IVL Swedish Environmental Research Institute

Metoden att använda mattbildande mossor som bioindikatorer är ett effektivt sätt att övervaka luftmiljön, både vad gäller metaller och kväve. Som en del av den nationella miljöövervakningen har Naturvårdsverket, vart femte år, sedan 1975 finansierat undersökningar av metallhalter i mossprover insamlade i bakgrundsmiljö i hela landet. Den långa mätserien är en styrka och visar på trender för belastningen av metaller över tid.

Nedfallet av både metaller och kväve över Sverige uppvisar en tydlig gradient från söder till norr, med högst nedfall i sydväst som sedan avtar norröver, vilket återspeglar intransporten av utsläpp från kontinenten. På vissa platser bryts dock mönstret med förhöjda metallhalter som går att koppla till lokala och regionala utsläppskällor. Exempel på detta är förhöjda halter av koppar och krom utmed norrlandskusten samt förhöjda halter av järn i malmfälten i Norrbottens län. Även längre söderut i Sverige kan man se förhöjda halter, till exempel av kobolt i Mellansverige. De lägsta halterna av flertalet metaller finns i mossprover från fjälltrakterna och norra Sveriges inland.

De svenska utsläppen av metaller från trafiken, från förbränningsanläggningar och från industrin har minskat kraftigt från det att mossundersökningarna startade i mitten av 70-talet. Under senare år har minskningen dock inte varit lika stor och mellan 2000 och 2020 var det endast halterna av bly och kadmium i mossa som har minskat statistiskt signifikant för Sverige som helhet.

Naturvårdsverket ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar till och med 2017 och regionala modellberäkningar till och med 2016, respektive 2017 för marknära ozon.

Naturvårdsverket, Luftenheten, ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2019 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2018. 

The Swedish Environmental Protection Agency is responsible for the national air quality and precipitation monitoring in rural background areas.

This report presents the results from the activities within the National monitoring programme for air pollutants including measurements (performed by IVL Swedish Environmental Research Institute (IVL), Stockholm University (SU), Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Chalmers University of Technology and Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI) respectively) until 2021 and modelling (performed by SMHI) until 2020

.For most of the air pollutants monitored the situation has improved significantly since the measurements started between 20 and 40 years back, regarding air concentrations as well as deposition in the rural background.

The pollution load is in general decreasing the further north one goes.For most of the components for which there are environmental quality standards (EQS) and environmental objectives, the concentrations are well below the limit and target values.

The concentrations of ground-level ozone exceed the air quality standard for health at several locations in southern Sweden. For particles (PM2,5) and benzene (in urban background air) there is a low risk for concentration levels above the specifications of the environmental objectives.

Organophosphate esters (OPEs) are widely used as flame retardants, plasticizers, anti-foaming agents and as additives in lubricants and hydraulic fluids. They can be found for example in air, deposition and snow, both near and far from emission sources. In this study, OPEs were analyzed in air samples from two stations in Sweden (Råö, Norunda) and one in Finland (Pallas) for one year (2018). For TCEP and EHDPP, a geographical variation could be distinguished with highest concentrations in the north and lowest in the south. Seasonal variations were observed for TCPP and TCEP at Råö, where higher levels were measured during the summer. TEP, which is reported to be produced in large quantities, was not detected in high concentrations in air at any of the stations. Results in this study were comparable with literature data. Based on the results of this study, we conclude that the existing network of measurement stations, monitoring frequency, sampling and analysis procedures used within the national environmental monitoring (EMEP), can be used to measure OPEs in air as well.

On behalf of Boliden Mineral AB, IVL Svenska Miljöinstitutet AB has been conducting surveys since the mid1980s of deposition and runoff chemistry of sulphur, nitrogen and metals in a spruce forest at Holmsvattnet, about 15 km SSW of the RÖNNSKÄR smelter. For the hydrological year 2013/14 the measurements started at a new station in the vicinity of the old monitoring station. This report compares the results from the measurements in 2018/19 at Holmsvattnet with previous measurements in the area and with measurements from other nearby stations within Krondroppsnätet (SWETHRO). The aim of these measurements is to quantify the deposition and describe changes in the run-off water chemistry.

