IVL Swedish Environmental Research Institute

Miljövårdsenheten vid Länsstyrelsen i Stockholms län har i samarbete med IVL genomfört ett projekt där diffusionsprovtagare, s k passiva mottagare, använts för att mäta och beskriva haltförhållanden i luft över hela länet och i olika miljöer. Naturvårdsverket har finansierat projektet med medel för specialprojekt, och därtill har Vägverket, Region Stockholm bidragit med medel. Syftet med projektet har främst varit att testa om diffusionsprovtagare är lämpliga hjälpmedel för att kartera halter av luftföroreningar över stora ytor som har en komplex blandning av emissionskällor. Samtidigt har en test av provtagarnas mätsäkerhet och mätnogrannhet skett. Om mätningarna lyckades skulle detta ge ett dataunderlag som möjliggjorde jämförelser mellan mätpunkter i hela länet...

På uppdrag av Vägverket Region Sydöst har IVL i samarbete med ett antal kommuner inom regionen utfört mätningar av trafikrelaterade luftföroreningar i 10 tätorter under vinterhalvåret 1999/00. Mätningarna har skett veckovis med diffusionsprovtagare. Totalt mättes i åtta veckor fördelade över vintersäsongen. De ämnen som ingick i studien var kväveoxider, flyktiga organiska föreningar (VOC inkl bensen) och ozon. I varje tätort har mätningar skett i två olika miljöer, trafikbelastad respektive urban bakgrundsmiljö. Mätningarna har visat att man med diffusionsprovtagare och en samordnad strategi kan erhålla ett jämförelsematerial användbart för bedömning av luftföroreningssituationen i många tätorter och trafikmiljöer. Mätningarna har även visat på vilken skillnad som kan förväntas i föroreningshalt mellan förmodat hårt belastade miljöer och den urbana bakgrunden. Även i mindre tätorter kan halterna av trafikrelaterade luftföroreningar bli relativt höga i förhållande till gräns-/riktvärden och miljökvalitetsnormer.

I föreliggande rapport redovisas mätningar av luftkvaliteten avseende trafikrelaterade luftföroreningar, kväveoxider (NOX som NO+NO2), ozon (O3) samt lättflyktiga kolväten (VOC) i ett antal tätorter i regionen (Blekinge, Jönköpings, Kalmar, Kronobergs och Östergötlands län). I varje ort har mätningar skett i två punkter (98/99), i ett hårt trafikbelastat gaturum resp. i urban bakgrund. Mätningarna vintersäsongen 00/01 utökades med ytterligare en trafikbelastad mätpunkt Mätningarna har visat att med diffusionsprovtagare och en samordnad strategi kan man få ett jämförelsematerial användbart för bedömning av luftföroreningssituationen i många tätorter och trafikmiljöer. Mätningarna har även visat på vilken skillnad som kan förväntas i halt mellan förmodade hårt belastade miljöer och den urbana bakgrunden. Även i mindre tätorter kan halterna av trafikrelaterade luftföroreningar bli relativt höga i förhållande till gräns-/riktvärden och miljökvalitetsnor

På uppdrag av Vägverket Region Sydöst har IVL i samarbete med 15 kommuner inom regionen utfört mätningar av trafikrelaterade luftföroreningar i 15 tätorter under vinterhalvåret 1998/99. Mätningarna har skett med diffussionsprovtagare veckovis. Totalt mättes i sex veckor fördelade över vintersäsongen. De ämnen som ingick i studien var kväveoxider, flyktiga organiska föreningar (VOC inkl bensen) och ozon. I varje tätort har mätningar skett i två olika miljöer, dels i en trafikbelastad dels i en urban bakgrundsmiljö. Mätningarna har visat att med diffusionsprovtagare och en samordnad strategi kan man få ett jämförelsematerial användbart för bedömning av luftföroreningssituationen i många tätorter och trafikmiljöer. Mätningarna har även visat på vilken skillnad som kan förväntas i halt mellan förmodade hårt belastade miljöer och den urbana bakgrunden. Även i mindre tätorter kan halterna av trafikrelaterade luftföroreningar bli relativt höga i förhållande till gräns-/rikt-värden och miljökvalitetsnormer. En djupare analys (som ej ingått i projektet) av erhållna resultat skulle sannolikt ge möjlighet till ytterligare bedömningar om nuvarande och framtida luftföroreningssituation i de tätorter som deltagit i projektet.

In the previous phase of this project a model was provided for quantifying the general population exposure to air pollution. From that work interpolated yearly mean concentrations of nitrogen dioxide were provided for the Swedish population. To be applied in the health impact assessment we selected an ecological study from Auckland, New Zealand, which reported a 13 % increase in non-accidental mortality (all ages) for 10 µg/m3 increase in NO2. Based on official national data we assumed a baseline rate of 1010 deaths per 100 000 persons and year at the population weighted mean level of approximately 10 µg NO2/m3. We then calculated the death rate and the yearly number of deaths expected at the population weighted mean exposure in each of four exposure classes above 10 µg/m3. Using the modelled levels of NO2 as an indicator of air pollution levels from transportation and combustion, and calculating effects on mortality only above the yearly mean 10 µg/m3, we estimated excess exposure to result in 2837 (95% CI 2400-3273) deaths per year. A recent paper presenting similar calculations estimated the local contribution to urban levels of PM in Sweden to result in around 1800 deaths per year, but the authors questioned the use of risk coefficients for regional PM to assess the effect of local traffic pollutants. The new results obtained, using locally produced nitrogen dioxide as the basis for the risk assessment, resulted in an impact estimate 55 % higher than the published estimate based on PM.

Naturvårdsverket ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar till och med 2017 och regionala modellberäkningar till och med 2016, respektive 2017 för marknära ozon.

Facing the problems with global warming and the diminishing supplies of oil, alternative fuels are becoming more and more important for road traffic. One fuel that has been used for several years is ethanol (E85). The main discussion points regarding the environmental performance for ethanol as a fuel are related to the production. However, there are also some notable differences in the emissions between E85 and petrol fuelled vehicles. This relates to some extent to the emissions of nitrogen oxides (NOX) and particulate matter (PM) but mainly to the composition of the emitted organic compounds.These differences in emissions will potentially give different impacts on health and on the environment. This can be both through risks linked to the primary emissions and to secondary products formed in the atmosphere. In order to assess the health risks it is necessary to calculate the emissions in space and time, describe the dispersion and chemical reactions taking place in the atmosphere and to calculate the exposure to humans.In the present study two fuel scenarios for passenger cars are studied; one where the cars with Otto engines run on petrol and one where they run on E85. Two emission scenarios for 2020 are constructed and dispersion modelling is applied to obtain the human exposure to key pollutants. The dispersion modelling is performed with the EMEP model for extended Europe and the data obtained are used as boundary conditions for the model for the Västra Götaland Region. In the latter, detailed traffic and emissions scenarios are used together with the TAPM model to obtain concentration levels and population exposure. The differences in health impacts are then assessed.The differences in emission factors reflect in differences in emissions. The emission calculations for all Swedish road traffic show a decrease for the E85 scenario relative to the petrol scenario of 6.5% for NOX, 3.4% for PM2.5, 67% for benzene. For acetaldehyde there is an increase of 770%. The differences obtained from the TAPM modelling show decreased levels of NOX, ozone and benzene with E85 and increased levels of acetaldehyde. For the latter the increase may be up to 80%, while NOX and ozone show decreases of up to a few per cent and a few tenths of per cent, respectively. The health risk assessment shows decreased health risks in the E85 scenario relative the all-petrol scenario, due to the decreased NOX exposure, correlated with both preterm deaths and asthma. However, NOX may be mainly an indicator of unmeasured causal exhaust components in the epidemiological studies and thus the exposure-response functions for NOX may not be applicable in the present case where there is a difference in NOX exposure but not necessarily a difference in exposure to other exhaust components normally associated with NOX.  Smaller effects are expected from the changes in ozone, acetaldehyde, PM2.5 and benzene exposure. The overall difference is about 1.6 preterm deaths per year for the Västra Götaland Region, with lower values for the E85 scenario, when the uncertain differences due to the differences in NOX exposure are not considered.

