IVL Swedish Environmental Research Institute

ivl.se
Endre søk
Begrens søket
1 - 35 of 35
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Almemark, Mats
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Modifierad kemfällningsprocess med återvinning av fällningskemikalier - Detaljstudie av vissa delsteg. Delrapport 4. Kalkbehandling - förbränning - lakning.1987Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vi har utfört en kort laboratoriestudie av bildningen av aluminiumsulfat, när askan från förbränt kemiskt slam utlakas med svavelsyra. Vi fann att tillsats av kalk till slammet innan förbränningen var nödvändigt för att garantera en bra bildning av aluminiumsulfat. Förutsatt att tillräckligt med kalcium fanns i askan, kunde utlakningen utföras under relativt milda förhållanden.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 2.
    Almemark, Mats
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Boman, Bengt
    Ekengren, Östen
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Frostell, Björn
    Biologisk behandling av ett blekeriavlopp i kombination med ultrafiltrering1990Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Ett kombinerat klorstegs- och alkalistegsavlopp behandlades i laboratorieskala i en anaerob reaktor som på utflödessidan var kopplad till en ultrafilteranläggning på så sätt, att biomassa och högmolekylära föreningar kvarhölls och koncentrerades i reaktorn. Permeatet från ultrafiltret behandlades vidare i en aktvslamreaktor. Systemet visade goda behandlingsresultat, ca 80 % COD- och ca 80 % AOX-reduktion samt ca 90 % BOD7-reduktion. (Motsvarande resultat före aktivslambehandlingen var 63+-6 % för COD, 76+-2 % för AOX och 40-50 % för BOD7). Det intressantaste resultatet är emellertid observationen, att betydande andelar av de mängder organiska föreningar, som kvarhölls av ultrafiltreringsmembranet, deklorinerades och bröts ner i den anaeroba reaktorn, som även producerade biogas. Försök att driva systemet utan tillsats av närsalter ledde till en långsam utarmning av de biologiska reaktorernas innehåll av Kjeldahlkväve och totalfosfor.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 3.
    Almemark, Mats
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Fridén, Håkan
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Junestedt, Christian
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Lindblom, Jacob
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Schmidt, Lisa
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Röttorp, Jonas
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ryberg Henriksson, Anna
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Enochsson, Evelina
    Engsner, Malin
    Aktiva badhus2015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektet syftar till att ta fram ett underlag som kan ligga till grund för de val man gör som anläggningsägare då en simhall med all kringutrustning skall utformas och byggas, i syfte att såväl byggnation som drift av badhusen ska genomföras på ett så miljö- och hälsomässigt samt ekonomiskt hållbart sätt som möjligt. De aspekter som behandlas är energianvändning, vattenrening, ventilation och innemiljö, driftsoptimering genom simulering av driften med en simuleringsmodell som har tagits fram inom ramen för projektet samt städmetoder. Den övervägande delen av befintliga badhus är utrustade med reningsanläggningar bestående av sandfilter med flockningssteg. I stort sett alla badhus använder klor för att desinficera badvattnet.

    I och med att problemen med bildning av desinfektionsbiprodukter uppmärksammats i en allt större utsträckning på senare tid så har kompletterande reningssteg tillförts. Membranfiltrering för rening av badvatten har länge varit en allt för energikrävande teknik och därför inte setts som ett gångbart alternativ till sandfilter. Det finns dock en potential för att använda membranteknik i större utsträckning framöver då tekniken utvecklats och idag inte är lika energikrävande som förr. Rent teoretiskt så är energibehovet för membranfiltrering i samma storleksordning som för sandfilter. De badhus som studerats i detta projekt har använt klor för att desinficera bassängvattnet. Inom ramen för projektet har energianvändningen i tre badhus kartlagts, och förslag till energieffektiviseringsåtgärder har tagits fram. Resultatet visar att det är möjligt effektivisera energianvändningen i badhus med i storleksordningen 70 procent jämfört med dagens nivåer, vilket avsevärt förbättrar såväl miljöprestanda som den ekonomiska bärkraften för anläggningarna.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 4.
    Antonsson, Ann-Beth
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bjurhem, Jan-Erik
    Carlsson, Helene
    Eriksson, Birgitta
    Filipsson, Staffan
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Martin, Joachim
    Tolf, Jonas
    Clarin, Lars
    Möjligheter och begränsningar avseende användning av slutningsåtgärder för metallhaltiga vatten1992Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Målsättningen för det här fleråriga projektet är att ta fram ett objektivt tekniskt/ekonomiskt underlag avseende olika separationsteknikers möjligheter och begränsningar att sluta en ytbehandlingsanläggning. Tyngdpunkten ligger på metallbeläggningssidan. I den första delen av projektet har vi på laboratoriet behandlat följande provvattentyper från ytbehandlare. - Sköljvatten från förkromning, förkoppring, förnickling och förzinkning - Totalavlopp efter konventionell fällning. Vi har behandlat vattnen med ett stort antal olika separationstekniker. Jonbyte, omvänd osmos, nanofiltrering, indunstning, elektrolys, elektrodialys, sulfidfällning, aktivt kol. Vad gäller avskiljningen av metall kan man konstatera att det går att producera ett vatten med mycket låga resthalter, framförallt med jonbyte, omvänd osmos och indunstning. Investeringskostnaden för dessa metoder ökar nu i nämnd ordning. Det finns många företag som använder separationstekniker i sina system (framför allt jonbyte). Emellertid används dessa oftast för att återanvända sköljvattnet. De metaller som uppkoncentreras fälls oftast ut som metallhydroxider. För att kunna återföra metaller och andra prestationskemikalier till processbadet krävs det att man uppnår rätt koncentration samtidigt som man inte ska återföra föroreningar till badet. Helst ska dessa blödas ut ur systemet. För de tekniker som studerats var avskiljningsförmågan för metall hög för alla metoder utom aktivt kol. För organiskt material var den hög för omvänd osmos och indunstning. För att kunna bedöma möjligheten att återföra koncentrat till baden krävs det kunskap om korrekt badsammansättning, tolerabla avvikelser samt innehåll i de koncentrat som ska återföras. I den här inledande delen av projektet kan vi konstatera att kunskapen kring dessa frågor många gånger är bristfällig. En genomgång av vilka kemikalier som kan finnas i sköljvattnen och vilka inneboende hälsorisker dessa besitter har sammanställts. Med utgångspunkt från detta har sedan tänkbara hälsorisker som kan uppstå vid slutning diskuterats. I etapp 2 kommer arbetsmiljöaspekterna att belysas ytterligare i samband med pilotkörningarna i fält. Jonbyte, omvänd osmos (RO) och indunstning kommer att utprovas under långvariga och realistiska omständigheter. Dessutom kommer Elektrodialys (ED) och elektrolys att utprovas på mer koncentrerade sparsköljar och koncentrat från de andra metoderna.

