IVL Swedish Environmental Research Institute

ivl.se
4 - 22 of 22
rss atomLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nerentorp, Michelle
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve vid Holmsvattnet, 2000/01 - 2022/23  Årsrapport 2024 åt Rönnskärsverken2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Sedan mitten av 1980-talet har IVL Svenska Miljöinstitutet AB, på uppdrag av Boliden Mineral AB, genomfört undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve och metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, cirka 15 km sydsydväst om Rönnskärsverken. Denna rapport jämför resultaten från mätningarna 2022/23 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar från och med år 2000/01, samt med andra relevanta mätningar inom Krondroppsnätet och den nationella miljöövervakningen rörande metaller. Rapporten inkluderar även jämförelser av nedfall och emissioner av svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och från medlemsländerna inom EU inklusive Storbritannien (EU27 + UK). Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet och beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet.NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder det hydrologiska året 2022/23 observerades generellt högre nedfall av metaller från april till september, både i nederbörd och krondropp, medan den lägsta depositionen av metaller noterades i februari 2023. Den högsta depositionen under året uppmättes i april i öppet fält av aluminium (13 g/ha).  Aluminium var också den metall som hade högst årsdeposition, med 74 g/ha i öppet fält under 2022/23. Trots detta har depositionen av aluminium minskat signifikant sedan början av 2000-talet. Krom visade den största minskningen i deposition under perioden, 2000/01-2022/23, med en minskning på 94% i öppet fält.Även svavelnedfallet har minskat betydligt genom åren. Under 2022/23 var svavelnedfallet i krondroppet vid Holmsvattnet endast 1,2 kg/ha, vilket är mycket lågt jämfört med tidigare år.För kväve uppmättes det högsta nedfallet i nederbörd på öppet fält i augusti 2023, följt av april 2023. Det oorganiska kvävenedfallet var 1,4 kg per hektar under 2022/23. Totalt kvävenedfall till barrskogen vid Holmsvattnet var dock högre, uppmätt till 1,7 kg per hektar under samma period.AVRINNINGAvrinningsmängden vid Holmsvattnet fortsatte att minska under 2022/23, samtidigt som färgtalet på vattnet ökade något. De högsta halterna och transporterna av metaller mättes för aluminium, zink, barium och krom, i linje med tidigare år. Från 2021/22 till 2022/23 ökade halterna för alla dessa metaller, förutom för barium och kadmium. Trots detta observerades en minskning i transporten för samtliga metaller, förutom zink, vilket sannolikt kan kopplas till den minskade avrinningsmängden.

    MARKVATTENUnder 2022 var pH-värdet i markvattnet vid Holmsvattnet mellan 5,4 och 5,7, vilket indikerar att vattnet var på gränsen mellan låg och måttlig surhet. Halten av toxiskt oorganiskt aluminium var fortsatt förhöjd under 2023, en trend som började observeras redan 2020. Orsakerna bakom de höga halterna av oorganiskt aluminium är fortfarande okända. Trots detta visade markvattnet vid Holmsvattnet en positiv syraneutraliserande förmåga (ANC), vilket tyder på en viss buffrande förmåga. De enda statistiskt signifikanta förändringarna i markvattnet, vid den nya mätplatsen efter flytt 2013, mellan 2013 och 2023 var en ökning av oorganiskt aluminium och en minskning av sulfatsvavelhalter.

    EMISSIONER OCH JÄMFÖRELSER MELLAN OLIKA MÄTPLATSER  Nedfallet av metaller såsom arsenik, kadmium, koppar, bly, zink samt svavel vid Holmsvattnet har analyserats och jämförts med emissioner från Rönnskärsverken, Sverige, och EU27+UK. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. Från 2000/01 till 2022/23 har emissionerna av de flesta metaller i Sverige och EU minskat avsevärt, med minskningar på 13–63%, förutom för koppar där förändringen ej varit signifikant. Inte heller arsenik eller zink har visat någon signifikant förändring i emissionsnivåer. Jämförelser har också gjorts med mätningar vid svenska bakgrundsstationer inom miljöövervakningen. De metaller som generellt är högre vid Holmsvattnet än vid bakgrundsstationerna är arsenik och bly.Vid Holmsvattnet har nedfallet på öppet fält visat på en signifikant minskning enbart för zink med 71%. I krondropp har alla metallers nedfall minskat med mellan 37 och 78%. Specifikt för arsenik och bly är att nedfallet var högre vid Holmsvattnet jämfört med vid svenska bakgrundsstationer, medan det för övriga metaller överensstämde med halterna vid bakgrundsstationerna.Svavelnedfallet har varit relativt lågt i norra Sverige jämfört med andra delar av landet, men högre vid Norrlands kustland, särskilt vid Holmsvattnet. Svavelemissionerna från Rönnskärsverken har inte minskat i samma utsträckning som för hela Sverige eller EU27+UK, där en kraftig minskning har skett sedan år 2000. Mellan de första tre åren av 2000-talet jämfört med de tre senaste åren har Sverige och EU27+UK sett en minskning av svavelemissioner på 64% respektive 83%, medan Rönnskärsverkens minskning varit 20%.Svavelnedfallet vid Holmsvattnet, som påverkas både av långdistanstransporterade luftföroreningar och lokala utsläpp, har också minskat signifikant sedan början av 2000-talet, med en minskning på 49% i krondropp och 64% i öppet fält.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Karlsson, Gunilla Pihl
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    IVL Swedish Environmental Research Institute. Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Skåne län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Skåne län inom Krondroppsnätet. Sedan 2022 redovisas även mätningar av lufthalter vid två ytterligare mätplatser finansierade av Länsstyrelsen i Skåne. Skånes Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990. I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23. I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Skåne län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet.