Over the past 32 years the sulphur deposition and the total deposition of acidifying substances, H+, as well as the deposition of inorganic nitrogen at Holmsvattnet have decreased significantly in both throughfall and in precipitation to the open field.

At Holmsvattnet, as well as at many other sites in Sweden, the sulphur deposition was low during 2018/19. Sulphur deposition (without sea salt) through precipitation and the total sulphur deposition, measured via throughfall, have often been higher at Holmsvattnet compared to other nearby measuring stations. This was also the case in 2018/19 where the total sulphur deposition at Holmsvattnet was 1.3 kg/ha, while it was approximately 30 % lower at the two nearby coastal stations. The sulphur deposition in 2018/19 at Holmsvattnet was the lowest recorded since the start of the measurement. The amount of sulphur as wet deposition during 2018/19 0.8 kg/ha at Holmsvattnet, suggesting a continued significant proportion of dry deposition. The largest total amount of sulphur was deposited in May 201 and the lowest in January 2019.

During 2018/19 the nitrogen deposition through precipitation was approximately 1.5 kg/ha, which is slightly lower compared to the previous three years. Deposition of the base cation’s calcium, potassium and magnesium were low in 2018/19. 

The results from the measurements of metal deposition in precipitation and troughfall at Holmsvattnet showed a slight increase in arsenic, cobalt and chromium in 2018/19, compared with 2017/18. The other measured metals showed either similar levels as the year before (cadmium and nickel) or a slight decrease (copper and lead). This despite that the amount of rainfall and the throughfall during 2018/19 was the largest since 2014/15. All metals during 2018/19 showed elevated values in throughfall during May. This is due to the lack of precipitation in April.

Up to now, the results for the six years of soil water chemistry measurements at the new site showed that pH was higher and the concentration of inorganic aluminum lower at this site, compared to the old one. At the earlier monitoring station no significant change in either pH or sulphur content in the soil water was detected during the period 1998-2010. The concentration of sulphur in soil water has declined significantly at many other SWETHRO stations in northern Sweden during 1998-2010.

Water flow data used to calculate runoff and transport of metals in Holmsvattnet has until 2018 been retrieved from the measurement station Ostvik. As this station now is closed, it was decided that water flow data from 2018/19 and further should be taken from the Kåge River instead. This was decided through rigorous comparisons of water flow data between the two stations. During 2018/19, the transport and concentrations of metals in runoff were lower than the 2017/18 year data for arsenic, copper and lead, though, higher for barium, cadmium and zinc

På uppdrag av Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet AB sedan mitten av 1980-talet undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken. 

Jämfört med tidigare år visade nedfallsmätningarna av metaller på öppet fält och som krondropp en ökning av vissa metaller under 2019/20. Blynedfallet på öppet fält var något högre än tidigare år, beroende på ett förhöjt nedfall under oktober och november. Orsaken till detta är oklar och kan bero på kontaminering men inga andra metaller var förhöjda på samma sätt under dessa båda månader. Även årsnedfallet av zink och nickel på öppet fält var högre 2019/20 jämfört med 2018/19. Kopparnedfallet var kraftigt förhöjt under maj-juli, viket bedöms bero på kontaminering av utrustningen varför dessa månaders kopparhalter istället har uppskattats utifrån interpolering och relativa jämförelser. Kopparnedfallet 2019/20 på öppet fält blev något högre jämfört med året innan medan nedfallet via krondropp var på en liknande nivå.

Metallhalter i avrinning visar också på en ökning av koppar och bly, samt arsenik, under det hydrologiska året 2019/20 jämfört med året innan. Övriga uppmätta metaller visar istället en minskning från 2018/19 som då, troligtvis temporärt, visade förhöjda halter. 

