IVL Swedish Environmental Research Institute

Delning handlar om att ge varandra tillgång till underutnyttjade resurser, som saker, ytor, transporter, tid, data eller kompetens. Det kan ske med eller utan vinstsyfte, privat eller kommersiellt och i de flesta fall utan ägarbyte. I Sverige finns en lång tradition och vana av att dela, både i grannskapet med tvättstuga, föreningslokaler och klädbytardagar, och samhälleligt med offentliga rum, kollektivtrafik och allemansrätt. Tilliten mellan människor är en av de högsta i världen enligt SOM-Institutet. Det gör steget att börja dela via nya tjänster och plattformar kortare. Intresset för delningsformer ökar hos invånarna. Det har skett flera normförflyttningar som ger delningsekonomin en skjuts. Att göra saker själv har fått högre status liksom att ta vara på saker. Prylar med en historia har fått ett uppgraderat värde och för allt fler unga är tillgång viktigare än ägande. Det finns ett stort behov hos kommuner av erfarenhets- och kunskapsutbyte kring delningsekonomi. Att inspireras av varandra och få inblick i vilka framgångsfaktorer andra kommuner funnit, hur ekonomiska och juridiska problem lösts och hållbarhetseffekter följts upp. Avfall Sverige och IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram denna vägledning utifrån en kartläggning av vad som görs på kommunnivå, en enkätundersökning med cirka 30 svarande kommuner och intervjuer med åtta av dem. Det finns också en mer detaljerad rapport och en förteckning över delningsinitiativ för den som vill fördjupa sig. Vi hoppas att den ska inspirera och ge handgripliga råd både för de kommuner som är i full gång och de kommuner som just ska börja jobba med delningsekonomi.

För att uppnå de Globala målen i agenda 2030 och Sveriges miljömål behöver vår konsumtion vara hållbar och använda cirkulära resurser så effektivt och länge som möjligt på ett sätt som ryms inom de planetära gränserna och bidrar till välmående. Det handlar om att kommuner, företag och individer gör medvetna val, tar väl hand om, lagar, delar, tillgängliggör och återanvänder det vi har så att vi inte konsumerar mer än vi behöver eller vad planeten kan återskapa. Det handlar också om att skapa förutsättningar för hållbar konsumtion genom hela värdecykeln. Att återanvända och återvinna material, att designa, producera, distribuera och affärsutveckla på ett sätt som gör hållbar konsumtion till norm. Delning är en del av att förändra konsumtionen i en mer hållbar riktning. I Sverige har vi en lång tradition av att dela tvättstugor, badhus, daghem, kollektivtrafik och naturvärden genom allemansrätten. Den vanan kan man bygga vidare på nu när nya former för delning växer fram. Kommunal verksamhet handlar i grunden om att ta hand om gemensamma resurser och kommuner har därför stora möjligheter att stödja att de delas och återanvänds inom kommunens verksamheter genom att till exempel återanvända byggmaterial och inredning eller dela på transportpooler, lokaler eller utrustning mellan verksamheter. Men också genom att erbjuda invånare tillgång till lokaler eller odlingsmark, plattformar för delning av ting, tid eller transporter, eller system för återanvändning av saker. Den digitala utvecklingen har gjort möjligheterna att dela på resurser så mycket större och tillgängligare för fler. Många kommuner har idag tagit initiativ för ökad delning, samtidigt så finns det oklarheter och hinder kring hur delningen ska kunna skalas upp och utvidgas till fler områden. Avfall Sverige och IVL Svenska Miljöinstitutet har i samband med denna rapport också tagit fram en vägledning för hur kommunen kan jobba för att öka delningsekonomin inom kommunens verksamheter och mellan kommunen och invånarna: Dela prylar, yta, bil och tid. En vägledning till delningsekonomi i kommunerna.

För att ställa om till en mer hållbar konsumtion behövs nya former av återbruk, exempelvis kan butiker samla in och sälja begagnade produkter av eget märke, second handaktörer kan flytta in i gallerior och kommunala avfallsföretag kan erbjuda plats för att lämna och hämta produkter gratis.