I samarbete med 38 kommuner har IVL genomfört mätningar av svaveldioxid, kvävedioxid och sot i 39 svenska tätorter. Resultaten från 87/88 visar att varken dygns- eller halvårsriktvärden för ovannämnda ämnen överskridits på någon plats. I en ort tangerades riktvärdet för högsta tillåtna NO2-halt under ett dygn. Mätningarna visar att för SO2 och sot bestäms haltnivåerna i tätorterna i södra Sverige till stor del av de regionala bakgrundshalterna. Även i norra Sverige har det regionala bidraget avsevärd betydelse för SO2-halterna. För NO2 är de lokala utsläppen helt dominerande i Sverige. De lokala utsläppen synes även ha stor betydelse för sothalterna i Norrland. Kvävedioxidhalterna samvarierar med fordonsemissionerna i respektive tätorter. Däremot finns inga enkla samband mellan halt och emission för SO2 och sot. Vinterhalvårsmedelvärdena för SO2 var lägre 87/88 jämfört med 86/87 för nästan samtliga tätorter. Detsamma gäller även för NO2 med ett par undantag. För sot kan inte någon motsvarande förändring i haltnivåerna mellan åren observeras. Några episoder med långdistanstransporterad luft har studerats. Vid dessa har bakgrundshalter av SO2 på upp till 60 µg/m3 observerats. Vid dessa tillfällen ger bakgrundshalten ett dominerande haltbidrag till tätorternas SO2- och sothalt. Vid ett par tillfällen har även norra Sverige berörts av långdistanstransporterade luftföroreningar. Vid sådana tillfällen synes transport från öster och sydost vara av stor betydelse. Urbanprojektet avsåg från början endast åren 86/87 och 87/88. Projektet fortsätter dock vintern 88/89 och då i ökad omfattning. Sammanlagt 54 tätorter övervakas för närvarande i detta projekt.

Data från tätortsmätningar avseende luftkvalitet från 1960 till början av 1980-talet, som arkiverats vid IVL Svenska Miljöinstitutet, har på uppdrag av Naturvårdsverket inventerats och delvis digitaliserats.

Arbetet har hittills gjorts i tre etapper, och i rapporten redovisas vad som hittills gjorts samt exempel på hur data kan utnyttjas för olika typer av utvärderingar, till exempel exponeringssituationer och trendanalyser. Digitaliseringen har hittills främst inriktats mot sot och svaveldioxid. Även halter av tungmetaller och svavel på partiklar har digitaliserats men i mindre utsträckning. 

Utvärderingen har hittills visat att mätningar förekommit på cirka 80 orter och oftast med många mätstationer i varje ort. Mätningarnas tidsmässiga omfattning har varierat från några månader till många år. 

Halterna var under 1960- och första hälften av 1970-talet avsevärt högre än idag, inte minst för svaveldioxid. Extrema situationer med dygnsmedelvärden på över 400 µg/m3 svaveldioxid uppmättes i bl.a. Göteborg och i flera industriorter med ogynnsamma spridningsförhållanden. 

Fortsatt arbete med digitalisering kommer bland annat innefatta kvävedioxid. 

IVL and the Department of Public Health and Clinical Medicine at Umeå University have, on behalf of the Swedish EPA, performed a health impact assessment (HIA) for the year 2015. The population exposure to annual mean concentrations of NO2, PM10 and PM2.5 in ambient air has been quantified, and the health and associated economic consequences have been calculated based on these results.

To allow application of known exposure-response functions for assessment of health effects this study exclusively focus on regional and urban background concentrations. Roadside concentrations are not addressed here. The results from this study show that background concentrations of the examined pollutants in 2015 were overall low, well below the environmental standards in most parts of the country. The background concentrations were also below the environmental objective for all examined pollutants, with the exception of a small stretch along the Swedish west coast and Skåne, where the particle concentrations were of the same magnitude as the environmental objective. It should be noted that a slight over-estimation of PM2.5 may occur in coastal regions due to the presence of sea salt which may affect the PM2.5/PM10 ratio used to calculate PM2.5 in this study.

Nearly the entire Swedish population was exposed to concentrations below the environmental standards, and 97%, 78% and 77% was exposed to concentrations below the respective specifications of the environmental objective for NO2, PM10 and PM2.5. Exposure to the highest concentrations was found in the most polluted central parts of our largest cities.

Comparing the results from this study to the 2010 assessment shows a slight increase in mean population exposure to NO2 and PM. For NO2, we also find a slight increase in the percentage of the population exposed to concentrations above the environmental objective. For PM, exposure to concentrations above the environmental objective was instead found to have decreased with up to 5%. Particle concentrations show a decreasing trend in Sweden, resulting in reduced exposure to the highest PM concentrations and an increased exposure to concentrations just below the environmental objectives. The slight increase in mean population exposure to PM can be explained by a growing population and ongoing urbanization, resulting in more people exposed to relatively high PM concentrations in the urban centres. While the contribution of local sources is minor for the smallest PM, it makes up the major part of NO2 concentrations in urban areas. The slight increase indicated for NO2 exposure is thus primarily connected to increased local emissions of NO2, due to, for example, increasing traffic and use of diesel vehicles. This, in combination with the ongoing urbanization, results in a growing number of people living in areas with higher concentrations.

Excess mortality is usually the main health indicator. We estimate approximately 3600 deaths per year associated with exposure to regional background (long-distance transported) concentrations of PM2.5. On average each premature death represents over 11 years of life lost. The total exposure to PM2.5 was recently in an EU report estimated to cause just over 3700 deaths per year in Sweden when no differences between sources and no threshold for effects were assumed. We assume that locally emitted particles (road dust, wood smoke and exhaust particles) have different effects on mortality, but face problems to find specific exposure-response functions. This is even more striking regarding effects on morbidity. Acknowledging the uncertainty, we estimate particles from local wood burning to cause more than 900 deaths per year, but here the exposure estimate is very uncertain. For road dust we calculate 215 deaths per year based on the exposure-response function from a Swedish study. We believe that the impact on mortality from locally emitted vehicle exhaust including particles is best indicated by exposure-response functions for within city gradients in NO2, which also could include effects of NO2 itself. We estimate approximately 2850 deaths per year from vehicle exhaust, but using alternative risk functions would result in 15-30% reduced estimates.

The total number of excess deaths due to air pollution exposure was estimated up to 7600 in 2015. The increase in comparison to the 2010 estimate is not due to changes in estimated exposure, but resulting from a revision of assumed exposure-response relations. If we for 2010 had assumed the urban NO2 contribution to increase mortality without any cutoff, we would have estimated almost the same impact on mortality associated with NO2 as in 2015. Finally, the health impacts from exposure to NO2 and PM2.5 can be conservatively estimated to cause socio-economic costs of ~56 billion Krona in 2015. Just absence from work and studies can be estimated to cause socio-economic costs of ~0.4% of GDP in Sweden.