    I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och/eller markvattenkemi bedrivs vid fyra platser med granskog i Skåne län; Hissmossa och Arkelstorp i länets norra delar samt Stenshult och Maryd. Lufthaltsmätningar görs dessutom på två mätplatser, vid Kullaberg och vid Stenshuvud.Svavelnedfallet har minskat kraftigt men återhämtningen går långsamtMinskade emissioner har gjort att både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall minskat kraftigt. Svavelnedfallet, som 1990 var omkring 20 kg per hektar, var under 2022/23 mellan 0,6 och 2,1 kg per hektar på mätplatserna i Skåne. Responsen i marken är dock långsam. Markvattnet var under 2023 kraftigt försurat, med pH oftast mellan 4,3 och 4,6, och den syraneutraliserande förmågan (ANC) oftast under 0. ANC har ökat signifikant i de långa mätserierna, men ökningen går långsamt och ANC är fortfarande så pass lågt att det inte ger utrymme till någon större pH-höjning. Enbart på en av mätplatserna, Hissmossa, kunde en signifikant pH-höjning påvisas, men pH är fortfarande mycket lågt där, mellan 4,4 och 4,5 under 2023. Detta innebär också att systemen är mycket känsliga för störningar. Havssaltsepisoder kan exempelvis leda till kraftiga surstötar. De stora mängderna kväve i systemet gör även att kraftig nitrifiering kan uppstå vid störningar, i form av stormskador, insektsangrepp, gallring eller avverkning, vilket även det kan leda till kraftiga surstötar.

    Kvävenedfallet minskar långsamt och kväveutlakning är ofta förhöjdÄven kväveemissionerna har minskat, men inte lika mycket som för svavel, vilket återspeglas i tidstrenderna för kvävehalter i luft och nedfall av kväve. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve beräknades på en av mätplatserna i Skåne, Västra Torup/Hissmossa, till mellan 15 och 20 kg per hektar och år i början av 2000-talet och har minskat signifikant till strax över 5 kg per hektar och år. Vid den mer utsatta mätplatsen Stenshult, med en betydligt kortare mätserie, från 2010, syns ingen statistiskt signifikant förändring. I Stenshult beräknades det totala nedfallet av oorganiskt kväve till 15 kg per hektar under 2022/23. Vid båda mätplatserna överskrids därmed den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve i skog, 5 kg per hektar och år.Vid samtliga aktiva mätplatser i Skåne har förhöjda nitratkvävehalter i markvattnet förekommit, trots att inga uppenbara störningar skett. I vissa fall har de skett kontinuerligt och i andra fall under någon eller några perioder. Detta tyder på att skogarna är nära kvävemättnad. Det är enbart mätplatser i allra sydligaste Sverige som uppvisar förhöjda nitratkvävehalter i ostörd skog, på övriga mätplatser i Sverige tas allt kväve upp. De stora kvävemängderna i marken gör också att störningar av olika slag, allt från gallringar och mindre stormskador till slutavverkning, kan innebära kraftig nitrifiering och därmed utlakning av nitratkväve. Detta ökar risken för att skogsmarken bidrar till övergödning av ytvatten, och nitrifieringen innebär även surstötar som kan hämma återhämtningen från försurning i ytvatten.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Hallands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Hallands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Hallands län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/).Hallands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1987. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar i länet under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) 2022/23, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i Hallands län.Under det hydrologiska året 2022/23 bedrevs mätningar vid fem platser i länet, från Kullahus på Hallandsåsen i söder till Söstared i nordligaste Halland. Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt, samt aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. 

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Vid mätplatsen i Timrilt var det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve 10 kg/ha under 2022/23, vilket är det lägsta värdet som uppmätts sedan mätstarten 1996. Kvävenedfallet har minskat under den senaste 20-årsperioden. Vid Timrilt har det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve minskat med 40 % sedan 2001/02. Trots minskningen är nedfallet vid Timrilt fortfarande högre än den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Tydligt förhöjda halter av nitrat (halter över detektionsgränsen) har regelbundet förekommit i markvattnet i växande, ostörd skog i Halland, och stormskador från Gudrun (2005) och Per (2007), har ytterligare ökat på nitratkvävehalterna i markvattnet, exempelvis vid Borgared. Halterna av nitrat i markvattnet har dock minskat vid flera platser, både i ostörd och stormskadad skog, och halterna under de tre senaste åren har varit låga. Kväve som inte tas upp av skogsekosystemen kan orsaka ett diffust läckage till grund- och ytvatten, vilket i sin tur kan bidra till fortsatt försurning av mark- och ytvatten. Läckande kväve från skogsmarken bidrar även till övergödning av sjö- och kustvatten.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtSvavelnedfallet i Halland har historiskt sett varit mycket högt, vid vissa platser i slutet av 1980-talet upp mot 30 kg per hektar och år. Nedfallet av svavel har dock minskat kraftigt. I länets norra del var svavelnedfallet i början av 1990-talet cirka 12 kilo per hektar och år. Under 2022/23 var svavelnedfallet som högst strax över 1 kg per hektar. Markvattnet på 50 cm djup vid de skogliga mätplatserna i Halland är fortfarande försurat, med låg buffringskapacitet (ANC). Det finns dock tecken på återhämtning från försurning, med ökande pH och ANC, samtidigt som halterna av toxiskt oorganiskt aluminium minskar. Fortfarande ligger ANC under noll vid samtliga mätplatser i länet. Att det vatten som lämnar skogsmarken har dålig buffringskapacitet kan vara en förklaring till den långsamma återhämtningen från försurning i sjöar och vattendrag i Halland.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i norra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i bakgrundsmiljön i norra Sverige inom Krondroppsnätet. Resultaten från mätningarna, som har bedrivits i över 30 år i norra Sverige, redovisas tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. Under det hydrologiska året 2022/23 fanns aktiva mätningar vid sjutton mätplatser i norra Sverige. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter samt nedfall till öppet fält vid Esrange i Norrbottens län inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD. Dessutom redovisas resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2023. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet.Det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i norra Sverige beräknades till mellan 1 - 4 kg per hektar och år under det hydrologiska året 2022/23. Nedfallet var högst i södra delen och lägst i inlandet i norra delen av området. Vid alla mätplatserna låg nedfallet under 2022/23 under den kritiska belastningsgränsen för kväve till barrskog på 5 kg N per hektar och år. Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den kritiska belastningsgränsen för barrskog. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag.

    Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog i Sverige. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling, insektsangrepp eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i markvattnet öka till höga nivåer, vilket i norra Sverige har inträffat efter en skogsgödsling av en tallskog vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län samt efter slutavverkningar vid Nymyran i Jämtlands län och Storulvsjön i Västernorrlands län. 

    Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar, då trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed successiv försurning under trädets livstid, som permanentas om biomassa skördas och förs bort från skogen utan att baskatjonerna återförs. Under året 2022/23 var nedfallet av svavel, borträknat svavel från havssalt, till skog i norra Sverige som högst 1,2 kg S per hektar och år, med högst nedfall vid Holmsvattnet. Det finns en gradient med minskande svavelnedfall från syd mot nord, men även en gradient från kustområdena mot inlandet och fjällvärlden. Sedan 2001/02 har svavelnedfallet vid mätplatserna i norra Sverige minskat statistiskt säkerställt med 32 – 76 %. Minskningen verkar ha avtagit efter år 2016.Mätningar av kemin i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. I de fjällnära områdena i Jämtland finns några av landets mest försurningskänsliga områden, med svårvittrad berggrund, tunna jordtäcken och lite växtlighet. Förutom nedfallet av försurande ämnen och skogsbrukets försurande inverkan finns, längs norrlandskusten, svavelhaltiga jordar som bidrar till försurning.Vid de provytor i norra Sverige där svavelhalterna i markvattnet varit förhöjda har dessa minskat över tid. Historiskt har pH varit över 5,0 vid de allra flesta mätplatser och mättillfällen i norra Sverige och således som mest varit utsatt för måttlig försurning, enligt bedömningsgrunderna för försurad mark.

    Gödslingen av tallytan vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län medförde under några år en kraftig sänkning av pH i markvattnet, till pH-värden under 4,4. pH i markvattnet vid de kustnära mätplatserna Bäcksjö, Holmsvattnet och Gammelgården ligger lite lägre än ytorna längre inåt landet, vilket kan bero på svavelhaltiga jordar som ofta förekommer under högsta kustlinjen.Ett annat mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Under de senaste tio åren har värden för ANC vid de flesta mätplatser i norra Sverige varit positiva. Undantag är tillfälliga sänkningar av ANC för den gödslade provytan Sör-Digertjärn, som hade kraftigt negativa ANC-värden de två första åren efter gödslingen, samt den avverkade ytan Storulvsjön. Den enda mätplatsen som alltid har positiva ANC-värden långt över noll är Ammarnäs i Västerbottens län.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Stockholms län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar i Stockholms län inom Krondroppsnätet. Stockholms län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1992. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid tre platser i Stockholms län, i granskogarna vid Farstanäs och Arlanda samt i tallskogen vid Bergby. Dessutom visas resultat från mätningar av nedfall till öppet fält och lufthalter vid mätplatsen Tyresta, vilka genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.I rapporten beskrivs situationen vad gäller försurning och övergödande kväve i Stockholms län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet.

    I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar och kritisk belastning överskrids inte längre 2022/23Nedfallet av kväve till barrskogarna vid Farstanäs, Arlanda och Tyresta har sedan början av 2000-talet minskat i högre takt än de rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige, se figur nedan till vänster. Kvävenedfallet till barrskog över Stockholms län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 3 och 4 kg per hektar. Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed inte i länet under året. Lufthalterna av kvävedioxid vid Farstanäs har mer än halverats sedan mätstarten 1994, och minskningen följer de rapporterade utsläppsminskningar från Europa. Markvattenmätningarna i Stockholms län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar och att länets skogar generellt har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet till marken.  Under senare år har dock förhöjda nitrathalter i markvattnet vid Farstanäs uppmätts, vilket skulle kunna bero på stormpåverkan.       Totalt årligt kvävenedfall till barrskog och den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet vid mätplatserna i Stockholms län.Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har minskat kraftigt, och minskningen är statistiskt säkerställd för alla mätplatser i länet.

