IVL Swedish Environmental Research Institute

Affald til deponering håndteres i Danmark på deponeringsanlæg i særligt indrettede enheder, som er udstyret med miljøbeskyttende foranstaltninger, herunder bund-og sidemembraner og drænsystemer til opsamling og håndtering af perkolat, men som tillader infiltration af nedbør gennem overfladen. Danmarks strategi for håndtering af problematiske stoffer i deponeringsanlæggene har hidtil været, at miljøfarlige og forurenende stoffer, herunder PFAS (per- og polyfluorerede alkylstoffer), udvaskes med gennemstrømmende regnvand og som perkolat ledes til offentligt renseanlæg, med henblik på, at de nedlukkede enheder efter en efterbehandlingsperiode kan overgå til passiv tilstand uden behov for håndtering og behandling af perkolat. For fastsættelse af sikkerhedsstillelse i forbindelse med godkendelse af deponeringsanlæg, er efterbehandlingsperiodens varighed i deponeringsbekendtgørelsen som udgangspunkt fastsat til 30 år, medmindre godkendelsesmyndigheden vurderer, at affaldets egenskaber begrunder en anden varighed.

De særlige egenskaber ved PFAS og de målte koncentrationer i perkolat kan medvirke til at begrunde en anden varighed, medmindre mængden af PFAS i affaldet og/eller perkolatet kan mindskes med nye håndteringsmetoder. Den reviderede vejledning om tilslutning af spildevand til offentlige renseanlæg skærper kravene til niveauer af miljøfarlige og forurenende stoffer, som spildevandet må indeholde, når det ledes til renseanlæggene. De vejledende vandkvalitetskriterier for PFAS241 er fastsat til 0,0044 µg/L i både ferskvand og saltvand. PFAS adskiller sig fra andre miljøfarlige stoffer ved, at de PFAS, der indgår i PFAS24, transformeres fra forstadier (Eng: precursors) i renseanlæg, så koncentrationerne i udløb er større end i indløb. Med de koncentrationer, der i dag er i perkolat fra deponeringsanlæg (25-75 fraktil i udløb fra deponeringsanlæg er på 0,4 – 4,0 µg/L), vil der, hvis koncentrationen skal holdes under de vejledende vandkvalitetskrav, derfor være behov for enten • at rense perkolatet for PFAS, inden det tilledes renseanlæg, • at undgå at der dannes perkolat, eller • begrænse koncentrationerne af PFAS i perkolatet med nye metoder til håndtering af det deponerede affald. Formålet med undersøgelsen er at belyse, hvilke muligheder der er for at håndtere PFAS i deponeringsanlæg, herunder en vurdering af, hvorvidt udvaskningsstrategien er den bedste håndteringsstrategi for affald med PFAS i deponeringsanlæg.

I rapporten presenteras en analys av hur klimatpåverkan från tunga lastbilar ska kunna leva upp till de ambitioner som finns uttryckta i EU:s och Sveriges klimatmål och klimatpolitik. Bland annat innebär detta att användningen av fossila drivmedel i lastbilar helt ska ha upphört 2050. Rapporten visar att genomförande av EU:s CO2-standarder för tunga lastbilar är avgörande för att öka andelen nollemissionslastbilar och för att kunna klara klimatmålen. Om kraven i standarderna sänks eller inte uppnås kommer orimligt kraftfulla åtgärder på drivmedelssidan att behövas för att kompensera. En annan slutsats är att även vid en snabb elektrifiering kommer betydande volymer förnybara drivmedel att behövas, åtminstone under en (relativt lång) övergångsperiod. På lång sikt finns det däremot frågetecken kring möjligheterna att över huvud taget upprätthålla ett distributionssystem för flytande drivmedel inom vägtrafiken. Oavsett utvecklingen på längre sikt, kommer politiska insatser att behövas för att säkra en ökad produktion av förnybara drivmedel, som i sin tur åtminstone delvis måste baseras på nya tekniker och råvaror.