I denna rapport presenteras resultatet från enkäter och intervjuer som genomförts med besöker på dessa olika former av återbruk. Syftet var att undersöka kunders drivkrafter, hinder och vanor när det kommer till begagnatköp. Resultatet visar att besökarnas främsta drivkrafter till att köpa begagnat är ekonomiska och miljöskäl. En stark drivkraft för besökarna av second hand-butiker var även att hitta trendiga eller unika saker. Pris, utbud och tillgänglighet i butik var vanliga hinder.

Om besökaren hade köpt något uppgav mer än hälften att det hade ersatt ett nyköp. Resultaten visade även att kvinnor och män tenderar att köpa begagnade och nya saker i lika stor utsträckning, dock visade det sig att de som köper kläder oftare tenderar att köp mer begagnat än nytt. Slutligen kan det konstateras att inställningen till återbruk hos besökarna var positiv.

Vidare forskning bör fokusera på att nå personer som inte befinner sig på dessa platser, exempelvis personer som bara handlar i nyköpsbutiker eller online, för att få en bredare bild av drivkrafter, hinder och vanor kopplat till återbruk.

In Sweden, many people are used to sharing historically, having open access to large public spaces and the right of public access, as well as functions such as care, sports halls, laundries and waste management, mobility such as public transport and products, such as in libraries, parks, and leisure centers. Sharing stuff, transport, spaces, time and knowledge has the potential to contribute to a number of sustainability gains, both ecological, social and economic.

Based on identified success factors and pitfalls, we describe what to consider when it comes to collaboration with residents, collaboration with actors, collaboration internally and collaboration with the district within sharing. A guide has been developed for Stockholmshem primarily for area managers, customer service and central support functions within the housing company for collaborative dialogues about sharing, but which is open to other housing companies to use. The guide provides seven steps to increase the opportunities for sharing between residents and businesses in residential areas:

1.  Make an inventory

2.  Set sustainability goals

3.  Create dialogue

4.  Design and develop

5.  Support engagement and growth

6.  Develop support systems

7.  Support independence and further development

The project has been led by IVL Swedish Environmental Institute in collaboration with Stockholmshem, IIIEE Lund University and ÅWL Architects. It has been implemented as a strategic project within Sharing Cities Sweden, part of the strategic innovation program Viable Cities for smart and sustainable cities, which is supported in a joint initiative by Vinnova, the Swedish Energy Agency and Formas.

This project looks at the possibilities of making sharing available, simple and up scaled as part of social innovation, upscaling both in size and in diversity and variety of initiatives.

Sharing economics has the potential to contribute to significantly reduced climate emissions and at the same time increased social trust, equality and resilience, both by using underutilized things more and by behavioral changes in how things are generally used. More innovations are needed in order for the sharing economy to reach its full potential and to prevent possible rebound effects, in particular, innovations that facilitate a wide range of players to develop new sharing solutions - from commercial to municipal and non-profit initiatives.

There is a great potential for social gains from sharing, gains that non-profit and municipalities mainly are responsible for today. Therefore, the project also hopes to contribute to making sharing more accessible for sharing initiatives with fewer resources and without transactions.

The project has mapped out existing technical platforms supporting the construction of sharing initiatives, interviewed sharing initiatives and interviewed experts in exponential technologies. Based on these, insights and ideas have been developed that have been tested on users and then further developed.

Our starting point, that there was a strong need for a digital platform that allowed actors to build sharing initiatives without programming everything from the start, proved to be correct. At the same time, the platforms that offer this have developed a lot in recent years and could meet the needs of the sharing actors, if they were used. What is missing is instead advice and guidance on both the technical choices but also on organizational form, sustainable business models and law related to agreements specifically for sharing.

The most important thing in technology development is that it becomes scalable so that it continues to drive business and does not lock in the development in a static system. At the same time, parts of the technology support for contracts, insurance and logistics are lacking as there is a lack of solutions adapted for sharing. There is an increasing gap between existing laws and technology development. It will require legislative changes and innovation within existing rules.

Common solutions for several sharing actors, such as gaining access to new contexts together or highlighting other non-competing initiatives can be a way to scale up both individual actors and each other. It was interesting to see that several actors are very aware that the market and the habit of sharing are something that they create together with other actors and that it requires both major players but also diversity of players.

