Naturvårdsverket ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar till och med 2017 och regionala modellberäkningar till och med 2016, respektive 2017 för marknära ozon.
Naturvårdsverket, Luftenheten, ansvarar för den nationella luftövervakningen i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2019 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2018.
Urbanmätnätet bygger på samordnade, långsiktiga mätningar av luftkvaliteten i ett stort antal kommuner, utförda på ett sådant sätt att resultaten blir jämförbara mellan tätorter och år. Resultaten från kalenderår 2014 och vinterhalvår 2014/15 presenteras i denna rapport.
Under år 2015 och vinterhalvåret 2015/16 deltog 21 kommuner, i varierande omfattning, med mätningar av luftföroreningar inom Urbanmätnätet. Totalt 16 kommuner valde att mäta hela året 2015. Mätningarna innefattade dygnsmedelvärden av kvävedioxid (NO2), svaveldioxid (SO2), och partiklar (PM10, PM2.5 och sot) samt månads-/veckomedelvärden av partiklar, NO2, SO2, ozon (O3) och lättflyktiga kolväten (VOC). I en kommun utfördes timvisa mätningar av kväveoxider (NOx, NO+NO2). Samtliga uppmätta årsmedelvärden för NO2 underskred såväl miljökvalitetsnormen (MKN) (40 μg/m3) som övre och nedre utvärderingströskeln (ÖUT, NUT) (32 μg/m3 respektive 26 μg/m3) för årsmedelvärde, undantaget Örnsköldsvik där ÖUT tangerades. I Örnsköldsvik överträddes även MKN för dygnsmedelvärde (60 μg/m3) med 24 dygn jämfört med tillåtna 7 under ett kalenderår, och MKN för timmedelvärde (90 μg/m3), under 318 timmar jämfört med tillåtna 175 timmar under ett kalenderår. Under år 2015 uppvisade samtliga kommuner halter under MKN för PM10 som årsmedelvärde (40 μg/m3) i såväl urban bakgrund som gaturum. MKN för dygnsmedelvärden av PM10 (> 50 μg/m3 under fler än 35 dygn) överträddes under 2015 i Visby och ÖUT (> 35 μg/m3 under fler än 35 dygn) överskreds i Örnsköldsvik. De flesta tillfällena med överskridande av MKN för dygnsmedelvärden (50 μg/m3) inträffade under perioden februari - april. För PM2.5 låg samtliga årsmedelvärden långt under NUT (12 μg/m3), och endast i Tingsryd överskreds miljökvalitetsmålets precisering för PM2.5 (10 μg/m3) för kalenderåret 2015. Halterna av bensen, i gaturum såväl som i urban bakgrund, låg klart under MKN (5 μg/m3), ÖUT (3.5 μg/m3) och NUT (2 μg/m3) för kalenderår 2015. Miljökvalitetsmålets precisering (1 μg/m3) tangerades i Karlstad och Örnsköldsvik.
De första luftkvalitetsmätningarna i svenska tätorter gjordes i slutet av 1950-talet i Göteborg av Cyrill Brosset på Svenska Silikatforskningsinstitutet, och sedermera IVL. Intresset för luftfrågor hade då vuxit, inte minst som en följd av den omfattande smogen i London 1952, då flera tusentals människor dog i förtid. Luftföroreningsproblemen var vid denna tid främst kopplade till svaveldioxid och sot, som därmed ansågs mest intressant att kartlägga. De främsta källorna till problemen avseende dessa föroreningar var energiproduktionens vanligen små anläggningar med låga skorstenar samt att bränslena hade högt svavelinnehåll. En enormt omfattande databas av resultat från dessa mätningar har skapats och tillgången till dessa mätdata har varit av mycket stor betydelse som underlag för beslutsfattare i utvecklingen av regelverk och emissionsbegränsande åtgärder i Sverige. Urbanmätnätet har från början varit starkt kopplat till metodutveckling, men även till forskning kring förståelsen av uppkomsten av luftföroreningar, källors betydelse, vilka processer som styr, samt vilken betydelse de har för människors hälsa. Sedan energiproduktionen mer och mer gått över till fjärrvärme, bergvärme med mera och svavelinnehållet i bränslen har minskat kraftigt, har halterna av svaveldioxid i tätorter minskat och ligger i dag generellt långt under miljökvalitetsnormen. Avseende utsläpp av svavel har därmed fokus numera flyttats från landbaserade källor till sjöfart, där omfattande utsläppsbegränsande åtgärder vidtas. Mätmetoderna för svaveldioxid och sot var till en början endast manuella, det vill säga provtagning och analys görs var för sig. I samband med att det europeiska samarbetsprojektet OECD-, sedermera EMEP-projektet1, startade uppstod ett behov av att harmonisera och göra metoderna mer robusta. Ett omfattande metodutvecklings- och kvalitetssäkringsarbete drog igång i samarbete mellan de nordiska länderna och standardmetodik för provtagning och analys togs fram. Den mätmetod för dygnsmedelvärden av svaveldioxid och sot, som använts inom Urbanmätnätet sedan starten. This report is only available in Swedish.
Intervjuer med kommuner och länsstyrelser har genomförts för att kartlägga hur luftkvalitetsaspekten hanteras i stadsutvecklingsprocessen. Studien visar att ett stort engagemang och intresse finns för frågan. Dock finns förbättringspotential, och ett antal förslag på hur arbetet med luftkvalitet kan gynnas i framtida stadsutveckling har identifierats.
Naturvårdsverket, Enheten för luft och klimat, ansvarar för den nationella övervakningen av luftens och nederbördens kvalitet i bakgrundsmiljö. I rapporten redovisas resultat från verksamheten inom Programområde Luft avseende mätningar (genomförda av IVL, SU, SLU och SMHI) till och med 2015 och regionala modellberäkningar (utförda av SMHI) till och med 2014, respektive 2015 för marknära ozon. Den nationella luftövervakningen omfattar även viss mätverksamhet på Svalbard, men denna redovisas inte i föreliggande rapport. Den 1 januari 2016 flyttades verksamheten vid EMEP-stationen Vavihill, på Söderåsen i Skåne, till Hallahus, 1 km norr om den tidigare mätplatsen. För flertalet av de luftföroreningskomponenter som övervakas inom den nationella miljöövervakningen har det, sedan mätningarna startade för mellan 15 och 35 år sedan, generellt skett en avsevärd förbättring avseende såväl halter i luft som deposition i bakgrundsmiljö. Utvecklingen har dock varierat i något olika utsträckning beroende på komponenter och lokalisering i landet. Föroreningsbelastningen är oftast lägre ju längre norrut man kommer. För de flesta ämnen som det finns miljökvalitetsnormer (MKN) respektive miljömål för ligger halterna avsevärt lägre än angivna gräns- och målvärden. Halterna av ozon överskrider i dagsläget MKN för hälsa. För såväl marknära ozon, partiklar (i form av PM2.5) och bensen (i urban bakgrund) finns risk för haltnivåer som överstiger miljömålens preciseringar. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.