Restvärme från industrin står idag för nära 5 TWh levererad värme till fjärrvärmenäten i Sverige. Efter att interna effektiviseringar av den industriella processen har genomförts finns dock ytterligare potential för tillvaratagande av restvärme från svensk industri. Ett ökat nyttiggörande av industriell restvärme är därför önskvärt för såväl energibranschen, industrin och samhället; både för att optimera resursanvändandet i hela samhället, samt att minska miljöpåverkan. Projektet syftar till att redogöra för olika tekniska lösningar som finns för att tillvarata restvärme från industriella processer för utnyttjande för i första hand fjärrvärme. Genom att i denna studie belysa möjliga tekniska lösningar, dels generellt och dels genom faktiska samarbeten i form av tre fallstudier, ges en ökad kunskap och visar på möjligheten till ytterligare leveranser av restvärme från industriella processer. Flera studier har genomförts inom området och denna rapports mervärde ligger dels i att samla den tekniska kompetens och erfarenhet som finns kring nyttjande av restvärme, dels göra kvantitativa analyser samt kompletterande intervjuer. För att utreda vilka så kallade mjuka faktorer som är betydelsefulla vid denna typ av avtal och samarbeten har även en intervjustudie genomförts. Leverantörer av restvärme samt energibolagen har fått komma till tals och ge sina erfarenheter i frågan. Ett antal reella fall har analyserats för att besvara frågeställningar kring affärsmässiga lösningar och tekniska möjligheter kring restvärmeleveranser till fjärrvärmenätet. De tre fallstudierna är ett fall som täcker Stenungsundsklustret, Kungälv och Göteborg ner till Värö (dvs. ingående systemen i ett möjligt framtida regionalt fjärrvärmesystem på västkusten), Oskarshamns fjärrvärmesystem samt Oxelösunds fjärrvärmesystem. Olika frågeställningar för respektive fall har ställts upp för att ge en bred bild över hur leveranser av restvärme fungerar och vilka effekter det för med sig.
This report is produced as part of the SPIN project. The aim of SPIN is enhancing Sustainable Production through Innovation in and from SMEs. One part of the project has been to collect and assess information on the current status of how sustainability aspects can be integrated into innovation processes, especially in SME. This report provides a short overview of the situation and possible future actions for better integration of sustainability in innovation processes. Additional material can be found in separate documents, a list of tools and a more comprehensive thesis work.
Människans användning av jordens resurser behöver nå långsiktigt hållbara nivåer. Resurseffektivitet är ett av sju så kallade flaggskeppsinitiativ som EU-kommissionen lanserat inom ramen för Europa 2020-strategin (EU-kommissionen 2010). Initiativet för ett resurseffektivt Europa syftar till att stödja en resurseffektiv och koldioxidsnål ekonomi och hållbar utveckling. Initiativet riktas mot ett flertal områden – klimat, energi, transporter, industri, råvaror, jordbruk, fiske, biodiversitet och regional utveckling (EU-kommissionen 2011). Ökad resurseffektivitet i energisystemet är en del av detta och innefattar exempelvis energieffektivisering, minskad energikonsumtion, ökad användning av förnybar energi och minskad användning av fossila bränslen. De sektorer som huvudsakligen berörs är el- och värmeproduktion, industri, transporter, bostäder och avfall.
IVL Svenska Miljöinstitutet har, med finansiellt stöd från Energimyndigheten, i denna broschyr gjort en sammanställning av kopplingen mellan resurseffektivitet och energisystem. Dennasammanställning gör inte anspråk på att vara heltäckande utan syftar till påbörja en diskussion om resurseffektivitet kopplat till energisystemet.
This report is only available in Swedish.