In Sweden, many people are used to sharing historically, having open access to large public spaces and the right of public access, as well as functions such as care, sports halls, laundries and waste management, mobility such as public transport and products, such as in libraries, parks, and leisure centers. Sharing stuff, transport, spaces, time and knowledge has the potential to contribute to a number of sustainability gains, both ecological, social and economic.

Based on identified success factors and pitfalls, we describe what to consider when it comes to collaboration with residents, collaboration with actors, collaboration internally and collaboration with the district within sharing. A guide has been developed for Stockholmshem primarily for area managers, customer service and central support functions within the housing company for collaborative dialogues about sharing, but which is open to other housing companies to use. The guide provides seven steps to increase the opportunities for sharing between residents and businesses in residential areas:

1.  Make an inventory

2.  Set sustainability goals

3.  Create dialogue

4.  Design and develop

5.  Support engagement and growth

6.  Develop support systems

7.  Support independence and further development

The project has been led by IVL Swedish Environmental Institute in collaboration with Stockholmshem, IIIEE Lund University and ÅWL Architects. It has been implemented as a strategic project within Sharing Cities Sweden, part of the strategic innovation program Viable Cities for smart and sustainable cities, which is supported in a joint initiative by Vinnova, the Swedish Energy Agency and Formas.

This project investigates the potential increasing resource efficiency and reducing environmental impact and how the potential can be achieved for premises, transports and tools. The driving forces and obstacles for sharing have been studied, methodology for sustainability assessments and potential rebound effects have been investigated and ten success factors have been identified for upscaling sharing solutions:

1. Trust. For the sharing platform, the quality of the goods and for other users.
2. Accessibility. Geographically, temporally and in terms of access to systems and spaces.
3. Managed risk. Sharing is associated with risk, which needs to be managed and facilitated by existing regulations and which can be mitigated by commercial insurance.
4. Quality. The quality of the goods and services need to be at least as good as those the consumer would otherwise have bought for them to switch to sharing.
5. Simple and smooth transactions. By making it easier to share than to buy new, the interest in sharing solutions can increase.
6. Visibility. The fact that the knowledge and habit of sharing are so low means that the critical mass of users and objects is still too low.
7. Belonging. In several of the product categories, like transport and space, there is a need to feel that you belong - a sense of ”this is my space”. For sharing to scale up, design, business models and policy need to relate to that need.
8. Negative effects. The ability to limit and manage the negative effects of the sharing economy on conventional companies is an important factor for upscaling.
9. Access to capital is in many cases critical to growth, both to achieve a critical mass and long-term economic sustainability.
10. Regulation. Sharing requires regulations and policy support for better conditions with clear rules and tailor-made policy instruments for sharing.

Several actors play an important role in building sharing potential; the role of the business sector to create new business models and good working conditions, the role of the financial sector to improve the conditions for sharing initiatives to be able to upscale, the role of national decision makers to both regulate and create conditions for sharing and manage the consequences of sharing, the role of the cities to create infrastructure, coordinate and be a driving force in itself to shape the development of sharing so that it contributes to sustainability and the role of research to develop innovative forms of sharing, continue to follow the development of sharing and develop ways to measure effects and prevent rebound effects.

Detta är en kortversion av rapporten från projektet Delningens potential, där vi bedömt potentialen för att delning av transporter, verktyg och yta ökar och samtidigt bidrar till ekonomiska, sociala och miljömässiga vinster. I Sverige finns en lång tradition och vana av att dela på resurser. Delning har potential att ge både ekologiska, sociala och ekonomiska vinster under vissa förutsättningar.

In the project Usereuse, the IVL Swedish Environmental Research Institute research how a system for reuse can be created, improved and scaled up in various arenas so that reuse becomes norm and perceived as easier than new purchases. In this study, 15 actors have jointly produced four scenarios for how reuse might work in Sweden in 2035.

