IVL Swedish Environmental Research Institute

IVL har tillsammans med länen (Luftvårdsförbund och Länsstyrelser) och Naturvårdsverket utfört ett projekt under tre år (1997 till 1999) där de framtida metoderna för att övervaka luftföroreningar med regional upplösning har utretts och utvecklats. Utredningen har resulterat i ett förslag till framtida regional miljöövervakning av luftföroreningar som omfattar en kombination av mätningar och resultat från andra program. Samordningen innebär att resultatredovisningen blir mer komplett och anpassad till nya krav på indikatorer och uppföljningsmått. Programmet omfattar följande moment; deposition, halter i luft och markvatten, modellberäkningar, lagring, bearbetning och utvärdering av data, redovisning samt samordning, kvalitetssäkring och programutveckling. Samarbetsprojektet har utvärderat de olika momenten och utvecklat rutiner för lagring, bearbetning och redovisning av resultat i form av länsrapporter och en hemsida. Förbättrade metoder att mäta och beräkna den totala depositionen av baskatjoner och kväve till skog har utvecklats inom projektet

Regional (länsvis) övervakning av försurade luftföroreningar, svavel och kväve, i tio län i södra Sverige har utvärderats av IVL. Utvärderingen omfattar tio års mätningar, oktober 1985 till september 1995. Undersökningarna har initierats av luftvårdsförbund, länsstyrelser och andra länsindelade organisationer. Länen har ett gemensamt basprogram som omfattar nedfallsmätningar på öppet fält och i skog (krondroppsmätningar) samt markvatten på ett 70-tal lokaler. På vissa lokaler ingår lufthaltsmätningar. Syftet med mätningarna är att beskriva tillstånd, regionala skillnader, samt utveckling i tiden. Undersökningarna genomförs huvudsakligen i skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket ger tillgång till övrig information, som exempelvis kronutglesning, tillväxt samt markkemiska data. För svavel och havssalter visar undersökningarna total belastning och regional variation. På grund av upptag i trädkronorna kan krondroppsvärden ej användas som mått på totalt nedfall av kväve. Däremot framgår regional variation och områden med förhöjd kvävebelastning kan identifieras. Nedfall av svavel och kväve har varit betydligt större än Nturvårdsverkets miljömål för Götaland. Resultaten visar en markant gradient med större deposition i söder än i norr. Markvattenresultaten avspeglar i stora drag depositionsgradienten med kraftig försurningspåverkan på många platser i södra Sverige. Trendberäkningar på markvattnets sammansättning visar en fortlöpande försurningsprocess under mätperioden, trots att nedfallet av svavel har minskat. Lufthalter av svaveldioxid var högre i söder än längre norrut, och har avtagit under perioden. Kvävedioxid i luft uppvisar högre halter i trafikintensiva områden. Högst halter av ammoniak förekommer i områden med intensiv djurhållning. Naturvårdsverkets miljömål för marknära ozon överskreds vid samtliga mätlokaler. Belastningen av svavel och kväve i södra Sverige domineras av utländska bidrag. Internationella överenskommelser om utsläppsbegränsade åtgärder är därför av största vikt. I brukad skog i Sverige är åtgärder med anpassat uttag av trädbiomassa och kompensationsgödsling, samt klakning och vtaliseringsgödsling, väl så viktiga. Provytornas bonitet, stamtäthet, trädhöjd, grundyta, förekomst av skogsskador och marktillstånd beskrivs. Vid urval av skogsytor för depositionsmätningar har likartade granytor eftersträvats. Undersökningarna visar inget samband mellan markvattnets försurningstillstånd och skogens tillväxt eller förekomst av kådrinning. Multivariat statistisk analys indikerar att barrutglesning samvarierar med många faktorer i ett komplext skogsekosystem. Utförda modellberäkningar av massbalanser i skogsytor visar i många fall nettförluster av baskatjoner (försurningen ökar) samt upplagring av kväve.

På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvattens- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Årets rapport är en utpräglad resultatredovisning. Den modellansats som ingår rör endast kommunvis deposition. Det har skett en kraftig minskning av nedfallet av försurande ämnen till skogsekosystemen i Blekinge län under de senaste 20 åren, från en ursprungligen mycket hög belastning. Det har även skett en nedgång av kvävenedfallet, men i mindre omfattning och det återstår sannolikt ett årligt kvävenedfall till skogen som ligger över 10 kg kväve per hektar. Det minskande sura nedfallet har medfört en avsevärd förbättring av markvattnets kvalitet i växande skog. Nedfallet av framför allt kväve har emellertid lagrats upp i skogsmarken under årens lopp och vid störningar, såsom avverkning eller stormfällen, kan det uppstå en avsevärd försämring av markvattenkvaliteten vad gäller kvävehalter under en övergångsperiod.

På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvatten-kemi på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Under det hydrologiska året 2008/09 deponerades 2,3-2,9 kg antropogent svavel per hektar via krondropp till skogsytorna i Blekinge län. Svavelnedfallet har minskat signifikant vid samtliga ytor. Det finns signifikant minskande trender vad gäller nedfallet av både nitrat- och ammoniumkväve vid två av skogsytorna i länet (Hjärtsjömåla och Ryssberget). Mätningar av kväve i krondroppet bör dock tolkas med försiktighet eftersom det påverkas av upptag och omvandlingsprocesser i trädkronorna. Markvattenmätningarna i länet visar på en kraftig återhämtning från markförsurningen vid alla mätplatser. Halterna av svavel och oorganiskt aluminium minskar och pH och markens syraneutraliserande förmåga (ANC) ökar. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium ligger nu i de flesta fall på acceptabla nivåer. Sämst ser situationen ut när det gäller markvattnet vid granskogen i Vång, där förändringarna är mindre tydliga och kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium är låg. Kvävehalten i markvattnet har, liksom tidigare år, varit låg, vilket tyder på att skogsekosystemen kan ta hand om i stort sett allt tillgängligt kväve.

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Generellt uppmättes mycket låga halter av SO2 och relativt höga halter av NO2 i luft under det hydrologiska året 2007/08 i Fagerhult. Mätningarna visar att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskreds vid Fagerhult under året. Nederbördsmängden på öppet fält-ytan under 2007/08, 807 mm, var avsevärt mindre än föregående hydrologiska år, men ungefär i nivå med genomsnittet under de 12 år som mätningar utförts. Svavelnedfallet (exklusive havssaltsbidrag) till skogsytorna i Jönköpings län uppgick till mellan 1,4 och 2,2 kg per hektar och år, vilket är lägre än tidigare år. Detta stämmer överens med den generella bilden i Sverige, med låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition under 2007/08. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 7,1 kg per hektar på öppet fält-ytan i Fagerhult. Detta är högre än det genomsnittliga kvävenedfallet på öppet fält-ytan. Markvattnet i skogsytorna i Jönköping är generellt surt, med låga pH, negativ ANC (syraneutraliserande förmåga) och ofta höga halter oorganiskt aluminium. Markvattnet visar få tendenser till återhämtning från försurningen. Två av de fem ytorna uppvisar förhöjda nitratkvävehalter, vilket kopplas till effekter av stormen Gudrun.

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2 och O3 som uppmätts vid Fagerhult var mycket låga under 2008/09, endast halterna av NH3 var på samma nivå som tidigare år. Låga lufthalter har uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under 2008/09. I skogsytorna var depositionen av svavel (exklusive havssaltsbidrag) i länet mycket låg under 2008/09, i några fall den lägsta som uppmätts sedan mätningarna påbörjades. Svavelnedfallet var högst vid Mellby och Fagerhult (ca 2 kg per hektar) följt av Bordsjö och Värnvik (ca 1,3 kg per hektar) under 2008/09. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant på samtliga lokaler i länet. Denna trend är tydlig i stora delar av Sverige, framför allt i sydväst. Det är främst torrdepositionen som har minskat. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 11 kg per hektar, varav 4 kg var i form av nitratkväve och 7 kg var ammoniumkväve, över öppet fält ytan vid Fagerhult. Detta är den klart högsta uppmätta kvävedepositionen sedan mätstarten. Markvattenmätningarna i länet uppvisar inga tendenser till minskad markförsurning i skogsytorna, trots minskad svaveldeposition. Alandsryd, Fagerhult och Värnvik är de enda lokalerna i länet där sulfathalten i markvattnet har minskat signifikant, vilket är ett resultat av det minskade svavelnedfallet. Trots det visar markvattnet i Alandsryd, Fagerhult, Mellby och Bordsjö inga tecken på återhämtning från försurningen, med lågt pH, negativ syraneutraliserande förmågan (ANC) och oförändrade halter av oorganiskt aluminium. Värnvik är den minst försurade lokalen i länet. Jönköpings län drabbades relativt hårt av stormarna i mitten av 2000-talet. Markvattnet vid Alandsryd och Mellby uppvisar kraftigt förhöjda halter av nitrat- och ammoniumkväve efter stormarna.

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fyra platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Det är stora skillnader i luftföroreningsbelastningen av skogsekosystemen i länet, med en hög belastning vid kusten i länets sydöstra del, sannolikt på grund av utsläpp från fartygstrafiken, medan belastningen är låg i inlandet i länets norra del. Det har skett en tydlig minskning av nedfallet av försurande ämnen till skogsekosystemen under de senaste 15-20 åren. Förändringar av kvävenedfallet är svårare att bedöma på grund av begränsade längder på tidsserier för olika platser. Förekomsten av marknära ozon är även den högst vid kusten i länets sydöstra del och lägst i inlandet i norra delen av länet. Generationsmålet för ozon inom miljökvalitetsmålet Frisk Luft överskrids vid två av tre mätplatser i länet.

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fyra platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Det är stora skillnader i luftföroreningsbelastningen av skogsekosystemen i länet, med en hög belastning vid kusten i länets sydöstra del, sannolikt på grund av utsläpp från fartygstrafiken, medan belastningen är låg i inlandet i länets norra del. 2009 karaktäriserades av låga luftföroreningshalter i länet, med låga halter av både SO2, NO2, NH3 och ozon. Det har skett en tydlig minskning av nedfallet av försurande ämnen till skogsekosystemen under de senaste 15-20 åren. Under det hydrologiska året 2008/09 deponerades 1,2-3,4 kg antropogent svavel per hektar till skogsytorna i länet, jämfört med runt 10 kg per hektar vid Ottenby i början på 90-talet. Det finns en signifikant minskande trend av nitratkväve vid en av skogsytorna i länet (Risebo), men i övrigt noteras inga trender vare sig för nitrat- eller ammoniumkväve. Mätningar av kväve i krondroppet bör tolkas med försiktighet eftersom det även påverkas av upptag och omvandlingsprocesser i trädkronorna. Markvattenmätningarna i länet visar både på pågående försurning och på återhämtning från försurning. Markvattnet vid Risebo visar inga tecken på försurning (pH>6). Vid de övriga tre lokalerna är situationen inte lika gynnsam. Vid Rockneby och Ottenby fortgår försurningen och pH minskar signifikant. Vid Alsjö syns däremot tecken på långsam återhämtning från försurningen i form av minskande halter av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium. Kvävehalterna i markvattnet i länet var låga under det hydrologiska året 2008/09, vilket tyder på att skogsekosystemet kan ta hand om i stort sett allt tillgängligt kväve. Dock har det tidigare förekommit tillfällen med måttligt förhöjda kvävehalter i markvattnet.