  • 5.
    Arnell, Jenny
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ek, Mats
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Hansen, Bengt
    Energi och miljöintegrering genom utnyttjande av lågvärdigt värme från kraftvärmeverk och fjärrvärmeanläggningar för effektivisering av avloppsvattenrening2004Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Kväve i utgående vatten från avloppsreningsverk ger upphov till övergödning av många havsområden och sjöar med syrebrist och döda bottnar som följd. EU:s direktiv för avloppsvatten ställer högre krav på rening av kväve vid Svenska avloppsvattenrening. Att höja temperaturen på avloppsvattnet under de kalla perioderna kan vara en kostnadseffektiv lösning på kvävereningen. Värmeavtappning från fjärrvärmenätet till reningsverken leder till lägre temperaturer på returvattnet och detta medför att tillvaratagandet av energi kan optimeras. En lägre returtemperatur ger bättre förutsättningar för rökgaskondensering och därmed en förbättrad rening av de utgående rökgaserna. De praktiska möjligheterna att generera el i kraftvärmeanläggningar begränsas av fjärrvärmereturens temperatur. Det innebär att fjärrvärmeproducenterna får avsättning för lågvärdig värme och kan optimera sin elproduktion. För reningsverken innebär det miljömässiga och ekonomiska vinster genom att de får en effektivare och stabilare reningsprocess och kan uppfylla de hårdare kraven på kvävereningen. I en pilotstudie under verkliga förutsättningar har man inom projektet utrett den verkliga vinsten och studerat de problematiska stegen i den tekniska lösningen.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 6.
    Baresel, Christian
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ek, Mats
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Harding, Mila
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Behandling av biologiskt renat avloppsvatten med ozon eller aktivt kol2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Behandling med ozon respektive granulerat aktivt kol (GAC) har jämförts för ytterligare rening av ett redan väl kemiskt och biologiskt behandlat avloppsvatten. Avloppsvattnet togs från försöksanläggningen Hammarby Sjöstadsverk där inkommande vatten till Henriksdalsverket behandlats genom förfällning, fördenitrifikation, nitrifikation och efterdenitrifikation i en MBR i pilotskala. Processen är den som planeras för den kommande utbyggnaden Henriksdalsverket, och ger ett partikelfritt vatten. Reningen i pilotanläggningen är mycket effektiv, men ytterligare avskiljning av en del organiska föreningar kan på sikt komma att krävas. Det gäller särskilt en del läkemedelsrester. Extra steg med ozonbehandling eller aktivt kol är de mest aktuella, och har testats i denna studie i en skala på ca 1 m3/tim. Koncentrationerna av 37 läkemedelsrester och ett antal fenoliska ämnen har analyserats före och efter behandlingarna. Ozon testades i doser mellan 3 och 13 g/m3. 9 av de 18 detekterbara läkemedlen i vattnet från MBR-piloten avlägsnades redan vid 3 g ozon/m3. Efter 5 g/m3 återstod 6 föreningar i mätbar halt, och efter 7 g/m3 endast 3 stycken (atenolol, metoprolol och oxazepam). Efter 13 g/m3 återstod endast oxazepam (18 ng/L). Bland fenolära föreningar avlägsnades triklosan och bisfenol A effektivt vid 7 g ozon/m3. Nonylfenol och oktylfenol var betydligt mer stabila, och halterna halverades bara vid 7 g/m3. 13 g ozon/m3 gav inte mycket bättre effekt. En metod att reglera ozondos efter behov diskuteras. Granulerat aktivt kol (GAC) testades i en anläggning med automatisk backspolning när bädden tenderade att sätta igen. Huvuddelen av analyserna gjordes när ca 6 800 bäddvolymer hade passerat, motsvarande ca 13 m3/kg kol. Avskiljningen avtar normalt med belastningen, men har i tidigare försök visats vara acceptabel åtminstone till 25 000 bäddvolymer eller 50 m3/kg kol. Kontakttiden i bädden (EBCT) tyckts inte påverka avskiljningen i intervallet 10 till 18 minuter. Avskiljningen av läkemedelsrester var generellt bättre med GAC än med 7 g ozon/m3, och för oxazepam även klart bättre än vid 13 g ozon/m3. Oktylfenol och triklosan reducerades bra, men inte nonylfenol och bisfenol A. Nya analyser vid högre belastning krävs dock för att bedöma avskiljningen över kolets hela tekniska livslängd. Kompletterande analyser efter runt 16 700 Empty Bed Volumes (EBV), motsvarande drygt 32 m3/kg kol, tyder dock på en fortsatt bra reningseffektivitet. Reningen med ozon och GAC jämfördes också med reningen vid omvänd osmos (RO) inom en annan aktivitet av projektet. RO var effektivare än både ozon och GAC, men är totalt sett betydligt mer resurskrävande. Avloppsvattnets färg minskade kraftigt med de två metoderna, men allra mest med ozon. Övriga parametrar påverkades mindre, men en ytterligare desinfektion av det redan ganska rena vattnet noterades med båda metoderna. Varje enskilt ämnes gränsvärde gällande möjlig påverkan på recipienten (PNEC) samt det aktuella reningsverkets initiala utspädning i recipienten bör styra reningsgraden. Vid en jämförelse mellan metoderna bör även kostnader (kapital- och driftskostnader) samt totala resursförbrukning tas i beaktan. Även en livscykel analys över den totala miljöpåverkan av dessa metoder bör ingå. Dessa beräkningar är ännu inte slutförda, men ozon blir troligen billigare än GAC vid samma grad av rening.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 7. Bark, Ulrika
    et al.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Svanberg, Pernilla
    Bengtsson, Bernt
    BATMAN - Best Available Technique Minimising All Nuclides2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    In a co-operation project between Ringhals nuclear power plant and IVL, a combination of techniques for separation and removal of radioactive substances from water has been tested and evaluated. The goal of the project was to reduce the outlet of water bound radioactivity with at least a factor of 50-100, which was fulfilled during the project. The techniques chosen were dead end filtration (as pre-treatment) followed by gas transfer membranes (GEM), cross flow membrane filtration (OF/RO) and ion exchange using ion exchange resin or electrical deionisation (EDI). The feed water to the test rig was preferably letdown water from PAR-coolant, which contained low levels of activity together with a varying concentration of boron (0-2000ppm) and Lithium (0-3.5ppm). In addition, miscellaneous wastewater from sinks and floor drains was treated in the same system. The test plant was set up on site at the Ringhals 2 pressurised water reactor (PAR) and designed to have a capacity of treating a maximum of 2.5 m3/hour.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 8.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Åtgärdseffekter - kväve och fosfor i jordbruket2015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    This report is only available in Swedish.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 9.
    Bergström, Rune
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ekengren, Östen
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Utvärdering av superkritisk koldioxid som rengöringsmetod för oljehaltigt gods2002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Viking Sewing Machines AB, Husqvarna har ersatt triavfettning av pulverpressat sinter-stål med en ny typ av rengöringsutrustning, avfettning med koldioxid. Koldioxid i superkritisk form, högt tryck och hög temperatur, har egenskaper liknande ett lösningsmedel. Utrustningen levererades av Chematur Engineering och har varit i drift sedan våren 1999. Superkritisk koldioxid används bl.a inom livsmedelsindustrin. Rengöring av metaller är däremot en ny tillämpning, vilket, om den fungerar tekniskt, kan vara av stort intresse som en ersättning till tri eftersom den ej har dess nackdelar ur miljösynpunkt. Koldioxid avfettningen har utvärderats och jämförts med den gamla triavfettningen. Sammantaget så kan koldioxidtvätten medföra något högre tvättkostnader än med den gamla tritvätten, men samtidigt så bör tvättresultatet kunna bli bättre och dessutom blir det en minskning av miljöbelastningen.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 10.
    Bergström, Rune
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ekengren, Östen
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Martin, Joachim
    Behandling av skärvätskor och tvättvatten-sluten vattenhantering1996Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    IVL och Scania har i ett branschspecifiktprojekt med stöd från Naturvårdsverket undersökt olika behandlingsalternativ för förbrukade skärvätskeemulsioner och tvättvatten(avfettningsbad). I projektet undersöktes också möjligheten att minimera volymen av förbrukade vätskor. Försökskörningar utfördes i pilotskala vid Scania i Falun. Följande behandlingstekniker utprovades:Ultrafiltrering(UF) (tub- och hålfibermembran) och indunstning (tre olika typer/fabrikat). Målsättningen har varit attjämföra teknisk prestanda och kostnader för två behandlingsalternativ: 1. Indunstning +RO och 2. UF+RO. Indunstning har genomgående givit bättre reduktionsvärden än UF utom mineralolja. Med en slutpolering med RO uppnås höga reduktionsgrader oavsett om föregående behandling bestått av UF eller indunstning. Behandling av avfettningsbad/tvättvatten resulterade i med skärvätskan jämförbara avskiljningsgrader. Vid RO behandling av industningskondensaten erhölls högre kapaciteter(flux) än vid motsvarande behandling av UF permeaten. Säkerligen uppnås också bättre volymreduktion med tanke på de förhållandevis låga salthalterna i industningskondensaten. Maximal volymreduktion har dock ej fastställts vid försöken. Kostnaden har beräknats för de två behandlingsalternativen vid olika årliga behandlingsvolymer. Dessa kan jämföras med kostnaden för alternativt externt omhändertagande av förbrukade bad exempelvis SAKAB. Beräkningarna visar att det finns en brytpunkt för när det blir ekonomiskt fördelaktigt med internt omhändertagande. Utvärderingen av hanteringen av skärvätskor visar att den stora potentialen för kostnadseffektiva miljöförbättringar ligger i minskade förbrukade mängder. En ökad livslängd för baden kan uppnås genom bättre skötsel, exempelvis filtrering, och införande av centralsystem.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 11.
