology to calculate 1) the product's temporary biogenic carbon sink and 2) the product type's life cycle substitution benefit is based on the CLEAR model, which facilitates implementation. These generic data can be replaced with specific values if desired.

Rapporten beskriver hur IVL:s luftkvalitetsmätningar i omgivningsluft kvalitetssäkras. Mätningarna sker antingen helt i IVL:s regi eller i samverkan med beställare såsom kommuner och luftvårdsförbund. I det senare fallet är ansvarsfördelningen viktig.

Kvalitetssäkringsprogrammet omfattar dels kontinuerliga mätningar, dels provtagningsrutiner som följs av analys på IVL:s laboratorium. Mätmetoderna beskrivs översiktligt med redovisning av kvalitetsrelaterade parametrar. Till mätmetoderna redovisas även viktiga rutiner för kalibrering, kontroll och underhåll.

Kvalitetskontroll och validering av mätdata behandlas, vilket relaterar till luftkvalitetsförordningens kvalitetsmål för tidstäckning, datafångst och mätosäkerhet.

There is a general agreement in the LCA community that there are two types of LCAs: attributional and consequential. There have been numerous discussions about the pros and cons of the two approaches and on differences in methodology, in particular about methods that can be used in consequential LCA.

There are, however, methodological aspects of attributional LCA and how it can be used that need further attention. This article discusses six areas of debate and potential misunderstandings concerning attributional LCA. These are:

1) LCA results of all the products in the world should add up to the total environmental impact of the world, sometimes referred to as the 100 % rule.

2) Attributional LCA is less relevant than consequential LCA.

3) System expansion, and/or substitution, cannot be used in attributional LCA.

4) Attributional LCA leads to more truncation errors than consequential LCA does.

5) There is a clear connection between the goal and questions of an LCA and the choice of attributional or consequential LCA.

6) There is a clear boundary between attributional and consequential LCA. In the article, these statements are discussed, and it is argued that they are either misunderstandings or sometimes incorrect.

In the project Usereuse, the IVL Swedish Environmental Research Institute research how a system for reuse can be created, improved and scaled up in various arenas so that reuse becomes norm and perceived as easier than new purchases. In this study, 15 actors have jointly produced four scenarios for how reuse might work in Sweden in 2035.

The purpose of the scenarios is to create a common map of possible developments for the reuse of items and to identify obstacles and potential, risks and measures to make solutions adaptable and more future-proof. The scenarios orient us in the landscape of how the use and consumption of things will look like in 2035 and give four different answers to the question: How does reuse work in 2035 in Sweden?

How much will future solutions be based on regulation or voluntariness? Is it more about keeping fewer things longer or that many people use the same things? Is it mainly about the thin itself or how we use it? How large-scale or small-scale systems can make reuse scale up? How is it affected by whether we have a lack of or plenty of free time? All the scenarios are normative and describe four possible futures that take us in the direction of the Doughnuts planetary and social boundaries.

Stories about where we are and where we are going shape our view of the world and influence which courses of action we see as possible. Scenarios are a transformative tool for exploring, developing and evaluating our operations and our communities. The report contains a tool to support those who want to use the scenarios in relation to their business.

Vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar förekommer mikroorganismer i det avfall som hanteras och rötning innebär att mikroorganismer bryter ner avfallet. Mikroorganismerna kan innebära hälsorisker för de anställda, då bioaerosoler, dvs. damm och vätskeaerosoler som innehåller mikroorganismer och deras metaboliter, kan uppstå vid hanteringen av avfallet. Forskningsprojektet om mikroorganismer i arbetsmiljön vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar har undersökt när och var det finns risk för exponering för damm och aerosoler, och därmed för mikroorganismer.

Den metodik som valts, och bedömts ge mest tillförlitligt underlag för en diskussion om åtgärder, är mätning av partiklar (uppdelat på olika storleksfraktioner) med direktvisande optiskt instrument. Mätinstrumentet har främst placerats stationärt för att följa hur dammhalten på utvalda platser varierar över tid, men har även burits runt i anläggningen av personalen för att studera dammhalterna i olika delar och vid olika arbetsmoment, exempelvis underhållsarbete och rondering. Studiebesök med mätningar och intervjuer har utförts vid tre förbehandlingsanläggningar, eftersom exponeringen bedöms vara högst i den typen av anläggningar.

Mätningarna visar att förhöjda halter av partiklar förekommer vid platser och arbetsmoment där avfall hanteras öppet och där ventilationen är otillräcklig, och förhöjs ytterligare om materialet är i rörelse, om det är ostädat så att torkat avfall ”dammar” och/eller när man spolar vatten med högt tryck.

