IVL Swedish Environmental Research Institute

The deposition and uptake of nitrogen oxides in Scots pine needles were studied in exposure systems in the field and at the laboratory. For NO2 the deposition and uptake is a first order process determined by the stomatal conductance. The deposition velocities per needle area unit were during summer conditions determined to 0.65-1.67 mm x s-1 for daytime and 0.28 -0.78 m x s-1 for night time condition. Long term exposure of current needles to a concentration of 200 ug /m3 led to a decrease in transpration (stomatal conductance) after about 10 days exposure. One year old needles did not show any physiological effects at these concentrations. Short term studies of the deposition of NO showed that this was substantially lower than that for NO2

Fritidsbåtars avgasutsläpp till vatten och luft har undersökts. Tre inombords dieselmotorer och en 2-takts utombordsmotor har testats med standardbränslen och miljöanpassade bränslen. För dieselmotorerna användes standarddiesel, syntetisk diesel (GTL), rapsmetylester (RME), jetbränsle samt olika blandningar av diesel och RME. 2-taktsmotorn testades med standardbensin, alkylatbensin samt etanol (E85). För testerna med etanol krävdes en konvertering av motorn. Ekotoxikologiska tester har gjorts på kylvatten från dieselmotorer och på vatten som bubblats med avgaser från utombordsmotor. GTL gav något lägre utsläpp till luft av partiklar, kolväten, kolmonoxid och kväveoxider än vad standarddiesel gav. RME gav betydligt lägre halt partiklar och kolväten men något mer kväveoxider. Kylvatten från en inombords dieselmotor var giftigt mot sebrafiskar och kräftdjur. kylvatten. GTL och RME gav ett kylvatten som var betydligt mindre giftigt mot sebrafiskar än vad standarddiesel gav. PAH-utsläppen till vatten från dieselmotorerna var 10-20 mg per liter diesel. Utsläppen från de traditionella 2-takts utombordarna dominerar tydligt utsläppsmängderna. Standardbensin gav höga halter av miljö- och hälsofarliga ämnen, bland annat bensen, PAHer och formaldehyd. En liter bensin gav cirka 2,3 g PAH. Alkylatbensin och etanolbränslet E85 gav betydligt mindre utsläpp. Sveriges fritidsbåtar släpper uppskattningsvis ut 75 ton PAH per år. Avgasvatten från utombordare var giftigt för bakterier, alger och kräftdjur. Standardbensin var giftigast för bakterier och kräftdjur. Alkylatbensin var mindre giftig mot bakterier och kräftdjur. För alger var skillnaden liten mellan standardbensin, alkylatbensin och E85. Merparten av fritidsbåtarnas förbrukning av bensin och diesel sker i kustvatten. Trots det kan det vara i sjöar och mindre vattendrag som effekterna av utsläppen är störst. Traditionella tvåtaktare används även i sjöar som utnyttjas till dricksvatten och fiske av matfisk och kräftor. Studien visar relativt stor miljöpåverkan från den traditionella 2-takts utombordare som undersökts. Resultaten indikerar att alkylatbensin ger betydligt mindre risker. E85 kan också vara ett alternativ till standardbensin. Det går utmärkt att köra en utombordare på E85, men det kräver en konvertering av motorn vilket gör att det inte är aktuellt för flertalet användare. De observerade emissionerna av aldehyder ger anledning till att studera detta närmare. Det verkar som om bensin ger mer formaldehyd än etanol, medan etanol ger mer acetaldehyd, men testerna är inte tillräckligt omfattande för att göra en fullständig bedömning. Projektet föreslår ytterligare undersökningar bland annat av kylvatten från inombordare och aldehyder i avgaser från utombordare

Three mesurement campaigns, each covering 1-3 days operation, were carried out after ca 800, 1200 and 6000 hours operating time of the NIXHAUST SCR/Oxi catalytic Nox/HC reduction system after a 2,5 MW 4-cycle marine diesel engine on board MS Aurora

As an extension of a previous study, NOx, hydrocarbons (THC), NH3 and particulate bound NH4+, SO42- and H+ mesurements have been carried out on the exhaust of a 2,5 MW medium speed diesel engine on board MS Aurora of Helsingborg after 12 000 hours service

