IVL Svenska Miljöinstitutet

Det pratas mycket om den nya smarta tekniken med sensorer, robotar och drönare som tillsammans med artificiell intelligens, maskininlärning och omfattande datakraft ska revolutionera avfallssektorn. Samtidigt är det många som upplever att det kan vara svårt se vilka faktiska nyttor som kommer att uppstå när digital teknik ska implementeras i den egna verksamheten. För många känns utmaningarna lika oändliga som de löften som tekniken kommer med. Därför har IVL tillsammans med Avfall Sverige drivit ett projekt där vi fokuserat på nyttan med den teknik som kan vara av speciellt intresse för avfallsanläggningar.

I skriften ”System som optimerar och skapar nya värden” har vi lagt fokus vid digitala systemlösningar. Med generell information om vad man behöver tänka på i kombination med konkreta exempel och erfarenhetsdelning belyser vi möjligheter och utmaningar från två perspektiv: Hur man genererar nytta inom den egna verksamheten och hur man kan använda systemlösningar för att samverka med andra.

I skriften ”Smart teknik banar väg för effektiva lösningar” förmedlar vi vilken nytta som kan uppstå för avfallsanläggningen när sensorer och annan smart teknik blir en del av verksamheten och vad man bör tänka på när man börjar tillämpa smart teknik, såsom drönare och robotar.

Den här studien har genomförts av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av Naturvårdsverket och undersöker miljöpåverkan av återanvändbara förpackningar för take-away mat och dryck. Rapporten fungerar som underlag till ett Regeringsuppdrag som genomförs av Naturvårdsverket och Livsmedelsverket för att ta fram vägledning och riktlinjer för verksamheter gällande återanvändbara muggar och matlådor (M2021/02087). I den nya förordningen (2021:996) om engångsprodukter, lyfts ökade krav på återanvändning av förpackningar till januari 2024 och även att system ska registreras hos Naturvårdsverket. Där finns även krav på aktörer att informera deras kunder om miljöpåverkan av användning av engångsförpackningar samt om fördelar av minskad förbrukning av dessa. 

Naturvårdsverket har beställt denna studie för att ta framkunskapsunderlag inom miljöpåverkan av flergångsförpackningar för att visa upp fördelar gentemot engångsförpackningar, baserat på hela livscykeln från allt från tillverkning av flergångsförpackningar till flera användningscyklar, och sen avfallshantering. Materialval för muggar som analyserades är fossil plast, biobaserad plast, och stål, och för matlådor fossil plast, biobaserad plast, glas och stål.

En systemanalys (LCA) tillämpades för att svara på följande frågor i studien:

• På vilket sätt (när och hur) medhavda återanvändbara muggar och matlådor bör användas
• Vilka material i återanvändbara muggar och matlådor som bör användas för att uppnå störst miljönytta

Resultatet visar att råvaruutvinningen dominerar för alla materialalternativ, utom för fossil plast där även förbränningen i avfallsskedet har en betydande klimatpåverkan. Om inte hänsyn tas till att glas eller stål kan användas fler gånger än plast blir glas och stål mycket sämre än plast på grund av större vikt och för att stål också har en större klimatpåverkan per kg material vid tillverkningen av materialet. Det studien ändå signalerar är att fossil-baserad plast (i denna studie PP) sannolikt är det sämsta materialet ur klimatsynpunkt, vilket till stor del beror på att när behållaren förr eller senare förbränns så bidrar detta till fossil klimatpåverkan.

Det bio-baserade plast alternativet är bra ur klimatsynpunkt, främst eftersom förbränning av ett bio-baserat material inte bidrar till fossil klimatpåverkan, men också för att tillverkningen av materialet också är lägre även om det där finns en större osäkerhet då de data som använts i den här studien baseras på en LCA publicerad av en enda leverantör. För stålförpackningar har utmaningen i analysen varit dels att försöka göra detta material rättvisa då det kan användas fler gånger än plastmaterialen, men också det som nämnts ovan att det varit svårt att definiera en produktvikt som är representativ i jämförelsen med de andra materialen. Studien visar också att glas (som bara är relaterad till matlådor i denna studie) också är ett bra alternativ, Valet av material har alltså stor betydelse, och det/de material som kan användas flest gånger bör beaktas.

Transporter har relativt liten påverkan totalt sett men transporten till ”användare” syns även om den har lägre påverkan än diskningen. Ju tyngre mugg/låda desto större är påverkan från transporter. Diskningen har betydelse, men är relativt liten jämfört med råmaterialet till muggen/lådan. Icke-centraliserad diskning har inte analyserats men borde ge en lägre påverkan (p.g.a. ingen transport), men eventuellt högre påverkan (p.g.a. lägre effektivitet), och detta skulle möjligen kunna ta ut varandra, men har som sagt inte analyserats. Att ta med egen matlåda eller mugg skulle troligen ha större påverkan från diskning på grund av ineffektiv diskning.