Intervjuerna visade att de anställda generellt var överens om var riskmoment fanns och pekade ofta ut samma platser på anläggningarna. Detta visar att även om mätinstrument inte finns att tillgå kan en anläggning komma långt med att tillsammans med personalen kartlägga ”kritiska” platser/arbetsmoment.

Där inga andra åtgärder fungerar eller är möjliga rekommenderas att personal använder andningsskydd i större utsträckning än vad som görs idag. Detta trots att personal inte, eller i mycket liten grad, upplevt problem. När det gäller luftvägsexponering kan man klara sig utan akuta besvär, men vid arbete under många år kan symptom/problem komma senare i livet.

EU recently decided to include shipping, meaning all intra-European shipping and50% of extra-European voyages, in the EU Emissions Trading System (ETS)beginning in 2024. This article provides an early assessment of the impacts of theEU ETS on the shipping sector’s potential reductions in greenhouse gas emissionsfor different types of ships. It further examines selected mitigation measures andthe impact on modals split and costs. The study employs a mixed-methodsapproach  combining  quantitative  estimates  (based  on  data  from  the  EUmonitoring,  reporting  and  verification  system)  with  qualitative  data  andinformation from interviews with key actors and from previous literature.

This approach aims to provide a comprehensive understanding of the impacts of theEU ETS. The inclusion of shipping in the EU ETS is expected to introduce significantincentives to reduce emissions. We estimate that switching to bio-methanol at anemissions allowance price of€90–100/tCO2will be cost-effective for a minor shareof shipping segments (representing about 0.5-5% of all ships), whereas at a priceabove€150/tCO2it could be cost-effective for a considerable share (potentially75%) of ships. In the short term, the costs incurred by the EU ETS will be passed onto transport customers as a surcharge. The increased cost may, unless properlyaddressed, drive carbon leakage. Meanwhile, a modal shift away from shippingmay occur in the roll-on, roll-off(RoRo) and roll-on passenger (RoPax) segmentsdue to direct competition with road and rail transport and the relative ease ofshifting to other modes of transport.

Klimatförändringarna medför nya utmaningar för verksamheter som både beror av politiska beslut för att begränsa den globala uppvärmningen och av de fysiska förändringarna i klimatet. Beslut som tas av verksamheter inom det kommande decenniet kan resultera i inlåsningseffekter om klimatförändringsaspekten inte inkluderas. I projektet Passivitet i klimatfrågan: Fjärrvärmesektorns exponering mot en utvecklad bioekonomi och ett förändrat klimat identifieras vilka påverkansfaktorer som fjärrvärmebranschen i Sverige behöver inkludera i framtida investeringsbeslut för att framtidssäkra verksamheten mot klimatförändringarna och undvika inlåsningseffekter. 

Sammanfattning max 200 ord

Den svenska fjärrvärmebranschen står inför stora reinvesteringar detta decennium och tidigare studier visar att majoriteten planerar att investera i liknande teknik som i dag. Inom investeringarnas livslängd kommer förutsättningarna att förändras till följd av klimatförändringarna och ett investeringsbeslut som tas i dag måste inkludera klimatförändringsaspekten för att undvika inlåsningseffekter de kommande 30–40 åren. 

Projektets mål är att framtidssäkra fjärrvärmens roll i det svenska energisystemet mot förändringar som kan uppstå till följd av klimatförändringarna. Detta genom att identifiera påverkansfaktorer och dess exponering till följd av en utvecklad bioekonomi inom EU och fysiska förändringar i och med ett förändrat klimat. De identifierade påverkansfaktorer grupperas i projektet till tre påverkansbilder. 1) Bränsleberoende: reinvestering i stora produktionsanläggningar centralt belägna i nätet med tungt bränsleberoende och därmed inlåsningseffekter. 2) Det fysiska systemet: störningar på ledningsnät och anläggningar som påverkar leveranssäkerheten. 3) Fjärrvärmeaffären: investeringsbeslut baseras på kunders efterfrågan i dag. Av de tre påverkansbilderna bedöms 3) Fjärrvärmeaffären, vara den mest akuta påverkansbilden att agera på, följt av 1) Bränsleberoendet, och minst akut, 2) Det fysiska systemet. Efter diskussioner med fjärrvärmeföretag bedöms påverkansbild 1) Bränsleberoendet, vara den som medför störst osäkerheter och är svårast att hantera.