Två katalytiska avgasreningssystem, NIXHAUST, har nyligen installerats av ABB Fläkt Marine AB ombord på ett större arbetsfartyg/isbrytare, MS Scandica. Till skillnad från tidigare installationer har ombyggnationen skett i ett befintligt fartyg och varje system behandlar avgaser från flera motorer (en huvud-, samt två hjälpmaskiner) i en gemensam avgaskanal. Syftet med detta projekt var att med två omfattande mätkampanjer (SAT1 och SAT2) ombord på fartyget till sjöss bedöma prestandan av; (i) det nya systemet, och (ii) systemet efter ett års drifttid. Mätningarna utfördes med och utan inkopplade reningsanläggningar och för varje driftsfall kördes två belastningsnivåer av maskineriet ansluten till styrbords NIXHAUST-system. I allmänhet visade resultaten på höga kväveoxid- (91-100%) och kolvätereduktioner (77-93%) kunde uppnås utan signifikanta utsläpp av biprodukter(N2O, NH3, HCN, HCNO). Efter ett års drifttid minskade dock NOx-reduktionen från 91% till 83% under höglasttillfällena pga bl a ett inre läckage i reaktorn. En justering av systemet utfördes och den kompletterande SAT2b-mätkampanjen verifierade att åtgärderna återställt prestanda till ursprungsskicket.

Idag föreligger det ofta krav på industrier att rapportera sina totala partikelutsläpp och vidta åtgärder för att minska dessa utsläpp. Detta kan dock vara komplicerat, eftersom kunskapen om emissioner från diffusa källor såsom barlagda ytor, materialupplag, stenkrossar och uppvirvling av damm från arbetsmaskiner är mycket bristfällig.

I denna rapport presenteras resultaten från en studie genomförd i samarbete med Vargön Alloys, där diffusa partikelkällor från deras anläggning studerats. Denna studie delades in i två faser. Under fas ett identifierades potentiella diffusa partikelkällor, och emissionsfaktorer togs fram genom mätningar och beräkningar. Eftersom yttre parametrar, såsom fordonshastighet, materialtyp och materialfuktighet, kan påverka intensiteten av partikelemissionerna genomfördes en rad olika tester. I fas två av denna studie utvecklades en emissionsmodell för att kunna kvantifiera de diffusa emissionerna från Vargön Alloys anläggning. Emissionsmodellen utvecklades med hjälp av de framtagna emissionsfaktorerna från fas ett, aktivitetsdata samt meteorologiska parametrar. Spridningen av de kvantifierade emissionerna i närområdet beräknades, och en analys över vilka källor som bidrog mest till partikelhaltbidraget genomfördes.

Krossning, transporter och lastning/lossning av material bedöms vara några av de aktiviteter som orsakar mest damning. Utöver dessa källor anses de tidigare beräknade diffusa partikelemissionerna från ugnarna, via lanterniner på taken i samband med tömning och utgjutning, stå för ett viktigt bidrag. Resultaten från denna studie visade på vikten av att förstå vilka aktiviteter som orsakar damning och hur yttre parametrar påverkar intensiteten av dessa emissioner. Bevattning som åtgärd visade sig till exempel vara mycket effektivt både avseende krossning och transporter.

Denna studie har väckt nya intressanta frågeställningar där vidare analyser kan vara av intresse. Till exempel visade studien på ett behov att ta fram en förenklad metod för att kartlägga aktiviteter. Eftersom markytans beskaffenhet var viktig för damning orsakad av transporter skulle vinterförhållandens påverkan på damning vara mycket intressant att studera. Därtill, baserat på data som samlats in under denna studie, skulle även upptorkningshastigheter av olika markytor efter nederbörd samt effekten av höga vindhastigheter på emissioner och spridning kunna vara av betydelse att studera vidare.

De partikelhalter som förekommer i utomhusluften i tätorter idag är i många fall skadliga, i synnerhet för känsliga personer, och kan orsaka bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och luftvägsproblem. Partiklar i utomhusluft uppkommer på såväl naturlig väg som antropogent, det vill säga genom mänsklig verksamhet. Emissionerna från fasta anläggningar (till exempel energiproduktion) och fordonsavgaser är relativt väldefinierade. Däremot är kunskapen om emissioner från diffusa källor, såsom barlagda ytor, materialupplag, stenkrossar och uppvirvling av damm från arbetsmaskiner, mycket bristfällig. Byggarbetsplatser inkluderar ofta aktiviteter och källor som genererar diffusa partikelemissioner.