I Sverige är många vana att dela både på utrymmen med stora offentliga rum och allemansrätten, funktioner som vård, idrottshallar, tvättstugor och avfallshantering, mobilitet som kollektivtrafik och saker som på bibliotek, parklekar, fritidsgårdar. Att dela saker, transportmedel, ytor, tid och kunskap har potential att bidra till en mängd hållbarhetsvinster, både ekologiska, sociala och ekonomiska. 

Utifrån identifierade framgångsfaktorer och fallgropar beskrivs vad som är bra att tänka på när det gäller samverkan med boende, samverkan med aktörer, samverkan internt och samverkan med stadsdelen inom delning. En vägledning är framtagen för Stockholmshem för i första hand områdeschefer, kundansvariga och centrala stödfunktioner inom bostadsbolaget för samverkansdialoger kring delning, men som är öppen för andra bostadsbolag att använda sig av.  Vägledningen guidar till sju steg för att öka möjligheterna till delning mellan boende och verksamheter i bostadsområden: 

1.  Inventera

2.  Sätt hållbarhetsmål

3.  Skapa dialog

4.  Utforma

5.  Stöd engagemang och växande

6.  Utveckla stödsystem

7.  Stöd självständighet och fortsatt utveckling

Projektet har letts av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Stockholmshem, IIIEE Lunds Universitet och ÅWL Arkitekter. Det har genomförts som ett strategiskt projekt inom Sharing Cities Sweden, en del av det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities för smarta och hållbara städer som får stöd i en gemensam satsning av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.

The plastic industry is facing increasingly growing social and political demands on plastic recycling and reuse. The resource perspective is essential for plastic production companies. Circular economy is one perspective for how industries could deal with a lack of resources today and in the future. However, there are large challenges in the reuse of plastics waste, predominantly due to concern regarding the quality of the waste material. Our paper focuses on the potential of the exchange of plastic material waste between companies in the production process before it enters into the recycling loop. In this study our aim is to investigate if an on-line marketplace is relevant for the plastic industry for this exchange, the market potential and the potential business model and requirements of the marketplace. Through interviews and benchmarking with five platform providers and two plastic manufacturing companies, we collected information on the business models of international digital platforms and plastic manufacturers concerning the exchange of reusable materials between companies. We also collected data through a survey sent out to plastic manufacturers via two industry organizations in Sweden. This paper will present the results from the study and conclude with a description of draft requirements with particular focus on direct reuse of regrind material, and a potential business model for the on-line marketplace that should be run on a commercial basis. This study shows that there are opportunities for the plastic industry to be at the forefront of a circular initiative that could also be utilized by other industries with adjustments to reflect the specific requirements of each industry.

Detta projekt utgår ifrån utveckling och implementering av ett retursystem på campusområden och har undersökt hur systemet kommer att påverka olika aktörer och slutkunder. Totalt genomfördes 5 fallstudier inom projektet från våren 2020 till mars 2021. Vi har genomfört projektet i en tid där en världspandemi (Covid-19) har haft stor påverkan på vårt liv, och stora delar av samhället behövde stänga ner. I projektet har Coronaviruset lett till minskad eller utebliven försäljningen av mat och dryck i campusområden eftersom universitet, högskolor och även kontor har stängd. Resultatet visar att sett till totalt antal drycker och maträtter sålda i take away-förpackning (engångs-, flergångs- och medhavd förpackning) utgör antal drycker eller maträtter sålda i flergångsmatlåda en väldigt liten andel. Dock kan konkluderas att alla flergångsmuggar som var sålda, användes i genomsnitt ca 2,5 gånger, och flergångsmatlådor användes i genomsnitt 1.2 gånger. Från beteendestudien har även framkommit att det finns utmaningar i att skapa förståelse och vilja att använda systemet, både för slutkunder och ägare samt personalen på restauranger och kaféer.

Projektet har också resulterat i rekommendationer för uppskalning och policyåtgärder, samt konkreta lösningar för vidareutveckling av retursystemet, och har varit det första att utvärdera ett retursystem för take away-flergångsmuggar/lådor i Sverige.