Tillgången på förnybara drivmedel för vägtransporter kommer samtidigt att begränsas av flygets och sjöfartens omställning. I rapporten konstateras att den framtida rollen för vätgaslastbilar är oviss, och att man bör låta marknaden avgöra vätgaslastbilarnas roll som alternativ till ellastbilar. Särskilda kvoter eller andra incitament för vätgas bör därför inte införas. Även den framtida rollen för fordonsgaslastbilar och biogasanvändning i vägtransporter bör primärt avgöras av marknaden. I rapporten lämnas åtta konkreta rekommendationer till svenska beslutsfattare: 1) Inför avståndsbaserade vägtullar för tung trafik med undantag för nollemissionsfordon 2) Komplettera ETS2 med en höjd och förlängd reduktionsplikt och möjligen även nationell utsläppshandel 3) Sänk temporärt elskatten vid laddning av tunga fordon 4) Fortsätt subventionera inköp av ellastbilar 5) Inför stegvis skärpta krav på nollemissionsfordon i offentliga upphandlingar 6) Tillåt miljözoner för tunga nollemissionsfordon i större tätorter 7) Driv på för skärpning av regelverken om offentlig sektors och näringslivets transporter inom EU 8) Främja investeringar i produktion av nya typer av biodrivmedel

Inom ramen för Impact Innovation-programmet Swedish Metals & Minerals – en gemensam satsning av Energimyndigheten, Formas och Vinnova – har denna studie genomförts för att analysera behov och förutsättningar för ett nationellt kartläggningssystem för kritiska råmaterial i sekundära flöden. Tillgången till kritiska råmaterial är avgörande för Sveriges och EU:s omställning, konkurrenskraft och säkerhet. Samtidigt är kunskapen begränsad om hur stora mängder kritiska råmaterial som redan finns bundna i produkter i samhället, hur dessa flöden förändras över tid och när materialen kan bli tillgängliga för återvinning. Bristen på samlad och jämförbar information försvårar uppföljning av nationella mål, utformning av styrmedel och planering av investeringar i cirkulära lösningar.

Nya EU-regelverk, inte minst Critical Raw Materials Act (CRMA), förstärker behovet av att medlemsstater kan redovisa och följa materialflöden på ett mer systematiskt sätt. Ett nationellt kartläggningssystem är genomförbart med befintlig statistik Projektets huvudsakliga resultat är att utveckling och införande av ett nationellt kartläggningssystem för sekundära kritiska råmaterial bedöms vara genomförbart redan idag. Genom att utgå från befintlig offentlig statistik om industrins varuproduktion samt import och export, och kombinera dessa data med transparenta antaganden om materialinnehåll och produktlivslängder, kan ett system byggas som ger en sammanhållen bild av var kritiska råmaterial finns i teknosfären och hur de successivt frigörs. Ett sådant system minskar beroendet av företagsinlämnade uppgifter och omfattande onboarding, och det kan därmed etableras med relativt låg organisatorisk komplexitet. En central slutsats är att systemets främsta värde inte ligger i exakta mängdangivelser för enskilda år, utan i att skapa ett återkommande, transparent och långsiktigt ramverk för uppföljning. I många sammanhang är trender över tid – till exempel ökande eller minskande tillgång till sekundära råmaterial – mer beslutsrelevanta än absoluta nivåer. Systemet kan därmed fungera som ett gemensamt, och i möjligaste mån neutralt, kunskapsunderlag för både myndigheter och näringsliv. Genom öppna antaganden och regelbundna uppdateringar synliggörs osäkerheter, vilket möjliggör känslighetsanalyser, validering och successiv förbättring av data. Projektet genomfördes som ett policylabb i nära dialog med myndigheter, industri och branschorganisationer.