Under 2019/20 uppmättes vid många mätplatser i Sverige ett lågt svavelnedfall, så också vid Holmsvattnet och närliggande mätplatser. Svavelnedfallet (utan havssalt) har ofta varit högre vid Holmsvattnet jämfört med närliggande lokaler. Detta gällde också för 2019/20, då det totala svavelnedfallet vid Holmsvattnet var 1,3 kg/ha, vilket var cirka 40 % högre än vid två närliggande kustlokaler inom Krondroppsnätet. För hela Sverige uppmättes det högsta svavelnedfallet i krondroppet under 2019/20 i Blekinge med 4 kg/ha. Mätningarna tyder på en fortsatt betydande andel torrdeposition vid Holmsvattnet.

Under 2019/20 var kvävenedfallet via nederbörden över öppet fält cirka 1,2 kg/ha, vilket var något lägre jämfört med de fyra närmast föregående åren. Även om man inkluderar torrdepositionen av kväve var det totala kvävenedfallet vid Holmsvattnet under den kritiska haltnivån på 5 kg/ha för påverkan på vegetationen i barrskogen. 

I denna rapport redovisas mätresulaten från det hydrologiska året 2020/21 vad gäller metaller, svavel och kväve i deposition och avrinning i närheten av Boliden Mineral AB:s smältverk vid Rönnskär. I rapporten redovisas även jämförelser med tidigare års resultat, sedan mitten av 1980-talet, för svavel och kväve vid andra relevanta lokaler med liknande mätningar inom Krondroppsnätet i norra Sverige samt för metaller vid bakgrundsstationer inom nationell miljöövervakning. Depositionen vid Holmsvattnet jämförs också med emissioner av vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK.

Sedan mitten av 1980-talet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB, på uppdrag av Boliden Mineral AB, genomfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve och metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, cirka 15 km sydsydväst om Rönnskärsverken. Denna rapport jämför resultaten från mätningarna 2022/23 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar från och med år 2000/01, samt med andra relevanta mätningar inom Krondroppsnätet och den nationella miljöövervakningen rörande metaller. Rapporten inkluderar även jämförelser av nedfall och emissioner av svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och från medlemsländerna inom EU inklusive Storbritannien (EU27 + UK). Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet och beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet.NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder det hydrologiska året 2022/23 observerades generellt högre nedfall av metaller från april till september, både i nederbörd och krondropp, medan den lägsta depositionen av metaller noterades i februari 2023. Den högsta depositionen under året uppmättes i april i öppet fält av aluminium (13 g/ha).  Aluminium var också den metall som hade högst årsdeposition, med 74 g/ha i öppet fält under 2022/23. Trots detta har depositionen av aluminium minskat signifikant sedan början av 2000-talet. Krom visade den största minskningen i deposition under perioden, 2000/01-2022/23, med en minskning på 94% i öppet fält.Även svavelnedfallet har minskat betydligt genom åren. Under 2022/23 var svavelnedfallet i krondroppet vid Holmsvattnet endast 1,2 kg/ha, vilket är mycket lågt jämfört med tidigare år.För kväve uppmättes det högsta nedfallet i nederbörd på öppet fält i augusti 2023, följt av april 2023. Det oorganiska kvävenedfallet var 1,4 kg per hektar under 2022/23. Totalt kvävenedfall till barrskogen vid Holmsvattnet var dock högre, uppmätt till 1,7 kg per hektar under samma period.AVRINNINGAvrinningsmängden vid Holmsvattnet fortsatte att minska under 2022/23, samtidigt som färgtalet på vattnet ökade något. De högsta halterna och transporterna av metaller mättes för aluminium, zink, barium och krom, i linje med tidigare år. Från 2021/22 till 2022/23 ökade halterna för alla dessa metaller, förutom för barium och kadmium. Trots detta observerades en minskning i transporten för samtliga metaller, förutom zink, vilket sannolikt kan kopplas till den minskade avrinningsmängden.

