IVL Svenska Miljöinstitutet

Delning handlar om att ge varandra tillgång till underutnyttjade resurser, som saker, ytor, transporter, tid, data eller kompetens. Det kan ske med eller utan vinstsyfte, privat eller kommersiellt och i de flesta fall utan ägarbyte. I Sverige finns en lång tradition och vana av att dela, både i grannskapet med tvättstuga, föreningslokaler och klädbytardagar, och samhälleligt med offentliga rum, kollektivtrafik och allemansrätt. Tilliten mellan människor är en av de högsta i världen enligt SOM-Institutet. Det gör steget att börja dela via nya tjänster och plattformar kortare. Intresset för delningsformer ökar hos invånarna. Det har skett flera normförflyttningar som ger delningsekonomin en skjuts. Att göra saker själv har fått högre status liksom att ta vara på saker. Prylar med en historia har fått ett uppgraderat värde och för allt fler unga är tillgång viktigare än ägande. Det finns ett stort behov hos kommuner av erfarenhets- och kunskapsutbyte kring delningsekonomi. Att inspireras av varandra och få inblick i vilka framgångsfaktorer andra kommuner funnit, hur ekonomiska och juridiska problem lösts och hållbarhetseffekter följts upp. Avfall Sverige och IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram denna vägledning utifrån en kartläggning av vad som görs på kommunnivå, en enkätundersökning med cirka 30 svarande kommuner och intervjuer med åtta av dem. Det finns också en mer detaljerad rapport och en förteckning över delningsinitiativ för den som vill fördjupa sig. Vi hoppas att den ska inspirera och ge handgripliga råd både för de kommuner som är i full gång och de kommuner som just ska börja jobba med delningsekonomi.

För att uppnå de Globala målen i agenda 2030 och Sveriges miljömål behöver vår konsumtion vara hållbar och använda cirkulära resurser så effektivt och länge som möjligt på ett sätt som ryms inom de planetära gränserna och bidrar till välmående. Det handlar om att kommuner, företag och individer gör medvetna val, tar väl hand om, lagar, delar, tillgängliggör och återanvänder det vi har så att vi inte konsumerar mer än vi behöver eller vad planeten kan återskapa. Det handlar också om att skapa förutsättningar för hållbar konsumtion genom hela värdecykeln. Att återanvända och återvinna material, att designa, producera, distribuera och affärsutveckla på ett sätt som gör hållbar konsumtion till norm. Delning är en del av att förändra konsumtionen i en mer hållbar riktning. I Sverige har vi en lång tradition av att dela tvättstugor, badhus, daghem, kollektivtrafik och naturvärden genom allemansrätten. Den vanan kan man bygga vidare på nu när nya former för delning växer fram. Kommunal verksamhet handlar i grunden om att ta hand om gemensamma resurser och kommuner har därför stora möjligheter att stödja att de delas och återanvänds inom kommunens verksamheter genom att till exempel återanvända byggmaterial och inredning eller dela på transportpooler, lokaler eller utrustning mellan verksamheter. Men också genom att erbjuda invånare tillgång till lokaler eller odlingsmark, plattformar för delning av ting, tid eller transporter, eller system för återanvändning av saker. Den digitala utvecklingen har gjort möjligheterna att dela på resurser så mycket större och tillgängligare för fler. Många kommuner har idag tagit initiativ för ökad delning, samtidigt så finns det oklarheter och hinder kring hur delningen ska kunna skalas upp och utvidgas till fler områden. Avfall Sverige och IVL Svenska Miljöinstitutet har i samband med denna rapport också tagit fram en vägledning för hur kommunen kan jobba för att öka delningsekonomin inom kommunens verksamheter och mellan kommunen och invånarna: Dela prylar, yta, bil och tid. En vägledning till delningsekonomi i kommunerna.

För att ställa om till en mer hållbar konsumtion behövs nya former av återbruk, exempelvis kan butiker samla in och sälja begagnade produkter av eget märke, second handaktörer kan flytta in i gallerior och kommunala avfallsföretag kan erbjuda plats för att lämna och hämta produkter gratis.

I denna rapport presenteras resultatet från enkäter och intervjuer som genomförts med besöker på dessa olika former av återbruk. Syftet var att undersöka kunders drivkrafter, hinder och vanor när det kommer till begagnatköp. Resultatet visar att besökarnas främsta drivkrafter till att köpa begagnat är ekonomiska och miljöskäl. En stark drivkraft för besökarna av second hand-butiker var även att hitta trendiga eller unika saker. Pris, utbud och tillgänglighet i butik var vanliga hinder.

Om besökaren hade köpt något uppgav mer än hälften att det hade ersatt ett nyköp. Resultaten visade även att kvinnor och män tenderar att köpa begagnade och nya saker i lika stor utsträckning, dock visade det sig att de som köper kläder oftare tenderar att köp mer begagnat än nytt. Slutligen kan det konstateras att inställningen till återbruk hos besökarna var positiv.