    Bergström, Rune
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Eriksson, Gunnar
    Hargbäck, Hans
    Lindfors, Lars-Gunnar
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Avvattning av slam från en cellulosaindustriell vattenreningsanläggning - jämförande studie av avvattningsutrustning1975Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 12.
    Bergström, Rune
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Eriksson, Gunnar
    Lindfors, Lars-Gunnar
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Avvattning med silbandspress av slam från en cellulosaindustriell vattenreningsanläggning - fiberinnehållets betydelse vid avvattning av blandslam innehållande fiber och aktivt slam1976Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 13.
    Bergström, Rune
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Eriksson, Gunnar
    von Post, Hampus
    Svedung, Inge
    Pilotförsök avseende upptagning och avvattning av kvicksilverkontaminerat fibersediment ur Örserumsviken, Västervik1975Rapport (Annet vitenskapelig)
    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 14.
    Bergström, Rune
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Fortkamp, Uwe
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Filipsson, Staffan
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Membranfiltrering och fällning för behandling av kommunalt avloppsvatten2015Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Municipal wastewater treatment is a process to achieve sufficient water quality, which is usually done today using biological treatment. Although the process is optimised it still uses significant resources in its current form. IVL Swedish Environmental Research Institute has developed an innovative concept with potential to reduce use of resources, increase biogas production and achieve clean water. The method involves increased pre-precipitation to reduce the organic content as well as the load on the following membrane filtration with ultrafiltration and reverse osmosis, where water is cleaned for higher purity. The produced sludge is digested to produce biogas. The method has been tested at Hammarby Sjöstadsverk by IVL and as a part of a thesis project, performed by Súsanna Berg, KTH. The work was performed as a part of the project “Municipal Wastewater Treatment of Tomorrow- a production facility for utilities” partly financed by Swedish Vinnova. Main results are: Optimised pre-precipitation was able to separate the majority of the organic content and the efficiency is influenced by the choice of precipitation chemicals. The following membrane treatment was able to remove most of the remaining pollutants including nitrogen compounds. Thus it was possible to achieve a high degree of cleaning with this alternative approach. The results show the potential of the investigated method and further options for development of the method.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 15.
    Bergström, Rune
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Lindfors, Lars-Gunnar
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Anaerob rening av barklakvatten.1984Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Försök att behandla barklakvatten genom att recirkulera detta över en begränsad del av upplagets yta har utförts i pilotskala vid Skoghallsverkens barkupplag. Försöken visar att det är möjligt att med konventionell biologisk behandling nå jämförbara reningsresultat med ett filter som enbart upptar ett fåtal procent av upplagets yta. Filtret kan stabilt belastas med minst 0,25 kg COD/m3,d. och kräver inga kemikalietillsatser. För att undvika att den hydrauliska belasningen blir kapacitetsbestämmande krävs dock att barkbädden förstärks med ett inert och lätt material.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 16. Boman, Bengt
    et al.
    Almemark, Mats
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Anaerob rening av CTMB-avloppsvatten.1986Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Inom föreliggande projekt har den anaeroba reningsteknikens tillämpbarhet på skogsindustriella avloppsvatten studerats. I detta syfte har försök i halvstor skala utförts i en reaktor av typ anaerob filter. Denna reaktortyp anses representera en teknik med vissa fördelar jämfört med den mer etablerade kontaktreaktorprincipen (frisvävande slamflockar), vilken för jämförelsens skull testades i en parallellt gående reaktor av samma storlek. Som komplement till dessa försök genomfördes en försöksserie med anseroba filter i laboratorieskala. Försöken i halvstor skala avslutades dessutom med en relativt kort test av en anaerob försöksprocess, i vilken kontaktreaktorn och filtret seriekopplades. Till försöksverksamheten valdes CTMP-avloppsvatten, vilket motiverades av dess karaktär av 'framtidsvatten', dvs det utgjorde ett relativt okänt avloppsvatten från en massatyp med hög framtida tillverkningspotential. Genom inledande försök i laboratorieskala erhölls indikationer på att det föreligger stora skillnader avseende den anaeroba behandlingsbarheten för CTMP-avloppsvatten från olika fabriker. Försöken i halvstor skala har visat att anaerob behandling av CTMP-avloppsvatten från Rockhammars Bruk kan ge en maximal COD-reduktion på ca 70%, analyserat på ofiltrerat ingående vatten och filtrerat utgående vatten.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 17. Boman, Bengt
    et al.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Anaerob behandling av fibersediment och skogsindustriella avloppsslam.1985Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Anaerob behandling av olika typer av slam från massa- och pappersindustrin har utvärderats. Försöken har gjorts i både pilot- och labskala.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 18.
    Ek, Mats
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Magnér, Jörgen
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Harding, Mila
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Baresel, Christian
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Aktivt kol för avlägsnande av läkemedelsrester ur behandlat avloppsvatten2013Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Här rapporteras om ett långtidsförsök med aktivt kol i kolonner/bäddar för att bestämma avskiljning och kolets kapacitet. Kolfiltret sattes in som ett extra polersteg efter den normala reningen vid Henriksdals avloppsreningsverk i Stockholm. Försöken genomfördes under 19 månader 2011-2012 vid försöksanläggningen Hammarby Sjöstadsverk. Avskiljningen av analyserade läkemedelssubstanser var generellt mycket bra. Vid en belastning motsvarande 50 m3 vatten/kg kol (20 g kol/m3 vatten) passerade 5-10 % av vissa föreningar den första kolonnen. Även vid över 70 m3/kg kol i första kolonnen kunde man inte påvisa kvantifierbara mängder ut från kolonn 2. Det största problemet för teknisk drift var den begränsade hydrauliska kapaciteten, till stor del beroende på mikrobiell tillväxt i kolonnerna. Kolet måste regelbundet rensas genom backspolning med luft och vatten. Baserat på förbrukningen av kol och andras beräkningar av totalkostnaden inklusive investeringar kommer man fram till en totalkostnad för reningen med aktivt kol kring 1 kr/m3 vatten i ett sort avloppsreningsverk. Det är högre än för ozonbehandling, men lägre än för andra metoder med samma effektivitet. Vid en bedömning av olika metoder bör också andra faktorer än de rent ekonomiska vägas in. Fortsatta studier av hydraulisk kapacitet, nödvändig uppehållstid och avskiljning av andra organiska föreningar föreslås, och har delvis påbörjats.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 19.
    Ek, Mats
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Palvall, Björn
    Röttorp, Jonas
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Sjöberg, J
    Biologisk rening i pilotskala av avloppsvatten från ett renseri - jämförelse med olika separationstekniker1994Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Biologisk behandling av renseriavloppsvatten har testats i pilotskala i ett svenskt massabruk. Barr-och lövved barkades i kampanjer och uppvärmt råvatten användes i renseriet. Den biologiska anläggningen var av typ långtidsluftad aktivslam och i ca 5 m3 skala. Försöken visade att vattnet var lättbehandlat och mycket bra avskiljning erhölls för de flesta analyserade ämnesgrupperna. Minskningen i vattenfasen för olika variabler var ungefär: COD 75 %, BOD7 95 %, Kväve 35 %, Fosfor 60 %, Suspenderat material 40 %, Totalt extraherbat 90 %, Fettsyror 90 %, Hartssyror 95 %, Steroler 85 %, Akut toxicitet 95 %. Det biologiska slammet var emellertid volyminöst och svårdimenterat. Egenskaperna förbättrades något vid införande av ett litet selektorsteg. Samma vatten behandlades också med flotation och ultafiltrering (pilotskala) samt kemisk fällning och sandfiltrering (labskala). Både fällningen och flotationen (som innefattade ett fällningssteg) gav mycket bra separation av närsalter, suspenderat material och extraktivämnen. Minskningen av COD och toxicitet var sämre än den i biopiloten. Ultrafiltreringen gav också en närmast fullständig avskiljning av extraktivämnena, men trots det ingen påverkan av toxiciteten. Den enklare sandfiltreringen gav lägre avskiljningsgrader och påverkades negativt av de höga halterna av suspenderat material. Grova kostnadsuppskattningar har gjorts för de olika behandlingsmetoderna. Försöken visar att separat behandling av renseriavloppsvattnet gav bra avskiljning av olika ämnen, men effekten på de totala utsläppen från bruket varierade mellan olika perioder. Variationen mellan olika bruk är ännu större, varför några generella rekommendationer om separat behandling inte kan ges.