MARKVATTENUnder 2022 var pH-värdet i markvattnet vid Holmsvattnet mellan 5,4 och 5,7, vilket indikerar att vattnet var på gränsen mellan låg och måttlig surhet. Halten av toxiskt oorganiskt aluminium var fortsatt förhöjd under 2023, en trend som började observeras redan 2020. Orsakerna bakom de höga halterna av oorganiskt aluminium är fortfarande okända. Trots detta visade markvattnet vid Holmsvattnet en positiv syraneutraliserande förmåga (ANC), vilket tyder på en viss buffrande förmåga. De enda statistiskt signifikanta förändringarna i markvattnet, vid den nya mätplatsen efter flytt 2013, mellan 2013 och 2023 var en ökning av oorganiskt aluminium och en minskning av sulfatsvavelhalter.

EMISSIONER OCH JÄMFÖRELSER MELLAN OLIKA MÄTPLATSER  Nedfallet av metaller såsom arsenik, kadmium, koppar, bly, zink samt svavel vid Holmsvattnet har analyserats och jämförts med emissioner från Rönnskärsverken, Sverige, och EU27+UK. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. Från 2000/01 till 2022/23 har emissionerna av de flesta metaller i Sverige och EU minskat avsevärt, med minskningar på 13–63%, förutom för koppar där förändringen ej varit signifikant. Inte heller arsenik eller zink har visat någon signifikant förändring i emissionsnivåer. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. De metaller som generellt är högre vid Holmsvattnet än vid bakgrundsstationerna är arsenik och bly.Vid Holmsvattnet har nedfallet på öppet fält visat på en signifikant minskning enbart för zink med 71%. I krondropp har alla metallers nedfall minskat med mellan 37 och 78%. Specifikt för arsenik och bly är att nedfallet var högre vid Holmsvattnet jämfört med vid svenska bakgrundsstationer, medan det för övriga metaller överensstämde med halterna vid bakgrundsstationerna.Svavelnedfallet har varit relativt lågt i norra Sverige jämfört med andra delar av landet, men högre vid Norrlands kustland, särskilt vid Holmsvattnet. Svavelemissionerna från Rönnskärsverken har inte minskat i samma utsträckning som för hela Sverige eller EU27+UK, där en kraftig minskning har skett sedan år 2000. Mellan de första tre åren av 2000-talet jämfört med de tre senaste åren har Sverige och EU27+UK sett en minskning av svavelemissioner på 64% respektive 83%, medan Rönnskärsverkens minskning varit 20%.Svavelnedfallet vid Holmsvattnet, som påverkas både av långdistanstransporterade luftföroreningar och lokala utsläpp, har också minskat signifikant sedan början av 2000-talet, med en minskning på 49% i krondropp och 64% i öppet fält.

Sedan mitten av 1980-talet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB utfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken. I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2017/18 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra närliggande stationer inom Krondroppsnätet. Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet samt beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet.

På uppdrag av Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet AB sedan mitten av 1980-talet undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken.

Inför det hydrologiska året 2013/14 flyttades mätningarna, på grund av avverkning, till en ny plats i närheten av den tidigare mätstationen. I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2021/22 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra mätplatser inom Krondroppsnätet och med mätplatser inom den nationella miljöövervakningen rörande metaller.

I årets rapport jämförs även nedfallet med emissioner för svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK. Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet samt beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet. 

NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder 2021/22 uppvisade månadsvisa nederbörds- och krondroppsmängder liknande mängder och variationer. Från 2020/21 till 2021/22 minskade nederbörds- och krondroppsmängden. Nedfallet av metaller uppvisade liknande månadsvariationer för både öppet fält och krondropp. Generellt högre metallnedfall uppmättes i maj – oktober och lägst nedfall uppmättes under januari och april, vilket sammanföll väl med nederbörds- och krondroppsmängderna. För flera metaller, men särskilt för barium, uppmättes generellt högre nedfall i krondropp än i öppet fält, vilket kan bero på att torrdepositionen via krondropp, för till exempel barium, har en stor större betydelse. Aluminium har uppmätts ha högst nedfall av alla mätta metaller sedan starten på mätningarna.