The most widely used definition of the Circular Economy (CE), that of the Ellen MacArthur Foundation, distinguishes between technical and biological cycles. However, when addressing renewable (bio-based) materials it places a strong emphasis on their biodegradability. In doing so it tends to overlook the contribution that renewable feedstock and reuse and recycling of renewable materials can have on improving circularity and environmental performance. This report therefore aims to highlight the role and benefits of responsibly sourced renewable materials in products of the CE’s technical cycle. Renewable material and resources used in the technical cycle link the concepts of bioeconomy and CE. It is argued that given the importance of both concepts in the transition to a sustainable society, it is crucial that neither strategy ends up in the shadow of the other. The contribution of renewable materials to the United Nations Sustainable Development Goals is also discussed with focus on goals 8, 12, 13 and 15. The report emphasises that the ongoing benefits and contribution of renewable materials to the technical cycle of the CE concept requires increased recognition for the following reasons: o Reuse and recycling of renewable materials within the technical cycle is environmentally beneficial. o There are inherent environmental benefits of renewable based products compared to fossil-based ones. o Renewable/bio-based materials are already used, reused and recycled in the technical cycle. o The potential of technological and societal innovations for new applications of renewables and increased cyclic use of renewables can be further emphasized. The primary message is that the field of CE should recognise more fully, in its approach and communication, that sustainability can be increased through the utilisation of renewables in the technical cycle. A major contribution is the reduction of climate change impacts, whilst other environmental impacts may require closer scrutiny depending on individual product circumstances. Finally, the bioeconomy and the CE are mutually supportive concepts, but this needs to be communicated more effectively to policy makers and a wider public, in order to facilitate the transition to a sustainable society.
Projektet Vår Värld 2034 har varit inriktat på en dialog om Sveriges roll i en hållbar framtid med ett hållbart nyttjande av naturresurser och en global välfärd. Fokus har legat på att diskutera vilka mer konkreta mål vi behöver sätta upp och genomföra senast år 2034 för att kunna nå visionen 2050. Projektets övergripande rekommendation är att vi behöver en nationell strategisk dialog om en omställning till en hållbar framtid, vad omställningen innebär för det svenska samhället, vilka möjligheter som näringslivet har att utvecklas och hur politiken ska utformas för att nå de uppsatta målen. Dialogen bör vara öppen och offentlig och ske mellan näringsliv, politiker, forskarsamhället och intresseorganisationer. En bred förankring i alla samhällssektorer är nödvändig för att undvika ställningstaganden som syftar att framhäva enskilda aktörer (partier, företag, branscher eller organisationer). Dialogen bör dels föras på en övergripande nivå med förankring på hög nivå i samhället, dels på en mer praktisk och tillämpad nivå till exempel branschvis eller i leverantörskedjor.
Sju askor har ingått i studien: en returträaska från fluidbäddpanna, en avfallsflygaska från fluidbäddpanna och fem avfallsflygaskor från rosterpannor. Askornas totalhalter av olika ämnen har mätts i syfte att undersöka vilka möjligt värdefulla substanser som finns. Cu, Ag, Al, Zn och Sb bedömdes som mest intressanta att återvinna. Metallhalterna i askorna är ofta låga utifrån återvinningsprocessaspekt, vilket gör att askorna ger mycket ballast i återvinningsaktörernas processer. Det finns andra sekundära råvaror, som t.ex. elektronik-skrot och slaggrus, som är mer intressanta för metall-återvinningsaktörer. För att kunna konkurrera med dessa strömmar måste askan upparbetas och/eller anrikas för att kunna passa i metallåtervinnings-processerna, vilket kan vara en framkomlig väg för några askor. I syfte att undersöka möjligheten att laka ut metaller för återvinning lakades askorna med syra; dels olika koncentrationer av syra och dels med olika pH. Ingen av dessa metoder visade sig ge utlakning i sådan omfattning att det skulle vara en generellt framkomlig väg att utnyttja resurserna i flygaskorna från avfallsförbränning. I enskilda fall kan lakning för utvinning vara framgångsrikt. Som prioritet två låg att behandla askorna så att de uppfyller mottagningskriterierna för deponi för icke farligt avfall. Som ett första behandlingssteg tvättades askorna med vatten. Två tvätt-omgångar med vatten visade sig i vissa fall ge askor som uppfyller kriterierna. I andra fall skulle dispens för lakning av ett eller två ämnen per aska (Cl-, Cr, Pb, Sb och SO42-) behövas för att få tillstånd för deponering på IFA-deponi. Ett antal användningsområden för det salt som tvättas ut i vattentvättstegen har identifierats; bl.a. vägsalt, aluminiumåtervinning, PVC-tillverkning. Kravspecifikationer för dessa har jämförts med saltsammansättningen för saltet från askorna. PVC-tillverkning och aluminiumåtervinning är de två applikationer som bedöms vara mest intressanta att undersöka vidare. Flygaskor från avfallsförbränning måste undergå omfattande upparbetning för att utgöra attraktiva substrat för återvinning eller andra användningar. This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.