Byggarbetsplatser är generellt temporära, men när de förekommer i tätbebyggda områden kan de orsaka både negativa effekter på luftkvalitet samt nedsmutsningsproblem. Diffusa partikelemissioner från fordon och transporter inne på en byggarbetsplats kan vara en stor källa till partikelhalter. Även fordon som kör ut från en arbetsplats kan vara en stor källa till spridning av partiklar till följd av damm och smuts som följer med på smutsiga däck. I denna studie har emissionsfaktorer tagits fram för fordonstrafik på en asfaltsyta respektive en grusad väg på en byggarbetsplats där materialhantering och – upplag förekom. Även inverkan av fordonshastighet på de diffusa partikelemissionerna och effektiviteten av bevattning av vägytan som damningsreducerande åtgärd har studerats. Vidare har studier gjorts avseende de diffusa partikelemissionernas storleksfördelningar, liksom avseende hur byggdammet kan spridas ut på allmän gata från en utfart från byggarbetsplatser.

This report is only available in Swedish.

Det är idag känt att hästverksamheter alstrar s.k. hästallergen (som sitter partikulärt bundet på mjäll, hud- och hårflagor från hästar), vilket i sin tur ökar risken för allergenspridning och därmed risken för en negativ påverkan på människors hälsa. I såväl Sverige som i övriga Europa finns konflikter mellan hästnäringen och boende i närheten av hästanläggningar till följd av den ökande andelen hästar som lokaliseras allt närmare tättbebyggda områden. Det finns därför en stor efterfrågan på metodik för att på ett realistiskt sätt erhålla relevanta emissioner för bedömning av och rekommendationer för hur miljöbelastningen i olika områden ska hanteras. Syftet med föreliggande studie var att vidareutveckla tidigare framtagna emissionsfaktorer för hästallergen avseende både direktemission från hästar i stall och travbana och från passiv damning från hagar och travbana utan hästar. Då både den passiva emissionen (uppvirvling) och depositionen är beroende av väderleken har lokala meteorologiska förhållanden inkluderats i beräkningarna i syfte att visa det lokala haltmönstret. För att kunna bestämma emissionsfaktorer, och därmed halter i luft, vid olika typer av aktiviteter genomfördes mätningar av hästallergen. För att studera om det förelåg någon kontinuerlig passiv belastning mättes också kring hagen utan hästar närvarande. Det finns idag inga gränsvärden för mängden pälsdjursallergen i luften och risk för utveckling av allergiska symtom. Undersökningar har dock visat att vid halter <0,1-2 U/m3 upplevde inte personer med hästallergi några besvär. Ovanstående resultat visar att haltnivåer upp till 8-12 U/m3 förekommer vid de närmast belägna husen norr om Solvalla, under 0,1 procent av årets timmar (8 timmar/år), vilket representerar tillfällen med mycket dålig omblandning av luften i kombination med höga utsläpp. Vid 1 procent av årets timmar (87 timmar/år) förekommer vid samma platser som ovan, haltnivåer på mellan 4-6 U/m3. Resultatet från percentilberäkningarna antas representera extremsituationer, det vill säga då tillfällen med de högsta emissionerna sammanfaller med de sämsta spridningsförutsättningarna. Högre haltnivåer men för ett mycket mindre område erhålls söder om Solvalla på baksidan läktarna innan de planerade husen. I den här genomförda studien var överenstämmelsen god mellan uppmätta och beräknade halter av hästallergen varför uppskattningen av de lokala emissionsfaktorerna för Solvalla även antas kunna användas för att beskriva framtida förhållanden.

I länder med varmt och torrt klimat har damning varit ett viktigt forskningsområde under många år. I Sverige har det uppmärksammats under senare år, till på grund av större infrastukturprojekt i urbana områden samtidigt som miljökvalitetsnormerna (MKN) för partiklar i luft överskrids. Partiklar har visats vara en bidragande orsak till ökad sjuklighet och dödlighet och kostar det svenska samhället cirka 26 miljarder kronor/år. Emissionerna från anläggningar och fordonsavgaser är relativt kända däremot är diffus damning bristfällig. Det finns därför behov av att utveckla metodik för uppskattning av emissionsfaktorer, och därmed kunna beräkna emission och spridning av partiklar. Syftet med studien är att utveckla emissionsfaktorer (EF) för partiklar från diffus damning genom att kombinera mätningar med inverterad spridningsmodellering. Mätningarna gjordes med passiv (fluxmätningar) och aktiv mätmeto-dik (pumpat på filter). Baserat på detta har emissionsfaktorer för olika meteorologiska förutsättningar beräknats. Vid jämförelse mellan uppmätta halter och frekvensen av olika delaktiviteter inom industriområdet framgick ingen någon synbar effekt från enskilda aktiviteter på uppmätt halt. Däremot framgick tydligt att den samlade effekten av aktiviteter gav en haltökning genom att helghalterna generellt var lägre än vardagshalterna. Emissionsfaktorer för Nordkalk är definierade för det material som finns i lagringshögarna idag samt för lokala spridningsförutsättningar. Om fraktionen i lagringshögarna ändras bör fluxmätningar räcka för beräkning av nya EF0 vilka kan ligga till grund för beräkningar av spridningen efter förändrad aktivitet. Baserat på beräknade emissionsfaktorer, lokal meteorologi, veckodag, markförutsättningar (snö/is/ blött) har spridningsberäkningar av både halter och deposition gjorts på årsbas. Jämförelser mellan uppmätt och beräknad PM10-halt gjordes cirka 1.5 km från anläggningen för mätperioden dels på två-veckorsbas (± 5%) dels på dygnsbas (± 8%). Motsvarande för deposition visar dock på en generell underskattning av modellerad deposition med 30 procent, sannolikt till följd av både osäkerheter i mät-metodik för deposition och/eller depositionshastigheter.