Under 2021/22 uppmättes ett nedfall på 84 g/ha i krondropp och 64 g/ha vid öppet fält, en minskning sedan 2020/21, vilket kan bero på minskad nederbördsmängd. De flesta metaller visar på en minskad deposition från 2020/21 till 2021/22, förutom för kadmium som ökat från 0.16 g/ha i krondropp 2020/21 till 0.30 g/ha under 2021/22 och i öppet fält från 0,19 g/ha under 2020/21 till 0.37 g/ha under 2021/22, vilka är de högst uppmätta depositionerna av kadmium mätta på den nya mätplatsen.

Vad denna ökning beror på är inte utrett. Statistiska analyser har gjorts med Mann-Kendall för tre olika tidsperioder: 2000/01–2021/22, 1991/92-2021/22, 1986/87-2021/22. För perioden på 21 år är den metall som minskat mest zink med en minskning på 74 % i krondropp och 69 % i nederbörd. Krondroppsmängden har ökat med 85 %, och nedfallet av metaller via krondropp har samtliga minskat med minst 45 %. Sett över hela mätperioden (35 år) har bly minskat mest med 76 % i krondropp och 60 % i öppet fält. Samtliga metaller har minskat med minst 48 % i krondropp. Utöver bly är det endast kadmium som har en signifikant minskning med 36% sedan starten av mätningarna i öppet fält.  

Generellt har svavelnedfallet i norra Sverige under mätperioden varit relativt lågt, och liksom för övriga Sverige har det minskat genom åren. Vid Norrlands kustland har svavelnedfallet dock genom åren varit förhållandevis högt, i synnerhet vid Holmsvattnet. I början av 1990-talet uppmättes ett svavelnedfall vid Holmsvattnet, Bäcksjö och Lakamark, som alla ligger i Västerbottens och Västernorrlands kustområde, på cirka 5–6 kg per hektar, medan svavelnedfallet i Västerbottens fjällnära område under samma period var under 1,5 kg per hektar. Liksom i övriga Sverige har svavelbelastningen i området runt Holmsvattnet dock minskat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. I norra Sverige finns en gradient vad gäller svavelnedfall från Norrlandskusten mot fjällområdena, vilket syns tydligt även under mätåret 2021/22. Under 2021/22 var svavelhalterna på en låg nivå och på flera platser det lägsta som hittills uppmätts vid de olika mätplatserna.

Högst svavelnedfall uppmättes vid Holmsvattnet på 1,3 kg per hektar följt av Lakamark (Västernorrland), Grankölen (Norrbotten) och Bäcksjö (Västerbotten) med 0,7, 0,6 respektive 0,6 kg per hektar. Allra lägst svavelnedfall uppmättes vid Fulufjället (Dalarna) och Hundshögen (Jämtland), båda med strax över 0,1 kg per hektar. Svavelnedfallet i krondroppet under 2021/22 vid Holmsvattnet var det lägsta som uppmätts sedan mätstarten. Det högsta svavelnedfallet som uppmättes i Sverige under 2021/22 var vid Stenshult, beläget på Romeleåsen i Skåne, där nedfallet var 2,5 kg per hektar. Det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Sverige under det hydrologiska året 2021/22 varierade mellan 1 och 2,5 kg per hektar i norra Sverige och över 12 kg per hektar vid två platser i sydvästra Sverige.

Den kritiska belast¬ningen för övergödande kväve till gran- och tallskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds inte i något av länen i norra Sverige under 2021/22 då kvävenedfallet var lågt. Det beräknade totala kvävenedfallet till barrskogen i Holmsvattnet beräknades till 1,7 kg per hektar under 2021/22, vilket är högre än det uppmätta nedfallet av oorganiskt kväve med nederbörden över öppet fält (utan torrdeposition) som var 1,4 kg per hektar. 

Under de senaste 35 åren har svavelnedfallet och det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, såväl som nedfallet av oorganiskt kväve vid Holmsvattnet minskat kraftigt både i krondroppet och via nederbörden över öppet fält. Däremot finns ingen statistiskt signifikant förändring av nederbörds-/krondroppsmängden eller kloridnedfallet, sedan mätstarten, vare sig i nederbörden eller via krondropp under de senaste 35 åren. Om man istället ser på de senaste 21 åren så har det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, minskat statistiskt signifikant i nederbörden men inte i krondroppet.