    Under 2000-talet har svavelnedfallet, mätt som krondropp vid Farstanäs och Arlanda, minskat i takt med utsläppsminskningarna från både EU-27+UK och Sverige. Även lufthalterna av SO2 har minskat kraftigt under samma tidsperiod. Av länets tre aktiva mätplatser har en statistiskt säkerställd återhämtning från försurning i markvattnet främst skett vid Bergby i länets norra del. Där har markvattnets pH ökat och halterna av sulfatsvavel och oorganiskt aluminium minskat. Markvattnets syraneutraliserande förmåga (ANC) visar ingen statistiskt säkerställd förändring vid någon av länets mätplatser, men den är oftast positiv, vilket tyder på att det finns en syrabuffrande förmåga i länets skogar. Även vid Arlanda syns tecken på återhämtning från försurningen, med ökat pH och minskade halter av sulfatsvavel i markvattnet. Vid Farstanäs har pH istället minskat sedan mätstarten 1992, men sulfathalterna i markvattnet har minskat.Stockholms län befinner sig på gränsen mellan de mest försurningspåverkade områdena i sydvästra Sverige och de mindre påverkade områdena i norr. För att mark och vatten ska återhämta sig krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp och att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Värmlands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Värmlands län genomförs på uppdrag av Värmlands läns luftvårdsförbund av IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/ ). Värmlands län har varit medlem i Krondroppsnätet sedan 1990, och den längsta mätserien sträcker sig över mer än 30 år.I denna rapport redovisas resultaten från mätningarna under det hydrologiska året 2022/23 (oktober 2022 – september 2023) i Värmlands län. Resultaten från mätningarna från 2022/23 analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kvävesituationen i Värmlands län. Resultaten analyseras vidare i förhållande till mätningar i andra delar av Sverige inom Krondroppsnätet. I rapporten redovisas även andra relaterade aktuella projekt och händelser från 2023, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi bedrivs vid tre platser med granskog i Värmlands län, från norr till söder; Transtrandsberget, Blåbärskullen/Stensjön och Södra Averstad. Länsstyrelsen och luftvårdsförbundet finansierar dessutom markvattenmätningar vid de två avverkade granytorna vid Blåbärskullen och Södra Averstad. Lufthalter av svavel, kväve och ozon mäts vid ytorna.

    I rapporten redovisas även resultat från lufthaltsmätningar samt mätningar av nedfall till öppet fält vid mätplatsen Transtrandsberget som ligger bredvid krondroppsytan. Dessa mätningar genomförs av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket inom det nationella miljöövervakningsnätverket, SveLoD.Långsam återhämtning från försurning trots ett numera lågt svavelnedfall Ett stort antal av Värmlands sjöar och vattendrag är fortsatt försurade, och det bedrivs en omfattande kalkningsverksamhet i länet. Svavelnedfallet till skog i Värmland har dock minskat kraftigt. Vid den mest belastade mätplatsen i länet, Södra Averstad, har nedfallet av svavel (exklusive havssaltsbidrag) minskat från 8–10 kg per hektar och år i början på 1990-talet till under eller kring 1 kg per hektar sedan 2016. För att markvattnet skall bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste det ha ett värde på den syraneutraliserande förmågan (ANC) som är klart större än noll. Detta är fallet endast vid den nordligaste mätplatsen, Transtrandsberget. ANC vid den nyaste krondroppsytan i mellersta Värmland, Stensjön, har hittills varierat mellan noll och klart över noll, medan ANC vid Blåbärskullen och Södra Averstad, även innan avverkning, ofta hade negativa värden. Blåbärskullen hade innan avverkningen till och med en negativ trend med minskande ANC-värden över tid.      Vänstra figuren. Syraneutraliserande förmåga (ANC) i markvattnet vid olika mätplatser i länet. Södra Averstad A avverkades 2016 (vertikal röd streckad linje) och ersattes med Södra Averstad B. Blåbärskullen avverkades 2021 (vertikal blå linje) och ersattes med Stensjön. Högra figuren. Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland vid ytorna, beräknat från mätningar på öppet fält och i krondropp. Horisontell streckad röd linje visar kritisk belastningsgräns för barrskog i Sverige.

    Ett högt kvävenedfall har gjort att det finns mycket kväve i markerna som kan ge höga halter av kväve i markvattnet vid störningar Nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Värmland varierar numera kring den kritiska belastningsgränsen för barrskog, 5 kg kväve per hektar. Under det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet högre än belastningsgränsen för de två sydligaste ytorna och även som interpolerat värde för hela länet. Året innan var första gången som nedfallet låg under den kritiska belastningsgränsen för barrskog vid samtliga av länets krondroppsytor. Kvävenedfallet till barrskogen i Värmland har halverats sedan 2001, baserat på kalenderår, vilket är i samma utsträckning som de rapporterade kväveutsläppsminskningarna i Europa.Efter många år av överskridande av belastningsgränserna har skogarna i länet lagrat mycket kväve i marken. Mätningar vid de avverkade granytorna vid Södra Averstad och Blåbärskullen visar att detta kväve läcker ut i markvattnet vid störningar av skogsekosystemen. Det kväve som inte tas upp av ekosystemen kan transporteras vidare och bidrar till ett diffust läckage av kväve till grund- och ytvatten.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Aksellsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Kronobergs län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Kronobergs luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, inom Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/) mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Kronobergs län. Resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 redovisas och analyseras, tillsammans med tidigare års mätningar, i relation till försurningsläget och kvävesituationen i Kronobergs län samt i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även andra Krondroppsnätsrelaterade aktuella projekt och händelser från 2023.

    I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser. Mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi har bedrivits inom Krondroppsnätet i Kronobergs län sedan 1996. Under det hydrologiska året 2022/23 gjordes mätningar på fyra platser i länet, vid granskogarna i Fälleshult, Angelstad och Tagel, samt vid tallskogen i Attsjö. Kvävenedfallet överskrider kritisk belastning men inget nitrat läcker ut i markvattnetAtmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 6 och 8 kg per hektar, med högst nedfall i länets sydvästra delar, se figur nedan till vänster. Den kritiska belastningsgränsen för barrskog i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskrids därmed i hela länet. Kvävenedfallet som beräknas för länets mätplats Tagel har minskat med 37% sedan det hydrologiska året 2004/05. Halterna av nitrat i markvatten är genomgående låga i ostörd skog i länet. Stormskador har dock resulterat i perioder med ökade halter av nitrat i markvattnet.       Totalt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Kronobergs län under hydrologiska året 2022/23 (till vänster). pH i markvattnet vid nu aktiva mätplatser i länet (till höger). Mätningarna i markvattnet vid Angelstad har flyttats kortare sträckor, vilket visas med olika bokstäver (A, B respektive C). 