Syftet med detta projekt som är finansierat av Naturvårdsverket, har varit att dels kartlägga vilka hinder och möjligheter som finns för att öka återanvändning av take away-förpackningar för mat och dryck, samt dels utforska vilka policyåtgärder som kan användas för att hantera hindren och öka möjligheterna för en omställning. Rapporten lyfter tretton policyåtgärder som föreslagits av branschföreträdare som i sin helhet ska betraktas som möjliga lösningar för olika problem och typer av aktörer, eftersom ingen helhetslösning finns. Efter en prioritering lyfter rapporten fram fyra förslag, vilka har analyserats ytterligare i en konsekvensanalys: Att använda offentlig upphandling som styrmedel, att göra det dyrare för konsumenter att köpa och använda engångsförpackningar samt att genomföra kommunikationsinsatser riktade till konsumenter är de förslag som flest ser som pådrivande. Även fler tester och pilotförsök skulle ha en betydande effekt för att driva på utvecklingen. 

I Sverige är många vana att dela både på utrymmen med stora offentliga rum och allemansrätten, funktioner som vård, idrottshallar, tvättstugor och avfallshantering, mobilitet som kollektivtrafik och saker som på bibliotek, parklekar, fritidsgårdar. Att dela saker, transportmedel, ytor, tid och kunskap har potential att bidra till en mängd hållbarhetsvinster, både ekologiska, sociala och ekonomiska. 

Utifrån identifierade framgångsfaktorer och fallgropar beskrivs vad som är bra att tänka på när det gäller samverkan med boende, samverkan med aktörer, samverkan internt och samverkan med stadsdelen inom delning. En vägledningen är framtagen för Stockholmshem för i första hand områdeschefer, kundansvariga och centrala stödfunktioner inom bostadsbolaget för samverkansdialoger kring delning, men som är öppen för andra bostadsbolag att använda sig av.  Vägledningen guidar till sju steg för att öka möjligheterna till delning mellan boende och verksamheter i bostadsområden: 

1.  Inventera

2.  Sätt hållbarhetsmål

3.  Skapa dialog

4.  Utforma

5.  Stöd engagemang och växande

6.  Utveckla stödsystem

7.  Stöd självständighet och fortsatt utveckling

Projektet har letts av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Stockholmshem, IIIEE Lunds Universitet och ÅWL Arkitekter. Det har genomförts som ett strategiskt projekt inom Sharing Cities Sweden, en del av det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities för smarta och hållbara städer som får stöd i en gemensam satsning av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.

I projektet Usereuse undersöker IVL Svenska Miljöinstitutet hur system för återanvändning kan skapas, förbättras och skalas upp på olika arenor så att återanvändning blir norm och uppfattas som enklare än nyköp. I denna studie har 15 aktörer tillsammans tagit fram fyra scenarier för hur återanvändning kan komma att fungera 2035 i Sverige: Lätt att göra rätt. Ta hand om kvalitet. Tillgång när det behövs. Gör om och om igen. 

Syftet med scenarierna är att skapa en gemensam karta över möjliga utvecklingar för återanvändning av prylar och att identifiera hinder och potential, risker och åtgärder för att göra lösningar anpassningsbara och mer framtidssäkra. Scenarierna orienterar oss i landskapet av hur användning och konsumtion av saker ser ut 2035 och ger fyra olika svar på frågan: Hur fungerar återanvändning 2035 i Sverige?

Hur mycket bygger framtida lösningar på reglering eller frivillighet? Handlar det mer om att behålla färre saker längre eller att många använder samma saker? Handlar det främst om sakerna eller hur vi använder dem? Hur storskaliga eller småskaliga system kan göra att återanvändnings skalar upp? Hur påverkas det av om vi har ont om eller gott om fritid? Alla scenarierna är normativa och beskriver fyra möjliga framtider som tar oss i riktning mot Munkmodellens planetära och sociala gränser.

Berättelser om var vi är och vart vi ska formar vår syn på världen och påverkar vilka handlingsvägar som vi ser som möjliga. Scenarios är ett transformativt verktyg för att utforska, utveckla och utvärdera våra verksamheter och våra samhällen. I rapporten finns ett verktyg som stöd för den som vill använda scenarierna i relation till sin verksamhet.

Den här studien har tittat både på potentialen för återanvändning i Södertälje kommun och på hinder och möjligheter som finns för att öka återanvändningen samt kommunens roll för att uppnå den potentialen. Rapporten är framtagen som underlag till Södertälje kommuns handlingsplan för ökad återanvändning.

Den här studien har utforskat potentialen för utveckling av en digital plattform som möjliggör utbyte av plastspill som uppstår i produktionen. Rapporten innehåller analyser av mängder plastspill med potentiella miljövinster, samt rekommendationer för utveckling av plattformen.