Svavelnedfallet, utan bidrag från havssalt, har minskat signifikant i både nederbörden över öppet fält och i krondroppet. Nedfallet av oorganiskt kväve och klorid vid Holmsvattnet har inte minskat under de senaste 21 åren vare sig i nederbörden över öppet fält eller i krondroppet. Inga statistiskt signifikanta förändringar har skett under de senaste 21 åren vad gäller nederbördsmängden, däremot har krondroppsmängden ökat.En jämförelse av trendanalyser mellan andra mätplatser i området kring Holmsvattnet visade att svavelnedfallet utan havssalt, via krondropp, minskade statistiskt signifikant vid samtliga fem jämförbara mätplatser, Holmsvattnet, Lakamark, Bäcksjö, Nymyran och Storulvsjön under de senaste 25 åren. Minskningen har varit lägst vid Holmsvattnet och störst vid Nymyran och Storulvsjön. 

När det gäller nedfallet av oorganiskt kväve med nederbörden har det, under de senaste 25 åren, minskat statistiskt signifikant vid endast en, Storulvsjön, av de tre jämförbara mätplatser. Inga förändringar av det oorganiska kvävenedfallet med nederbörden har noterats vid vare sig Holmsvattnet eller Högbränna.AVRINNINGAvrinningen för Holmsvattnet, som uppskattats från vattenföringsdata från Kågeälven, minskade från 2020/21 till 2021/22. Även färgtalet minskade något. Högst halter och transporter uppmättes, liksom tidigare år, för aluminium, zink, barium och krom.

För flera metaller (arsenik, bly, kadmium, koppar och zink) uppmättes generellt högre halter och transporter i den nya mätbäcken som det började mätas i under 2013/14. Halterna och transporten av samtliga metaller minskade från 2020/21 till 2021/22, troligtvis till följd av den minskade avrinningen och minskade depositionen av flertalet metaller. Färgtal och metallhalter uppvisar liknande mönster för metallerna arsenik, koppar och bly, vilket kan bero på att de binds starkare till humus i vattnet än övriga mätta metaller. 

MARKVATTENUnder 2022 varierade pH i markvattnet vid Holmsvattnet mellan 5,3 och 5,5, vilket innebär måttlig surhet. Halten toxiskt oorganiskt aluminium var kraftigt förhöjt, 0,5 mg/l, under hösten 2022. Sedan 2020 har förhöjda halter av oorganiskt aluminium förekommit vid mätplatsen men orsakerna till dessa höga halter är ännu oklara. Den syraneutraliserande förmågan (ANC, ”Acid Neutralizing Capacity”) var positiv i markvattnet vid Holmsvattnet, vilket indikerar att markvattnet har en buffrande förmåga.

Under 2022 uppmättes inte några halter av nitrat eller ammonium i markvattnet som var över detektionsgränsen. Att det inte finns något kväveläckage till markvattnet tyder på att både träd och vegetation i området tar upp det kväve som finns i marken. Ingen signifikant förändring av varken pH, halterna av sulfatsvavel, ANC, oorganiska aluminium eller ammonium skedde i markvattnet vid den gamla mätstationen för Holmsvattnet under perioden 1998–2010. Däremot ökade nitrathalterna i markvattnet under den perioden. En statistisk analys har även genomförts på markvattnet vid den nya mätplatsen för perioden 2013–2022, och ingen signifikant förändring kunde påvisas för vare sig pH, sulfat, ANC, nitrat eller ammonium.