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt men försurningstillståndet i skogsmarken i Kronoberg är fortsatt dåligt Svavelnedfallet till provplatserna i länet har sedan 2001/02 minskat mellan 83-96 %. Det årliga svavelnedfallet var under 2022/23 under 0,5 kg per hektar, jämfört med 5 till 8 kg per hektar i slutet av 1990-talet. Det sker en varierande och otillräcklig återhämtning från försurning av markvattnet i skogsmarken i länet. pH i markvattnet ligger inom vad som anses som måttlig försurning (mellan 4,4 och 5,5, figuren ovan till höger) och markvattnet har en otillräcklig syraneutraliserande förmåga (ANC). Halter av toxiskt oorganiskt aluminium är fortfarande förhöjda. Det vatten som kommer från skogsmarkerna till vattendrag och sjöar kan därför inte bidra i någon större utsträckning till återhämtningen från försurning. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Södermanlands län: Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kvävenedfallet minskar och nu under kritisk belastningUnder det hydrologiska året 2022/23 var kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplats i norra delen av länet strax över 3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Södermanlands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 4,2 kg per hektar, vilket är lägre än året innan då det var 5,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige för barrskog, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed inte under 2022/23 vid Edeby. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet. Dock finns kväve upplagrat i skogsmarken, vilket innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.

    Svavelnedfallet har minskat kraftigt, återhämtning sker men det går långsamtI början av 2000-talet var svavelnedfallet i länet högt, över 5 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, 0,7 kg per hektar i krondropp och 1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp. Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Södermanlands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår. Försurningsmässigt visades det under 2023 på en förbättring av markvattenkemin vid Edeby. pH vid Edeby har på sistone frekvent legat mellan 5,5 och 5,6, vilket är över det pH-intervall som anses visa på måttlig försurning.

    Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan 0,04 mekv/l och 0,07 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Karlsson, Gunilla Pihl
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Jönköpings län  Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet var 1,2 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,56 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,50 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 3,5–4,3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 7,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige på 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i länet under 2022/23. 

    Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma, i synnerhet vid Mellby i länets västra del. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var 0,35 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan SO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,25 µg/m3. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det antropogent orsakade svavelnedfallet i länet högt, cirka 6 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,1–0,2 kg per hektar i krondropp och mellan 0,6–0,9 kg/ha på öppet fält.

    Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som tidigare nämnts i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.

    Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Jönköpings län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Fagerhult och Mellby har under de senaste åren oftast legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,14 mekv/l och -0,02 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurnings-påverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Kalmar län: Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning i länets mellersta och södra delarLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,1–2,7 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,6–3,6 µg/m3. Halterna av NO2 var högst vid Ottenby, troligen beroende på en påverkan från fartygstrafiken på Östersjön. Lufthalterna av ammoniak (NH3) varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 0,2 och 0,8 µg/m3, medan de under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,5 - 1,1 µg/m3.Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 2,3–4,1 kg oorganiskt kväve per hektar.

    Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 3,9 kg per hektar längst i norr och 6,5 kg per hektar i mellersta och södra delen av länet. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i mellersta och södra delen av länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet, undantaget vid Ottenby, är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma.

    Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar. Vid Ottenby har dock förhöjda nitrathalter uppmätts även under perioder som ej varit stormpåverkade, vilket kan beror på de speciella markförhållanden som råder vid Ottenby, med marina sediment.

    Orsaken till de mycket höga nitrathalterna 2021-2023 är ännu okänd, eventuellt kan djur ha varit framme och påverkat ytan. Kommande års mätningar får utvisa om de höga halterna fortsätter.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023, förutom vid Ottenby där halterna var högre cirka 0,5-0,6 µg/m3 under vinter- och sommarhalvår. Att halterna generellt är högre vid Ottenby beror troligen på fartygstrafiken på Östersjön.  

    I mitten av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, strax under 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,2–1,0 kg per hektar i krondropp och mellan 0,7–1,0 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.

    Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Alsjö och Ottenby har på sistone frekvent legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning, medan pH i markvattnet vid Rockneby och Risebo varit högre. De stundtals mycket sura tillståndet som uppmätts vid Ottenby kan bero på de speciella markförhållanden som råder med marina sediment. Vid den nya ytan i Rockneby var pH mellan 6,5-6,9 under 2023. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,19 mekv/l och 0,7 mekv/l.

    För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av¬verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Hållén, Joakim
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Waldetoft, Hannes
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Magnus
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Sedimentföroreningar i Skelleftebukten – spatial variation och temporal utveckling2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Undersökningar av sediments föroreningsinnehåll har alltsedan miljöövervakningen introducerades i Sverige på 1960-talet varit en viktig källa till information över hur organismer i akvatiska ekosystem exponeras för olika miljöfarliga ämnen. Genom att undersöka lagerföljden i sedimentkärnor från områden med kontinuerlig deposition av finmaterial, så kallade ackumulationsbottnar, går det även att skaffa sig en bild över miljötillståndets utveckling över tid. Stora resurser har, i Sverige och andra industrialiserade länder, över åren lagts på att kartlägga halter av föroreningar i olika sedimentmiljöer i insjöar, kust-och havsområden och att utveckla bedömningsgrunder för att bedöma graden av sedimentkontaminering i enskilda mätpunkter. Med några få undantag har emellertid inga forskningsresurser lagts på att utveckla metoder för hur man ska kunna utnyttja sedimentundersökningar för kvantitativa miljöbedömningar och svara på frågeställningar som exempelvis:

    ·         hur stort är påverkansområdet för en enskild punktkälla?