Befolkningens exponeringen både för partiklar (PM) och kvävedioxid (NO2) har minskat mellan 2005, då den föregående beräkningen genomfördes, och 2010. Knappt 10 procent av Sveriges befolkning utsätts för bakgrundshalter av PM10 (partiklar mindre än 10 µm) högre än 20 µg/m3 i den allmänna utomhusluften. Denna halt motsvarar miljömålet för år 2010, men nivån skall även klaras i mer belastade områden såsom gaturum. För mindre partiklar (PM2,5, partiklar mindre än 2,5 µm) visar motsvarande jämförelse med miljömålet (12 µg/m3 för år 2010) på att knappt 15 procent av landets invånare exponeras för halter över denna nivå. Om man utgår från att PM2.5 har samma farlighet oavsett ursprung så uppskattar vi att cirka 3 500 förtida dödsfall årligen inträffar i Sverige på grund av den totala exponeringen. Troligtvis är det inte tillräckligt att göra beräkningar utifrån den totala halten, eftersom partiklar av olika ursprung tycks ha olika farlighet. Med separata bedömningar för olika källor till PM uppskattar vi att det årligen rör sig om cirka 3 000 förtida dödsfall från partiklar som inte genererats lokalt. Förbränningspartiklar från vedeldning uppskattas orsaka ytterligare drygt 1 000 förtida dödsfall per år. Utöver dessa dödsfall uppskattar vi, utifrån exponeringen för NO2, att lokalt genererade avgaser leder till ytterligare minst 1 300 förtida dödsfall per år, samt vägdamm till ytterligare drygt 200 dödsfall orsakade av kortvarig exponering. Sammanfattningsvis kan antalet förtida dödsfall uppskattas till cirka 5 500 per år på grund av dessa exponeringar, när beräkningarna tar hänsyn till olika exponering-responsvärden för olika källor. De samhällsekonomiska kostnaderna (välfärdsförluster) relaterade till exponering för luftföroreningar mätt som NO2 beräknades både för effekter över 5 µg/m3 och utan tröskel. Resultaten tyder på att de hälsoeffekterna, relaterade till årsmedelhalten av NO2, kan värderas till mellan 7 och 25 miljarder kronor under 2010, beroende på om en tröskel på över 5 µg µg/m3 ingår eller ej. Resultaten från vår studie visar att negativa hälsoeffekter relaterade till förorenad luft med höga nivåer av PM kan värderas till årliga samhällsekonomiska kostnader (välfärdsförluster) på ca 35 miljarder svenska kronor under 2010. Ungefär 6,5 av dessa 35 miljarder utgörs av produktivitetsförluster i samhället. Detta motsvarar en förlust i antalet arbets- och studiedagar motsvarande drygt 0,3 procent av den totala mängden arbets- och studiedagar under 2010. Haltnivåerna av partiklar (PM) i omgivningsluften har fortfarande en betydande hälsopåverkan, trots att det under de senaste årtiondena har införts ett flertal åtgärder för att minska utsläppen. Miljökvalitetsnormerna för utomhusluft överskrids på många håll, och tidigare studier har uppskattat att höga partikelhalter orsakar upp till 5 000 förtida dödsfall i Sverige per år (Forsberg et al., 2005; Sjöberg et al., 2009). På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL Svenska Miljöinstitutet och Yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet kvantifierat den svenska befolkningens exponering för halter i luft av kvävedioxid (NO2), PM2,5 och PM10 för år 2010, beräknat som årsmedelkoncentrationer. Även de samhällsekonomiska konsekvenserna av de uppskattade hälsoeffekterna har beräknats. This report is only available in English.

Den framtida energiproduktionen i Sverige står inför stora förändringar, vilket i hög grad kommer att inverka på uppvärmningen av landets bebyggelse. Elvärme och oljeeldning kommer sannolikt att till stor del ersättas med förbränning av förnyelsebara biobränslen både i fjärrvärmeproduktion och i pannor för enskild uppvärmning. Syftet med projektet har varit att · dels ta fram en metod för att utvärdera hur en tänkbar framtida energiutveckling kan inverka på luftkvaliteten och risken för överskridanden av miljökvalitetsnormer (MKN) och miljömål,  dels tillämpa metoden på Storstockholmsregionen för att belysa hur luftkvaliteten påverkas beroende på hur energiförsörjningen för uppvärmning arrangeras. Metoden och resultaten är tänkta att kunna användas av aktörer på kommunal och regional nivå för att ta fram underlag inför planering och bedömning den framtida energiförsörjningen.

Regional (länsvis) övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, i tio län i södra Sverige har utvärderats av IVL. Utvärderingen omfattar tio års mätningar, oktober 1985 till september 1995. Undersökningarna har initierats av luftvårdsförbund, länsstyrelser och andra länsindelade organisationer. Länen har ett gemensamt basprogram som omfattar nedfallsmätningar på öppet fält och i skog (krondroppsmätningar) samt markvatten på ett 70-tal lokaler. På vissa lokaler ingår lufthaltsmätningar. Syftet med mätningarna är att beskriva tillstånd, regionala skillnader, samt utveckling i tiden. Undersökningarna genomförs huvudsakligen i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket ger tillgång till övrig information, som exempelvis kronutglesning, tillväxt samt markkemiska data. För svavel och havssalter visar undersökningarna total belastning och regional variation. På grund av upptag i trädkronorna kan krondroppsvärden ej användas som mått på totalt nedfall av kväve. Däremot framgår regional variation och områden med förhöjd kvävebelastning kan identifieras. Nedfall av svavel och kväve har varit betydligt större än Nturvårdsverkets miljömål för Götaland. Resultaten visar en markant gradient med större deposition i söder än i norr. Markvattenresultaten avspeglar i stora drag depositionsgradienten med kraftig försurningspåverkan på många platser i södra Sverige. Trendberäkningar på markvattnets sammansättning visar en fortlöpande försurningsprocess under mätperioden, trots att nedfallet av svavel har minskat. Lufthalter av svaveldioxid var högre i söder än längre norrut, och har avtagit under perioden. Kvävedioxid i luft uppvisar högre halter i trafikintensiva områden. Högst halter av ammoniak förekommer i områden med intensiv djurhållning. Naturvårdsverkets miljömål för marknära ozon överskreds vid samtliga mätlokaler. Belastningen av svavel och kväve i södra Sverige domineras av utländska bidrag. Internationella överenskommelser om utsläppsbegränsade åtgärder är därför av största vikt. I brukad skog i Sverige är åtgärder med anpassat uttag av trädbiomassa och kompensationsgödsling, samt klakning och vtaliseringsgödsling, väl så viktiga. Provytornas bonitet, stamtäthet, trädhöjd, grundyta, förekomst av skogsskador och marktillstånd beskrivs. Vid urval av skogsytor för depositionsmätningar har likartade granytor eftersträvats. Undersökningarna visar inget samband mellan markvattnets försurningstillstånd och skogens tillväxt eller förekomst av kådrinning. Multivariat statistisk analys indikerar att barrutglesning samvarierar med många faktorer i ett komplext skogsekosystem. Utförda modellberäkningar av massbalanser i skogsytor visar i många fall nettförluster av baskatjoner (försurningen ökar) samt upplagring av kväve.

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i sju län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På vissa lokaler har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Den suraste nederbörden noterades i Örebro och norra Stockholms län (strax under 4,5). Nedfallet av svavel var lägre detta år, jämfört med tidigare år. Starkt bidragande orsak är sannolikt små nederbördsmängder. Generellt sett har nedfallet varit ungefär dubbelt så stort jämfört med vad Naturvårdsverket angett som miljömål för Svealand; 2,5 kg per hektar och år.

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i sex län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 41 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På tjugo lokaler har lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid undersökts. På flertalet lokaler var nederbördens genomsnittliga pH-värde 4,3-4,5 och nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand. Nedfallet av svavel var mindre i tallskog än i granskog, minst i norra Värmland och störst i Stockholms län, samt större än föregående år i samtliga län utom Värmland.....

Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i åtta län i mellersta Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 51 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon ( ej Kopparbergs och Gävleborgs län). På vissa lokalre har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Nederbördens surhet har i allmänhet varierat mellan pH 4,5 och 4,7. Nedfallet visar en gradient med större nedfall av svavel och kväve på ostliga lokaler jämfört med längre åt nordväst och var som regel större än Naturvårdsverkets miljömål för Svealand; 2,5 kg svavel och 4 kg kväve per hektar och år. Efter förhöjd nivå 1993/94 var nedfallet under 1994/95 på ungefär samma nivå som peroden 1991/93. Resultat från hela landet visar stor belastning och torrdeposition av svavel och kväve i södra Sverige och betydligt måttligare värden i norr.

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På dessa lokaler har nedfallet av svavel och kväve varit större än vad Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Inga tendenser till ökad, eller minskad, svavelbelastning har noterats under de tre senaste åren. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning antyder att innehållet av baskatjoner minskat på en tredjedel av lokalerna. Detta indikerar att markernas förråd av utbytbara baskatjoner minskat under den gångna treårsperioden, men kan också vara en fördröjd effekt av större försurningsbelastning åren före mätningarna startade. Luftens innehåll av svaveldioxid var lägre i Jämtlands län än på övriga mätplatser i Sverige medan innehållet av kvävedioxid var på samma nivå som i Värmlands och Västmanlands län. Ammoniakhalterna i Jämtland var jämförbara med lokalerna i Skaraborgs län.

Regional övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1994 till september 1995 i fyra län i norra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på 17 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På två lokaler mäts lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak. Jämförelse med resultat från tidigare år och övriga Sverige ingår. Mätningarna har visat en gradient med lägre pH-värden i nederbörd från kustnära lokaler jämfört med lokaler längre in i landet. Även nedfallet av svavel och kväve har varit större på de kustnära lokalerna. På hälften av lokalerna var nedfallet av svavel och kväve större än Naturvårdsverket anger som miljömål för Norrland. Fyra års mätningar visar minskad svavelbelastning på de tre lokalerna i Norrbottens län. Försurningspåverkan har noterats i markvatten från lokalerna utanför Umeå och Luleå. Kvävehalterna i markvattnet har varit låga och indikerar att ekosystemet på ett effektivt sätt utnyttjat tillgängliga mängder. Linjär regressionsanalys av markvattnets sammansättning under fyra år minskade halter mangan på sex av femton lokaler. Högst halter av svaveldioxid noterades i januari -95. För kvävedioxid var halterna högst under perioden november-mars. Generellt noterades högre halter i Gällö jämfört med på Rödön.

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1993 till september 1994 i tio län i mellersta Sverige har utvärderats av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på drygt 70 lokaler med öppet fält och skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. Från fyra lokaler redovisas lufthalter av ammoniak och ozon. På flertalet lokaler var nederbördens pH-värde mellan 4,4 och 4,5. Torrdepositionen av svavel och kväve var betydligt större än den övre gräns Naturvårdsverket anger som miljömål för Götaland.Beräknade värden indikerar att starksyrabelastningen till skogsmarken var ungefär dubbelt så stor som nedfallet av vätejoner via krondropp indikerar. Den nedåtgående trend som tidigare observerats när det gäller nedfall av svavel har brutits, speciellt i landets södra och östra delar. Försurningspåverkan i form av surt markvatten, låga halter av baskatjoner och höga halter av aluminium har främst noterats i områdets södra och västra delar. Denna försurningspåverkan har ökat markant sedan mätningarna startade. Läckage av kväve indikeras från sju kustnära lokaler i de fyra sydligaste länen. I Skaraborgs län var luftens innehåll av ammoniak och ozon högst under april-juli.

Regional övervakning av försurande luftföroreningar, svavel och kväve, under perioden oktober 1995 till september 1996 i åtta län i södra Sverige har utförts av IVL. Mätningarna omfattar ett gemensamt basprogram med nedfallsmätningar på öppet fält och i skogsytor (krondropp). Målet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader och utveckling i tiden. Effekterna av nedfallet beskrivs med hjälp av undersökningar av markvatten som passerat skogens rotzon. På vissa lokaler har lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon undersökts. Resultat från södra Sverige jämförs med resultat från övriga Sverige. Nederbördens pH-värde var 4,5 som genomsnitt för samtliga lokaler i södra Sverige. Den var surast längs västkusten och mindre sur i Skaraborgs och Jönköpings län. Innehållet av kväve och antropogent svavel var högst i Skåne, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län.

I det här projektet har en strategisk miljöbedömning (SMB) tagits fram med Göteborgs åtgärdsprogram för kvävedioxid som testfall. Syftet med projektet var dels att ta fram ett utökat underlag om situationen i Göteborg inför år 2006 när det gäller luftföroreningshalter och bullernivåer och dess hälsokonsekvenser, samt den nytta som är förknippade med åtgärderna. Dels att bidra med ytterligare underlag och metodik för att i kommande SMB-processer bättre kunna generalisera och kvantifiera miljökonsekvenser och nytta av en omställning till ett mer hållbart trafiksystem.

Trend studies have been made on air and precipitation monitoring results from five Swedish EMEP-stations covering the period from 1980 to 1992. Linear regression calculations on yearly average show a statistically significant decrease of sulphur dioxide in air at all stations.

Rapporten utgör en första delrapport inom projektet 'Ackumulerad syrabelastning från atmosfären till svenska ekosystem' och redovisar utsläppen av svavel, kväveoxider, ammoniak och alkaliskt stoft i Sverige under nittonhundratalet. Syftet med beräkningarna är att de ska ligga till grund för en uppskattning av den totala ackumulerade syrabelastningen på de svenska ekosystemen. Utsläpp från energiproduktion, trafik, industriella processer, samt djurhållning har uppskattats. Resultaten visar utvecklingen för de olika sektorernas utsläpp till luft och den stora ökning som ägt rum för utsläppen av svavel och kväve sedan 1950-talet.

I rapporten redovisas resultat från mätningar av nederbördens sammansättning och av halter i luft inom Luft- och nederbördskemiska nätet under 1994. Mätprogrammet har omfattat provtagning och analys av nederbörd vid 34 stationer, varav 6 stationer också haft luftprovtagning. Vid 4 stationer vardera har nederbördsprover för analys av tungmetaller respektive kvicksilver samlats in månadsvis. Nederbörden har analyserats med avseende främst på svavel- och kväveföreningar samt baskatjoner. Analyser av 11 olika tungmetaller, respektive av metylkvicksilver och totalkvicksilver har skett i de för detta ändamål insamlade nederbördsproverna. Luftprovtagningen har omfattat månadsvis provtagning av svaveldioxid samt partikulärt sulfat, ammonium och partikelbundna baskatjoner. Vid samtliga sex stationer med luftprovtagning har nu provtagning av svaveldioxid med diffusionsprovtagare ersatt den tidigare våtkemiska metoden. Resultaten från nederbördsprovtagningen visar att årsmedelkoncentrationen 1994 av såväl SO4-Sex som NO3-N, NH4-N och H+ var något lägre i södra och mellersta Sverige än under de tre senaste åren, medan halterna i de norra delarna av landet var på samma nivå som tidigare.