Dock har halten oorganiskt aluminium ökat statistiskt säkerställt sedan mätstarten vid den nya mätplatsen. Markvattnets försurningsstatus i norra Sverige, angivet som median för åren 2020–2022, visar att markvattenkemin i norra Sverige generellt är relativt lite försurningspåverkad om man jämför med övriga Sverige, speciellt om man undantar de kustnära mätplatserna i Västerbotten (Holmsvattnet och Bäcksjö). Dessa platser har under lång tid utmärkt sig som ytor med lägre pH, vilket kan förklaras av en kombination av högre svavelnedfall längs norrlandskusten jämfört med längre inåt landet, och jordar med låg motståndskraft mot försurning. Att kustområdet är mer påverkat jämfört med inlandet, på samma breddgrad eller norröver, syns även på andra parametrar, till exempel ANC. EMISSIONER OCH JÄMFÖRELSER MELLAN OLIKA MÄTPLATER  Nedfall av arsenik, kadmium, koppar, bly, zink samt svavel över öppet fält och i krondropp vid Holmsvattnet har jämförts med utsläpp av respektive metall från Rönnskärsverken, Sverige och de totala utsläppen från 27 EU-länder plus Storbritannien.

Metallnedfallen har också jämförts med mätningar av metalldeposition vid bakgrundsstationer inom den svenska miljöövervakningen. Från 1992 till 2020 har emissionerna av arsenik minskat från alla tre nivåer (Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK), men endast i krondropp ses en signifikant minskning i nedfall på 56 %. Kadmium har under samma period minskat från Rönnskär med 85 %, med 67 % på EU-nivå och med 33 % nationellt. Ingen signifikant skillnad observerades för nedfallet av kadmium i krondropp eller över öppet fält för samma tidsperiod. Koppardepositionen över öppet fält har från 1992 ökat med 63 %, trots att emissionerna från Rönnskär och Sverige minskat med respektive 77 % och 33 %. I krondropp har det dock observerats en signifikant minskning på 41 %. Bly- och zinkdepositionen har ingen signifikant minskning i öppet fält vid Holmsvattnet för samma tidsperiod. Endast bly har haft en minskning, 68 %, i krondropp.

Detta trots att emissionerna på samtliga tre nivåer har minskat med minst 42 % för både bly och zink. Nedfallet av metaller vid Holmsvattnet har också jämförts med metalldepositionen vid fyra bakgrundsstationer i Sverige och en i norra Finland. Arsenik, bly och zink visar generellt något högre deposition vid Holmsvattnet än vid bakgrundsstationerna. Kadmiumnedfallet vid Holmsvattnet, däremot, ligger på liknande nivåer som vid bakgrundsstationerna. Vid bakgrundsstationerna har en kraftig ökning av nedfallet av koppar uppmätts mellan 2019 och 2021. Detta trots att emissionerna av koppar har minskat nationellt och inom EU. Denna ökning har inte uppvisats vid Holmsvattnet och anledningen till ökningen vid bakgrundsstationer har inte kunnat förklarats. Om man jämför svavelemissionerna till luft från Rönnskärsverken med de från EU27 + UK samt med de från Sverige så framgår det relativt tydligt att svavelemissionerna från Rönnskärsverken minskade snabbt under slutet av 1980-talet fram till början av 1990-talet. Efter 1995 verkar ingen större förändring av svavelemissionerna från Rönnskärsverken ha skett. Om man istället ser till EU27+UK och till Sverige som helhet syns att svavelemissionerna från dessa områden har minskat kontinuerligt i en stadig långsam takt. 

Nedfallet vid Holmsvattnet påverkas av både långdistanstransporterade luftföroreningar och lokala utsläpp. Sedan 1991/92 fram till 2019/20 har svavelnedfallet utan bidrag från havssalt både via nederbörden och via krondropp vid Holmsvattnet minskat statistiskt signifikant med 69 %. Som jämförelse har svavelemissionerna under perioden 1992-2020 från Sverige minskat med 83 %, från EU27+UK med 101 % medan emissionerna från Rönnskärsverken inte förändrats statistiskt signifikant under samma period. Om man endast ser vad som hänt under 2000-talet så har svavelnedfallet utan havssalt via nederbörden vid Holmsvattnet minskat statistiskt signifikant med 60 % medan svavelnedfallet via krondropp vid Holmsvattnet minskat med 65 % under samma period. Som jämförelse har svavelemissionerna under perioden 2000-2020 från Sverige minskat med 71 %, från EU27+UK med 93 % och från Rönnskärsverken med 19 %.