I föreliggande rapport redovisas resultat från 1996 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö i Sverige. Rapporten redovisar mätresultat från de båda nationella övervakningsnäten EMEP-nätet och Luft- och nederbördskemiska nätet. I rapporten redovisas även de spridnings- och depositionberäkningar som gjorts med Sverigemodellen. Samtliga mätningar drivs av IVL, på uppdrag av Naturvårdsverket, med undantag av ozonmätningarna i Aspvreten som genomförs av ITM. Modellberäkningarna med Sverigemodellen utförs av SMHI. Verksamheten finansieras av Miljöövervakningsenheten vid Naturvårdsverket. Mätningarna har under 1996 omfattat dygnsprovtagning av svaveldioxid, kvävedioxid och partikelbundet sulfat i luft vid sex EMEP-stationer, av sot vid fem stationer samt dygnsprovtagning av totalnitrat och totalammonium vid fyra av stationerna. Månadsprovtagning av lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid har skett vid tolv stationer i landet. Registrering av halter av marknära ozon har skett på timbasis vid sammanlagt sex stationer. Nederbördsprovtagning, dygnsvis med lock-provtagare, har utförts hela året vid en station och veckovis vid tre stationer. Månadsprovtagning av nederbörd med öppna insamlare har skett vid 28 stationer. Nederbördsproverna har analyserats med avseende på pH, sulfat, nitrat, ammonium, klorid, kalcium, magnesium, natrium, kalium och konduktivitet. Vid fyra stationer vardera har nederbörd samlats in för analys av tungmetaller respektive av total-kvicksilver och metylkvicksilver. Genomgående visar mätresultaten ett spridningsmönster med högre halter och deposition i södra Sverige och avtagande värden mot norr. Över södra Halland, inre Skåne och östra Blekinge, där den största totaldepositionen av svavel (exkl. havssalt) uppträdde, var den maximala beräknade depositionen knappt 900 mg S/m2. I Göteborgstrakten erhölls den största totaldepositionen för oxiderat kväve, ca 800 mg N/m2, medan depositionen av reducerat kväve var störst över inre Skåne, ca 850 mg N/m2. En beräknad luftföroreningsbudget för 1996 visar en nettoimport av föroreningar till Sverige, liksom under tidigare år. Importen var för svavel och reducerade kväveföreningar 4-5 gånger så stor som exporten, medan importen av oxiderat kväve endast var ca 10% större än exporten. Årsmedelhalten av marknära ozon var, liksom tidigare år, högst i Esrange i norr, 67 µg/m3. Antalet tillfällen med timmedelhalter överskridande 120, 150 respektive 180 µg/m3 var generellt högre än 1995 men lägre än 1994. Det högsta uppmätta timvärdet under året var 210 µg/m3 i Vavihill i juni månad. Halter i nederbörd och deposition av tungmetaller och kvicksilver uppvisar, med smärre undantag, sjunkande gradienter från söder till norr i landet

I föreliggande rapport redovisas resultat från 1995 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö i Sverige. Rapporten redovisar mätresultat från de båda nationella övervakningsnäten EMEP-nätet och Luft- och nederbördskemiska nätet. I rapporten redovisas även de spridnings- och depositionberäkningar som gjorts med MATCH-modellen, med 1995 års mätresultat som grund. Tidigare år har mätresultat och modellberäkningar rapporterats i tre skilda rapporter, men har här samlats i en rapport. Samtliga mätningar drivs av IVL, på uppdrag av Naturvårdsverket, med undantag av ozonmätningarna i Aspvreten som genomförs av ITM. Modellberäkningarna med MATCH-Sverige har utförts av SMHI. Verksamheten finansieras av Miljöövervakningsenheten vid Naturvårdsverket. I rapportens bilagor redovisas provtagnings- och analysmetoder, mätprogram och kvalitetssäkringsrutiner utförligt. Denna samlade redovisning av information rörande mätverksamheten är tänkt att fungera som referens till kommande årsrapporter.