Den ursprungliga ansatsen, som låg närmare värdekedjebaserade lösningar med företagsinlämnade data, prövades men visade sig innebära betydande hinder kopplade till sekretess, administrativ börda och varierande mognadsgrad hos aktörer. Genom det iterativa arbetet skiftade fokus mot ett mer robust, statistikbaserat och offentligt förankrat system. Ett koncepttest och ett räkneexempel, baserat på elbilar, användes för att validera angreppssättet och identifiera metodologiska utmaningar såsom heterogena produktkategorier, omvandling mellan värde- och mängddata samt behovet av tydliga systemgränser. Ett nationellt kartläggningssystem kan bidra till att effektivisera nationell och europeisk rapportering, minska fragmentering mellan olika regelverk och skapa bättre förutsättningar för uppföljning av politiska mål. Samtidigt kan systemet ge underlag för planering och analys av sekundära flöden, vilket kan stödja investeringar i återvinning, stärka försörjningstryggheten och minska beroendet av primära råvaror. Genom att skapa ett gemensamt faktaunderlag kan systemet även underlätta samsyn mellan myndigheter, företag och andra aktörer i omställningen mot en mer cirkulär ekonomi. Projektet rekommenderar att nästa steg tas genom en pilotstudie med fokus på ett begränsat antal produktgrupper och kritiska råmaterial, där dataläget är relativt gott och samhällsnyttan bedöms som stor. Parallellt bör ansvarsfördelning, värdskap och långsiktig förvaltning tydliggöras, med ett tydligt offentligt mandat. Systemet bör utvecklas modulärt och framåtkompatibelt för att kunna integrera framtida datakällor, såsom digitala produktpass, och harmoniseras med EU:s fortsatta arbete. Sammantaget visar projektet att ett nationellt kartläggningssystem kan bli en central kunskapsinfrastruktur för cirkulär ekonomi, hållbar råvaruförsörjning och ökad resiliens i Sveriges materialanvändning.

Den här skriften är ett försök att ge vägledning i hur cirkulära arbetssätt kan främjas i hela samhällsbyggnadsprocessen. Den har kommit till eftersom det finns en efterfrågan efter konkret vägledning för cirkulära perspektiv i samhällsplaneringen – från återbruk till cirkulär ekonomi. Guiden spänner över hela värdekedjan, från översiktsplanering och gestaltning till rivning och producentansvar. Avsikten har varit att ge vägledning som korsar och väver samma olika aktörsprocesser, och uppmuntra till samverkan och samarbete tidigt mellan olika parter och förvaltningar. Guiden bygger på och förhåller sig till rådande kunskapsläge och styrdokument i Sverige (PBL, Boverket, Naturvårdsverket etc) men utmanar rådande praxis och går längre. I vägledningen finns både befintliga exempel från kommuner i Sverige och mer visionära idéer om hur övergången mot en mer cirkulär arbetsprocess kan se ut.

Denna vägledning riktar sig främst till miljöinspektörer som bedriver tillsyn på bygg- och rivningsverksamheter, men även andra aktörer i branschen kan ha nytta av innehållet. Syftet är att ge argument, metoder och tolkningsstöd för att integrera resurshushållning i tillsynsarbetet. Målet är att stärka inspektörernas möjligheter och ansvar att genom tillsyn bidra till en mer resurseffektiv bygg- och anläggningssektor, samt att underlätta dialog och rådgivning för minskad klimatpåverkan och ökad återanvändning.

I föreliggande studie, har IVL. på uppdrag av Sölvesborgs kommun undersökt halterna av oljeföroreningar i skädda (också kallad skrubbskädda, Platichthys flesus), med syfte att säkerställa att fisken kan anses vara en säker föda för människan. Prover samlades in i juli 2024 och februari 2025 i Pukaviksbukten, för att undersöka eventuell påverkan efter oljespillet som skedde i samband med fartyget Marco Polos grundstötning i oktober 2023. Ämnesgrupper som har analyserats är TPH (Total Petroleum Hydrocarbons), PAHer (Polycykliska aromatiska kolväten), alkylerade PAHer, BTEX (Bensen, Toluen, Etylbensen och Xylen) samt lipider. Analysresultaten för de sex prover som ingick i undersökningar visar mycket låga halter i alla prover (under rapporteringsgränsen för den kemiska analysen).