I föreliggande rapport redovisas resultat från 1996 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö i Sverige. Rapporten redovisar mätresultat från de båda nationella övervakningsnäten EMEP-nätet och Luft- och nederbördskemiska nätet. I rapporten redovisas även de spridnings- och depositionberäkningar som gjorts med Sverigemodellen. Samtliga mätningar drivs av IVL, på uppdrag av Naturvårdsverket, med undantag av ozonmätningarna i Aspvreten som genomförs av ITM. Modellberäkningarna med Sverigemodellen utförs av SMHI. Verksamheten finansieras av Miljöövervakningsenheten vid Naturvårdsverket. Mätningarna har under 1996 omfattat dygnsprovtagning av svaveldioxid, kvävedioxid och partikelbundet sulfat i luft vid sex EMEP-stationer, av sot vid fem stationer samt dygnsprovtagning av totalnitrat och totalammonium vid fyra av stationerna. Månadsprovtagning av lufthalter av svaveldioxid och kvävedioxid har skett vid tolv stationer i landet. Registrering av halter av marknära ozon har skett på timbasis vid sammanlagt sex stationer. Nederbördsprovtagning, dygnsvis med lock-provtagare, har utförts hela året vid en station och veckovis vid tre stationer. Månadsprovtagning av nederbörd med öppna insamlare har skett vid 28 stationer. Nederbördsproverna har analyserats med avseende på pH, sulfat, nitrat, ammonium, klorid, kalcium, magnesium, natrium, kalium och konduktivitet. Vid fyra stationer vardera har nederbörd samlats in för analys av tungmetaller respektive av total-kvicksilver och metylkvicksilver. Genomgående visar mätresultaten ett spridningsmönster med högre halter och deposition i södra Sverige och avtagande värden mot norr. Över södra Halland, inre Skåne och östra Blekinge, där den största totaldepositionen av svavel (exkl. havssalt) uppträdde, var den maximala beräknade depositionen knappt 900 mg S/m2. I Göteborgstrakten erhölls den största totaldepositionen för oxiderat kväve, ca 800 mg N/m2, medan depositionen av reducerat kväve var störst över inre Skåne, ca 850 mg N/m2. En beräknad luftföroreningsbudget för 1996 visar en nettoimport av föroreningar till Sverige, liksom under tidigare år. Importen var för svavel och reducerade kväveföreningar 4-5 gånger så stor som exporten, medan importen av oxiderat kväve endast var ca 10% större än exporten. Årsmedelhalten av marknära ozon var, liksom tidigare år, högst i Esrange i norr, 67 µg/m3. Antalet tillfällen med timmedelhalter överskridande 120, 150 respektive 180 µg/m3 var generellt högre än 1995 men lägre än 1994. Det högsta uppmätta timvärdet under året var 210 µg/m3 i Vavihill i juni månad. Halter i nederbörd och deposition av tungmetaller och kvicksilver uppvisar, med smärre undantag, sjunkande gradienter från söder till norr i landet

I föreliggande rapport redovisas resultat från 1995 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö i Sverige. Rapporten redovisar mätresultat från de båda nationella övervakningsnäten EMEP-nätet och Luft- och nederbördskemiska nätet. I rapporten redovisas även de spridnings- och depositionberäkningar som gjorts med MATCH-modellen, med 1995 års mätresultat som grund. Tidigare år har mätresultat och modellberäkningar rapporterats i tre skilda rapporter, men har här samlats i en rapport. Samtliga mätningar drivs av IVL, på uppdrag av Naturvårdsverket, med undantag av ozonmätningarna i Aspvreten som genomförs av ITM. Modellberäkningarna med MATCH-Sverige har utförts av SMHI. Verksamheten finansieras av Miljöövervakningsenheten vid Naturvårdsverket. I rapportens bilagor redovisas provtagnings- och analysmetoder, mätprogram och kvalitetssäkringsrutiner utförligt. Denna samlade redovisning av information rörande mätverksamheten är tänkt att fungera som referens till kommande årsrapporter.

I föreliggande rapport redovisas resultat från 1997, 1998 och 1999 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö i Sverige. Rapporten redovisar mätresultat från de båda nationella övervakningsnäten EMEP och Luft- och nederbördskemiska nätet. I rapporten redovisas även de spridnings- och depositionsberäkningar som gjorts med Sverigemodellen för 1997 och 1998. Samtliga mätningar drivs av IVL medan modellberäkningarna med Sverigemodellen utförs av SMHI

This report describes concentrations in air of sulphur compounds, soot, nitrogen compounds and ozone in Sweden between 1985-1998. Time trends of concentration in precipitation and deposition of sulphate, nitrate, ammonium, acidity, base cations and chloride in six different regions covering Sweden are evaluated during the period 1983-1998. Trends of heavy metals in precipitation have been analysed for the period 1983-1998 and the change in heavy metal concentration, 1975-1995, in mosses is described. Data used in the trend analyses originates from measurements performed at six Swedish EMEP stations and from approximately 25 stations within the national Precipitation Chemistry Network. Two different statistical methods, linear regression and the non-parametric Mann Kendall test, have been used to evaluate changes in annual mean values

Mätdata för EMEP-nätet har utvärderats för att visa vädrets påverkan på haltnivåer och depositioner. Studien har gjorts av hur transportriktningen inverkar på halter i luft och nederbörd, och hur nederbördsmängden inverkar på halter i nederbörden och på deponerade mängden av föroreningar. Vidare beskrivs vädersituation vintertid och sommartid som ger upphov till föroreningstransport och föroreningsbelastning i Skandinavien.

På uppdrag av Naturvårdsverket har IVL beskrivit luftkvalitetsövervakningen m.a.p. mätningar i Sverige från det att övervakning påbörjades fram till idag. Naturvårdsverket, som har det nationella ansvaret för vägledning rörande miljökvalitetsnormer för utomhusluft och för datarapportering till EU, har intresse, dels av att försäkra sig om att kommunernas pågående arbete inte avslutas, dels av att nya mätningar dras igång på ett lämpligt antal platser. Nuvarande strategi bedöms ge en relativ god, om än inte heltäckande, bild av luftkvaliteten i olika delar och olika typmiljöer i Sverige. En mångfald i övervakningen genom kombinationer mellan instrument på enstaka stationer, mätningar av dygnsmedelvärden, användning av diffusionsprovtagare samt beräkningsmodeller är enligt IVLs erfarenhet kostnadseffektivt. Denna mångfald behövs även framgent. Bättre kunskaper behövs dock i flera avseenden, bl.a. för partiklar. Även karteringen av utsläpp till luft behöver förstärkas. De satsningar som görs nationellt bör kunna bidra till det regionala och lokala arbetet. Utvecklingen är på väg mot ökad samordning, mer modellering och förhoppningsvis även bättre datakvalitet. Övervakningen kräver mycket resurser. De kommunala resurserna har hittills i hög grad styrt utvecklingen och bidragit både till mätteknikutveckling och mätsamordning. Bildandet av luftvårdsförbund, nationella samordningsaktiviteter och samarbeten mellan IVL och kommunerna som deltar i det s.k. Urban-mätnätet har lett till ett bättre resursutnyttjande. Det är viktigt för det fortsatta arbetet att många intressenter kan delta. Samverkan mellan Naturvårdsverket, Vägverket och Energimyndigheten i arbetet med att kartera luftkvaliteten i Sverige bidrar ytterligare till bättre övervakning. Kanske kan på sikt fler sektorsmyndigheter delta. Spridande av mätdata, bl.a. genom datavärdskapet, är också ett viktigt led i optimal användning av de resurser som satsas. IVLs förslag är att Naturvårdsverket utarbetar en nationell plan, vari fastställs den kunskap som behövs om haltförekomst i olika typmiljöer, vad som finns för att täcka behovet och vad som ytterligare behövs. Häri ingår data för validering av olika generaliserings- och utvärderingsverktyg. En samverkan krävs med regioner för att sondera vilket intresse som finns att mäta olika komponenter och i vilken utsträckning det går att 'fördela övervakningsbördorna'. En översiktlig modellering med en gemensam modell är ett steg på vägen till samordning. På samma sätt skulle mätningarna kunna samordnas och utvärderas nationellt för att ge kunskap tillbaka till regionerna och kommunerna om riskparametrar, riskområden och åtgärdsförslag