Provtagning och analys av kvicksilver i arbetslokaler i krematorier har genomförts för att utreda om risker för krematoriearbetares hälsa föreligger. Mätningar har genomförts vid krematorierna i Kviberg (Göteborg), Råcksta (Stockholm), Norrköping och Eskilstuna. De uppmätta halterna varierar mellan 4,50 och 261 ng/m3. Medelvärdena för de olika krematorierna är: Kviberg 122, Råcksta 11,3 Norrköping 17,7 och Eskilstuna 24,9 ng/m3. Parallella mätningar i utomhusluft har genomförts och halter omkring 2 ng/m3 har uppmätts med undantag för då krematoriets rökgasplym passerat mätplatsen och halter omkring 70 ng/m3 uppmätts. Mätningar har även genomförts vid olika tidpunkter på dagen och olika veckodagar för att undersöka om variationer i ugnarnas temperatur och användning påverkar kvicksilverhalterna i arbetslokalerna. I ett fall avlägsnades även ugnens isolering för att utreda om kvicksilverånga kunde transporteras genom ugnsväggen och ut i lokalerna. Följande slutsatser kan dras av mätresultaten: Kvicksilverhalten i inomhusluften vid de undersökta krematorierna överstiger inte i något fall det gällande hygieniska gränsvärdet (0,03 mg/m3, eller uttryckt i samma enhet som ovan, 30 000 ng/m3 (AFS, 1993:9). De förhöjda lufthalterna som uppmättes härrör förmodligen från kvicksilver som transporteras genom ugnsväggar in till arbetslokalen. En viss påverkan av kvicksilverutsläpp från krematoriernas skorsten, via ventilationsintag, kan dock inte uteslutas. Kvicksilverhalten i arbetslokalerna tycks främst påverkas av ugnarnas temperatur och kremeringsfrekvens.

Effekter av selentillsatser studerades genom rökgasmätningar av kvicksilver i krematoriet, Sköns församling. Mätningar genomfördes under 3 dagar och totalt genomfördes 18 kremeringar. Utsläppen av kvicksilver uppmättes och jämfördes med tillförd mängd kvicksilver vid varje enskild kremering för att möjliggöra beräkning av avskiljningsgrad. Vid 10 kremeringar tillfördes selenampuller i samband med införsel av kistan. Avskiljningen varierade kraftigt under mätserien men inget direkt samband mellan selentillsats och avskiljningsgrad kunde påvisas. Eventuella effekter av selentillsatsen doldes av de kraftiga förbränningsbetingelserna vid varje enskild kremering. Betydande problem vid provtagning av rökgaserna har upptäckts. Problemen uppstår vid tillsatser av selen som sublimerar i provtagningsutrustningen.

Syftet med projektet var att förbättra underlaget för framtida beräkningar av årliga emissioner från småskalig vedeldning i villor genom att dels mäta emissioner hemma hos dem som eldar med ved i braskaminer och spisinsatser, dels genom en enkätstudie undersöka hur ofta och på vilket sätt lokaleldstäder (kaminer, spisinsatser, öppen spis etc) eldas i Sverige. Procentuellt för alla regioner var fördelningen mellan olika slags lokaleldstäder: 44 % braskaminer, 23 % öppen spis, 23 % öppen spis med insats ,14 % värmeackumulerade ugnar och 12 % köksspisar (Summan av procenten blir inte 100 % eftersom en del fastigheter har flera olika typer av eldstäder) Mer än hälften av alla lokaleldstäderna var installerade före 1991. Uppmätta emissioner visade liten skillnad mellan kaminer och spisinsatser. Spisinsatserna hade något högre medelvärde för OGC, metan, NMVOC och stoft. Lägst emissioner hade de nya kaminerna och spisinsatserna med undantag av två fall. Emissionsdata varierade mellan 750-4700 mg/MJ för CO, 50-440 mg/MJ för OGC, 11-230 mg/MJ för metan, 20-260 mg/MJ för NMVOC, 0,5-17 mg/MJ för PAH och 20-180 mg/MJ för stoft.