På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fyra platser i länet . Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på växtlighet, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå i sin tur baserat på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Svavelnedfallet (exklusive havssaltsbidrag) till skogsytorna i Kronobergs län uppgick till mellan 1,9 och 2,4 kg per hektar och år, vilket är lägre än tidigare år. Detta stämmer överens med den generella bilden i Sverige, med låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition under 2007/08. Kvävenedfallet, som är mest korrekt att uppskatta från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 13,6 kg per hektar på öppet fält-ytan i Tagel. Detta är det högsta kvävenedfallet som noterats i Tagel under de 9 år som mätningarna pågått. Nederbörden på öppet fält-ytan under 2007/08, 1142 mm, var i nivå med närmast föregående år, men högre än genomsnittet under de 9 år som mätningar utförts. Markvattnet i skogsytorna i Kronobergs län är generellt surt, med låga pH, negativ ANC (syraneutraliserande förmåga) och ofta höga halter oorganiskt aluminium. Angelstad är den mest försurningspåverkade ytan i länet, men ökade pH-värden och minskad halt oorganiskt aluminium i markvattnet visar på tendenser till återhämtning. Två av de fyra ytorna i Kronobergs län uppvisar förhöjda nitratkvävehalter, vilket kan kopplas till effekter av stormen Gudrun.

På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fyra platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luft-föroreningar och dess effekter på växtlighet, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. I skogsytorna var svavelnedfallet (exklusive havssaltsbidrag) i länet under 2008/09 ca 2 kg per hektar som ett genomsnitt för de fyra lokalerna. Vid samtliga lokaler uppmättes mycket lågt svavelnedfall via krondropp, i några fall det lägsta som uppmätts sedan mätningarna påbörjades. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant på samtliga lokaler i länet. Över öppet fält var dock svavelnedfallet 2008/09 högre än i krondroppet och högre än det varit de närmast föregående åren vid Tagel. För kväve är mätningarna över öppet fält enklast att tolka, eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna, vilket påverkar krondroppet. Kvävenedfallet över öppet fält vid Tagel 2008/09 uppgick till 12 kg per hektar, varav drygt hälften var ammoniumkväve. Detta är den tredje högsta uppmätta kvävedepositionen sedan mätstarten, men ingen statistisk trend för kvävenedfall kan påvisas. Under 2008/09 föll mer än hälften av kvävet över öppet fält under vinterhalvåret. Nederbörden över öppet fält under 2008/09, 1082 mm, var lite lägre än de två närmast föregående åren, men något högre än genomsnittet för hela mätperioden (1017 mm). Markvattnet i skogsytorna i Kronobergs län är generellt surt, med låga pH, negativ ANC (syraneutraliserande förmåga), låga halter av baskatjoner och ofta höga halter oorganiskt aluminium. Markvattenmätningarna uppvisar dock vissa tendenser till minskad markförsurning, men trots den kraftigt minskade syrabelastningen går återhämtningen mycket långsamt. Tre av de fyra ytorna i Kronobergs län skadades kraftigt i samband med stormen Gudrun och markvattnet vid två lokaler visar stormeffekter med bland annat förhöjda nitratkvävehalter. Att inga förhöjda nitratkvävehalter noterades fram till dess markvattenmätningarna flyttades vid Tagel är anmärkningsvärt. Eventuellt kan kvävet ha tagits upp av den kraftiga undervegetationen vid ytan. En mycket sen stormeffekt som inträffat efter det att mätningarna upphört kan dock ej uteslutas.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Dalarnas län mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. I dagsläget mäts endast deposition vid länets båda lokaler, Fulufjäll och Branten. Vid Fulufjället mäts depositionen över öppet fält samt i granskog via krondropp. På hög höjd vid Branten mäts endast depositionen via krondropp under gran. Vid Fulufjället var nedfallet av svavel 0,7 kg per hektar under det hydrologiska året 2007/08. Nedfallet har minskat tydligt sedan 1995. Svavelnedfallet var högre vid den högt belägna platsen Branten, men detta kan hänga samman med en något annorlunda provtagningsmetodik som används i fjällmiljö. Även vid Branten har svavelnedfallet minskat över tiden. Kvävenedfallet på öppet fält i Fulufjället uppgick till 1,3 kg nitratkväve och 1,2 kg ammoniumkväve under 2007/08, det vill säga sammanlagt 2,5 kg kväve. Det syns ingen förändring av kvävenedfallet över tiden.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Generellt uppmättes låga halter av SO2, NH3 och O3 och relativt normala halter av NO2 i luft under det hydrologiska året 2007/08 i Timrilt, som är den enda stationen i länet där lufthalter mäts. Mätningarna visar att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Timrilt under året, sannolikt gäller detta i stora delar av hela länet. Mätningarna visar liksom tidigare att Halland, speciellt lokalerna Timrilt, Vallåsen och Borgared, tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Svavelnedfallet (exklusive havssaltsbidrag) till skogsytorna i Halland uppgick under 2007/08 till mellan 3,4 och 6,4 kg per hektar och år, vilket är varierat vid de olika lokalerna. Vid Borgared, Vallåsen och Djupeåsen var svaveldepositionen låg, vid Söstared relativt normal och vid Timrilt relativt hög för respektive lokal. Det hydrologiska året 2007/08 kännetecknades annars av låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition. Kvävenedfallet som är bäst tolkas från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 11,8 kg per hektar på öppet fält-ytan i Timrilt, vilket är i nivå med tidigare år i mätserien. Markvattnet i skogsytorna i Halland är fortfarande försurat och bär spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen, med låga pH, negativ ANC (syraneutraliserande förmåga) och ofta höga halter oorganiskt aluminium, och så var det även under 2007/08. Vallåsen är den yta i länet som har mest försurat markvatten med mycket lågt ANC, lågt pH, mycket höga halter av giftigt oorganiskt aluminium och en signifikant ökad halt av nitratkväve. Det finns tendenser till återhämtning vid Söstared, men det går mycket sakta. Flera av lokalerna uppvisade förhöjda nitratkvävehalter vid ett eller flera mättillfällen under 2007/08. I en del av lokalerna kan dessa förhöjningar kopplas till de senaste årens stormar.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2 och O3 som uppmätts vid Timrilt var mycket låga under 2008/09 endast halterna av NH3 var normala för lokalen. Låga lufthalter av SO2, NO2 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under 2008/09. I skogsytorna var depositionen av svavel i länet mycket lågt under 2008/09 och vid samtliga lokaler det lägsta nedfallet som uppmätts sedan mätningarna påbörjades. Svavelnedfallet var högst vid Timrilt (6,4 kg/hektar) följt av Vallåsen, Borgared samt Djupeåsen och Söstared (3,1-3,2 kg/hektar). Timrilt, Vallåsen och Borgared tillhör de ytor i Sverige med högst svavelnedfall. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant på samtliga lokaler i länet. Denna trend är tydlig i stora delar av Sverige, framför allt i sydväst. Kvävenedfallet är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom upptag och läckage av kväve förekommer i trädkronorna. 2008/09 uppgick kvävedepositionen över öppet fält vid Timrilt 6,4 kg per hektar. Detta är den klart lägsta uppmätta kvävedepositionen sedan mätstarten. Ingen statistisk trend går att påvisa för kvävedepositionen över öppet fält. Markvattenmätningarna vid Borgared, Timrilt, Djupeåsen och Vallåsen uppvisar inga tendenser till minskad markförsurning i skogsytorna, trots minskad svaveldeposition. pH är fortsatt surt (4,2 - 4,7), ANC är fortsatt negativt och höga halter av oorganiskt aluminium förekommer. Söstared är den enda lokalen i länet som uppvisar en långsam återhämtning med positiv ANC och ett pH strax över 5. Vid samtliga lokaler i länet har dock sulfatsvavelhalten i markvattnet minskat signifikant, vilket är ett resultat av det minskade svavelnedfallet. Vallåsen är den lokal som uppvisar surast förhållanden av samtliga lokaler inom hela Krondroppsnätet. Tydliga stormeffekter i form av förhöjda halter av nitrat- och ammoniumkväve har uppmätts vid samtliga lokaler i länet. Markvattnet i vid ytorna visar även förhöjda kvävehalter som inte direkt kan härröras till stormar vid ett flertal tillfällen. Vid Vallåsen och Djupeåsen har nitrathalterna i markvattnet varit kraftigt förhöjda under hela mätperioden. Det finns en betydande risk för utlakning av kväve från skogsekosystemet till omkringliggande vattendrag vid dessa platser.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på nationella modellberäkningar med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Nederbördsmängden på ytorna i Stockholms län var förhållandevis stor under det hydrologiska året 2007/08. Trots detta var nedfallet av svavel till skogsytorna via krondropp lågt i jämförelse med vad det har brukat vara under tidsserien. Svavelnedfallet under 2007/08 varierade mellan 1,4 kg per hektar på tallytan i Bergby och 3,7 kg per hektar på granytan i Lämshaga i Stockholms skärgård. Nedfallet i skogsytorna har minskat signifikant under mätserien. Kvävenedfallet på öppet fält var liksom tidigare år högst på ytorna i Arlanda och Ulriksdal. Det högre nedfallet av kväve på dessa ytor kan eventuellt förklaras av bil- och flygtrafik. Inga signifikanta trender har påvisats för kvävenedfall. Markvattnet i skogsytorna i Stockholms län har vanligtvis pH-värden mellan 5 och 6, höga halter av kalcium och låga halter av oorganiskt kväve, vilket tyder på relativt liten påverkan av försurande nedfall. Det senaste året uppvisade markvattenhalter på ungefär samma nivåer, förutom i Alby som uppvisade kraftigt förhöjd nitrathalt, upp till 8,7 mg/l, lägre pH än normalt samt förhöjda halter av kalcium och oorganiskt aluminium. Detta kan bero på att ytan stormskadades under 2007.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Program 2007 har som målsättning att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på nationella modellberäkningar med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Svavelnedfallet under 2008/09 varierade mellan 1,4 kg per hektar på tallytan i Bergby och 3,5 kg per hektar på granytan i Lämshaga i Stockholms skärgård. Svavelnedfallet har minskat avsevärt under mätserien. Kvävenedfallet på öppet fält var liksom tidigare år högst vid Arlanda och Ulriksdal. Det finns inga signifikanta trender för kvävenedfallet. Markvattnet i skogsytorna i Stockholms län har i de flesta fall pH-värden mellan 5 och 6, en god syraneutraliserande förmåga och låga halter av oorganiskt aluminium. Detta tyder på relativt liten påverkan av försurande nedfall på markvattnets kemiska egenskaper. Halterna av oorganiskt kväve i markvattnet är i de flesta fall mycket låga. Detta visar att kvävenedfallet inte överstiger vad träden och undervegetationen tar upp. Ett undantag är Alby, där vindfällen och efterföljande körskador orsakat en kraftigt förhöjd nitrathalt i markvattnet.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet var, liksom i övriga södra Sverige under mätperioden låga. Under mätperioden 2007/08 var årsmedelhalten av SO2 den hittills lägsta som uppmätts och NO2-medelvärdet var det näst lägsta i mätserien i Hensbacka. Sommarhalvårsmedelhalten för ozon var på en för lokalen normal nivå och mätningarna visar att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids 2008 vid Hensbacka. Nederbörden var under det hydrologiska året 2007/08 hög, ca 1200 mm, vid länets två stationer på öppet fält. Trots detta var nedfallet av svavel generellt mycket lågt, 1-3,5 kg svavel deponerades till de fem krondroppsytorna i länet och på tre av dessa ytor uppmättes det lägsta nedfallet under hela mätperioden. Både i krondroppsytorna och i de två mätstationerna på öppet fält har svaveldepositionen minskat signifikant. Kvävenedfallet till öppet fält var högre än genomsnittet för mätperioden under det hydrologiska året 2007/08. Framförallt nedfallet av ammoniumkväve har varit förhöjt under senare år, ett mönster som syns även på ytor i angränsande län. Orsaken till det ökade nedfallet är oklar och kommer att utredas. Markvattnet i länet uppvisar varierande surhetsgrad, med surast markvatten i den gamla granskogen i Klippan (pH mellan 4,4 och 4,5 under 2007/08) och minst surt markvatten i de två ytorna Åboland och Humlered med 60-årig tallskog (pH runt 5,0). Halten sulfatsvavel har minskat signifikant vid alla lokaler, förutom i Stora Ek, i takt med det minskade svavelnedfallet. Klippan, den mest försurningspåverkade lokalen i länet, visar tecken på återhämtning med en signifikant ökning av ANC och minskning av halten oorganiskt aluminium. Halten av oorganiskt kväve i markvattnet i de fem skogliga lokalerna har generellt varit låg, vilket tyder på att skogen tar upp merparten av tillgängligt kväve. I Klippan och Stora Ek har dock kvävehalten, framför allt ammoniumkväve, varit förhöjd vid ett flertal mätningar.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt med avsikt att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar av kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet under 2008/09 var, liksom i övriga södra Sverige låga. Årsmedelhalterna av SO2 och NO2 var de tangerat lägsta som uppmätts.Sommarhalvårsmedelhalten för ozon, 50 µg/m3, var den hittills lägsta och tangerade generationsmålet inom miljömålet Frisk Luft. Det antropogena svavelnedfallet via krondropp har minskat med mer än 70 % under de senaste 13 åren, från i medeltal 6,8 kg per hektar år 1996/97 till 1,9 kg per hektar år 2008/09. De tre kustnära mätlokalerna i länet, Åboland, Hensbacka och Klippan har genomgående haft det högsta nedfallet av svavel, medan de två lokalerna i inlandet, Humlered och Stora Ek, har haft ett lägre nedfall. Halterna av sulfatsvavel i markvattnet har vid fyra av fem mätlokaler minskat i ungefär samma utsträckning som svavelnedfallet. Undantaget är mätlokalen Stora Ek, där halterna av sulfatsvavel i markvattnet genomgående har varit mycket höga och variabla. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, är ett av flera sätt att beräkna markförsurningen. ANC var under 1990-talet genomgående mycket dålig. Under 2000-talet har ANC förbättrats något, men är fortfarande relativt dålig vid tre av mätlokalerna. Vid den fjärde mätlokalen, Stora Ek, är ANC väldigt variabel, men i flera fall relativt bra. Detta beror på höga halter av olika baskatjoner i markvattnet. ANC är för närvarande lägst vid Hensbacka, ett resultat av det historiskt höga svavelnedfallet, men även av att nedfallet fortfarande är högst bland länets lokaler. Nedfallet av oorganiskt kväve på öppet fält har i länet genomgående legat på 8-12 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet till skogen i länet, inklusive torrdeposition, beräknas till 13-14 kg N per hektar och år. Kvävenedfallet är troligen något mindre vid inlandslokalen Stora Ek. Kvävenedfallet i Västra Götaland har inte förändrats signifikant över tiden i någon riktning sedan slutet av 1980-talet. Halterna av oorganiskt kväve i markvatten har generellt varit mycket låga i skogsytorna. I Klippan har halterna av både ammonium och nitrat ökat de två sista åren på grund av att granarna dött efter angrepp från granbarkborre. De enstaka kvarvarande tallarna kan inte ta upp allt tillgängligt kväve.