The purpose of the scenarios is to create a common map of possible developments for the reuse of items and to identify obstacles and potential, risks and measures to make solutions adaptable and more future-proof. The scenarios orient us in the landscape of how the use and consumption of things will look like in 2035 and give four different answers to the question: How does reuse work in 2035 in Sweden?

How much will future solutions be based on regulation or voluntariness? Is it more about keeping fewer things longer or that many people use the same things? Is it mainly about the thin itself or how we use it? How large-scale or small-scale systems can make reuse scale up? How is it affected by whether we have a lack of or plenty of free time? All the scenarios are normative and describe four possible futures that take us in the direction of the Doughnuts planetary and social boundaries.

Stories about where we are and where we are going shape our view of the world and influence which courses of action we see as possible. Scenarios are a transformative tool for exploring, developing and evaluating our operations and our communities. The report contains a tool to support those who want to use the scenarios in relation to their business.

The purpose of this study was to enhance our understanding of reuse by analyzing the entire life cycle of textiles − from purchase, use, to end-of-life waste treatment in Sweden.

Our goal was to identify where the greatest losses and potentials lie within our society. We focused on identifying the main challenges, losses, and opportunities by examining overall patterns and trends rather than striving for precise data accuracy.

The study is delimited by data from our Swedish project partners, including municipalities and charitable organizations. When necessary, this data was supplemented with Swedish national data or literature studies to address data deficiencies or understand the level of uncertainty.

Syftet med studien var att utforska hur livscykelanalysers transformativa potential kan utnyttjas på bästa sätt inom detaljhandeln. Denna bransch har en nyckelroll för nödvändig omställning av produktion och konsumtionsmönster, men behöver stöd och ny kunskap för att komma vidare med hållbarhetsarbetet. Mer specifikt ville vi studera:

 •    Hur kan detaljhandeln använda LCA som underlag för att förbättra miljöprestandan  längs produkters värdekedjor?  

•    Hur kan LCA-kunskap effektivt implementeras för att driva inköp, leverantörer, kunder och arbetsprocesser att tillsammans bidra till uppfyllandet av miljömål? 

Studien utfördes som en fallstudie på produktkategorin hudkräm tillsammans med Apotek Hjärtat, Perrigo och IDUN Minerals – alla aktörer i produktkedjan för hudvård och skönhetsprodukter. Studien genomförde en LCA-screening på tre hudkrämer (en per aktör) och frågeställningarna ovan undersöktes genom en samskapad och workshop-baserad process.  Studien visade att LCA-data har en viktig roll att spela på olika ställen i beslutsprocessen, men att det är allra viktigast att LCA-data kommer in så tidigt som möjligt för att kunna påverka viktiga beslut med bäring på miljöprestanda. LCA-screeningen visade att produktion av formula och tub har i stort sett lika stor klimatpåverkan och att vad som händer med tuben – om den källsorteras eller inte, har stor betydelse för resultatet.   

Studien bekräftade att det finns ett stort gemensamt behov av miljö- och hållbarhetsdata för arbetet med hållbar produktutveckling, och att detta arbete med fördel samordnas, och i viss mån kräver samarbete genom hela värdekedjan. För att förändring av produkters hållbarhetsprestanda ska kunna genomföras krävs också kommunikation. Dels genom värdekedjan så att producenter känner till och kan anpassa sig till ökade hållbarhetskrav från detaljhandeln, dels med kunder så att deras förväntningar och betalningsvilja kan följa med de förändringar som branschen gör. Det största hindret mot att implementera LCA-data i produktutvecklings- och inköpsprocesser ligger enligt studien i de konflikter med affärsmässighet och ekonomiska mål som kan uppkomma i processen.

Kostnader för framtagandet och användning av LCA-data (och eventuellt högre pris för hållbara ingredienser, förpackningar och tillverkning) måste integreras i affärsmål och produktkalkyler för att kunna få genomslag i företagens egna arbetsprocesser utan att målkonflikter uppstår. Resultaten från projektet visade på det hela taget att det finns mycket att vinna på att involvera hela värdekedjor i denna typ av process – och att det går att skapa förtroendefulla dialoger där nyckelpersoner kan dela erfarenheter för att tillsammans söka lösningar på problem som är svåra att lösa för det individuella företaget.