This report is only available in English.
Denna rapport beskriver betydelsen av, användningen av och riskerna med komplexbildarna DTPA och EDTA vid tillverkning av massa och papper. Bakgrunden är de krav för miljömärkning som anges i Svanens kemikaliemodul för tillverkning av pappersprodukter, som gäller sedan 2014. Enligt dessa krav får kemikalier som klassas enligt vissa, specificerade, riskfraser/faroklasser inte användas i mängder överstigande 0,05 kg/ton om produkten ska kunna miljömärkas med Svanen. Ett undantag för DTPA och dess salter ges fram till juni 2016. Fram till dess ska företag, som använder DTPA och vill ha möjlighet att märka sina massa- och pappersprodukter med Svanen, ta fram underlag som visar varför man vill fortsätta med denna användning. Analyser av massa- och pappersprodukter med avseende på halt DTPA och EDTA redovisas. Resultaten visar att <2% av tillsatt komplexbildare återfinns i produkten. Undantaget är då DTPA tillsätts i slutet av processen i syfte att reducera uppkomst av lukt- och smak -genererande ämnen som kan förstöra det som förpackas i produkten. I den produkten återfinns all tillsatt DTPA i produkten. Beräkningar gjorda på tidigare kända resultat gällande förekomst av DTPA i vattenmiljö samt från studier av dos-effektsamband för fosterskador visar att lägsta dos som kan ge fosterskador motsvarar ett dagligt intag på 700 L av sjövatten i omedelbar närhet till ett pappersbruk. För EDTA är motsvarande volym större. Beräkningar gjorda på DTPA-halt i pappersprodukt för exponering för DTPA via intag av varm dryck ur pappersprodukt för livsmedelskonsumtion (pappersmugg) visar att möjlig dos via dessa exponeringsvägar ligger lång under de nivåer som antas ge fosterskador. Inga tekniskt möjliga alternativ till DTPA och EDTA finns idag trots intensiv forskning. Utbytbarheten mellan dessa två är inte total. Den ekonomiska konsekvensen av ett förbud mot DTPA i halter överstigande 0,05 kg/ton uppskattas till mellan 5 och 10 miljarder kronor för svensk pappers- och massa-industri. Studien rekommenderar därför ett fortsatt undantag för DTPA och dess salter i Svanens krav för miljömärkning av pappersprodukter.