På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boliden Mineral mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet vid 17 platser i länen. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder, och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition.Svavelnedfallet har minskat signifikant i norra Sverige. Nedfallet är högst längs Norrlandskusten, med den högsta noteringen vid mätningarna 2008/09 i Holmsvatten, 3,2 kg per hektar och år, vilket är på samma nivå som många ytor i södra och mellersta Sverige. I inlandet är nedfallet lågt, oftast under 1 kg per hektar och år. Kvävenedfallet uppvisar ingen tydlig trend i tiden i någon del av Sverige. Nedfallet är avsevärt lägre i de nordliga länen än i söder, oftast mindre än 3 kg per hektar och år på öppet fält. Till skogen är nedfallet ännu lägre, vilket beror på ett upptag direkt i trädkronorna. Mätningarna i fjällen (öppet fält) visar att depositionen ofta är högre på hög höjd. I takt med att svavelnedfallet minskat har även halten sulfatsvavel i markvattnet minskat på flertalet ytor. Markvattenstatusen i länen är generellt god, med höga pH, högt ANC (syraneutralisenade förmåga) och låga halter oorganiskt aluminium. Dessa försurningsrelaterade parametrar har inte förändrats signifikant under mätperioden, vilket i de flesta fall kan förklaras av att ytorna inte varit nämnvärt försurade. Ett par ytor längs kusten uppvisar dock tydliga tecken på försurning, Bäcksjö som är den enda ytan med pH mindre än 5 och Holmsvatten, där pH är omkring 5. På dessa två ytor finns inga tecken på återhämtning från försurning under mätperioden. Kvävehalten i markvattnet har oftast varit mycket låg. På några ytor har mindre förhöjningar skett, till exempel i Storulvsjön har halten ammoniumkväve varit förhöjd vid ett flertal tillfällen av okänd anledning, och Holmsvatten har haft förhöjda halter av ammonium- och nitratkväve efter störningar i samband med avverkning av närliggande skog och stormskador med efterföljande röjningsarbete. Förhöjda halter av mangan i nederbörden och markvattnet har uppmätts vid olika platser i norra Sverige under olika perioder, men orsakerna till detta är ännu inte kända. De lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 som uppmätts vid lokaler i norra Sverige var alla mycket låga under 2008/09. Låga lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 har även uppmätts vid övriga lokaler i Sverige under det senaste året.

På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Boliden Mineral mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på 16 platser. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder. 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt med inriktning på att ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av antropogent svavel har i norra Sverige minskat över tiden. Fördelningen av svavelnedfallet mellan olika platser har varit relativt lika över tiden, med genomgående högst nedfall av svavel i kustnära områden i Västernorrland och Västerbotten. Svavelnedfallet vid flera platser i norra Sverige ligger fortfarande i nivå med vad som uppmäts i det inre av Götaland. Även halterna av svavel i markvattnet minskar eller har förblivit låga vid alla mätplatser i norra Sverige, förutom vid Bäcksjö och Holmsvatten vid Västerbottens kustland. pH-värdet i markvattnet ligger dock under 5 endast vid Bäcksjö. Höga halter av giftigt, oorganiskt aluminium förekommer framförallt vid Bäcksjö. För nedfallet av kväve är tidsutvecklingen mindre tydlig. I fjällen i Jämtland har kvävenedfallet möjligen ökat. Kvävenedfallet var, så länge mätningarna bedrevs, klart högst vid Lakamark, i Västernorrlands kustland. Det modellerade totala kvävenedfallet till barrskog ligger för flera kommuner nära nedre gränsen för den kritiska belastningen för skog. Förhöjda halter av nitrat och ammonium i markvattnet är ovanligt i norra Sverige, men uppträder i samband med markstörningar såsom vindfällen eller avverkningar. Detta visar att det har lagrats upp betydande mängder kväve i skogsmarkerna även i norra Sverige. Förhöjda halter av mangan i nederbörden och markvattnet har uppmätts vid olika platser i norra Sverige under olika perioder, men orsakerna till detta är ännu inte kända.

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar på en plats och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Generellt uppmättes låga halter av SO2 och relativt höga halter av NO2 i luft under det hydrologiska året 2007/08 i Västra Torup. Mätningarna visar också att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskreds vid Västra Torup under året, sannolikt gäller detta i stora delar av länet. Nederbörden på öppet fält-ytan under 2007/08, 890 mm, var avsevärt mindre än föregående hydrologiska år, men ungefär i nivå med genomsnittet under de 20 år som mätningar utförts. Svavelnedfallet (exklusive havssaltsbidrag) till skogsytorna i Skåne uppgick till mellan 2,2 och 5,2 kg per hektar och år, vilket är lägre än tidigare år. Detta stämmer överens med den generella bilden i Sverige, med låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition under 2007/08. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 12,4 kg per hektar på öppet fält-ytan i Västra Torup, vilket ungefär motsvarar en medelnivå för tidsserien. Markvattnet i skogsytorna i Skåne är generellt surt, med låga pH, negativ ANC (syraneutraliserande förmåga) och ofta höga halter oorganiskt aluminium, och så var det även under 2007/08. Det finns tendenser till återhämtning på några av ytorna, men det går mycket sakta. Fyra av de sex ytorna uppvisade förhöjda nitratkvävehalter under det hydrologiska året 2007/08, och dessa ytor har ofta även haft förhöjda halter under tidigare år. Detta är ett tecken på att skogen inte kan ta hand om allt kväve. I en av ytorna, Allerum, kan detta kopplas direkt till effekter av stormarna Gudrun och Per.

På uppdrag av Skåne läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet för närvarande. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Under det hydrologiska året 2008/09 deponerades 2,3-6,7 kg antropogent svavel per hektar till skogsytorna i Skåne län. Svavelnedfallet har minskat signifikant vid samtliga ytor. Denna trend är tydlig i stora delar av Sverige, framförallt i sydväst. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 9,5 kg per hektar på öppet fält-ytan i Västra Torup. Detta är lägre än det genomsnittliga nedfallet på ytan, men för kvävenedfallet förekommer ingen minskande trend som för svavel. Markvattnet i skogsytorna i Skåne är generellt surt, med låga pH, negativ ANC (syraneutraliserande förmåga) och ofta höga halter oorganiskt aluminium, och så var det även under 2008/09. Det finns tendenser till återhämtning på några av ytorna, men återhämtningen går mycket långsamt. Fyra av de sex ytorna uppvisade förhöjda nitratkvävehalter under det hydrologiska året 2008/09, och dessa ytor har ofta även haft förhöjda halter under tidigare år. Detta är ett tecken på att skogen inte kan ta hand om allt kväve. Vid en av ytorna, Allerum, kan detta kopplas direkt till effekter av stormarna Gudrun och Per. De lufthalter av SO2, NO2, NH3 och O3 som uppmätts vid Västra Torup var mycket låga under 2008/09. Detta stämmer överens med det generella mönstret i Sverige under 2008/09.