  • 20.
    Ekengren, Östen
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Förbättrat borttagande av komplexbundna metaller i industriella avloppsvatten med omvänd osmos1990Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Komplexbunden koppar förekommer bland annat i sköljvatten från mönsterkortsindustrin. Det är svårt att avskilja komplexbunden koppar med kemisk fällning. I det här projektet har vi därför undersökt möjligheterna att avskilja den komplexbundna kopparn med omvänd osmos. I laboratorieförsök utprovades några olika membran på sköljvatten från två företag i Stockholmsområdet. Kopparhalten i det behandlade vattnet var

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 21.
    Ekengren, Östen
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Tjus, Kåre
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Tolf, Jonas
    Möjligheter och begränsningar för miljöanpassad (avfallsminimerande) betning, avfettning och valsning inom järn & stålindustrin1997Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna utredning visar på möjligheter och begränsningar för införandet av miljöanpassad betning, avfettning och valsning. På betbadssidan finns det väl fungerande regenereringssystem för salt- och svavelsyra. För blandsyra däremot finns det i Sverige bara system för återvinning av fri syra. Utomlands finns det system för att återvinna bunden syra men alla system har tekniska komplikationer och/eller betydande kostnader. Man söker åtgärda detta genom att byta betningskemikalier eller att införa metoder där den bundna syran kan återvinnas. Alla betsystem har problem med att finna metoder för att behandla sköljvattnen på ett sådant sätt att syror och metaller återanvänds. Att återvinna metaller ur metallhydroxidavfallet är tekniskt/-ekonomiskt komplicerat men forskning pågår. Att kunna separera metallerna vid källan i en form så att de kan omsmältas är den på sikt intressantaste lösningen. Vad gäller avfettningsbaden har flera företag börjat införa teknik för att förlänga livslängden på baden. Rätt utfört ger det en kemikaliebesparing, minskad avfallsvolym samt en mer likformig rengöringsopera-tion. Sköljvattnen behöver också tas om hand både av miljö- och kvalitetsskäl. Införandet av motströms-sköljning och separat sköljvattenbehandling begränsas av att varje extra kar är stort och det helt enkelt inte finns plats för kompletteringar. Därför är det extra viktigt att beakta detta vid varje nybyggnation inom fabrikerna. De svenska företagen ligger i frontlinjen vad gäller införandet av avfallssnålare valsningssystem. Man studerar för närvarande själva valsningsoperationen i detalj vilket kan möjliggöra att processen kan följas på ett mer objektivt sätt. I ett längre tidsperspektiv kan man kanske använda de nuvarande slutbehandlingsmetoderna som kompletterande njurar i ett slutet valsningssystem där endast vissa koncentrat tas ut och några få tillsatser behövs