Under våren 1992 initierade IVL tillsammans med SLU, Röbäcksdalen, Umeå, ett samarbete som resulterade i att luftvårdsförbund och länsstyrelser har medverkat i en nationell klöverstudie, 'Klöver - Sverige'. Subklövern, Trifolium subterraneum, användes som bio-indikator för förekomst av marknära ozon. Under juli månad odlades subklöver i 15 län på 18 lokaler från Alnarp i Skåne till Öjebyn i Norrbotten. Plantan går att odla i hela Sverige och den ger tydliga symptom på ozonskador. Skadebilden på 6 lokaler har kunnat jämföras med uppmätta ozonhalter på 6 närliggande stationer för mätning av ozonhalter. Under försöksperioden korrelerade skadebilden väl med uppmätta ozonhalter. Subklöver har goda möjligheter att kunna fungera som bio-indikator på ozonförekomst över stora regioner.

Urbanmätnätet är ett samarbete mellan ett antal av Sveriges Miljökontor och IVL. URBAN-projektet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Urbanmätnätet startade vintern 1985/86 och den 20:e mätsäsongen (2005/06) har avslutats. Resultaten presenteras i denna rapport. Mätningar av luftföroreningar under vintern 2005/06 har utförts i totalt 32 kommuner. Mätningarnas omfattning har bland annat varit dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2) i totalt 20 tätorter, i 10 av de totalt 32 tätorterna bestämdes också dygnsmedelvärden av sot samt i 2 tätorter även svaveldioxid (SO2) som dygnsmedelvärde. I 24 kommuner genomfördes dygnsvisa mätningar av partiklar PM10 och i 27 mättes VOC. Förutom dessa mätningar utfördes en rad diffusionsmätningar av SO2, NO2 och O3 under såväl vintern 2005/06 som sommaren 2005. Under sommaren 2005 mätte även 2 kommuner PM10 och 2 VOC. Samtliga kommuners halter av NO2 i urban bakgrund under vinterhalvåret 2005/06 underskrider miljökvalitetsnormen (MKN) för år och dygn i såväl urban bakgrund som gaturum. Sannolikt underskrids även miljömålet i de deltagande kommunerna. NO2 -halterna har haft en nedåtgående trend i svenska tätorter sedan projektets start 1986/87. De senaste fyra åren ser dock trenden ut att ha vänt. En linjär regressionsanalysen visar att trenden för en genomsnittlig svensk tätort är en årlig minskning med 0.58 µg/m3, baserat på de kommuner som deltagit totalt minst 15 vinterhalvår sedan start. Från de dygnsvisa mätningarna av SO2 framgår att samtliga vinterhalvårsmedelvärden av SO2 underskrider MKN för vinterhalvår med god marginal. Detsamma gäller för de uppmätta dygnsmedelvärdena. Miljömålet för SO2 överskrids dock i Trelleborg under vinterhalvåret. Samtliga kommuners halter av PM10, som 98-percentil för dygn under vinterhalvåret, ligger över den övre utvärderingströskeln (ÖUT), undantaget Ljusdal. Fem av dessa motsvarar gaturumsmätningar medan övriga är att betrakta som urban bakgrund. Totalt överskreds MKN för dygnsmedelvärden (50 µg/m3) vid cirka 170 tillfällen i de olika kommunerna under perioden oktober-april. Inga av kommunerna överskred dock MKN med fler än de tillåtna 35 dygnen under vinterhalvåret. MKN för åsrmedelvärde uppgick som mest till ca 75% av 40 µg/m3 under vinterhalvåret. Miljömålet för årsmedelvärde (20 µg/m3) överskreds dock i ca hälften av de deltagande kommunerna under vinterhalvåret. Samtliga orter uppvisar ett vinterhalvårsmedelvärde för bensen i urban bakgrund som underskrider miljökvalitetsnormen och den övre utvärderingströskeln. De flesta kommuner överskrider dock miljömålet (1 µg/m3). I alla kommunerna har bensenhalten minskat sedan mätningarna började 1992/93. Vinterns halter var dock generellt högre än föregående vinter (2004/05) i södra Sverige. En linjär regressionsanalys för bensen ger en genomsnittlig årlig minskning på 0.28 µg/m3 under de fjorton år som bensenmätningar pågått inom Urbanmätnätet.

The Paris Commission (PARCOM) and the Helsinki Commission (HELCOM) have initiated intercomparison exercises to evaluate and improve the estimates of atmospheric trace metal deposition. In the evaluation of the trace metal load to the European marginal seas, it is essential to assure compability

Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2015 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon. Den nationella luftövervakningen omfattar även viss mätverksamhet på Svalbard, men denna redovisas inte i föreliggande rapport. Den 1 januari 2016 flyttades verksamheten vid EMEP-stationen Vavihill, på Söderåsen i Skåne, till Hallahus, 1 km norr om den tidigare mätplatsen.

För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer.

För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.

This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.

Extracting globally representative trend information from lower tropospheric ozone observations is extremely difficult due to the highly variable distribution and interannual variability of ozone, and the ongoing shift of ozone precursor emissions from high latitudes to low latitudes. Here we report surface ozone trends at 27 globally distributed remote locations (20 in the Northern Hemisphere, 7 in the Southern Hemisphere), focusing on continuous time series that extend from the present back to at least 1995. While these sites are only representative of less than 25% of the global surface area, this analysis provides a range of regional long-term ozone trends for the evaluation of global chemistry-climate models. Trends are based on monthly mean ozone anomalies, and all sites have at least 20 years of data, which improves the likelihood that a robust trend value is due to changes in ozone precursor emissions and/or forced climate change rather than naturally occurring climate variability. Since 1995, the Northern Hemisphere sites are nearly evenly split between positive and negative ozone trends, while 5 of 7 Southern Hemisphere sites have positive trends. Positive trends are in the range of 0.5–2 ppbv decade–1, with ozone increasing at Mauna Loa by roughly 50% since the late 1950s. Two high elevation Alpine sites, discussed by previous assessments, exhibit decreasing ozone trends in contrast to the positive trend observed by IAGOS commercial aircraft in the European lower free-troposphere. The Alpine sites frequently sample polluted European boundary layer air, especially in summer, and can only be representative of lower free tropospheric ozone if the data are carefully filtered to avoid boundary layer air. The highly variable ozone trends at these 27 surface sites are not necessarily indicative of free tropospheric trends, which have been overwhelmingly positive since the mid-1990s, as shown by recent studies of ozonesonde and aircraft observations.

This report is only available in English.