Vidare forskning bör fokusera på att nå personer som inte befinner sig på dessa platser, exempelvis personer som bara handlar i nyköpsbutiker eller online, för att få en bredare bild av drivkrafter, hinder och vanor kopplat till återbruk.

I Sverige är många vana att dela både på utrymmen med stora offentliga rum och allemansrätten, funktioner som vård, idrottshallar, tvättstugor och avfallshantering, mobilitet som kollektivtrafik och saker som på bibliotek, parklekar, fritidsgårdar. Att dela saker, transportmedel, ytor, tid och kunskap har potential att bidra till en mängd hållbarhetsvinster, både ekologiska, sociala och ekonomiska. 

Utifrån identifierade framgångsfaktorer och fallgropar beskrivs vad som är bra att tänka på när det gäller samverkan med boende, samverkan med aktörer, samverkan internt och samverkan med stadsdelen inom delning. En vägledning är framtagen för Stockholmshem för i första hand områdeschefer, kundansvariga och centrala stödfunktioner inom bostadsbolaget för samverkansdialoger kring delning, men som är öppen för andra bostadsbolag att använda sig av.  Vägledningen guidar till sju steg för att öka möjligheterna till delning mellan boende och verksamheter i bostadsområden: 

1.  Inventera

2.  Sätt hållbarhetsmål

3.  Skapa dialog

4.  Utforma

5.  Stöd engagemang och växande

6.  Utveckla stödsystem

7.  Stöd självständighet och fortsatt utveckling

Projektet har letts av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Stockholmshem, IIIEE Lunds Universitet och ÅWL Arkitekter. Det har genomförts som ett strategiskt projekt inom Sharing Cities Sweden, en del av det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities för smarta och hållbara städer som får stöd i en gemensam satsning av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.

Delningsekonomi har potential att bidra till både minskade klimatutsläpp och samhällsvinster. I Sharify har vi kartlagt plattformar för att bygga delningsinitiativ, intervjuat delningsaktörer och experter på exponentiella teknologier som AI, Blockchain och Internet of things och sedan prövat och utvecklat idéer kring former av stöd tillsammans med användare. De digitala plattformarna utvecklas i hög takt. Tekniken behöver bli skalbar så att den fortsätter att driva affären och inte låser in utvecklingen i statiska system. Ännu saknas teknikstöd för kontrakt, försäkringar och logistik anpassade för delning och det finns ett glapp mellan teknikutvecklingen och befintliga lagar. Det som behövs visade sig i första hand vara rådgivning kring tekniska val, organisationsform och hållbara affärsmodeller för delning.

I Sverige är många vana att dela både på utrymmen med stora offentliga rum och allemansrätten, funktioner som vård, idrottshallar, tvättstugor och avfallshantering, mobilitet som kollektivtrafik och saker som på bibliotek, parklekar, fritidsgårdar. Att dela saker, transportmedel, ytor, tid och kunskap har potential att bidra till en mängd hållbarhetsvinster, både ekologiska, sociala och ekonomiska. 

Utifrån identifierade framgångsfaktorer och fallgropar beskrivs vad som är bra att tänka på när det gäller samverkan med boende, samverkan med aktörer, samverkan internt och samverkan med stadsdelen inom delning. En vägledningen är framtagen för Stockholmshem för i första hand områdeschefer, kundansvariga och centrala stödfunktioner inom bostadsbolaget för samverkansdialoger kring delning, men som är öppen för andra bostadsbolag att använda sig av.  Vägledningen guidar till sju steg för att öka möjligheterna till delning mellan boende och verksamheter i bostadsområden: 

1.  Inventera

2.  Sätt hållbarhetsmål

3.  Skapa dialog

4.  Utforma

5.  Stöd engagemang och växande

6.  Utveckla stödsystem

7.  Stöd självständighet och fortsatt utveckling

Projektet har letts av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Stockholmshem, IIIEE Lunds Universitet och ÅWL Arkitekter. Det har genomförts som ett strategiskt projekt inom Sharing Cities Sweden, en del av det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities för smarta och hållbara städer som får stöd i en gemensam satsning av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.

Delning av underutnyttjade resurser kan vara en viktig pusselbit i omställningen till en mer hållbar konsumtion. Projektet Delningens potential har tittat på potentialen att dela transporter, lokaler och verktyg. Projektet har finansierats genom det strategiska innovationsprogrammet RE:Source och genomförts av IVL Svenska Miljöinstitutet i samverkan med KTH och Lunds universitet.

Detta är en kortversion av rapporten från projektet Delningens potential, där vi bedömt potentialen för att delning av transporter, verktyg och yta ökar och samtidigt bidrar till ekonomiska, sociala och miljömässiga vinster. I Sverige finns en lång tradition och vana av att dela på resurser. Delning har potential att ge både ekologiska, sociala och ekonomiska vinster under vissa förutsättningar.

I projektet Usereuse undersöker IVL Svenska Miljöinstitutet hur system för återanvändning kan skapas, förbättras och skalas upp på olika arenor så att återanvändning blir norm och uppfattas som enklare än nyköp. I denna studie har 15 aktörer tillsammans tagit fram fyra scenarier för hur återanvändning kan komma att fungera 2035 i Sverige: Lätt att göra rätt. Ta hand om kvalitet. Tillgång när det behövs. Gör om och om igen. 