  • 22.
    Ekengren, Östen
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bjurhem, Jan-Erik
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ultrafiltrering och omvänd osmosfiltrering av avfettningsbad1989Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I takt med att klorerade lösningsmedel allt mer byts ut mot alkaliska avfettningskemikalier ökar intresset för att kunna förlänga livstiden på dessa bad. I den här rapporten presenteras ett flertal försök med membranfiltrering som separationssteg. Användandet av tekniken möjliggör ett borttagande av emulgerad olja och partiklar från badet samtidigt som en stor del av tvättkemikalierna kan återanvändas. Avslutningsvis presenteras orienterande försök att slutbehandla baden med omvänd osmos.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 23.
    Ekengren, Östen
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bjurhem, Jan-Erik
    Tolf, Jonas
    Martin, Joachim
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Utredning av förbättrad behandlingsteknik för tvättvatten från bilvårdsanläggningar1992Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Vid bilvårdsanläggningar bedrivs en omfattande tvättverksamhet som genererar förorenat tvättvatten. Dessa vatten innehåller förutom tvättkemikalierna, olja och smuts från vägar o.d. Normalt behandlas detta vatten i en gravimetrisk oljeavskiljare. Otaliga undersökningar har visat att utgående vatten håller högre halter än vad riktvärdet 100 mg/l petroliumkolväten anger. IVL har undersökt fyra alternativa behandlingstekniker för detta vatten - Mikroflotation, biologisk behandling, membranfiltrering samt spaltning med kemikalier i befintligt system. En mer fyllig redogörelse för behandlingsalternativen framgår av rapportens sammanfattning där bl. a avskiljningsgrad för vissa ämnen och inventeringskostnader anges. Man kan konstatera att alla behandlingsalternativen har god avskiljningsförmåga för petroliumkolväten. Organiska ämnen och metaller avskiljs i varierande grad. Kemisk spaltning ger troligen något sämre avskiljning än övriga undersökta behandlingsmetoder vid uppslutning av tvättsystemet.Komplettering av spaltningsutrustning till befintliga system har en mycket låg investeringskostnad och kräver litet utrymme. Tekniken bör därför studeras ytterligare vid ökad recirkuleringsgrad. Den största effekten nås nämligen genom recirkulering. Till exempel betyder en 80 procentig recirkulation av det behandlade vattnet att mängden utsläpp till ett kommunalt reningsverk reduceras med 80-98 % beroende på val av 'njure' och vilken analysparameter som avses.

  • 24. Ekstran, Sam
    et al.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Dikesfilter och dikesdammar Slutrapport Fas 12011Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Under 18 månader har fyra olika kalkfiltermaterial utvärderats rörande avskiljningsförmågan för fosfor i vatten från åkermark. Försöken har utförts i fullskala, med filterbrunnar placerade vid diken strax nedströms små dammar, på tre fältstationer i Uppland och Sörmland. Polonite har i genomsnitt avskilt 49 % av totalfosfor, Hyttsand 41 %, Filtralite-P 35 % och Filtra-P 17 %. Den andel fosfatfosfor som fastläggs är ungefär lika hög. För att fånga upp vatten vid högflöden behövs en damm strax uppströms filtren. I detta försök har dammarna trots att de varit mindre än vad som är lämpligt i operativ tillämpning avskiljt i genomsnitt 14 % fosfor. Med damm och filterbrunn tillsammans blir alltså avskiljningsförmågan 55-64%, med de bästa filtermaterialen.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 25. Eriksson, Gunnar
    et al.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Nordiskt energiprojekt - slambehandling. Delrapport 21982Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I delrapport 2 redovisas gjorda försök avseende möjligheterna att genom styrning resp alternativ drift av reningsprocessen förbättra och konstanthålla slammets avvattningsegenskaper. Försöken har utförts vid Fors kartongfabrik integrerat med delprojekt 3. Försöksserien omfattar två huvudavsnitt, förundersökning och driftkontroll. Med förundersökningen har avsikten varit att studera förbättringarna avseende avvattning av aktuella slam med silbandpress. Med driftkontroll har avsikten varit att studera hur variationer i reningsverkets funktion vid normal drift påverkar slammets egenskaper.

  • 26.
    Filipsson, Staffan
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ekengren, Östen
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Martin, Joachim
    Möjligheter och begränsningar avseende användning av slutningsåtgärder för metallhaltiga vatten, delrapport nr 21996Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Årligen deponeras i dagsläget närmare 55 000 ton metallhydroxidslam samtidigt som stora mängder metaller och processkemikalier hamnar i våra vattendrag. I enlighet med Rio-konventionen har Sverige förbundits att verka för att ett resurssnålt och uthålligt samhälle införs. För att infria konventionen måste därför denna deponering och hantering upphöra. Ett alternativ till deponering är utvinning av metallerna ur hydroxidslammet. Det har dock i praktiken visat sig vara svårt att utvinna metaller som redan hårt bundits i ett hydroxidslam. Ett bättre alternativ är därför att återföra metaller och processkemikalier så nära källan som möjligt. För att undersöka möjligheterna till recirkulering av sköljvatten samt minskning av mängden avfall genom recirkulering eller koncentrering, har ett antal separationstekniker prövats i pilotskala vid Samhall JHP i Svenstavik. Resultaten av de utförda försöken har i de flesta fall varit positiva. Bl a har applicerbarheten av indunstarteknik för återvinning av processkemikalier ur skölj efter zinkatbad kunnat påvisats genom nogranna undersökningar av koncentrat. Även försök med jonbytesteknik för regenerering av betbad har fallit väl ut.