I föreliggande rapport redovisas resultaten från 1994 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö vid de sex svenska EMEP-stationerna. Samtliga mätningar drivs av IVL, förutom de i år redovisade ozonmätningarna vid Aspvreten som genomförs i ITM`s regi. Verksamheten sker inom naturvårdsverkets program för övervakning av miljökvalitet (PMK). Vid samtliga stationer har dygnsmedelvärden av halter i luft av svaveldioxid kvävedioxid och partikelbundet sulfat uppmätts. Dessutom har dygnsprovtagning av sot, totalnitrat och totalammonium i luft skett vid fem av mätplatserna, där också nederbördsprover insamlats dygnsvis. Nederbörden har analyserats med avseende på pH, konduktivitet, sulfat, nitrat, klorid, ammonium, kalcium, magnesium, natrium och kalium. Förutom kontinuerlig registrering av ozonhalter vid fyra av EMEP-stationerna har ozonmätningar dessutom genomförts på ytterligare två platser. Tillgängligheten i mätdata var god under året. För flertalet av stationerna var bortfallet högst ett par procent (1 procent motsvarar knappt 4 dygn) för luftkomponenterna. Till följd av ibland små nederbördsmängder kunde fullständig analys endast göras för 83% av dessa prover. Jämfört med tidigare år under 1990-talet var halterna i luft och nederbörd under 1994 på samma nivå eller något lägre för samtliga uppmätta komponenter. Till följd av den extremt varma och soliga sommaren förekom under juli och augusti en högre ozonbelastning än 'normalt' främst i de södra delarna av landet. Även som årsmedelvärde var ozonbelastningen i södra Sverige genomgående högre än 1993, men på i stort sett samma nivå som 1992. I Vindeln har årsmedelhalten av ozon varit mer eller mindre konstant under de tre senaste åren, medan årsmedelhalten av ozon i Esrange under 1994 var cirka 8 µg/m3 högre än de två tidigare åren.

I samarbete med 52 kommuner har Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) under vinterhalvåret 1988/89 genomfört mätningar av svaveldioxid, sot och kvävedioxid i 54 kommuner. För 31 av de deltagande kommunerna var detta den tredje mätsäsongen i rad. Den övergripande målsättningen med URBAN-projektet är att med samordnade mätningar av luftföroreningar i ett stort antal kommuner följa långsiktiga förändringar i tätorternas luftkvalitet och att kartlägga betydelsen av lokala och regionala luftföroreningsutsläpp. Resultaten visar hittills för svaveldioxid att inga överskridanden av riktvärden - gällande eller föreslagna - har förekommit. Vid samtliga tillfällen låg sothalterna under gällande och föreslagna riktvärden. De högsta dygnsmedelvärdena låg dock alldeles under det föreslagna riktvärdet. I de största tätorterna ligger kvävedioxidhalterna under det föreslagna riktvärdet (75 µg/m3). För mätperioden 1989/90 gäller att något fler kommuner (56) kommer att delta i projektet och att det i minst tre av dessa kommer att utföras parallella mätningar med DOAS-teknik. Dessutom kommer alla kommuner som ingår i det fortsatta Urbanmätnätet att beredas möjlighet till att även delta i en besvärsundersökning. Med hjälp av en enkät kommer ca 11 000 personer, boende i närheten av mätpunkterna, att tillfrågas om förekomsten av miljöbesvär och vissa symptom.

An SO2 scrubber is fitted in the exhaust channel in order to reduce SO2 emissions to levels corresponding to the combustion of 0.1% sulphur fuel or lower, as described by the MARPOL Annex VI Regulation 14 on sulphur content in marine fuels used for operations in a SECA.

This report covers two emission measurement campaigns. One set of trials contains benchmark measurements for emissions from operations on low sulphur fuel oil. The second set of trials is conducted after the fitting of an exhaust gas cleaning system on the ship. We compare emissions from LSFO combustion with HFO combustion downstream a scrubber. Both are alternatives that can be used to comply with the existing regulations in the area. We also analyse emission reductions over the scrubber, as measurements were conducted both upstream and downstream the installation.

Our results show that the emissions of sulphur dioxide to air are lower when using high sulphur fuel together with a closed loop scrubber than when a low sulphur fuel oil is used. However, the study also concludes that other important air emissions, apart from sulphur dioxide, are at higher levels than emissions from a low sulphur fuel.