The field of urban agriculture has seen an increase in development and attention in recent years, with a large share of literature addressing whether urban agriculture may pose a solution for food insecurity and combat environmental impacts. However, few studies have examined the many sustainability claims of urban agriculture systems, especially for urban farms intended for larger output and commercial ends. In this study, we analyze sustainability assessments of urban agriculture for commercial implementation. We do this by exploring the methods employed for conducting sustainability analyses, outlining the different urban agriculture cultivation systems, analyzing which sustainability aspects are considered, looking into what the sustainability analyses conclude, and studying how authors anticipate the knowledge gained from their sustainability assessments can be used.

Environmental aspects of sustainability were more often assessed than other sustainability aspects, and LCA research practice was used for the majority of environmental assessments. Some studies compared the environmental benefits of different types of urban agriculture systems, but this was not conclusive overall as to what systems would be more environmentally beneficial. This suggests that urban agriculture’s sustainability cannot be universally categorized but should be assessed in relation to specific environmental conditions and urban contexts. Future research should aim to develop more nuanced frameworks for evaluating the environmental, social, economic and governance impacts of urban agriculture.

Syftet med studien var att utforska hur livscykelanalysers transformativa potential kan utnyttjas på bästa sätt inom detaljhandeln. Denna bransch har en nyckelroll för nödvändig omställning av produktion och konsumtionsmönster, men behöver stöd och ny kunskap för att komma vidare med hållbarhetsarbetet. Mer specifikt ville vi studera:

 •    Hur kan detaljhandeln använda LCA som underlag för att förbättra miljöprestandan  längs produkters värdekedjor?  

•    Hur kan LCA-kunskap effektivt implementeras för att driva inköp, leverantörer, kunder och arbetsprocesser att tillsammans bidra till uppfyllandet av miljömål? 

Studien utfördes som en fallstudie på produktkategorin hudkräm tillsammans med Apotek Hjärtat, Perrigo och IDUN Minerals – alla aktörer i produktkedjan för hudvård och skönhetsprodukter. Studien genomförde en LCA-screening på tre hudkrämer (en per aktör) och frågeställningarna ovan undersöktes genom en samskapad och workshop-baserad process.  Studien visade att LCA-data har en viktig roll att spela på olika ställen i beslutsprocessen, men att det är allra viktigast att LCA-data kommer in så tidigt som möjligt för att kunna påverka viktiga beslut med bäring på miljöprestanda. LCA-screeningen visade att produktion av formula och tub har i stort sett lika stor klimatpåverkan och att vad som händer med tuben – om den källsorteras eller inte, har stor betydelse för resultatet.   

Studien bekräftade att det finns ett stort gemensamt behov av miljö- och hållbarhetsdata för arbetet med hållbar produktutveckling, och att detta arbete med fördel samordnas, och i viss mån kräver samarbete genom hela värdekedjan. För att förändring av produkters hållbarhetsprestanda ska kunna genomföras krävs också kommunikation. Dels genom värdekedjan så att producenter känner till och kan anpassa sig till ökade hållbarhetskrav från detaljhandeln, dels med kunder så att deras förväntningar och betalningsvilja kan följa med de förändringar som branschen gör. Det största hindret mot att implementera LCA-data i produktutvecklings- och inköpsprocesser ligger enligt studien i de konflikter med affärsmässighet och ekonomiska mål som kan uppkomma i processen.

Kostnader för framtagandet och användning av LCA-data (och eventuellt högre pris för hållbara ingredienser, förpackningar och tillverkning) måste integreras i affärsmål och produktkalkyler för att kunna få genomslag i företagens egna arbetsprocesser utan att målkonflikter uppstår. Resultaten från projektet visade på det hela taget att det finns mycket att vinna på att involvera hela värdekedjor i denna typ av process – och att det går att skapa förtroendefulla dialoger där nyckelpersoner kan dela erfarenheter för att tillsammans söka lösningar på problem som är svåra att lösa för det individuella företaget.

Denna färdplan är utvecklad av aktörer kring återvinning av verksamhetsförpackningar av plast inom ett innovationsprojekt kallat Sluta cirkeln för industriell plast. Färdplanen beskriver hur det pågår en stark utveckling av regler som rör plastförpackningar och att detta innebär både utmaningar och möjligheter för enskilda loopar. Den beskriver frågor kring vikten av att perspektiv från enskilda loopar tas med vid följdreglering, att lokal upphandling och tillsyn kan spela roll samt föreslår en nationell strategi för att säkra infrastruktur för materialåtervinning. Färdplanen riktar sig främst till beslutsfattarei återvinningsbranschen, myndigheter ochkommuner som alla har viktiga roller för att förbättraförutsättningarna för enskilda förpackningsloopar.