  • 27.
    Junestedt, Christian
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Marcus, Hans-Olof
    Furusjö, Erik
    Rahmberg, Magnus
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Westling, Klara
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Dagvatten i Urban Miljö2007Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Denna studie har syftat till att ta fram ett underlag som delvis beskriver dagvattensituationen i Borlänge. Tre typer av markanvändningsområden har studerats genom att dagvattnet från dessa ytor provtagits under knappt ett år med hjälp av flödesproportionella samlingsprovtagare. De olika områdena som undersöktes var ett bostadsområde för flerfamiljshus, en parkeringsyta samt ett delavsnitt av Riksväg 70. Resultatet från undersökningen visar att halterna som uppmättes i dagvattnet var högst vid Riksväg 70 för de allra flesta analyserade parametrarna. Halterna i dagvattnet från parkeringsytan var lägre än vägens men generellt sett något högre än de uppmätta värdena i dagvattnet från bostadsområdet. Funktionen för en dagvattendamm har också studerats. Resultatet från undersökningarna vid dammen visar sett över hela perioden att denna inte fungerat med avseende på sedimenteringsegenskaper då de partiklar som kommer in till dammen övervägande är så pass små och finfördelade att de inte sedimenterar utan håller sig svävande i vattenfasen oavsett inflödets storlek. Av de kemiska analyserna framgick också att det som kommer in till dammen också går ut i samma utsträckning. De kemiska parametrar som analyserats i studien har valts utifrån de schablonparametrar som ofta används i dagvattensammanhang för att möjliggöra en jämförelse mellan mätta och beräknade halter. Försök att spåra källor till analyserade metaller i dagvattnet, en så kallad receptormodellering, har också ingått i studien.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 28.
    Kindbom, Karin
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Sjöberg, Karin
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Munthe, John
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Peterson, Kjell
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Persson, Christer
    Roos, E
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Nationell miljöövervakning av luft- och nederbördskemi 19961998Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I föreliggande rapport redovisas resultat från 1996 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö i Sverige. Rapporten redovisar mätresultat från de båda nationella övervakningsnäten EMEP-nätet och Luft- och nederbördskemiska nätet. I rapporten redovisas även de spridnings- och depositionberäkningar som gjorts med Sverigemodellen. Samtliga mätningar drivs av IVL, på uppdrag av Naturvårdsverket, med undantag av ozonmätningarna i Aspvreten som genomförs av ITM. Modellberäkningarna med Sverigemodellen utförs av SMHI. Verksamheten finansieras av Miljöövervakningsenheten vid Naturvårdsverket. Mätningarna har under 1996 omfattat dygnsprovtagning av svaveldioxid, kvävedioxid och partikelbundet sulfat i luft vid sex EMEP-stationer, av sot vid fem stationer samt dygnsprovtagning av totalnitrat och totalammonium vid fyra av stationerna. Månadsprovtagning av lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid har skett vid tolv stationer i landet. Registrering av halter av marknära ozon har skett på timbasis vid sammanlagt sex stationer. Nederbördsprovtagning, dygnsvis med lock-provtagare, har utförts hela året vid en station och veckovis vid tre stationer. Månadsprovtagning av nederbörd med öppna insamlare har skett vid 28 stationer. Nederbördsproverna har analyserats med avseende på pH, sulfat, nitrat, ammonium, klorid, kalcium, magnesium, natrium, kalium och konduktivitet. Vid fyra stationer vardera har nederbörd samlats in för analys av tungmetaller respektive av total-kvicksilver och metylkvicksilver. Genomgående visar mätresultaten ett spridningsmönster med högre halter och deposition i södra Sverige och avtagande värden mot norr. Över södra Halland, inre Skåne och östra Blekinge, där den största totaldepositionen av svavel (exkl. havssalt) uppträdde, var den maximala beräknade depositionen knappt 900 mg S/m2. I Göteborgstrakten erhölls den största totaldepositionen för oxiderat kväve, ca 800 mg N/m2, medan depositionen av reducerat kväve var störst över inre Skåne, ca 850 mg N/m2. En beräknad luftföroreningsbudget för 1996 visar en nettoimport av föroreningar till Sverige, liksom under tidigare år. Importen var för svavel och reducerade kväveföreningar 4-5 gånger så stor som exporten, medan importen av oxiderat kväve endast var ca 10% större än exporten. Årsmedelhalten av marknära ozon var, liksom tidigare år, högst i Esrange i norr, 67 µg/m3. Antalet tillfällen med timmedelhalter överskridande 120, 150 respektive 180 µg/m3 var generellt högre än 1995 men lägre än 1994. Det högsta uppmätta timvärdet under året var 210 µg/m3 i Vavihill i juni månad. Halter i nederbörd och deposition av tungmetaller och kvicksilver uppvisar, med smärre undantag, sjunkande gradienter från söder till norr i landet

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 29.
    Röttorp, Jonas
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Jansson, Åsa
    Rahmberg, Magnus
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Andersson, Magnus
    Ek, Mats
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bjurhem, Jan-Erik
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Solyom, Peter
    Junestedt, Christian
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Cerne, Olof
    Larsson, Leif
    Driftaspekter på kommunala avloppsreningsverk2002Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Projektet initierades eftersom ett flertal kommunala avloppsreningsverk belastade med bryggeriavlopp upplevt olika typer av driftproblem. Typiska problem har varit: Igensättning av biobäddar. Slamsvällning med utsläpp av suspenderat material som följd. Luktproblem och problem med svavelvätebildning. Höga utsläpp av fosfor och BOD Följande möjligheter har diskuterats och bearbetats inom projektet. Minimera och jämna ut den organiska belastningen från bryggeriet. Anaerob behandling av BOD-rika avloppsströmmar från bryggerierna. Balansen mellan närsalter och organiska ämnen. Olika typer av förfällning samt flotation som primärbehandling för att minska belastningen till efterföljande biosteg. För- respektive nackdelar med separat avloppsvattenledning från bryggeriet. Membranfiltrering som ett alternativ till uppkoncentrering av bryggeriavlopp. Screening av eventuella toxiska ämnen i bryggeriavloppet som kan störa driften av ett kommunalt avloppsreningsverk. Nya aspekter för att förändra driften av biobäddar