    ·         hur ser den temporala utvecklingen ut?

    ·         ökar eller minskar föroreningshalter över tid i sedimenten?

    ·         vilken betydelse har detta för eventuella behov av åtgärder?

     

    Föreliggande rapport är en fallstudie där dessa frågeställningar adresseras. Skelleftebukten, recipient för utsläpp från metallsmältverket i Rönnskär, har fungerat som studieområde.        

    Sedimentprovtagning genomfördes i Skelleftebukten från forskningsfartyget RV Sunbeam i juli 2022. Sammanlagt provtogs 15 stationer, varav sedimentkärnor togs från fem stationer och ytsediment från tio stationer. Den kemiska analysen inkluderade olika metaller, sällsynta jordartsmetaller och stabila organiska ämnen. De provtagningsstationer som användes har under många år använts inom Rönnskärsverkens recipientkontroll, och deras positioner har valts utifrån hydroakustiska undersökningar som Sveriges geologiska undersökning (SGU) genomförde i början av 2000-talet. Studieupplägget har således möjliggjort direkta jämförelser med tidigare utförda undersökningar.  

    Utredningen visade en areell fördelning i sedimenten för flera ämnen, metaller såväl som stabila organiska ämnen, där halterna var som högst i provpunkterna närmast Rönnskärsverken i Kallholmsfjärden (Skelleftehamnsfjärden). Samtidigt framgick en tydligt avklingande gradient, där halterna successivt minskande med 

    ökade avstånd från Rönnskärsverken och Kallholmsfjärden. Ett tydligt pågående återhämtningsförlopp för både metaller och organiska föreningar kunde observeras genom att jämföra halter i olika sedimentdjup samt mot tidigare studier i Skelleftebukten.

    Resultaten från sedimentundersökningen, jämte resultaten från fiskundersökningen i området år 2020, indikerar att påverkansområdet är begränsat till <25 km för samtliga ämnen med undantag för arsenik, bly och kvicksilver. Bedömningen av påverkansområde kompliceras dock av att det finns fler pågående och historiska utsläppskällor i området av betydelse, exempelvis noterades förhöjda halter av arsenik, bly och kvicksilver även i Bureå, söder om Rönnskärshalvön i Skelleftebukten.

    I linje med tidigare undersökningar i Skelleftebukten visar föreliggande undersökning att Rönnskärsverken främst under den tidigare delen av verksamhetens drygt 90-åriga historia, kombinerat med andra verksamheter i området, lett till en kraftig metallkontaminering av Skelleftebukten. Samtidigt syns tydliga förbättringar i form av sjunkande halter i ytsedimenten, som skett sedan början av 1970-talet till följd av minskade utsläpp.

    Studien visar att information om föroreningsinnehållet i sediment utgör ett viktigt komplement till den tidigare framtagna metodiken att använda fiskundersökningar för övervakning och riskbedömning av miljösituationen i områden där det förekommer förorenade sediment från industriella aktiviteter. Detta genom att en mer heltäckande bild av föroreningssituationens areella utbredning erhålles, samtidigt som sedimenten kan utnyttjas som historiska arkiv för att bedöma utvecklingen av föroreningar i miljön över tid. Genom att jämföra halter av föroreningar i ytsediment och stationär fisk fås också en bild av de förorenade sedimentens ekologiska relevans. Dessa kombinerade resultat möjliggör att prognosmodeller kan utvecklas som knyter ihop utvecklingen i sediment med ekosystemets svar i form av föroreningshalter i fisk samt koncentrationer av miljöfarliga ämnen i vattnet.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Östergötlands län  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Östergötlands Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, inom Krondroppsnätet och i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Östergötlands län. Östergötlands Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet under 33 år. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid två platser, i granskogen vid Solltorp i länets södra halva och i tallskogen vid Höka i nordligaste Östergötland.

    I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Östergötlands län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet. I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarandeNedfallet av kväve till barrskogen vid Höka i länets norra del har minskat i samma takt som rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige. Kvävenedfallet till barrskog över Östergötlands län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 4 och 6 kg per hektar, med högsta värden i sydväst.

    Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed i de sydvästra delarna av länet. Lufthalterna av kvävedioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan lufthalterna av ammoniak inte har förändrats.Markvattenmätningarna i Östergötlands län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar. Skogarna i länet har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet i marken. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har sedan slutet av 1990-talet minskat kraftigt, med 99 % respektive 87 % vid de två mätplatserna Solltorp och Höka. Även lufthalterna av svaveldioxid vid Höka i länets norra delar har minskat kraftigt, med runt 60 %, sedan 1999.

    Det sker en långsam och varierande återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra del, ligger pH fortfarande mellan 5,0 och 5,5, vilket indikerar en måttlig försurning och att den syraneutraliserande förmågan, ANC, ännu är otillräckligt låg. Den nya markvattenytan vid Solltorp i länets södra del verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Kaså, Sophia
    et al.
    Trollhättan Stad.
    Sondal, Jonas
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Martinsson Engstrand, Kristina
    Trollhättan Stad.
    Blixt, Anna-Maria
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Borseman, Henrietta
    Ettelva Arkitekter.
    CIRA: cirkulär och inkluderande renovering av allmännyttan: Synergier och förflyttning i systemförändringen mot en hållbarare ROT-process2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Trots att cirkulär byggnation och boendes inkludering i bygg- och renoveringsprocesser studerats mycket var för sig, är kombinationen relativt outforskad. Målet med detta projekt var att se vilka synergier som kunde uppstå för ett allmännyttigt bostadsbolag om man arbetade fram en cirkulärare och mer inkluderade ROT-process.