Endast i ett av proverna PAH-komponenten fluoranten detekteras i nivå strax över rapporteringsgränsen. Utifrån denna undersökning kan slutsatsen dras att, skäddor som infångats i Pukaviskbukten i Blekinge län sommaren 2024 och början av 2025 innehåller inga eller mycket låga halter av de undersökta ämnena. Baserat på dessa resultat samt jämförelse med Livsmedelsverkets gränsvärden för halter PAHer i fisk, finns det ingen anledning att utesluta skäddor från Pukaviksbukten som en del av en balanserad kost för människan.

Bygg- och anläggningssektorn står för en betydande andel av de globala koldioxidutsläppen, vilket gör valet av byggnadsmaterial och optimering av konstruktionslösningar i byggnadsprojekt centrala för att minska klimatpåverkan. Denna rapport analyserar klimatpåverkan från olika grundläggningsmetoder i syfte att identifiera mer hållbara alternativ till den traditionella betongplattan på mark.

Rapporten utvecklar ett förslag om nytt förvaltningsverktyg för avrinningsområdesvisa vattenflödesplaner. Förslaget bygger på behov av bättre förvaltning i och med klimatförändringar. Vattenflödesplanerna syftar bland annat till att ersätta dagens stuprörsstruktur avseende vattenförvaltningen med ett helhetsperspektiv baserat på avrinnings-områden. Vattenflödesplanen ska ge en samlad bild av vattenflöden i ett huvudavrinningsområde utifrån förväntade klimat-förändringar, vattenpåverkande anläggningar och markanvändning, samt innehålla riskanalyser av samhällspåverkan och analyserade förslag fysiska åtgärder för att minska risker och förebygga klimatskador. Förvaltningsverktyget för vattenflödesplanen har tre delar; 1) kunskapssammanställning om vattendragen och de vattenflödespåverkande verksamheterna i avrinnings-området, 2) en bred dialogprocess med alla aktörer och ett beslut eller överenskommelse om en vattenflödesplan med prioriterade åtgärder som gäller i sex år, samt 3) en genomförandedel där relevant lagstiftning ger stöd för att fysiska åtgärder som pekas ut som viktiga i vattenflödesplanen upplevs rättvisa och blir genomförbara av aktörerna. Förslaget har arbetats fram i en samskapande policydialog mellan experter i hydrologi, ekonomi och juridik, och aktörer inom vattenvård, kommun och markägare i Kilaåns avrinningsområde.

Denna rapport redovisar resultat från en omfattande långtidspilotstudie av teknikkombinationen membranbioreaktor och granulerat aktivt kol (MBR-GAK) för avancerad och kvartär rening av avloppsvatten vid Himmerfjärdsverket. Studien adresserar ett identifierat forskningsgap avseende långtidsprestanda, resurseffektivitet och driftstabilitet för MBR-GAK-system, vilket i tidigare studier huvudsakligen har belysts genom kortare försök eller begränsade driftperioder. Pilotförsöken visar att MBR-GAK-kombinationen är en mycket effektiv, robust och driftsäker lösning för avloppsvattenrening som inkluderar kvartär rening.

Kombinationen av partikelfritt MBR-permeat med GAK-filter i två steg möjliggör en långsiktigt hög reningseffektivitet för breda grupper av mikroföroreningar, inklusive indikatorämnen enligt det nya avloppsdirektivet, prioriterade ämnen enligt vattendirektivet samt ämnen identifierade i tidigare riskbedömningar. Resultaten visar även att reningen kan uppnås utan negativ påverkan på driftstabilitet, vattenkvalitet eller hydraulisk kapacitet. Ett särskilt fokus har legat på kolets livslängd och resurseffektivitet. Pilotförsöken visar att upp till 70 000 bäddvolymer (BV) kan behandlas innan byte av filtermaterial krävs, vilket är mer än en tredubbling jämfört med konventionell GAK-design. Detta innebär att kolförbrukningen och relaterade kostnader samt miljöpåverkan från kolproduktionen kan minska med mer än 70 %. Även behovsanpassad backspolning har testats med gott resultat, vilket bidrar till minskad resursförbrukning, energianvändning och färre driftstopp.