På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Mätningarna på öppet fält i Edeby visade att nederbörden var förhållandevis hög under det hydrologiska året 2007/08, 891 mm. Låga svavelhalter i nederbörden ledde till att svaveldeposition var förhållandevis låg, endast 1,9 kg till granytan i Edeby och 0,9 kg till tallytan i Knutsta. Detta är de lägsta noteringarna i mätserien, som visar på en signifikant minskning under de 12 år som mätningar utförts. Detta mönster stämmer överens med den generella bilden för Sverige. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka utifrån mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 5,8 kg per hektar på öppet fält-ytan i Edeby, vilket är en av de högsta noteringarna i mätserien. Markvattnets pH uppgick till 5,7 i Edeby och 4,9-5,4 i Knutsta under det hydrologiska året 2007/08. För Edeby var detta i nivå med tidigare mätningar, medan pH i Knutsta var lägre är vanligt. Inga signifikanta trender har påvisats för pH. Halten oorganiskt aluminium har generellt varit mycket låg. Anmärkningsvärt var ett högt värde på oorganiskt aluminium som uppmättes i Knutsta i augusti 2008, 5,1 mg/l. Fortsatta mätningar får visa om detta var ett enstaka avvikande värde eller om halterna är förhöjda även fortsättningsvis. Halten oorganiskt kväve har generellt varit låg.

På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Mätningarna över öppet fält vid Edeby visade att nederbörden under det hydrologiska året 2008/09 var 700 mm. Låga svavelhalter i nederbörden ledde till att svaveldeposition via krondropp var förhållandevis låg, endast 1,8 kg till granytan i Edeby och 0,9 kg till tallytan i Knutsta. Detta är de lägsta noteringarna i mätserien, som visar på en signifikant minskning under de 13 år som mätningar utförts. Detta mönster stämmer överens med den generella bilden för Sverige för det hydrologiska året 2008/09. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka utifrån mätningarna över öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 5,5 kg per hektar vid Edeby, vilket är en av de högsta noteringarna i mätserien. Markvattnets pH uppgick till 5,6 i Edeby och 4,9-5,6 i Knutsta under det hydrologiska året 2008/09. För Edeby var detta i nivå med tidigare mätningar, medan pH i Knutsta var lägre är vanligt. Inga signifikanta trender har påvisats för pH. Halten oorganiskt aluminium har generellt varit mycket låg. Efter förra årets anmärkningsvärt höga halt av oorganiskt aluminium som uppmättes i Knutsta i augusti 2008, 5,1 mg/l visade årets mätningar återigen på låga nivåer under 0,2 mg/l. Halten av oorganiskt kväve har generellt varit låg i markvattnet. Att halten nitrat- och ammoniumkväve är låg, innebär att skogsekosystemet i dagsläget tar upp allt tillgängligt kväve.

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet under 2007/08 var relativt låga, vilket stämmer överens med det generella mönstret för mellersta Sverige. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskreds vid Blåbärskullen under året. Nederbördsmängden som uppmättes under 2007/08 på ytan på öppet fält i Blåbärskullen, 1026 mm, var avsevärt mindre än föregående hydrologiska år, men ungefär i nivå med genomsnittet under de 12 år som mätningar utförts. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. Det hydrologiska året 2007/08 kännetecknades av låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition i hela Sverige. Under 2007/08 uppmättes mätseriens lägsta svaveldeposition över öppet fält i Blåbärskullen, 2,4 kg/ha, samt i skogsytorna i Södra Averstad och Transtrandsberget, 1,3 resp. 0,8 kg/ha. Även i skogsytan i Blåbärskullen var svaveldepositionen låg, 2,1 kg/ha. Kvävenedfallet, som är lättast att tolka från mätningarna på öppet fält eftersom kväve interncirkulerar i trädkronorna i skogsytorna, uppgick till 4,8 kg per hektar på öppet fält-ytan i Blåbärskullen, vilket är betydligt lägre än tidigare år. Markvattnet i Södra Averstad och Transtrandsberget har under mätperioden vanligen haft ett pH-värde omkring 5 eller strax under, och även under 2007/2008 var pH-värdet på denna nivå. Markvattnets pH i Blåbärskullen var omkring 5,4 under 2007/08, vilket är något lägre än normalt. Markvattnet i Södra Averstad visar tecken på en återhämtning från försurning. pH-värdet har ökat, halterna av oorganiskt aluminium har minskat och ANC har ökat. I Blåbärskullen och Transtrandsberget syns inga eller mycket små tecken på återhämtning. Vid Blåbärskullen har pH-värdet har minskat, dock är ANC positivt och halterna av svavel har minskat sedan mätstart. Vid Transtrandsberget har svavelhalterna minskat, pH-värdet är oförändrat, men ANC har ökat sedan mätstart.

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Lufthalter av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och marknära ozon var samtliga låga under den senaste mätperioden vid Blåbärskullen. Nederbörden uppmättes på öppet fält-ytan i Blåbärskullen till 909 mm under 2008/09, vilket är något lägre än medelvärdet under den 13-åriga tidsserien. Detta, i kombination med låga halter i nederbörden, ledde till mätseriens lägsta nedfall av svavel och nitratkväve på öppet fält. Liknande mönster syns för deposition till de tre skogsytorna i länet. Svavelnedfallet, exklusive havssaltets bidrag, var mellan 0,7 och 1,4 kg per hektar och år på de tre ytorna, vilket är den lägsta noteringen för två av ytorna och den näst lägsta för den tredje. Även kvävedepositionen, som var mellan 1,4 och 3,6 kg per hektar och år, var låg jämfört med tidigare, och det var framför allt nitratkvävenedfallet som var lågt. På alla tre ytorna har svavelnedfallet minskat signifikant sedan mätstart. I Södra Averstad, som är den yta som varit mest utsatt för svavelnedfall, har nedfallet till skogsytan minskat från omkring 10 till under 2 kg per hektar och år under den 19-åriga mätserien. För kväve finns inga tydliga trender. Markvattnet uppvisar signifikant minskande svavelhalter på samtliga ytor, som en följd av den minskade svavelbelastningen. Detta har lett till en viss återhämtning i den högst belastade ytan, Södra Averstad. De senaste åren har den syraneutraliserande förmågan, ANC, varit positivt och pH ofta över 5. Ökningen av ANC i början av mätperioden beror dock i stor utsträckning på 'återhämtningen' från en försurande havssaltsperiod i början av 1990-talet. Transtrandsberget är den näst mest försurade ytan i länet, trots att Blåbärskullen tagit emot mer nedfall. Detta beror på skillnader i markens buffrande förmåga. Kvävehalten i markvattnet har varit mycket låg på ytorna, med undantag från ett par mättillfällen då förhöjda halter uppmätts. Detta visar på att skogsekosystemet fortfarande tar hand om i stort sett allt tillgängligt kväve.

På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet för närvarande. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De halter av luftföroreningar som uppmätts i länet var, liksom i resten av mellersta Sverige var under det hydrologiska året 2007/08 relativt låga. Nederbörden var drygt 900 mm under mätperioden vid länets mätstation på öppet fält i Kvisterhult, vilket är en av de högre noteringarna under den 15-årsperiod som mätningar utförts. Trots detta var nedfallet av svavel förhållandevis lågt. Ca. 1 kg svavel deponerades till vardera av de två krondroppsytorna i länet, vilket är lägre än vad som tidigare uppmätts. Svaveldepositionen har minskat kraftigt på skogsytan i Kvisterhult under den 15-åriga mätserien. Kvävenedfallet till öppet fält i Kvisterhult uppgick till 7,9 kg/ha, vilket är nivå med eller lägre än de tre föregående åren, men högre än tidigare år i mätserien. Framför allt nedfallet av ammoniumkväve har varit förhöjt under senare år, ett mönster som syns även på ytor i angränsande län. Orsaken till det ökade nedfallet är oklar och kommer att utredas. Markvattnet i länet uppvisar varierande surhetsgrad, med surast markvatten i den nästan 90-åriga granskogen i Kvisterhult (pH 4,6 i oktober 2008) och minst surt markvatten i den 50-åriga granskogen i Hyttskogen (pH mellan 6,0 och 6,3 i april-oktober 2008). Halten sulfatsvavel har minskat signifikant i Kvisterhult, i takt med det minskade svavelnedfallet, och detta återspeglas även genom signifikant minskade halter av baskatjonerna kalcium, magnesium och kalium. I övrigt är tecknen på återhämtning svaga i den 15-åriga tidsserien i Kvisterhult. För pH finns en svag men signifikant ökning medan ANC (den syraneutraliserande förmågan) och oorganiskt aluminium inte förändrats. Nitratkvävehalten har generellt varit mycket låg vilket tyder på att skogen tar upp allt tillgängligt kväve.

På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet för närvarande. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De halter av luftföroreningar som uppmätts i länet var, liksom i resten av mellersta Sverige under det hydrologiska året 2008/09, relativt låga. Nederbörden var nästan 900 mm vid länets mätstation på öppet fält i Kvisterhult, vilket är en av de högre noteringarna under den 16-åriga mätperioden. Trots detta var nedfallet av svavel förhållandevis lågt. 1,1 kg svavel deponerades till vardera av de två krondroppsytorna i länet, vilket nästan är i nivå med förra årets mätning som var den lägsta som uppmätts. Svaveldepositionen har minskat kraftigt på skogsytan i Kvisterhult under den 16-åriga mätperioden. Kvävenedfallet till öppet fält i Kvisterhult uppgick till 7,3 kg/ha, vilket är högre än genomsnittet på 6,1 kg/ha för hela mätperioden. Framför allt nedfallet av ammoniumkväve har varit förhöjt under senare år. Markvattnet i länet uppvisar varierande surhetsgrad, med surast markvatten i den nästan 90-åriga granskogen i Kvisterhult (pH 4,6-4,8 under det hydrologiska året 2008/09) och minst surt markvatten i den 50-åriga granskogen i Hyttskogen (pH mellan 5,8 och 6,3). Halten sulfatsvavel har minskat signifikant i markvattnet i Kvisterhult, i takt med det minskade svavelnedfallet, och detta återspeglas även genom signifikant minskade halter av baskatjonerna kalcium, magnesium och kalium. I övrigt är tecknen på återhämtning svaga i Kvisterhult. För pH finns en svag men signifikant ökning medan ANC (den syraneutraliserande förmågan) och oorganiskt aluminium inte förändrats. Nitratkvävehalten har generellt varit mycket låg vilket tyder på att skogen tar upp allt tillgängligt kväve

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. I dagsläget mäts endast depositionen via krondropp samt markvattenkemi vid länets båda lokaler. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. Det hydrologiska året 2007/08 kännetecknades av låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition. Under 2007/08 var svaveldepositionen till de båda skogsytorna i länet 1,5 kg/ha, vilket vid Greckssundet var mätseriens lägsta notering. Kvävenedfallet är lättast att tolka från mätningar över öppet fält p.g.a. kvävets interncirkulation i trädkronorna. I dagsläget finns inga mätningar över öppet fält i länet. När det gäller nedfallet av kväve via krondroppet syns inga tydliga trender vare sig i Örebro län eller i övriga Sverige. Årets kvävedeposition via krondroppet vid Greckssundet var mycket låg för lokalen, 3,2 kg/ha. Vid Örlingen var kvävedepositionen via krondroppet mer normal för lokalen, 2,5 kg/ha. Markvattnet i skogsytorna i Örebro visar inga tecken på återhämtning från försurning. Vid Örlingen syns snarare en ökad försurning i markvattnet med signifikant minskande pH, ANC (den syraneutraliserande förmågan) är negativ och har minskat signifikant under mätningarnas gång. Inte heller syns någon minskning i halten oorganiskt aluminium. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium var vid en mätning under 2008 lägre än 1, vilket anses medföra ökad risk för skador på skogen. Inte heller i Greckssundet syns några tecken på återhämtning, utan halterna har under mätningarnas gång genomgående legat på samma nivå. Den enda signifikanta förändringen är minskande svavelhalter i markvattnet.