    Utifrån ett tätt samarbete mellan kommun, fastighetsägare, arkitektkontor och forskningsinstitut utforskades vad en cirkulär och inkluderande ROT-process kunde vara. Genom en innovationsprocess som bland annat innefattade kompetenshöjande insatser, workshops, studiebesök, intervjuer, observationer och olika sorters testning, så utvecklades en gemensam förståelse för den nya processen. En prototyp för en cirkulär och inkluderande ROT-process utformades, som kom att kallas CIRA-processen.

    Slutsatserna av arbetet blev att det är i de tidiga faserna av ett projekt som cirkulär och inkluderande riktning och strategi måste tas fram. Upphandlingen kommer in tidigare än i en traditionell ROT-process och efter det tar man tillsammans fram nyckeltal och projektmål och utför grundliga inventeringar av den fastigheten projektet gäller. Ytterligare en slutsats är att arbetet behöver göras i partnerskap med alla berörda aktörer, inte minst boende och entreprenörer. I rapporten beskrivs innovationsprocessen och den framtagna CIRA-processen i detalj.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Lund, Emma
    et al.
    Trivector Traffic.
    Roth, Anders
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Landsbygdsmiljöavtal - för ökad tillgänglighet i landsbygder2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Intresse för och önskemål om innehåll i ett landsbygdsmiljöavtal har undersökts hos invånare på landsbygder, tjänstepersoner i regioner och kommuner samt hos politiker från den kommunala, regionala samt den nationella nivån. Samtliga grupper ser behovet av att se till både tillgänglighet och mobilitet till skillnad från dagens transport- och infrastrukturplanering som skapar tillgänglighet främst genom transportsatsningar. Kollektivtrafiken är viktig för boende på landsbygd och vår slutsats är att vid val av åtgärder för att förstärka eller förbättra kollektivtrafiken är det lämpligt att lyssna med de som mest utnyttjar kollektivtrafiken idag. Det som främst efterfrågas hos dessa personer är turutbud och tillförlitlighet.

    Det finns idag flera olika stödformer riktat till landsbygd och olika offentliga organisationer och myndigheter som arbetar med landsbygdsutveckling. Flera av stödformerna verkar inte i sig vara i behov av mer pengar, men samordningen kan förbättras utifrån principen att stärka både tillgänglighet och mobilitet för utpekade orter och samhällen. Landsbygdsmiljöavtal bör utgå från en modell där kommuner och regioner gör en förhandling med syfte att samordna det regionala serviceprogrammet med platsutveckling, kollektivtrafik, infrastrukturåtgärder som cykelvägar och säkra bytesplatser/hållplatser.

    Kommuner behöver peka ut vilka orter/samhällen som ska prioriteras samt garantera ett basutbud gällande till exempel skola och förskola. Regionerna behöver planera för ett basutbud för kollektivtrafik samt se till att fokus för den regionala infrastrukturplanen medger åtgärder för hållbart resande i stället för kapacitetshöjande vägprojekt. Viktigt är också att åtgärder ska kunna ske samordnat till plats och tid. Som nästa steg ska sedan kommun/region kunna söka stöd från staten för drift av kollektivtrafik och hållbart resande kopplat till kollektivtrafiken. Det vi föreslår förutsätter beslut och finansiering från regeringen.  I väntan på ett sådant initiativ finns det dock möjligheter redan idag för kommuner och regioner att samordna sitt arbete. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i Västra Götalands län: Förenklad rapport om resultaten från Krondroppsnätet under 2022/232024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2022/23 mellan 1,4–1,8 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 varierade mellan 0,7–1,2 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,2 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 4,0–7,8 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till mellan 5,5–9,3 kg per hektar.

    Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i hela länet under 2022/23. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2022/23 och sommarhalvåret 2023.

    I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, över 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0–0,5 kg per hektar i krondropp och mellan 0,9–1,8 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.

    Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas med inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Västra Götalands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Storskogen och Hensbacka har på sistone frekvent legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan     -0,09 mekv/l och 0,05 mekv/l. Vid den 2018 avverkade ytan i Storskogen, där mätningarna fortsatt, var ANC ännu lägre, som lägst -0,26 mekv/l under året. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av-verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Gustafsson, Greta
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Mawlayi, Faiz
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Mattsson, Eskil
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Stoll, Thomas
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Johansson, Sara
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Settergren, Hugo
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hasselmark Mason, Tanja
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Holmqvist, Johan
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Vägledning för klimatanpassning av bostadsföretag: Klimatanpasssningslösningar med fokus på naturbaserade åtgärder2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Klimatforskningen talar sitt tydliga språk: Desnabba klimatförändringar vi redan idag upplever,innebär nya utmaningar men också möjlighetertill omställning av hur vi utvecklar och förvaltarvår byggda miljö. Med denna vägledning villvi rusta bostadsföretag för denna framtid, därklimatanpassning av bostadsbeståndet inte är ettalternativ utan en nödvändighet.Det ligger ett stort arbete bakom denna vägledningmen mycket arbete återstår och vägledningengör inte anspråk på att vara något heltäckandeuppslagsverk, utan förhoppningsvis snarare ettinspirerande och kortfattat första insteg i hur vikan komma igång med konkreta åtgärder.