n the present report, DTPA and EDTA are described from several aspects: chelating functions, their role in the pulp and paper making process, degradation, effects in aquatic environment and teratogenic effect. Analyses of DTPA and EDTA in several pulp and paper products are presented. The results show that <2 percent of added chelating agent is found in the final products. An exception is when DTPA is added at the last stage of the process with the aim of reducing formation of odor and flavor generating substances that can harm what is packaged in the product. In this type of product, all added DTPA is found in the final product. Earlier performed studies on aqua-toxicity of DTPA and EDTA show no observed effects from the low amounts emitted to recipient from pulp and paper mills in Sweden. To protect pregnant women working in the pulp and paper mills, there are already regulations in place that include actions such as changing to work tasks not presenting certain risks. Exposure to DTPA and EDTA can easily be included among such risk factors. Calculations performed on earlier results regarding DTPA and EDTA in recipient water together with results from reproductive toxicity tests show that a volume of 700 L of water in immediate proximity to a mill effluent has to be ingested in order to pose any risk to the unborn child. Calculations based on DTPA content in paper-based food packaging (paper mug) regarding DTPA intake through hot beverage consumption show that such exposure is by far below levels supposed to present any risks to the unborn child. No technically feasible alternatives to EDTA and DTPA are available today – despite intense research. Furthermore, these two chelating agents are not completely exchangeable with each other. The economic consequence of a ban of DTPA above 0.05 kg/tonne in the production process is estimated to be between 5 and 10 billion SEK for the Swedish pulp and paper sector. Based on the above, the authors recommend that a continued exception for DTPA and its salts is given in the Nordic Ecolabel criteria for use of chemicals in pulp and paper products. Den här rapporten är endast på engelska. Men en svensk översättning är rapport B2245.
Skogsråvara används idag till olika ändamål, som till exempel pappersprodukter av olika slag, sågade trävaror och energi – huvudsakligen i form av fasta bränslen. Det finns även en viss produktion av drivmedel, men inte i så stor skala som förväntas i framtiden. Utvecklingen av sådan tillverkning är intensiv och biobaserade drivmedel eftersträvas och premieras med bland annat styrmedel och politiska mål. Biomassa är en förnyelsebar resurs och som sådan mycket intressant för många användningsområden, som till exempel nya material och flytande och gasformiga bränslen och drivmedel. Framställningen av biodrivmedel kommer med all sannolikhet att öka under de kommande åren – i synnerhet som Sverige har ett mål om en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. Skogen ska, förutom att vara råvara till ovanstående typer av produkter, också tillgodose behoven av de så kallade ekosystemtjänsterna, som till exempel biodiversitet, fiske, jakt, rekreation och bärplockning som därmed också konkurrerar om denna råvara. Idag har Sverige en netto-tillväxt av skog, vilket, åtminstone teoretiskt, ger utrymme för ökat uttag av skogsbiomassa i Sverige och därmed en ökad tillverkning av produkter därav. Tillgången på skogsbiomassa är dock inte obegränsad eftersom tillväxten måste vara lika med, eller större, än uttaget. Därför måste skogsbiomassa betraktas som en begränsad resurs och dess användning bör vara sådan att den ger maximal fördel jämfört med användning av fossila resurser. Det medför att LCA och andra utvärderingar av miljömässiga konsekvenser av en produkt från skogsbiomassa bör inkludera alternativa råvaror för produkter som konkurrerar om samma råvara. Denna förstudie omfattar en beskrivning av svenskt skogsbruk och sambandet mellan olika kvaliteter av skogsbiomassa, en workshop (vid vilken konkurrensen om skogsbiomassa diskuterades med experter i ämnet), en teoretisk diskussion om indirekta effekter och biomasse-potentialer, samt två fallstudier i vilka de teroetiska resonemangen appliceras. Traditionella utvärderingar av produkters miljöbelastning inkluderar inte begränsning av tillgång på råvara eller konkurrens om densamma, vilket, bland annat för produktionen av bioetanol har befunnits ha stor betydelse. Samma sak gäller även för andra produkter från skogsbiomassa. Den huvudsakliga slutsatsen av studien är att alternativa råvaror för produkter som konkurrerar om skogsråvaran måste inkluderas när miljöbelastningen av en skogsråvarubaserad produkt analyseras. Detta är mycket komplext eftersom indirekta effekter är svåra att förutse och beror på många faktorer, som exempelvis marknadslägen, styrmedel och politiska mål. Icke desto mindre är frågan viktig för att utvecklingen av biobaserade råvaror ska bidra till en så minskad miljöbelastning som möjligt jämfört med de fossilbaserade motsvarigheterna.