Resultaten utgör därmed ett unikt forskningsunderlag som visar hur teknikkombinationen kan dimensioneras och drivas mer resurseffektivt än vad som hittills varit dokumenterat i litteraturen. Slutsatsen är att teknikkombinationen MBR-GAK uppfyller framtida lagkrav, såsom de definieras i det reviderade avloppsdirektivet, med god marginal. Detta skapar förutsättningar för en mer hållbar och kostnadseffektiv implementering. Flera aspekter, såsom optimering av kolanvändning, biologisk nedbrytning, användning av biogena kol och andra kvartära tekniker, har identifierats som intressanta för framtida utveckling. En fortsättning av försöken rekommenderas för att ytterligare öka kunskapen och förfiningen av tekniken inför en potentiell implementering i fullskala samt parallellt med fullskaledrift. Sammantaget bidrar studien med ny vetenskaplig och tillämpad kunskap som minskar osäkerheterna kring långsiktig drift och resursbehov för MBR-GAK, och stärker underlaget för framtida policy- och investeringsbeslut inom avancerad avloppsvattenrening.

The decarbonization of the maritime sector is driven by a combination of voluntary initiatives and binding regulations aimed at reducing greenhouse gas emissions and increasing the use of renewable fuels, where the use of liquified biomethane (LBG) has grown in interest and is the focus for this study. Voluntary climate targets, such as those defined by the Science Based Targets initiative (SBTi), the GHG Protocol, and ISO standards, enable companies to demonstrate climate ambition and build credibility with customers and investors.

These targets are often linked to internationally recognized frameworks that support structured emissions reporting and strategic goal-setting. At the same time, international and European regulations—such as FuelEU Maritime, the EU Emissions Trading System (EU ETS), the Renewable Energy Directive (RED III), and the International Maritime Organization’s (IMO) climate strategy—have introduced quantified requirements for emissions reductions and renewable energy shares. These instruments influence the shipping industry through financial incentives, technical requirements, and reporting obligations, creating strong pressure for investment in sustainable solutions. To enable the allocation of climate benefits in systems where renewable and fossil fuels are mixed, the mass balance principle is applied. This method allows for accounting of renewable shares without physical separation of molecules, which is particularly relevant in shared distribution infrastructures. Complementary mechanisms such as book & claim, insetting, and offsetting offer additional tools for recognizing emissions reductions, especially within Scope 1 and Scope 3. Certification systems like ISCC (International Sustainability and Carbon Certification) and RSB (Roundtable on Sustainable Biomaterials) ensure traceability and verification of climate benefits and are aligned with EU sustainability directives.

A survey of Swedish transport buyers shows that awareness of mass balance is relatively widespread, though actual usage remains limited. Road transport dominates, but maritime applications are also significant. Commercial offerings based on mass balance principles are increasingly available, often provided by energy companies and typically structured as book & claim solutions. This study focuses on the potential of using LBG in shipping and the findings indicate that mass balance principles have strong potential to support the maritime sector’s possibilities to use this fuel. However, clearer regulations, greater transparency, and harmonized certification systems are needed to ensure effective and credible implementation. The interplay of technical solutions, market initiatives, and policy instruments is shaping a new framework for sustainable shipping, where climate benefits can be allocated, reported, and verified even in complex fuel systems.

Rapporten beskriver hur IVL:s luftkvalitetsmätningar i omgivningsluft kvalitetssäkras. Mätningarna sker antingen helt i IVL:s regi eller i samverkan med beställare såsom kommuner och luftvårdsförbund. I det senare fallet är ansvarsfördelningen viktig. Kvalitetssäkringsprogrammet omfattar dels kontinuerliga mätningar, dels provtagningsrutiner som följs av analys på IVL:s laboratorium. Mätmetoderna beskrivs översiktligt med redovisning av kvalitetsrelaterade parametrar. Till mätmetoderna redovisas även viktiga rutiner för kalibrering, kontroll och underhåll. Kvalitetskontroll och validering av mätdata behandlas, vilket relaterar till luftkvalitetsförordningens kvalitetsmål för tidstäckning, datafångst och mätosäkerhet.