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 30.
    Samuelsson, Oscar
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Royen, Hugo
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Dahlén, Niklas
    Laurell, Christer
    Ottosson, Elin
    Baresel, Christian
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Westling, Klara
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Grundestam, Jonas
    Yang, Jing-Jing
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Björk, Anders
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Lindblom, Erik
    Pilotförsök med membranbioreaktor för avloppsvattenrening2014Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Det finns ett växande intresse för kommunal avloppsvattenrening med membranteknik i Sverige. Fördelarna med membranteknik är att låga utsläpps- och partikelhalter kan uppnås på en liten anläggningsyta. Den största nackdelen är en ökad energi-förbrukning, på grund av den ökade luftning för rengöring av membranen och stora recirkulationsflöden som innebär ökad pumpenergi. Stockholm Vatten har beslutat att införa membranteknik i befintliga volymer på Henriksdal avloppsreningsverk. Detta för att klara både framtida skärpta utsläppskrav och en ökad belastning (fördubblad till år 2040, jämfört med dagens belastning). Ökningen orsakas av avvecklingen av Bromma reningsverk i kombination med en allmän befolkningstillväxt. Försök med en MembranBioReaktor (MBR) har under ett år genomförts på Hammarby Sjöstadsverk där en skalenlig pilotanläggning med membranteknik, Sjöstadsverkets Linje 1, har jämförts med en konventionell reningsanläggning, Henriksdal. Flödena under försöket motsvarade prognosticerade flöden för Henriksdal år 2040. Fyra olika driftsfall studerades i pilotförsöken där inflödet av avloppsvattnet varierade mellan: konstant medelflöde, dynamiskt medelflöde och maximalt flöde (förväntad maximal veckobelastning år 2040). Följande slutsatser kunde dras: Förväntade utsläppskrav, <0,2 mg/L Tot-P och <6 mg/L Tot-N, var möjliga att uppnå under minst en månad för samtliga driftsfall. Vid maximalt flöde tilläts en högre dos av både järnsulfat och kolkälla. Vid normal dosering av järnsulfat noterades ingen negativ effekt med fouling på membranen. Det fanns inte heller några indikationer på att förbrukningen av järnsulfat, vid normal dosering, skilde sig i MBR-systemet jämfört med Henriksdal. Vid maximala belastningsfallet doserades en högre halt järnsulfat vilket resulterade i låg utgående fosfathalt kring 0,1 mg/L. Det fanns dock en indikation på att förhållandet mellan avskild mängd fosfor per doserad mängd järn försämrades vid den högre dosen. Membranen hade en hög medelpermeabilitet och robust avskiljning av partikulärt material under hela försöksåret. Slammets filtrerbarhet analyserades med två mätmetoder inom ett examensarbete. Filtrerbarheten förbättrades under tiden som försöket pågick, och var god enligt mätmetodernas referensvärden. Membranen rengjordes med kemikalier, oxalsyra och natriumhypoklorit, vid fem tillfällen. Vid ett av dessa tillfällen analyserades halten klororganiska föreningar, AOX, i utgående vatten. AOX ökade under det dygn som rengöringen genomfördes från 0,03 till 0,6 mg/L i utgående vatten. Efterföljande dygn var halterna åter 0,03 mg/L. Det var möjligt att hålla en hög slamhalt i Sjöstadsverket Linje 1, 4000 -10 000 mg/L, genom hela försöket. Även den totala slamåldern var hög jämfört med traditionella system; 15-50 dygn. En jämförelse mellan slammets aktivitet; nitrifikations- och denitrifikationshastighet, visade dock att aktiviteten var lägre i MBR-systemet än i Henriksdal. Nitrifikation noterades i MBR-reaktoren vid belastningstoppar av ammonium.  Detta gjorde att nitrifikationen, från systemet i sin helhet, var fullständig under hela försöksåret.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 31.
    Tjus, Kåre
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ek, Mats
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ekengren, Östen
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Biologisk gasrening i kombination med olika fysikaliska separationsmetoder. Sammanfattning och tre fallstudier2001Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Olika biologiska gasreningsmetoder har studerats i pilotskala vid tre olika industriella anläggningar. Rapporten innehåller en sammanfattande diskussion och de tre fallstudierna. Vid en lackfabrik behandlade man en luftström med blandade lösningsmedel, ca 0,3 g VOC/m3. Enbart ett biofilter med torv/barkblandning jämfördes med en kombination med biofilter och en regenerativ adsorptionsanläggning med hydrofob zeolit. Nattetid desorberades VOC från zeoliten med varm luft som cirkulerades över biofiltret. Enbart biofiltret gav ca 80% avskiljning av VOC, medan kombinationen gav ca 90%. Kostnaden beräknades till ca 70 kr/kg avskiljd VOC i båda fallen, exklusive byggnader, projektering, installation och personal. Uppvärmning av biofiltret kan vara en stor kostnad. Vid ett flexotryckeri behandlades luft med ca 1 g etanol/m3 i samma biofilter som ovan. Reningseffekten var ca 80%. Överbelastning gav problem med syrabildning och lågt pH. Kostnaden beräknades på samma sätt som ovan till ca 20 kr/kg VOC. Vid en återvinningsanläggning för lösningsmedelsrester provades ett biofilter med inert fyllning av lecakulor. Stora variationer i halt och sammansättning förekom. Reningsgraden var högst 50%. Försök med vattenskrubbning visade att bara mellan 50 och 65% av VOC var vattenlösligt, vilket säkert bidrog till den dåliga effekten i filtret. En enkel miljöanalys visade att kombinationen biofilter och sorbent i många fall kan förbättra miljönyttan med reningen.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 32.
    Tjus, Kåre
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Fortkamp, Uwe
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Forsberg, Kerstin
    Rasmuson, Åke
    Development of a Recovery System for Metals and Acids from Pickling Baths using Nanofiltration and Crystallisation2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Within the project a possible combination of techniques for recovery of metals and acids from stainless steel pickling has been investigated, as there is a lack of cost and energy efficient methods that allow recycling of both metals and acids today. Crystallisation and nanofiltration were combined in order to separate the metals as metal fluorides and recycle nitric and hydrofluoric acid to the pickling bath. A total treatment concept will also include the thermal treatment of the crystals, in order to gain metal oxides that can be reused. The fluorides will be recovered as HF from the exhaust gas. This thermal treatment has not been investigated in this project, but it should be possible to adapt existing techniques for that. Experiments in laboratory scale were performed in order to increase understanding of the processes and for design of a pilot plant. A Pilot plant was built within the project. Process liquids from two stainless steel companies in Sweden were investigated with the pilot plant. The experiments were used for recommendations on full-scale solutions as well as rough estimations on energy and cost savings. Tests for a longer period of time would be needed in order to be able to assess the life-time of the equipment and performance stability better, but the results show that the techniques could be used for metal separation to allow recycling of acids and prepare for metal recovery. The results also indicate possible energy savings when installing the system. Investigations from a parallel project show promising results regarding the on-line measurement of concentrations, which will allow a more efficient control of the process