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och deras effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. Under det hydrologiska året 2008/09 deponerades 1-1,2 kg antropogent svavel till skogsytorna i Örebro län, vilket är den lägsta nivån under den 13-åriga mätserien. Nedfallet var i början av mätperioden högre i granytan i Greckssundet än i tallytan i Örlingen, men har under senare år varit på samma nivå i de båda ytorna. Detta kan vara en indikation på att torrdepositionen minskat, vilket är tydligt på många andra ytor runt om i Sverige, framför allt i söder. Kvävenedfallet till skogsytorna är svårtolkat, eftersom det sker ett visst upptag av kväve i trädkronorna. Det finns inga signifikanta trender som det finns för svavel. 2008/09 tangerades den lägsta noteringen av kvävenedfall i Greckssundet, 3,2 kg per hektar. Kvävenedfallet i Örlingen var det näst lägsta i mätserien, 1,9 kg per hektar. Det minskade svavelnedfallet åtföljs i Greckssundet, liksom i flertalet övriga ytor runt om i Sverige, av signifikant minskade halter av svavel i markvattnet. I Örlingen kan däremot ingen signifikant förändring påvisas. Markvattnets pH var under 2008/09 omkring 5 i både Örlingen och Greckssundet, och den syraneutraliserande förmågan, ANC, var negativ vid de flesta tillfällena, vilket visar på försurat markvatten. Den enda signifikanta trend som finns när det gäller pH och ANC är att pH minskat i Örlingen. Tidsserien är dock för kort för att kunna tolka resultatet fullt ut. Kvävehalten i markvattnet har, liksom tidigare år, varit mycket låg, vilket tyder på att skogskosystemet kan ta hand om i stort sett allt tillgängligt kväve.

På uppdrag av Östergötlands läns Luftvårdsförbund och Skogsstyrelsen Region Öst mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar på regional nivå som baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter som uppmätts i länet var relativt låga under mätperioden, liksom i övriga mellersta Sverige. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskreds vid Höka under året. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. Det hydrologiska året 2007/08 kännetecknades av låga svavelhalter i nederbörden och låg svaveldeposition i hela Sverige. Under 2007/08 uppmättes mätseriernas lägsta svaveldeposition till de båda skogsytorna i länet, 1,3-1,4 kg/ha. När det gäller nedfallet av kväve via krondroppet syns inga tydliga trender vare sig i Östergötlands län eller i övriga Sverige. Årets kvävedeposition via krondroppet vid de båda lokalerna var mycket låga, 1,1-2,1 kg/ha. Markvattnet både i Solltorp och Höka har ett pH runt 5,0, det vill säga relativt surt markvatten. Markvattnet i skogsytorna i Östergötland visar olika tecken på återhämtning från försurning. I Solltorp finns tecken på återhämtning, med en signifikant ökning av ANC (syraneutraliserande förmåga) och en signifikant minskning av oorganiskt aluminium. I Höka däremot har ingen signifikant förändring skett varken av ANC eller oorganiskt aluminium.

På uppdrag av Östergötlands läns Luftvårdsförbund och Skogsstyrelsen Region Öst mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkemi vid två lokaler i länet, Solltorp och Höka. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades det fyraåriga samarbetsprojekt som råder idag. Målsättningen med Program 2007 är att utifrån lufthalts-, depositions- samt markvattenmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modell-beräkningar på regional nivå som i sin tur baseras på modellberäkningar på nationell nivå med hög geografisk upplösning. Denna rapport fokuserar på redovisning av mätresultat. Den modellansats som ingår rör kommunvis deposition. De lufthalter av SO2, NO2, NH3 och ozon som uppmätts i länet var bland de lägsta som uppmätts under hela mätperioden. Detta är i linje med övriga luftmätningar i Sverige under 2008/09. Under 2008/09 var depositionen av svavel mycket låg i krondroppet vid Solltorp och Höka, runt 1,4 kg per hektar. Detta stämmer väl överens med övriga observationer från 2008/09 som visar på låga svavelnedfall över Sverige. Svavelnedfallet i skogsytorna har minskat signifikant vid alla lokaler i länet. Denna trend finns i stora delar av Sverige, främst orsakad av en minskad torrdeposition av svavel. När det gäller nedfallet av oorganiskt kväve i krondropp uppmättes länets högsta nedfall vid Höka. Kvävenedfallet vid Höka 2008/09 var dock det lägsta sedan mätningarna startade, medan kvävenedfallet vid Solltorp var normalt för lokalen. Ingen statistisk trend för kvävenedfall finns vid någon av länets lokaler. Nitratnedfallet i krondropp fördelas ungefär lika mellan sommar- respektive vinterhalvår medan ammoniumnedfallet är avsevärt högre under sommarhalvåret. Trots den kraftigt minskade syrabelastningen går återhämtningen från försurningen mycket långsamt i markvattnet. Markvattnet vid Solltorp och Höka är fortfarande relativt surt, med pH-värden runt 5,0. I Solltorp finns dock tecken på återhämtning, med en signifikant ökning av ANC (den syraneutraliserande förmågan) och en signifikant minskning av halterna av oorganiskt aluminium. I Höka däremot har ingen signifikant förändring skett, vare sig för ANC eller oorganiskt aluminium. Svavelhalten i markvattnet i Höka har dock, till skillnad från Solltorp, minskat signifikant sedan mätningarna startade. pH-värdet visar ingen statistisk trend vid någon av mätlokalerna. Kvävehalterna i markvattnet har generellt varit relativt låga i Östergötland med enstaka förhöjda ammoniumhalter vid Solltorp.

På uppdrag av Blekinge Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten i Blekinge 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen baserats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Mätningarna visar att Blekinge tillhör ett utsatt område när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Årets mätningar visar på ovanligt lågt nedfall av både svavel och kväve, trots att nederbördsmängderna var höga under året. En tendens syns även till ökande nederbördsmängder de senare åren. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom förhöjda klorid- samt natriumhalter vid samtliga lokaler. Mätningar visar att markvatten från Blekinge bär spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner. Från Ryssberget och Hjärtsjömåla, med sina långa mätserier, finns indikationer på att trenden mot ökad försurning har brutits. Nitratkvävehalterna i markvattnet har generellt varit låga i länet, men den kraftiga förhöjningen efter avverkning i Kallgårdsmåla, upp till 25 mg/l, visar på mycket hög kväveackumulering i marken, som orsakats av högt kvävenedfall under lång tid. Modellberäkningarna för Blekinge visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på drygt 10 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt ett scenario baserat på hittills beslutade utsläppsbegränsande åtgärder (CLE-scenariet) kommer det inte att finnas något överskridande år 2020. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna något över gränsen i delmålet år 2007 men under gränsen 2020, förutsatt att nedfallet minskar enligt CLE-scenariet. Kväveackumuleringen i skogsmark är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. I Blekinge är kväveackumuleringen mellan 6 och 9 kg per hektar och år, med högst ackumulering i de västra delarna. Detta innebär en risk för förhöjd kväveutlakning. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Bleking som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet

På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas och Gävleborgs län mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Mätningarna i Dalarnas och Gävleborgs län visar på måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat sedan mätningarna startade för alla lokaler.Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var depositionen av antropogent svavel till skogsytorna mellan 0,8 kg/ha i Fulufjället och 1,7 kg/ha i Galmsjön. Detta är något mindre än föregående år. Generellt har låg svavel- och kvävedeposition observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Kvävedepositionen i både Fulufjället och Galmsjön var 1,3 kg/ha, vilket även det är något mindre än under föregående år. Stormarna i januari syns i mätningarna genom förhöjda klorid- och natriumhalter, detta är speciellt tydligt i Galmsjön. Markvattnets pH-värde som medianvärde är 5,5 i Galmsjön, den enda aktiva markvattenlokalen i Dalarnas och Gävleborgs län. Under det hydrologiska året 2006/07 hade markvattnet i Galmsjön pH-värde mellan 5,3 och 5,6, låga halter av baskatjoner samt låga halter av aluminium (0,13-0,37 mg/l), varav cirka en tredjedel i den mer skadliga oorganiska formen.Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC har alltid varit positivt, vilket indikerar mindre sura förhållanden. Markvattnets innehåll av nitratkväve har i princip alltid varit lågt, vilket är normalt i brukad skog. Modellberäkningarna för Dalarnas och Gävleborgs län visar på ett litet kvarstående försurningsproblem i skogsmark i länet. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dagsläget på 28 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, vilket minskar till 2 % i framtiden om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna låg, omkring 1 % i dagsläget, samt även år 2020 enligt CLE-scenariet. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige där kvävenedfallet är som störst, som högst 10 kg per hektar och år. I norra delarna av Sverige är ackumuleringen låg, på många håll under 2 kg per hektar och år. I Dalarnas och Gävleborgs län varierar kväveackumuleringen mellan 0 och 4 kg per hektar och år, vilket är lågt jämfört med längre söderut i Sverige. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Dalarnas och Gävleborgs län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Jönköpings läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet i Jönköpings län är generellt mindre än i Skåne och Halland men avsevärt större än i länen norr och öster om Jönköpings län. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan 1989/90 då mätningarna startade, och att pH-värdet i nederbörd och krondropp har ökat. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna 2,0 kg per hektar och år (exklusive havssaltsbidraget). Detta är betydligt mindre än föregående år trots att nederbördsmängderna varit betydligt högre, vilket innebär att halterna i nederbörden varit lägre. Ned-fallet av kväve via krondropp uppgick till i genomsnitt 2,5 kg per hektar och år, vilket även det är avsevärt mindre än under föregående år. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga lokaler. Markvattnets pH-värde som medianvärde har vanligtvis varit omkring 4,7, bortsett från Värnvik som har ett högre medianvärde på 5,0. De flesta lokalerna förutom Värnvik har haft låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, som medianvärde för alla mätningar är negativa för alla lokaler, men ligger mycket nära 0 för Värnvik. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak vid Fagerhult var under året låga, något som observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Tidigare mätningar visar att det långsiktiga målvärdet för marknära ozon överskreds vid Fagerhult. Modellberäkningarna för Jönköpings län visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på en avsevärd andel av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt beräkningar baserade på beslutade utsläppsbegränsningar i Europa (CLE-scenariet) kommer det inte att finnas något överskridande i framtiden. Dock visar mätningarna fortfarande på sura förhållanden, vilket gör att fortsatta mätningar blir intressanta för att följa upp den framtida utvecklingen. Andelen försurade sjöar i Jönköpings län var enligt beräkningarna relativt låg, under gränsen i delmålet. Kväve-ackumuleringen i skogsmark är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är som störst. Jönköpings län ligger mitt i den skarpa gradienten i sydväst och kväveackumuleringen varierar mellan 4 kg per hektar och år i nordost och 9 kg i sydväst. Endast i Skåne och Halland ackumuleras mer än i sydvästra Jönköpings län. I dessa mest kvävebelastade områden är risken för förhöjd kväveutlakning som störst. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Jönköpings län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet

På uppdrag av Kalmar läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på olika platser i länet sedan 1990. Krondroppsnätet har sedan starten i Blekinge 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen baserats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Sedan mätningarna startade syns en tendens till ökande nederbördsmängder. Nedfallet av svavel har minskat betydligt sedan början på 1990-talet. Detta är främst synligt i krondroppsytorna och kan förklaras med en minskande torrdeposition. När det gäller kväve syns inga tydliga trender. Årets mätningar visar på ovanligt lågt nedfall i krondroppsytorna av både svavel och kväve, trots att nederbördsmängderna var höga under året. Till marken i granytorna, Alsjö och Rockneby deponerades mellan 2,5 och 2,9 kg antropogent svavel och 5,5-5,6 kg kväve per hektar, varav lite mindre än hälften av kvävet var i organisk form. I ekytan, Ottenby, deponerades strax under 4 kg/ha svavel och 5,3 kg oorganiskt kväve. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom förhöjd klorid- och natriumdeposition vid samtliga lokaler. Markvattenmätningarna på de fyra aktiva ytorna i länet visade. på varierande förhållanden, med låga pH-värden i markvattnet från Ottenby och Alsjö (4,3-4,8), måttliga värden i Rockneby (omkring 5) och höga pH-värden i Risebo (omkring 6). Halterna av nitratkväve har varit förhöjda under kortare perioder i framför allt Ottenby och Alsjö, men under 2006/07 var nitrathalterna mycket låga. Under mätperioden har genomgående låga luftföroreningshalter uppmätts i Kalmar län. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar att de långsiktiga målvärden som finns för ozon nära marken inom miljömålet Frisk Luft överskrids vid Rockneby under året och sannolikt i en stor del av länet. Modellberäkningarna för Kalmar län visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på en avsevärd andel av skogen i länet med nuvarande deposition, men om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet kommer det i princip inte att finnas något överskridande längre i framtiden. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna över gränsen i delmålet år 2007, och även 2020 var andelen i nivå med, eller högre än delmålet, vilket tyder på ett kvarstående försurningsproblem. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst, och uppgår till som högst 10 kg per hektar och år i delar av Skåne och Halland. I Kalmar län varierar kväveackumleringen mellan drygt 4 och drygt 7 kg per hektar och år. Risken för förhöjd utlakning av kväve från skogsmarken är svårbedömd, men avsevärt mindre än i de sydvästligaste delarna av Sverige. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Kalmar län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet

På uppdrag av Kronobergs läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Mätningarna visar att Kronobergs län tillhör ett utsatt område när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har nedfallet av svavel minskat betydligt. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Årets mätningar visar på ovanligt lågt nedfall av både svavel och kväve, trots att nederbördsmängderna var höga under året. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom förhöjda klorid- samt natriumhalter. Mätningarna visar att markvatten från Kronobergs län bär spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen och visar på en förhöjd risk för skador på ekosystemen. Genomgående noteras surt markvatten i kombination med låga halter av baskatjoner och ofta hög halt av oorganiskt aluminium. Nitratkvävehalterna i markvattnet har generellt varit mycket låga, med enbart enstaka tillfällen av förhöjda halter. I Angelstad noterades förhöjda halter efter stormen Gudrun, upp till 0,75 mg/l. Modellberäkningarna för Kronoberg visar att den kritiska belastningen överskrids på drygt 21 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt ett scenario baserat på hittills beslutade utsläppsminskande åtgärder (CLE-scenariet) kommer det inte att finnas något överskridande längre i framtiden. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna mellan 25 och 28 %, vilket är över gränsen i det regionala delmålet.Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige där kvävenedfallet är störst, som mest ackumuleras upp till 10 kg per hektar och år. I detta område är risken för kväveutlakning från skog som störst. I Kronobergs län varierar kväveackumuleringen mellan 5 och 9 kg per hektar och år, i en gradient med högst ackumulering i de västra delarna. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering är ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Kronobergs län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Halland mäter IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på fem platser i länet för närvarande. Mätningarna vid två platser i länet avslutades i december 2006. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvattens- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastningen av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Mätningarna visar liksom tidigare att Halland tillhör ett av landets mest utsatta områden när det gäller nedfall av försurande svavel och kväve. Sedan mätningarna startade har dock nedfallet av svavel minskat betydligt, liksom skillnaderna mellan olika regioner i Sverige. När det gäller kväve är det svårt att se tydliga förändringar. Årets mätningar visar på ovanligt lågt nedfall av både svavel och kväve. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom förhöjda klorid- samt natriumhalter vid samtliga lokaler. Mätningar visar att markvatten från Halland bär spår av flera decenniers belastning av försurande ämnen och att det är vanligt förekommande med förhöjda nitratkvävehalter i markvatten. Modellberäkningarna för Halland antyder dock att risken för försurningsskador på träd kommer att minska i framtiden, förutsatt att ett skogsbruk med enbart stamuttag bedrivs. Däremot är en stor del av sjöarna antropogent försurade, och kommer att vara det även år 2020 enligt modellberäkningarna, trots att nedfallet i Halland förväntas sjunka avsevärt till 2020 enligt ett scenario baserat på hittills beslutade utsläppsbegränsningar i Europa (CLE-scenariet). Kväveackumuleringen i marken är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är som störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest och där risken för kväveutlakning bedöms vara som störst. I Halland finns en skarp gradient med avtagande ackumulering mot öster. Om man ser till befintliga målvärden för lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över målvärdena. Mätningarna visar att det långsiktiga målvärdet för marknära ozon inom miljömålet Frisk Luft överskrids vid Timrilt under året samt sannolikt i stora delar av hela länet. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Halland som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Resultatet av mätningarna och modelleringen i Halland visar på omfattande sjöförsurning, indikerar en risk för kväveutlakning från skogsmark på grund av hög kvävebelastning samt visar på halter av marknära ozon som ligger över målvärdena. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län och Luftfartsverket mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på åtta platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition i Stockholmsområdet och längs Norrlandskusten än inåt landet. Sedan mätningarna startade har svaveldepositionen i länet samt övriga Sverige minskat kraftigt, speciellt tydligt är detta i krondroppsytorna. Detta beror främst på att torrdepositionen har minskat kraftigt p.g.a. ett minskat svavelutsläpp i Europa genom åren. För kväve finns inga tydliga trender vare sig i Stockholms län eller i övriga Sverige. Mätningarna i Stockholms län 2006/07 visar på förhållandevis låg svavel- och kvävedeposition till skogsytorna, detta trots den relativt höga nederbördsmängden under mätperioden. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under mätperioden. Stormarna i början av året syns främst i mätningarna genom förhöjda klorid- samt natriumhalter vid samtliga lokaler. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus för lokalerna i länet. Inga signifikanta skillnader har observerats vid de olika lokalerna vare sig vad gäller BC/Al -kvoten eller den syraneutraliserande förmågan (ANC). pH-värdet har dock sedan mätstarten stigit vid Bergby, Sticklinge och Farstanäs medan sulfatsvavelhalten har sjunkit i flertalet lokaler. Uppmätta halter vid Arlanda avviker något med en tendens till minskning av pH-värdet samt en ökning av sulfatsvavelhalten. Oorganiskt aluminium har minskat vid flertalet lokaler. Modellberäkningarna för Stockholms län visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på 25 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet kommer det att minska till 6 %. Andelen antropogent försurade sjöar var mycket låg enligt beräkningarna. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst, och uppgår till som högst 10 kg per hektar och år i delar av Skåne och Halland. Det är i dessa delar som risken för förhöjd kväveutlakning från skogsmark är som störst. I Stockholms län varierar ackumuleringen från 1 till drygt 5 kg per hektar och år. Den högsta ackumuleringen finns i den sydöstra delen av länet. Risken för förhöjd kväveutlakning bedöms som relativt liten under nuvarande förhållanden. Kvävebelastningen är dock tillräckligt hög för att det ska finnas en risk för påverkan på markvegetationens sammansättning. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Stockholms län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelser och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet numera på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp.I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Mätningarna visar att svavelnedfallet i länet minskat kraftigt sedan mätstarten vid alla lokaler. Minskningen är störst i skogsytorna, beroende på den minskande torrdepositionen. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var svavel- och kvävedepositionen till skogsytorna betydligt lägre än föregående år. Under mätperioden var nederbördsmängderna betydligt högre än tidigare vilket betyder att svavelhalterna varit mycket låga i nederbörden. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under det senaste mätåret. Stormarna i januari syns i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga öppet fält- och krondroppslokaler i länet. Markvattnets pH-värde är surt, medianvärdena för tidsserien ligger mellan 4,5 och 4,9. Flertalet lokaler har dessutom fortfarande låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium, vilket kan leda till negativa effekter i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Dock är ANC som medianvärde fortfarande negativt vid samtliga lokaler vilket tyder på fortsatt försurning. Markvattnets innehåll av nitratkväve har oftast varit låg, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon vid Hensbacka var under året mycket låga, liksom i övriga Sverige, för SO2 och NO2 det lägsta årsmedelvärdet som hittills uppmätts vid Hensbacka. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Hensbacka under året. Modellberäkningarna för Västra Götalands län visar på ett kvarstående försurningsproblem, både för sjöar och för skogsmark. En minskning av nedfallet enligt CLE-scenariet bedöms innebära att den kritiska belastningen i skogsmark inte överskrids, medan fortfarande 20-25 % av antalet sjöar bedöms vara försurade i framtiden. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I Västra Götalands län varierar kväveackumuleringen mellan 2,5 och 9 kg per hektar och år. Den höga belastningen i de sydvästra delarna innebär en risk för förhöjd kväveutlakning från skogsmark och det är viktigt att följa upp utvecklingen vad gäller kvävehalter i markvatten i krondroppsytorna. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Västra Götalands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län samt Tranemo kommun mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet numera på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost, beroende på den dominerande sydvästliga vindriktningen och avståndet till områden med betydande utsläpp. I Västra Götaland återfinns denna gradient med större nedfall av svavel, kväve och klorid i de sydvästliga delarna jämfört med de östra delarna av länet. Mätningarna visar att svavelnedfallet i länet minskat kraftigt sedan mätstarten vid alla lokaler. Minskningen är störst i skogsytorna, beroende på den minskande torrdepositionen. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var svavel- och kvävedepositionen till skogsytorna betydligt lägre än föregående år. Under mätperioden var nederbördsmängderna betydligt högre än tidigare vilket betyder att svavelhalterna varit mycket låga i nederbörden. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under det senaste mätåret. Stormarna i januari syns i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- och natriumhalter vid samtliga öppet fält- och krondroppslokaler i länet. Markvattnets pH-värde är surt, medianvärdena för tidsserien ligger mellan 4,5 och 4,9. Flertalet lokaler har dessutom fortfarande låga halter av baskatjoner samt relativt höga halter av oorganiskt aluminium, vilket kan leda till negativa effekter i mark och vatten. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) har dock ökat något i flera skogsytor, vilket indikerar en viss återhämtning från försurning. Dock är ANC som medianvärde fortfarande negativt vid samtliga lokaler vilket tyder på fortsatt försurning. Markvattnets innehåll av nitratkväve har oftast varit låg, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon vid Hensbacka var under året mycket låga, liksom i övriga Sverige, för SO2 och NO2 det lägsta årsmedelvärdet som hittills uppmätts vid Hensbacka. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar dock att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Hensbacka under året. Modellberäkningarna för Västra Götalands län visar på ett kvarstående försurningsproblem, både för sjöar och för skogsmark. En minskning av nedfallet enligt CLE-scenariet bedöms innebära att den kritiska belastningen i skogsmark inte överskrids, medan fortfarande 20-25 % av antalet sjöar bedöms vara försurade i framtiden. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I Västra Götalands län varierar kväveackumuleringen mellan 2,5 och 9 kg per hektar och år. Den höga belastningen i de sydvästra delarna innebär en risk för förhöjd kväveutlakning från skogsmark och det är viktigt att följa upp utvecklingen vad gäller kvävehalter i markvatten i krondroppsytorna. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Västra Götalands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Länsstyrelserna i Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län, samt Boliden Mineral mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på 12 platser i norra Sverige. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Längre norrut i landet finns en gradient med större deposition längs Norrlandskusten än inåt landet. Mätningarna i de fyra norrlandslänen visar på en låg belastning jämfört med situationen i Sverige som helhet. Sedan början av 1990-talet har försurningsbelastningen minskat i norra Sverige. Depositionen av antropogent svavel på öppet fält har ungefär halverats från mätstarten i början av 1990-talet fram till 2000-talets början. När det gäller oorganiskt kväve är det fortfarande svårt att se tydliga trender och kväve uppvisar ofta stora mellanårsvariationer. Utvecklingen när det gäller antropogent svavel är något tydligare i krondropp än i öppet fält, vilket beror på att krondroppet påverkas av torrdeposition. Kväve interncirkuleras i trädkronorna varför det är extra svårt att se trender för kvävenedfall i krondroppsmätningarna. Markvatten har visat relativt goda egenskaper utom på några kustnära lokaler där surt markvatten har noterats. I de ytor med surast markvatten (Bäcksjö och Holmsvatten) har mätningarna visat minskad eller oförändrad surhetsgrad sedan mätningarna startade. Lufthalter mäts på fem lokaler. Halterna av svaveldioxid och kvävedioxid är lägre än både miljökvalitetsnormerna gällande ekosystem och miljömålen gällande hälsa, kulturvärden och/eller material. Vad gäller ozon överskrids det långsiktiga målvärdet inom miljömålet Frisk Luft, att sommarmedelhalten inte skall överskrida 50 µg/m3, vid i stort sett alla lokalen i norra Sverige. Det förefaller sannolikt att Miljökvalitetsnormen för ozonhalter som gäller från 2010 till skydd för människors hälsa överskrids vid mätplatserna i nordligaste Sverige. Vidare tyder mycket på att målvärdet som anges inom Miljökvalitetsnormerna från år 2020 till skydd för växtligheten överskrids vissa år över en stor del av södra och mellersta Norrlands kustland och inland. Modellberäkningarna för norra Sverige visar på att problemet med försurning av skogsmark och sjöar är litet, enbart en mycket liten del av skogsmarken har ett överskridande av kritisk belastning och endast en liten andel av sjöarna bedöms som antropogent försurade. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. I norra delarna av Sverige är ackumuleringen låg, på många håll under 2 kg per hektar och år. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering är ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i norra Sverige som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nederbörden över öppet fält vid Västra Torup i norra Skåne har ökat med ca 30 % under de senaste 18 åren. Detta ligger i linje med de interpolerade värden för nederbördsförändringar som rapporterats av SMHI för norra Skåne. Depositionsmätningarna visar att Skåne är mer utsatt för försurande nedfall än flertalet andra län i Sverige. De senaste årens svavelnedfall har dock vid de flesta platser minskat avsevärt sedan mätningarna i Skåne startade 1988. När det gäller kväve är det svårare att se trender och nedfallet till marken i skogen förefaller relativt konstant över tiden. Generellt är depositionen av svavel och kväve högre i de södra och västra delarna av länet, jämfört med de nordöstra delarna. Den höga belastningen har resulterat i generellt surt markvatten med låga halter av baskatjoner och höga aluminiumhalter och kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium ligger som medelvärde för de senaste tre åren långt under riktvärdet 1.0 vid flera platser i de södra och västra delarna i länet, vilket medför risk för ekologiska skador. Flera granytor har under de senaste åren haft relativt höga halter av nitratkväve i markvattnet och även förhöjda halter av ammoniumkväve förekommer. Detta indikerar en risk för förhöjd utlakning av kväve, samt att kväve bidrar till försurning av mark och vatten. Lufthalterna av SO2 minskade kraftigt i slutet av 1990-talet och har sedan dess varit låga. Även lufthalterna av NO2 minskade något i slutet av 1990-talet men har nu stabiliserat sig på en nivå som fortfarande är bland de högsta i landet. De långsiktiga målvärden som finns för ozon nära marken inom såväl Miljökvalitetsnormerna som miljömålet Frisk Luft överskrids vid samtliga mätplatser samt sannolikt i stora delar av hela länet. Modellberäkningarna både för mark och sjöar i Skåne visar på ett kvarstående försurningsproblem. Enligt ett scenario baserat på hittills beslutade åtgärder om utsläppsbegränsningar kommer nedfallet att sjunka avsevärt till 2020, och den kritiska belastningen för skogsmark kommer inte längre att överskridas. Däremot bedöms en avsevärd andel av sjöarna fortfarande vara antropogent försurade. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är som störst. Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest och där risken för kväveutlakning är som störst. I Skåne finns en gradient med avtagande ackumulering mot nordost, från 10 till drygt 7 kg kväve per hektar och år. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Skåne som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Södermanlands läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet numera på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Mätningarna i Södermanlands län visar på måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan mätningarna startade. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var svaveldepositionen till skogsytorna mellan 1 och 2,1 kg/ha. Detta är betydligt mindre än föregående år. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Kvävedepositionen i Knutsta var 1,6 kg/ha och i Edeby 2,9 kg/ha, vilket även det är avsevärt mindre än under föregående år. Nedfallet av svavel var något högre till skogsytan än till öppet fält, vilket kan bero på större torrdeposition. Kvävedepositionen via krondropp var däremot lägre än depositionen på öppet fält, vilket indikerar att kväve tagits upp i trädkronorna. Stormarna i januari syns i nedfallsmätningarna genom förhöjda klorid- och natriumhalter, vilket är speciellt tydligt i Knutsta. Markvattnets pH-värde som medianvärde är mellan 5,6 och 5,9. Både markvattnet i Edeby och Knutsta har relativt höga halter av baskatjoner samt relativt låga halter av oorganiskt aluminium. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium är hög vilket är bra ur försurningssynpunkt. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC, är positivt vid de båda lokalerna (medianvärdet för hela tidsserien). Det indikerar mindre sura förhållanden. Markvattnets innehåll av nitratkväve har oftast varit mycket lågt, vilket är normalt i brukad skog. Modellberäkningarna för Södermanlands län visar på ett litet kvarstående försurningsproblem. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på 15 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, vilket minskar till 5 % i framtiden om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna relativt låg, upp till 9 % i dagsläget. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst, Skåne och Halland är de län där det ackumuleras mest med upp till 10 kg kväve per hektar och år. Det är i dessa delar som risken för förhöjd kväveutlakning är som störst. I Södermanland varierar kväveackumuleringen mellan 3 och 5 kg per hektar och år, och risken för förhöjd kväveutlakning bedöms som relativt liten under nuvarande förhållanden. Kvävebelastningen är dock tillräckligt hög för att det ska finnas en risk för påverkan på markvegetationens sammansättning. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Södermanlands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan.Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på tre platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Även i Värmland syns denna gradient, med betydligt högre nedfall av svavel och kväve i söder än i norr. Nedfallet är lägre i Värmlands län än i de sydvästliga länen i Sverige. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat kraftigt sedan mätningarna startade för alla lokaler, tydligast syns det för mätningarna i Södra Averstad som pågått sedan 1990. Minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve finns inga tydliga trender. Markvattnets pH-värde har vanligtvis varit omkring 5 eller strax under i Södra Averstad och Transtrandsberget och omkring 5,6 i Blåbärskullen. Markvattnet i Södra Averstad och Transtrandsberget har haft relativt låga halter av baskatjoner. Markvattnets syra-neutraliserande förmåga, ANC, har vanligtvis varit negativ i Södra Averstad. Det indikerar sura förhållanden som är ett resultat av många års försurningsbelastning. I Blåbärskullen och Transtrandsberget är medianvärdet för ANC däremot positivt. Markvattnets innehåll av nitratkväve vid samtliga lokaler i Värmland har varit mycket låg, oftast under detektionsgränsen, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid och ozon vid Blåbärskullen var mycket låga under mätperioden, något som observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Blåbärskullen under året. Modellberäkningarna för Värmlands län visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på 19 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet kommer det enbart vara 1 % i framtiden. Beräkningen av andel försurade sjöar visade även den på ett kvarstående försurningsproblem, med en andel som överskrider delmålets gräns på 5 % i dagsläget. Detta stämmer överens med mätningarna som fortfarande visar på sura förhållanden, speciellt i länets södra och mellersta delar, vilket gör att fortsatta mätningar blir intressanta för att följa upp utvecklingen i framtiden. Kväveackumuleringen i skogsmark är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är som störst, och uppgår till som högst 10 kg per hektar och år i delar av Skåne och Halland. I dessa delar är risken för förhöjd kväveutlakning som störst. I Värmland varierar ackumuleringen från 5 kg i delar av södra Värmland till som minst 1-2 kg per hektar och år i mindre delar av inre Värmland. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Värmlands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Västmanlands läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på sex platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Mätningarna i Västmanlands län visar på måttlig belastning i länet jämfört med situationen i Sverige som helhet. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat sedan mätningarna startade i Västmanlands län 1993. Minskningen är större i skog än på öppet fält, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. För kväve syns inga tydliga trender. Under det hydrologiska året 2006/07 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve till både öppet fältytorna och skogsytorna lågt. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige under det senaste mätåret. Stormarna i januari syns tydligt i mätningarna genom förhöjda klorid- och natriumhalter i öppet fält och i krondropp. Ur försurningssynpunkt återfinns det mest försurade markvattnet i Kvisterhult där den syraneutraliserande förmågan (ANC) är negativ och kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium (BC/Al) är mindre än 1, vilket indikerar en risk för skador på ekosystemet. Den lokal som ur försurningssynpunkt har det bästa markvattnet är Finnbo där ANC är positiv och BC/Al-kvoten generellt är mycket hög. Markvattnets innehåll av nitratkväve har vid samtliga mätlokaler ett median-värde under detektionsgränsen. Låga halter av nitratkväve är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid, ammoniak och ozon var låga vid de olika lokalerna i länet liksom vid flertalet lokaler i Sverige under mätperioden. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det endast marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid båda lokaler som mäter ozon i länet; Kvisterhult och Hyttskogen. Modellberäkningarna för Västmanlands län visar på ett visst kvarvarande försurningsproblem i länet, både vad gäller skogsmark och sjöar. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på 14 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, men om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet kommer motsvarande andel enbart att vara 2 % i framtiden. Andelen försurade sjöar, i dagsläget, överskrider enligt beräkningarna gränsen för delmålet, 10 %, både med nedfallet 2007 och med minskad deposition år 2020, enligt CLE-scenariet. Detta stämmer med mätningarna som fortfarande visar på sura förhållanden vid en del av lokalerna i Västmanland, vilket gör att fortsatta mätningar blir intressanta för att följa upp utvecklingen i framtiden. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är störst. I större delen av Västmanlands län ackumuleras mellan 2 och 4 kg per hektar och år. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Västmanlands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Örebro läns Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt 'Program 2007'. Grundtanken med 'Program 2007' är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom 'Program 2007' omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Sedan mätningarna i länet startade har svaveldepositionen minskat kraftigt, något som är tydligt i hela Sverige. För kväve finns inga tydliga trender vare sig i Örebro län eller i övriga Sverige. Under det hydrologiska året 2006/07 var svaveldepositionen till skogsytorna mellan 1,6 - 2,0 kg/ha medan nedfallet av oorganiskt kväve var 2,3 - 4,5 kg/ha. Detta är lägre nivåer än tidigare år, trots att nederbördsmängderna var högst i mätserierna. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige. under 2006/07. Stormarna i januari syns i mätningarna genom förhöjda klorid- och natriumhalter. Trots minskad försurningsbelastning noteras ingen tydlig återhämtning av markvattnets försurningsstatus. Både markvattnet i Örlingen och i Greckssundet visar generellt halter som visar på försurningspåverkan. Markvattnets pH-värde som medianvärde är 5,0 vid de båda mätlokalerna. Kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium ligger runt 3 för de båda lokalerna vilket är relativt lågt men inte under 1, som anses medföra ökad risk för skador på skogen. Markvattnets syraneutraliserande förmåga, ANC är som medianvärde negativt vid de båda lokalerna. Markvattnets innehåll av nitratkväve har ofta varit mycket låg, vilket är normalt i brukad skog. Modellberäkningarna för Örebro län visar på ett kvarstående försurningsproblem i skogsmark. För sjöar är osäkerheten i beräkningen stor, vilket gör det svårt att bedöma hur stort det kvarstående problemet är. Den kritiska belastningen för skogsmark överskrids i dagsläget på 36 % av skogsmarken i länet med nuvarande deposition, vilket minskar till 2 % i framtiden om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna mellan 4 och 16 % i dagsläget, och andelen var på samma nivå även om nedfallet sjunker enligt CLE-scenariet. Kväveackumuleringen är högst i sydvästra Sverige där kvävenedfallet är som störst, som högst 10 kg per hektar och år. I dessa delar är risken för förhöjd kväveutlakning som störst. I Örebro län varierar ackumuleringen mellan 2,5 och 5,5 kg per hektar och år och risken för förhöjd kväveutlakning bedöms som relativt liten under nuvarande förhållanden. Kvävebelastningen är dock tillräckligt hög för att det ska finnas en risk för påverkan på markvegetationens sammansättning. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Örebro län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av Skogsvårdsstyrelsen i Östra Götaland och Östergötlands Luftvårdsförbund mäter och provtar IVL nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet på två platser i länet. Krondroppsnätet har sedan starten 1985 löpt i perioder och 2007 initierades ett nytt fyraårigt samarbetsprojekt. Denna rapport är den första enligt Program 2007. Grundtanken med Program 2007 är att utifrån depositions-, markvatten- samt lufthaltsmätningar ge kunskap om belastning av luftföroreningar och dess effekter på vegetation, mark och vatten. Mätningarna kompletteras med fördjupade modellberäkningar som ursprungligen utvecklats på en nationell nivå men som skalas upp till regionala nivåer. Den regionala fördjupningen inom Program 2007 omfattar miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft. Nedfallet i Östergötlands län är måttligt jämfört med andra län i södra Sverige. Mätningarna visar att svavelnedfallet minskat sedan mätningarna startade, och att pH-värdet har ökat. I dagsläget finns inga mätningar i öppet fält men tidigare mätningar visar att minskningen är störst i skogsytorna, vilket beror på att torrdepositionen minskat kraftigt. Under det hydrologiska året 2006/07 var den genomsnittliga svaveldepositionen till skogsytorna lägre än föregående år trots att nederbördsmängderna varit betydligt högre. Generellt har låga svavel- och kvävedepositioner observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Även nedfallet av kväve var avsevärt mindre än under föregående år. För kväve finns dock inga tydliga trender. Stormarna i januari syns främst i mätningarna genom kraftigt förhöjda klorid- samt natriumhalter vid både Solltorp och Höka. Det mest försurade markvattnet finns i Höka som uppvisar lägre halter av baskatjoner och något högre halter av oorganiskt aluminium jämfört med Solltorp. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är negativ och BC/ooAl-kvoten är relativt låg dock över 1. Markvattnets innehåll av nitratkväve har ofta varit mycket låg, vid båda lokaler är medianvärdet under detektionsgränsen, vilket är normalt i brukad skog. Lufthalterna av svaveldioxid, kvävedioxid och ammoniak vid Höka var under året mycket låga, något som observerats vid flertalet lokaler i Sverige. Om man ser till befintliga målvärden för svaveldioxid, kvävedioxid och marknära ozon är det marknära ozon som ligger i närheten av eller över befintliga målvärden. Mätningarna visar att regeringens långsiktiga mål för marknära ozon överskrids vid Höka under året. Modellberäkningarna för Östergötlands län visar att den kritiska belastningen för skogsmark överskrids på en avsevärd andel av skogen i länet med nuvarande deposition, men att om nedfallet sjunker enligt beräkningar med CLE-scenariet kommer den kritiska belastningen att överskridas endast på 4 % av skogsmarken i framtiden. Resultatet stämmer överens med mätningarna, som fortfarande visar på något sura förhållanden. Detta innebär att fortsatta mätningar blir intressanta för att följa upp utvecklingen i framtiden. Andelen försurade sjöar var enligt beräkningarna relativt låg, i nivå med gränsen i delmålet på 1 % i dagsläget. Kväveackumuleringen i skogsmark är högst i sydvästra Sverige, där kvävenedfallet är som störst, och uppgår till som högst 10 kg per hektar och år i delar av Skåne och Halland. I dessa delar är risken för förhöjd kväveutlakning från skogsmark som störst. I Östergötlands län varierar kväveackumleringen mellan 3,5-6,5 kg per hektar och år. Nivån är tillräckligt hög för att kunna förändra markvegetationens sammansättning. Risken för förhöjd utlakning av kväve från skogsmark är svårbedömd, men eftersom kväveackumuleringen är relativt hög är det viktigt att följa utvecklingen av nitrathalter i markvatten. De regionala modelleringarna som presenteras i denna rapportering var ett första försök att syntetisera mätningar och modellberäkningar i Östergötlands län som berör Bara Naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft för att kunna ta ett samlat grepp om dessa frågor på regional nivå, framför allt med fokus på luftföroreningarnas påverkan. Kommande år bör modellansatserna utvärderas och utvecklas i samarbete mellan IVL, Länsstyrelserna och Luftvårdsförbunden, för att optimera resultatet för miljömålsuppföljning. Vidare bör resultaten från modelleringarna studeras mer i detalj, jämföras med mätningar från Krondroppsnätet och andra miljöövervakningsnät samt tolkas utifrån detta. Det är även önskvärt att studera tidsserierna för nedfall och framför allt markvattenkemi noggrant, för att kunna dra slutsatser om återhämtningsförloppet.

