Den här rapporten är skriven inom ramen för projektet The Swedish Wool Initiative, som finansieras av Vinnova och drivs av Axfoundation. Projektet syftar till att öka svensk ulls konkurrenskraft och att bidra till en mer hållbar och cirkulär textilindustri. I projektet ingår olika aktörer från den svenska industrin ochvärdekedjan av svensk ull, samt aktörer från forskning och innovation.
Rapporten beskriver resultatet av ett arbetspaket inom projektet som har fokuserat på hållbarheten av svensk ull. Studien har syftat till att ge bakgrund till hur tidigare studier rapporterar kring hållbarheten av ull, dels vad gäller olika metodval som används, dels kring rapporterade resultat av hållbarheten. Baserat på detta lyfts i rapporten potentiella luckor från tidigare studier och pekar på vad som kan tas hänsyn till i framtida studier. Vidare görs en jämförelse mellan rapporterade resultat av svensk produktion och den i andra länder.
I genomgången av tidigare studier som undersöker hållbarheten av ull inom primärproduktionen och till gårdsgrind, fanns att en funktionell enhet per kgvanligtvis används. Att använda en funktionell enhet per kg har dock kritiserats då den inte tar hänsyn till funktionen av fibern. För en mer nyanserad jämförelse mellan olika fibertyper bör den funktionella enheten innehålla ett mått som relaterar till dess kvalitet och slitstyrka. För de studier som undersökte ullplagg användes vanligen en funktionell enhet som inkluderar en specifik vikt på plaggetoch som relaterar till dess livstid, vilket är att föredra eftersom det möjliggör att funktionen av olika plagg går att jämföra.
De flesta genomgångna studier hanterar allokering av biprodukter med en eller flera allokeringsmetoder för att fördela miljöpåverkan. Val av allokeringsfaktor visade sig variera stort mellan studierna och hade stor inverkan på resultatet. I de studier som rörde svensk lammproduktion allokerades ingen eller en mycket liten del av miljöpåverkan till ullen, på grund av den låga ekonomiska avkastningen för ull jämfört med lammkött och andra biprodukter. I studier som undersöker produktionen i länder såsom Australien och Nya Zeeland var allokeringen till ull betydligt högre. Detta kan förklaras av att en högre grad av specialisering skett mot att tillvarata både ull och kött, vilket ökar ullens ekonomiska värde och därmed de ekonomiska allokeringsfaktorerna.
Stora överlapp hittades i jämförelsen av de miljöpåverkanskategorier och indikatorer som rekommenderas av olika ramverk och de som används i litteraturen. Alla kategorier som rekommenderas av de genomgångna ramverken används i litteraturen, men ingen studie applicerar alla de rekommenderade aspekterna. Många studier använder också andra indikatorer än de som rekommenderas av ramverken. Till exempel använder studier som undersöker markanvändning och förändrad markanvändning, ofta en indikator som baseras på total markyta, medan ramverk rekommenderar att en koppling görs mellan markanvändningen och dess påverkan på markhälsa.
En workshop hölls under projektet med dess medlemmar, med syftet att undersöka vilka fokusområden en studie av svensk ulls hållbarhet bör ha. Inom miljöpåverkan lyftes klimatpåverkan, användning av kemikalier, biologiskmångfald och resurseffektivitet som nyckelkategorier att ta med i en hållbarhetsanalys. Klimatpåverkan och resursanvändning var två av de kategorier som används mest i den genomgångna litteraturen. Däremot var det få studier som undersökte kemikalieanvändning och biologisk mångfald vilket är viktiga aspekter att ta hänsyn till i framtida studier av den miljömässiga hållbarheten av svensk ull. Det finns i dagsläget få studier som täcker sociala och ekonomiskadimensioner av hållbarhet av ull. Deltagarna på workshopen pekade på djurvälfärd och lönsamhet som prioriterade indikatorer som bör inkluderas i framtida studier av svensk ulls sociala och ekonomiska hållbarhet.
På grund av olika metodval kunde inga slutsatser dras från de svenska studier som undersöker klimatpåverkan av produktionen av lamm, jämfört med studier av produktionen i andra länder. Eftersom allokeringsfaktorerna för den svenska ullen däremot sågs vara betydligt lägre än andra länders produktion får svensk ull i dagsläget ett lägre klimatavtryck jämfört med den ull som produceras i andra länder.
Svensk produktion av får och lamm lyfts ofta som viktig inom flera områden i det svenska miljömålssystemet, till exempel vad gäller betande djur på svenska naturbetesmarker som bidrar till den biologiska mångfalden. Ett annat mervärde som ofta lyfts för det svenska jordbruket och produktionen av får och lamm är potentialen för kolinlagring i odlingen av vallgrödor. I flertalet studier som undersöktes inom projektet lyftes dock liknande aspekter för produktionen i andra länder, och inga slutsatser har kunnat dras om den svenska produktionen kan anses bidra till ökade mervärden i jämförelse med produktionen i andra länder. Vad gäller andra områden pekar resultatet från projektet att den svenska produktionen har potentiella mervärden mot andra länder inom djurhälsa och djurvälfärd, till exempel i fråga om den låga användningen av antibiotika och inom medicinska insatser i produktionen.