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 33.
    Tjus, Kåre
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ek, Mats
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Utvärdering och utveckling av reningsteknik för VOC från lackering och oljedimma. Pilotstudie med aktivt kol och UV/Ozon2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Nedbrytning av VOC från lackfärger och oljedimma med hjälp av UV-ljus har undersökts. Det har visats att man för de flesta ämnen får en bättre avskiljning genom att använda kombinationen UV-ljus och kolfilter, jämfört med enbart kolfilter. Vid nedbrytningen av butylacetat, som är vanligt förekommande i lackfärger, har det vid höga halter bildats ättiksyra. Ättiksyran tas upp dåligt i kolfilter, och därför kan den totala reningseffekten minska med UV-behandlingen. Vid lägre halter butylacetat har man dock fått en fullständig nedbrytning till koldioxid och vatten. Att det kombinerade systemet ofta blir billigare beror till en del på direkt nedbrytning i UV/ozonsteget, men också på att kolet fortlöpande regenereras med restozon. Kolväten i oljedimman har bestått av isoparafiner med kollängden C11-C15 och av butylstearat, man har haft en bra nedbrytning/avskiljning med kombinationen UV-ljus och aktivt kol. Skillnaden mot bara kolfilter har ökat under försökets gång, allt efter det att kolfiltret mättas. Här har effekten av regenerering av kolet varit tydlig, kolets livslängd före regenerering har förlängts med en faktor nära tre. UV metoden kombinerat med aktivt kol är den mest kostnadseffektiva behandlingsmetoden för de delflöden av oljedimman som innehåller relativt låga halter VOC. De mer VOC bemängda delflödena, som i det här fallet också var varmare, behandlas mest kostnadseffektivt med en katalytisk förbränning. För lackeringen, vid de undersökta förhållandena med relativt låga halter, säger leverantörsuppgifter att ett uppkoncentreringssteg med ett regenerativt kolfilter i kombination med katalytisk förbränning troligen är det mest kostnadseffektiva valet. Greiff beskriver ett system med cirkulerande luft över lackboxarna för att erhålla högre halter. Ytterligare forskning som skulle vara intressant är enligt IVL: 1) För oljedimman: att kyla de varmaste luftgaserna, för att se om man därigenom kan minska VOC innehållet tillräckligt för att kunna behandla kvarvarande VOC med UV- ljus och kolfilter. 2) För lackeringen a) Att använda sig av ett kolfilter som förfilter som utjämnar de kraftiga svängningarna av VOC halterna. Detta skulle kunna leda till dels en luktreduktion, dels till att man får bättre förhållanden för ett efterföljande UV-behandlingssteg. b) Att i samarbete med lackerare undersöka möjligheten att införa system med recirkulerande ventilationsgaser från lackboxarna som renas med förbränning. Utreda vilka lösningsmedel som är lämpliga att behandla med UV/ozon.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 34.
    Tjus, Kåre
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ek, Mats
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Utvärdering och utveckling av reningsteknik för VOC från lackering och oljedimma. Pilotstudie med aktivt kol och UV/Ozon2006Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Nedbrytning av VOC från lackfärger och oljedimma med hjälp av UV-ljus har undersökts. Det har visats att man för de flesta ämnen får en bättre avskiljning genom att använda kombinationen UV-ljus och kolfilter, jämfört med enbart kolfilter. Vid nedbrytningen av butylacetat, som är vanligt förekommande i lackfärger, har det vid höga halter bildats ättiksyra. Ättiksyran tas upp dåligt i kolfilter, och därför kan den totala reningseffekten minska med UV-behandlingen. Vid lägre halter butylacetat har man dock fått en fullständig nedbrytning till koldioxid och vatten. Att det kombinerade systemet ofta blir billigare beror till en del på direkt nedbrytning i UV/ozonsteget, men också på att kolet fortlöpande regenereras med restozon. Kolväten i oljedimman har bestått av isoparafiner med kollängden C11-C15 och av butylstearat, man har haft en bra nedbrytning/avskiljning med kombinationen UV-ljus och aktivt kol. Skillnaden mot bara kolfilter har ökat under försökets gång, allt efter det att kolfiltret mättas. Här har effekten av regenerering av kolet varit tydlig, kolets livslängd före regenerering har förlängts med en faktor nära tre. UV metoden kombinerat med aktivt kol är den mest kostnadseffektiva behandlingsmetoden för de delflöden av oljedimman som innehåller relativt låga halter VOC. De mer VOC bemängda delflödena, som i det här fallet också var varmare, behandlas mest kostnadseffektivt med en katalytisk förbränning. För lackeringen, vid de undersökta förhållandena med relativt låga halter, säger leverantörsuppgifter att ett uppkoncentreringssteg med ett regenerativt kolfilter i kombination med katalytisk förbränning troligen är det mest kostnadseffektiva valet. Greiff beskriver ett system med cirkulerande luft över lackboxarna för att erhålla högre halter. Ytterligare forskning som skulle vara intressant är enligt IVL: 1) För oljedimman: att kyla de varmaste luftgaserna, för att se om man därigenom kan minska VOC innehållet tillräckligt för att kunna behandla kvarvarande VOC med UV- ljus och kolfilter. 2) För lackeringen a) Att använda sig av ett kolfilter som förfilter som utjämnar de kraftiga svängningarna av VOC halterna. Detta skulle kunna leda till dels en luktreduktion, dels till att man får bättre förhållanden för ett efterföljande UV-behandlingssteg. b) Att i samarbete med lackerare undersöka möjligheten att införa system med recirkulerande ventilationsgaser från lackboxarna som renas med förbränning. Utreda vilka lösningsmedel som är lämpliga att behandla med UV/ozon.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 35.
    Westling, Klara
    et al.
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Lovisa Andersson, Sofia
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Royen, Hugo
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Baresel, Christian
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Ottosson, Elin
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Bergström, Rune
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Björk, Anders
    IVL Svenska Miljöinstitutet.
    Pilotförsök med membranreaktor för avloppsvattenrening2016Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    I den här delrapporten redovisas projektår 2 av de fleråriga pilotförsök med membranbiorening av kommunalt avloppsvatten. Syftet med pilotförsöken var, och är, att få information om och erfarenhet av att införa membranteknik och den processlösning för den biologiska reningen som är tänkt för Henriksdals reningsverk inom projektet Stockholms framtida avloppsrening. Under försöksår 2 har stort fokus legat på optimering av fosforreningen. Ett antal försök har också genomförts med fokus på kvävereningen, membranrengöring, utsläpp av oönskade föroreningar och slammets sammansättning. Följande slutsatser kunde dras från försöksår 2:

    § Fosforrening ner till utgående halter, < 0,2 mg P/L, kan uppnås med stabil drift under längre perioder.

    § Membranen är känsliga för överdosering av fällningskemikalie, särskilt om kemikalien doseras i nära anslutning till MBR-tanken. Igensättningen av membran har konstaterats bero på val av fällningskemikalie (dosering av Fe3+ medförde snabbare igensättning än dosering av Fe2+), var i processlinjen den doseras samt i vilken mängd den doseras.

    § Den styrstrategi som visade sig mest lämpad för att uppnå önskad fosforrening, utan att riskera kraftig igensättning av membranen, var en konstant flödesproportionell basdos av Fe2+ i luftat förfällningssteg kombinerat med två doser styrda på utgående fosfatkoncentration. I de kompletterande stegen styrs dosering av Fe2+ i aerob zon en utgående fosfatkoncentration på 0,15 mg/L och Fe3+ i anox zon mot en utgående fosfatkoncentration 0,20 mg/L.

    § Returslamdeoxzonen (RAS-Deox) är designad på ett korrekt sätt för att allt syre i det syrerika vattnet returslammet från MBR ska hinna förbrukas vid medelflöde.

    § Mängden lustgasutsläpp verkar vara generellt låga och lägre jämfört med konventionella aktiv slam-reningslinjer.

    § Kvävereningen blir mer effektiv om nitratrecirkulationen går från början av efterdenitrifikationszonen (BR5) istället för i slutet av denna zon (BR6).

    § Vid utvärdering av två olika kolkällor visade sig Brenntaplus ha en lägre totalkostnad jämfört med NaAc, trots att större mängder Brenntaplus behövde användas för att uppnå önskad kväverening.

    § I samband med CIP har höga halter av AOX noterats i permeatet. Ytterligare analyser av detta kommer att genomföras under försöksår 3.

    § Mikrofloran i slammet är ej densamma i linje SSV L1 MBR och i Henriksdals ARV. Båda följer dock en årlig cykel och sammansättningen var vid provtagningens avslut ungefär densamma som vid dess start (ett år tidigare) för både SSV L1 MBR och Henriksdal ARV.

    § Vid ”soaking” CIP ökade permeabiliteten kraftigare än efter en normal CIP.

    § Lägre pH på oxalsyran i samband med CIP resulterade i en kraftigare ökning av permeabilitet, samt höga halter av utgående järn efter genomförd CIP, jämfört mot en normal CIP.

    § CIP på en membranenhet i taget, för att försäkra att båda membranenheterna genomgår likadana reningsprocesser, jämnade ut permeabilitetsskillnanderna i membranen.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
1 - 35 of 35
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.41.0