Syftet med scenarierna är att skapa en gemensam karta över möjliga utvecklingar för återanvändning av prylar och att identifiera hinder och potential, risker och åtgärder för att göra lösningar anpassningsbara och mer framtidssäkra. Scenarierna orienterar oss i landskapet av hur användning och konsumtion av saker ser ut 2035 och ger fyra olika svar på frågan: Hur fungerar återanvändning 2035 i Sverige?

Hur mycket bygger framtida lösningar på reglering eller frivillighet? Handlar det mer om att behålla färre saker längre eller att många använder samma saker? Handlar det främst om sakerna eller hur vi använder dem? Hur storskaliga eller småskaliga system kan göra att återanvändnings skalar upp? Hur påverkas det av om vi har ont om eller gott om fritid? Alla scenarierna är normativa och beskriver fyra möjliga framtider som tar oss i riktning mot Munkmodellens planetära och sociala gränser.

Berättelser om var vi är och vart vi ska formar vår syn på världen och påverkar vilka handlingsvägar som vi ser som möjliga. Scenarios är ett transformativt verktyg för att utforska, utveckla och utvärdera våra verksamheter och våra samhällen. I rapporten finns ett verktyg som stöd för den som vill använda scenarierna i relation till sin verksamhet.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om återanvändning genom att samla in och analysera data om det totala flödet av textilier från inköp, användning till slutlig avfallshantering för att identifiera var de största förlusterna och potentialen ligger i vårt samhälle.

Vi strävade efter att identifiera de viktigaste utmaningarna, förlusterna och möjligheterna, med fokus på att förstå övergripande mönster och trender snarare än att uppnå precision i datan. Studien är unik då den är den första i sitt slag som utforskar och jämför återanvändningens roll i förhållande till det totala flödet av konsumtion, användning och avfall.Kartläggning baseras på data från våra samarbetspartners i projektet, inklusive kommuner och välgörenhetsorganisationer.

Vid behov kompletterades detta med nationella data eller litteraturstudier för att hantera brist på data eller förstå osäkerhetsgraden.

Syftet med studien var att utforska hur livscykelanalysers transformativa potential kan utnyttjas på bästa sätt inom detaljhandeln. Denna bransch har en nyckelroll för nödvändig omställning av produktion och konsumtionsmönster, men behöver stöd och ny kunskap för att komma vidare med hållbarhetsarbetet. Mer specifikt ville vi studera:

 •    Hur kan detaljhandeln använda LCA som underlag för att förbättra miljöprestandan  längs produkters värdekedjor?  

•    Hur kan LCA-kunskap effektivt implementeras för att driva inköp, leverantörer, kunder och arbetsprocesser att tillsammans bidra till uppfyllandet av miljömål? 

Studien utfördes som en fallstudie på produktkategorin hudkräm tillsammans med Apotek Hjärtat, Perrigo och IDUN Minerals – alla aktörer i produktkedjan för hudvård och skönhetsprodukter. Studien genomförde en LCA-screening på tre hudkrämer (en per aktör) och frågeställningarna ovan undersöktes genom en samskapad och workshop-baserad process.  Studien visade att LCA-data har en viktig roll att spela på olika ställen i beslutsprocessen, men att det är allra viktigast att LCA-data kommer in så tidigt som möjligt för att kunna påverka viktiga beslut med bäring på miljöprestanda. LCA-screeningen visade att produktion av formula och tub har i stort sett lika stor klimatpåverkan och att vad som händer med tuben – om den källsorteras eller inte, har stor betydelse för resultatet.   

Studien bekräftade att det finns ett stort gemensamt behov av miljö- och hållbarhetsdata för arbetet med hållbar produktutveckling, och att detta arbete med fördel samordnas, och i viss mån kräver samarbete genom hela värdekedjan. För att förändring av produkters hållbarhetsprestanda ska kunna genomföras krävs också kommunikation. Dels genom värdekedjan så att producenter känner till och kan anpassa sig till ökade hållbarhetskrav från detaljhandeln, dels med kunder så att deras förväntningar och betalningsvilja kan följa med de förändringar som branschen gör. Det största hindret mot att implementera LCA-data i produktutvecklings- och inköpsprocesser ligger enligt studien i de konflikter med affärsmässighet och ekonomiska mål som kan uppkomma i processen.

Kostnader för framtagandet och användning av LCA-data (och eventuellt högre pris för hållbara ingredienser, förpackningar och tillverkning) måste integreras i affärsmål och produktkalkyler för att kunna få genomslag i företagens egna arbetsprocesser utan att målkonflikter uppstår. Resultaten från projektet visade på det hela taget att det finns mycket att vinna på att involvera hela värdekedjor i denna typ av process – och att det går att skapa förtroendefulla dialoger där nyckelpersoner kan dela erfarenheter för att tillsammans söka lösningar på problem som är svåra att lösa för det individuella företaget.