The population exposure to PM2.5 and PM10 in ambient air for the year 2005 has been quantified (annual and daily mean concentrations) and the health and associated economic consequences have been calculated based on these results. The PM10 urban background concentrations are found to be rather low compared to the environmental standard for the annual mean (40 µg/m3) in most of the country. However, in some parts, mainly in southern Sweden, the concentrations were of the same magnitude as the environmental objective (20 µg/m3 as an annual mean) for the year 2010. The majority of people, 90%, were exposed to annual mean concentrations of PM10 less than 20 µg/m3. Less than 1% of the Swedish inhabitants experienced exposure levels of PM10 above 25 µg/m3. The urban background concentrations of PM2.5 were in the same order of magnitude as the environmental objective (12 µg/m3 as an annual mean for the year 2010) in quite a large part of the country. About 50% of the population was exposed to PM2.5 annual mean concentrations less than 10 µg/m3, while less than 2% experienced levels above 15 µg/m3. Using a cut off at 5 µg/m3 of PM10 as the annual mean (roughly excluding natural PM) and source specific ER-functions, we estimate approximately 3 400 premature deaths per year. Together with 1 300 - 1 400 new cases of chronic bronchitis, around 1 400 hospital admissions and some 4.5-5 million RADs, the societal cost for health impacts is estimated at approximately 26 billion SEK per year. For PM2.5 we estimate somewhat lower numbers, approximately 3 100 premature deaths per year. The results suggest that the health effects related to high annual mean levels of PM can be valued to annual socio-economic costs (welfare losses) of ~26 billion Swedish crowns (SEK) during 2005. Approximately 1.4 of these 26 billion SEK consist of productivity losses for society. Furthermore, the amount of working and studying days lost constitutes some ~0.1% of the total amount of working and studying days in Sweden during 2005.

The population exposure to NO2 in ambient air for the year 2005 has been quantified (annual and daily mean concentrations) and the health and associated economical consequences have been calculated based on these results. Almost 50% of the population were exposed to annual mean NO2 concentrations of less than 5 µg/m3. A further 30% were exposed to concentration levels between 5-10 µg NO2/m3, and only about 5% of the Swedish inhabitants experienced exposure levels above 15 NO2 µg/m3. Using 10 µg/m3 as a lower cut off for long-term exposure we estimate that concentations of NO2 in urban air resulted in more than 3200 excess deaths per year. Almost 600 of these could have been avoided if annual mean concentrations above the environmental goal 20 µg/m3 did not exist. Most excess deaths are estimated to occur due to annual levels in the range of 10-15 µg/m3. In addition we estimated more than 300 excess hospital admissions for all respiratory disease and almost 300 excess hospital admissions for cardiovascular disease due to the short-term effect of levels above 10 µg/m3. The results suggest that the health effects related to annual mean levels of NO2 higher than 10 µg/m3 can be valued to annual socio-economic costs of 18.5 billion Swedish crowns. These 18.5 billion Swedish crowns are to be considered as welfare losses. However, only 18 % of these costs are related to exceedance of the Swedish long term environmental objectives for NO2. The other 82 % of the costs are taken by the larger part of the Swedish population that are exposed to medium levels of NO2. This displacement in the distribution of the social costs indicates that the most cost effective abatement strategy for Sweden might be to reduce medium annual levels of NO2 rather than only focusing on abatement measures directed towards the highest annual mean levels.

Based on an empirical statistical calculation method for air quality assessment, the URBAN model, a method for quantifying the general population exposure of different ambient air pollutants on a national level has been developed. However, this study has focused on NO2, a pollutant closely related to traffic emissions and hence to the exposure of air pollution in cities. The advanced numerical model, TAPM (The Air Pollution Model) was used to improve the ventilation factor by using the output parameters mixing height and wind-speed respectively, for calculating new ventilation parameters with high time and spatial resolution (1 month and 1x1 km (2x2 km for the northern inland)). A comparison between monthly averages of measured and calculated NO2 concentrations shows a fair accordance. The results from the urban modelling show that in 1999 the majority of people in Sweden, 40%, were exposed to yearly mean concentrations of NO2 between 10-15 µg/m3. Another 40% were exposed to less than 10 µg NO2/m3, and only about 5% of the Swedish inhabitants experienced exposure levels of NO2 above 20 µg/m3.

In this report, results from the intercomparison of collection and analytical methods for the determination of atmospheric mercury deposition to European marginal seas, are given. The intercomparison exercise consisted of four separate parts, to be able to separate influences from the methods of collection from effects assocaited with the analytical techniques. Six laboratories reported data in the analytical part of the intercomparison exercise, in which determined mercury levels in two precipitation samples were compared

I föreliggande rapport redovisas resultaten från 1994 års mätningar av luftens och nederbördens sammansättning i bakgrundsmiljö vid de sex svenska EMEP-stationerna. Samtliga mätningar drivs av IVL, förutom de i år redovisade ozonmätningarna vid Aspvreten som genomförs i ITM`s regi. Verksamheten sker inom naturvårdsverkets program för övervakning av miljökvalitet (PMK). Vid samtliga stationer har dygnsmedelvärden av halter i luft av svaveldioxid kvävedioxid och partikelbundet sulfat uppmätts. Dessutom har dygnsprovtagning av sot, totalnitrat och totalammonium i luft skett vid fem av mätplatserna, där också nederbördsprover insamlats dygnsvis. Nederbörden har analyserats med avseende på pH, konduktivitet, sulfat, nitrat, klorid, ammonium, kalcium, magnesium, natrium och kalium. Förutom kontinuerlig registrering av ozonhalter vid fyra av EMEP-stationerna har ozonmätningar dessutom genomförts på ytterligare två platser. Tillgängligheten i mätdata var god under året. För flertalet av stationerna var bortfallet högst ett par procent (1 procent motsvarar knappt 4 dygn) för luftkomponenterna. Till följd av ibland små nederbördsmängder kunde fullständig analys endast göras för 83% av dessa prover. Jämfört med tidigare år under 1990-talet var halterna i luft och nederbörd under 1994 på samma nivå eller något lägre för samtliga uppmätta komponenter. Till följd av den extremt varma och soliga sommaren förekom under juli och augusti en högre ozonbelastning än 'normalt' främst i de södra delarna av landet. Även som årsmedelvärde var ozonbelastningen i södra Sverige genomgående högre än 1993, men på i stort sett samma nivå som 1992. I Vindeln har årsmedelhalten av ozon varit mer eller mindre konstant under de tre senaste åren, medan årsmedelhalten av ozon i Esrange under 1994 var cirka 8 µg/m3 högre än de två tidigare åren.

The Swedish Environmental Protection Agency, the unit for Air Quality and Climate Change, is responsible for the national air quality and precipitation monitoring in rural background areas. The report presents the results from the activities within the National monitoring progamme for air pollutants regarding measurements (performed by IVL, ITM and SLU respectively) until 2013 and modelling (performed by SMHI) under 2012. This report is only available in Swedish.

På uppdrag av Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, bedrivs mätningar av luftens och nederbördens sammansättning, främst i bakgrundsmiljö, inom olika mätprogram. IVL Svenska Miljöinstitutet har ansvar för genomförandet av merparten av verksamheten inom luftområdet. Därtill ombesörjer både Institutionen för Tillämpad Miljöteknik (ITM) vid Stockholms universitet och Institutionen för Mark och Miljö vid Sveriges lantbruks-universitet (SLU) delar av övervakningen. SMHI genomför, med hjälp av beräknings-modeller, en geografisk kartläggning av halter i luft och deposition av försurande och övergödande ämnen på nationell nivå. De samlade resultaten från mätningar till och med 2011 och beräkningar till och med 2010 redovisas i denna rapport. Det har generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö för flertalet av de luftförorenings-komponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponent och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta de ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl ozon som för bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar.

På uppdrag av Naturvårdsverkets Miljöövervakningsenhet bedrivs mätningar av luftens och nederbördens sammansättning, främst i bakgrundsmiljö, inom olika mätprogram. IVL Svenska Miljöinstitutet har ansvar för genomförandet av merparten av verksamheten inom luftområdet. Därtill ombesörjer både Institutionen för Tillämpad Miljöteknik (ITM) vid Stockholms universitet och Institutionen för Mark och Miljö vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) delar av övervakningen. De samlade resultaten från mätningarna till och med 2009 redovisas i denna rapport. Det har generellt sett skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö för flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen sedan mätningarna startade för mellan 10 och 30 år sedan. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponent och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta de ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl ozon som bensen (i urban bakgrund) och eten finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålen.