På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och kommuner mäter IVL i Aneboda nedfall och effekter av luftföroreningar på över 100 lokaler i Sverige; Krondroppsnätet. Mätningarna påbörjades under mitten av 1980-talet och de långa mätserierna medför nu unika möjligheter att studera utvecklingen över tiden med avseende på nederbördshalter, nedfall, markvattenkemi och lufthalter. Krondroppsnätets data är väl lämpade för uppföljning av de nationella miljömålen, speciellt miljömålen 'Bara naturlig försurning' och 'Frisk luft'. Nedfallet av antropogent sulfatsvavel i skogsytor har minskat kraftigt sedan mitten av 1980-talet. Nederbördens bidrag till nedfallet av oorganiskt kväve har varit relativt konstant sedan mätningarna startade. Lufthaltsmätningarna har visat tydligt minskad svaveldioxidhalt sedan början av 1990-talet. Även för kvävedioxid verkar en viss minskning ha skett under samma period. Någon tydlig trend för lufthalter av ammoniak och marknära ozon har inte noterats. Utvecklingen över tiden i markvattnet visar signifikant minskande halter av sulfatsvavel, kalcium, magnesium och kalium på flertalet ytor inom Krondroppsnätet. Trenderna är tydligast i södra Sverige. Det är svårt att se någon tydlig bild över hur markvattnets försurningsstatus har förändrats i Sverige under mätperioden, mätt som kvoten mellan baskatjoner och oorganiskt aluminium, pH-värde samt syraneutraliserande förmåga. Viss tendens till mindre surt markvatten förekommer dock i landets södra och sydvästra delar. Det finns dock exempel på att försurningseffekten av ökad bildning och utlakning av nitrat sannolikt motverkat återhämtningen i samma område. Ett sätt att följa upp delmålen för miljömålen 'Bara naturlig försurning' och 'Frisk luft' är att studera utvecklingen över tiden samt dess eventuella trendbrott. Svenska miljökvalitetsmål förutsätter att internationellt avtalade utsläppsminskningar genomförs. Minskningen kan räknas om till deposition i olika delar av landet. Nedfallsmätningar inom Krondroppsnätet visar att depositionen av antropogent svavel till skogsmark i allmänhet redan är i nivå med eller endast något högre än de uppsatta målen förutom i sydvästra Sverige medan det för oorganiskt kväve krävs ytterligare utsläppsbegränsningar. Lufthaltsmätningar inom Krondroppsnätet visar att årsmedelhalter av svaveldioxid och kvävedioxid i bakgrundsmiljöer är under de uppsatta delmålen på 5 respektive 20 µg/m3. När det gäller halter av marknära ozon visar mätningar inom Krondroppsnätet att samtliga lokaler överskrider förslaget till delmål år 2020, som innebär att medelhalten under sommarhalvåret inte ska överskrida 50 µg/m3.