Denna rapport bygger på mätningar av luftkvaliteten från et sextiotal svenska tätorter. Data redovisas särskilt för vintern 2003/2004 och året 2003. Vi gör jämförelser med utvecklingen sedan 1980-talet och bedömer vart utvecklingen är på väg. Flera kommuner har omfattande mätningar av luftförorenignar. Tre av dessa, en stor (Göteborg), en medelstor (Landskorna) och en mindre (Lycksele) redovisar sina erfarenheter i denna rapport. Luftkvaliteten i svenska tätorter har endast svagt förbättrats under de senaste fem till sex åren. Detta kan troligen främst förklaras av utvecklingen för utsläpp och annan påverkan från vägnätet, energianvändning och energiporduktion (t ex vedeldning). Luftföroreningar i tätorter bedöms orsaka för tidig död för tusentals personer i Sverige. Störst hälsoproblem orsakar marknära ozon och partiklar.

Sedan många år tillbaka genomförs mätningar av luftkvaliteten i svenska tätorter. Mätningarna har visat att halterna av alla allvarliga luftföroreningar, utom ozon, minskat kraftigt sedan 1980-talet. Förbättringarna har huvudsakligen berott på minskade utsläpp från vägtrafik, industri och energiproduktion i Sverige och utomlands. Resultaten i denna rapport visar dock att sedan slutet av 1990-talet sker inte längre någon minskning av luftföroreningar i svenska tätorter. Halterna under vintern 2002/2003 var högre än på flera år. Mätningarna vintern 2002/2003 visar att nästan hälften av de svenska tätorterna har en oacceptabel luftkvalitet och riskerar att inte klara miljökvalitetsnormerna för ett eller flera ämnen. Det är framför allt normerna för partiklar och kvävedioxid som är svårast att nå till den tid respektive norm ska vara uppnådd. Även halten av VOC (här i form av bensen) kan bli svår att nå för flera kommuner. För ozon finns ännu ingen norm, men halterna i många tätorter överskrider det svenska miljömålet för år 2010. Det är med andra ord de fem luftföroreningarna ozon, partiklar, kvävedioxid, VOC och PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som orsakar betydande problem för luftkvaliteten i svenska städer, medan problemen med kolmonoxid, svaveldioxid och tungmetaller numera på de flesta håll är små.

Denna rapport bygger på mätningar av luftkvaliteten från ett sextiotal svenska tätorter. Data redovisas särskilt för vintern 2004/2005 och året 2004. Vi gör jämförelser med utvecklingen sedan 1980-talet och bedömer vart utvecklingen är på väg. Ingen tydlig förbättring av luftkvaliteten i svenska tätorter har skett sedan slutet av 1990-talet. Under denna period har halterna av partiklar (PM10) och ozon, de två luftföroreningar som orsakar mest hälsoproblem i Sverige, som helhet varit tämligen oförändrade. Beräkningar tyder på att fler än 5 000 personer per år i Sverige får en för tidig död på grund av luftföroreningar. En hel del åtgärder görs för att minska utsläpp av luftföroreningar. För att vi ska klara miljökvalitetsnormer och miljömål för luftföroreningar krävs dock kraftfullare åtgärder i Sverige och i våra grannländer

Utvecklingen i NO2-halter i 15 svenska tätorter medverkande i Urbanmätnätet har analyserats för vinterhalvåren 1986/87 t o m 1993/94, bland annat med hänsyn tagen till mellanårsvariationer i meteorologi. Syftet har främst varit att belysa effekten av den ökande andelen katalysatorbilar. Trendanalysen visar att såväl vinterhalvårsmedelvärdet som 98-percentilvärdet för uppmätta dygnsmedelvärden av NO2 i tätorterna har minskat med i genomsnitt ca.30 % under den studerade åttaårsperioden. Minskningen följer en linjärt avtagande trend med hög statistisk signifikans för flertalet tätorter. Om korrektion görs för bakgrundsbelastningen av NO2 blir minskningen större, ca. 40 %. Den nedåtgående trenden kvarstår även efter att uppmätta halter korrigerats för variationer i de meteorologiska förhållanden mellan år under perioden. Uppdatering av analysen med NO2-data för det senaste vinterhalvåret 1994/95 visar att trenden, med något enstaka undantag, har förstärkts för samtliga 15 tätorter.

I samarbete med 52 kommuner har Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL) under vinterhalvåret 1988/89 genomfört mätningar av svaveldioxid, sot och kvävedioxid i 54 kommuner. För 31 av de deltagande kommunerna var detta den tredje mätsäsongen i rad. Den övergripande målsättningen med URBAN-projektet är att med samordnade mätningar av luftföroreningar i ett stort antal kommuner följa långsiktiga förändringar i tätorternas luftkvalitet och att kartlägga betydelsen av lokala och regionala luftföroreningsutsläpp. Resultaten visar hittills för svaveldioxid att inga överskridanden av riktvärden - gällande eller föreslagna - har förekommit. Vid samtliga tillfällen låg sothalterna under gällande och föreslagna riktvärden. De högsta dygnsmedelvärdena låg dock alldeles under det föreslagna riktvärdet. I de största tätorterna ligger kvävedioxidhalterna under det föreslagna riktvärdet (75 µg/m3). För mätperioden 1989/90 gäller att något fler kommuner (56) kommer att delta i projektet och att det i minst tre av dessa kommer att utföras parallella mätningar med DOAS-teknik. Dessutom kommer alla kommuner som ingår i det fortsatta Urbanmätnätet att beredas möjlighet till att även delta i en besvärsundersökning. Med hjälp av en enkät kommer ca 11 000 personer, boende i närheten av mätpunkterna, att tillfrågas om förekomsten av miljöbesvär och vissa symptom.

En miljöindikator har som syfte att beskriva ett tillstånd i miljön, dels genom att beskriva en trendutveckling, dels genom att visa hur situationen är i förhållande till uppsatta miljömål/gällande miljökvalitetsnormer. För uppföljning av miljömålet Frisk luft behövs en vidareutveckling och förbättring av de indikatorer som används idag, dels till Naturvårdsverkets De Facto på nationell bas, dels till Länsstyrelsernas samverkansorgan avseende miljömålssystemet (RUS)(www.rus.lst.se) på läns- och kommunnivå. I föreliggande rapport, framtagen av IVL Svenska Miljöinstitutet på uppdrag av Naturvårdsverket, görs en sammanställning av olika indikatorer, nationella och internationella samt en översyn av nuvarande indikatorer och datatillgång. Dessutom ges förslag på format för framtida indikatorer. Indikatorer är tänkta att kunna användas av en rad olika aktörer med olika kunskapsnivåer och olika intressen. Utgångspunkten och ambitionen har därför varit att eftersträva ett lagom antal indikatorer som ska vara relevanta, kunna illustrera trender, vara lätta att förstå och omfatta tillräckligt med underlagsdata för att vara trovärdiga. Sammanfattningsvis föreslås beräkningen av indikatorer främst baseras på: års- eller vinterhalvårsmedelvärden för trenduppföljning dygns- eller timmedelvärden för uppföljning av miljökvalitetsmål/-normer urbana bakgrundshalter för trender gaturumshalter för korttidsmedelvärden användning av samtliga tillgängliga mätdata, med avseende på såväl stationsantal som startår (förutsatt tillräckligt antal stationer) befolkningsviktade medelvärden regional uppföljning, baserad på zonindelning