    Arbetet har varit en process av nära samarbetemellan människor och organisationer medolika perspektiv och kompetenser. Projektet harsamfinansierats av Stiftelsen Institutet för VattenochLuftvårdsforskning (SIVL) och SverigesAllmännytta. Vi har också haft förmånen att hamed oss fem allmännyttiga bostadsbolag, MKB,Nybo, Mimer, Vätterhem och Östersundshem, pådenna resa, som bidragit med sitt engagemanggenom bland annat fallstudier, diskussioner ochdelande av tidigare erfarenheter. Företagensdeltagande har lett till att den teoretiska grundsom presenteras i vägledningen är förankrad i denverklighet och de utmaningar som de ställs inför.Det har även inneburit att generell kunskap om klimatanpassningsarbetet kunnat exemplifieras och presenteras på ett sätt som går att känna igensig i.Då det är bråttom att agera och frågorna omklimatanpassning av vår byggda miljö ärkomplex har projektet tidigt valt att prioriterade två extremväderhändelser som vi redan nuser drabbar bostäder och boende i allt störreomfattning; skyfall och värmeböljor. Vi har också valt att fokusera på multifunktionella ochnaturbaserade lösningar som bostadsbolagen kanintegrera i sin ordinarie verksamhet.

    Genom ökad kunskap om risker och åtgärder,systematiskt arbete, bättre samverkan samt störreförståelse för ekonomiska aspekter kommer ocksåförståelsen för behovet av åtgärder öka, vilket kanskynda på anpassningsarbetet. Vår förhoppningär att vägledningen kommer spridas för att andrabolag, både allmännyttiga och övriga, ska kunnaanvända den.Det har varit vår ambition att skapa en vägledningsom är lättillgänglig, praktisk och som möterbostadsbolagen i de utmaningar de står inför,både nu och i framtiden.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Miliute-Plepiene, Jurate
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Fjellander, Liv
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    How many extra kilograms do you have in the wardrobe?2024Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The purpose of this study was to enhance our understanding of reuse by analyzing the entire life cycle of textiles − from purchase, use, to end-of-life waste treatment in Sweden.

    Our goal was to identify where the greatest losses and potentials lie within our society. We focused on identifying the main challenges, losses, and opportunities by examining overall patterns and trends rather than striving for precise data accuracy.

    The study is delimited by data from our Swedish project partners, including municipalities and charitable organizations. When necessary, this data was supplemented with Swedish national data or literature studies to address data deficiencies or understand the level of uncertainty.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Lindblom, Erik U
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Samuelsson, Oscar
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Lundwall, Ted
    Molin, Hanna
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Processmodellering för digitala tvillingar av framtidens avloppsvattenrening i Kungsbacka2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Kungsbacka kommun behöver bygga ut Hammargårds avloppsreningsverk för att bibehålla den ekologiska statusen i Kungsbackafjorden, trots en ökade belastning från tillväxten i Kungsbacka med omnejd. Kommunen ser en möjlighet att dra nytta av digitala tekniker för att effektivisera både byggprocessen och de färdiga reningsverken.Processmodeller har använts som verktyg i de flesta faser i ett reningsverks livscykel, men det saknas praktiska exempel på hur det bör ske på ett handgripligt sätt i projekterings- och byggprocessen. Detta projekt initierades därför för att förstå hur processmodeller kan stödja processval och dimensionering inom partneringprojekt.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • Gustavsson Binder, Tobias
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    HVO100 i ljuset av Sveriges och EU:s nya klimatpolitik2024Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I den här rapporten presenteras en analys hur marknaden för drivmedlet HVO100 kan utvecklas i närtid (2024–2027) och på längre sikt fram till 2030, samt vilken betydelse HVO100 kan få i ljuset av Sveriges och EU:s nya klimatpolitik. Rapporten är tänkt att fungera som underlag för aktörer som funderar på vilken roll HVO100 kan spela för deras verksamhets klimatomställning.

    I rapporten visar jag att HVO-marknaden idag och fram till ungefär 2027 skiljer sig avsevärt från de senaste åren, med ett betydligt större utbud och lägre priser på både HVO och HVO100. Detta beror huvudsakligen på ökat utbud på den globala marknaden, och inte på förändringen av reduktionsplikten.

    I rapporten visar jag också att EU:s klimatpaket Fit for 55 tillsammans med nationella klimatstyrmedel kommer kunna få stor betydelse för HVO100-marknden mellan 2027 och 2030. Hur det kommer påverka är dock oklart, eftersom det än så länge saknas beslut om avgörande delar av styrmedelsmixen. Jag konstaterar däremot att det behövs nya eller skärpning av befintliga nationella styrmedel för att klimatmålen till 2030 ska kunna nås. EU:s styrmedel, exempelvis utsläppshandelssystemet EU ETS2, kommer inte vara tillräckligt.

    En viktig fråga rör huruvida HVO100 kommer bidra till additionell klimatnytta i ett läge där fossila drivmedlen omfattas av utsläppshandelssystem. Utifrån diskussion med drivmedelsleverantörer konstaterar jag att det beror på hur starka incitament handelssystemen ger leverantörerna att ersätta fossila drivmedlen. Ifall de får starka incitament kommer HVO100 ha en mindre betydelse för den totala klimatpåverkan, om inte gäller det omvända.

    Avslutningsvis konstaterar jag att införandet av Fit for 55 kommer göra frivilliga utsläppsminskningar – exempelvis att tanka HVO100 – viktigare och inte tvärtom. Det här beror på att det saknas tillräckliga styrmedel för att målen som ingår i Fit for 55 ska nås, samtidigt som det finns stor risk att de system som införs inte kommer prestera tillräckligt om medlemsstater och enskilda aktörer inte är beredda att betala extra för klimatsmarta alternativ.

    Download full text (pdf)
    HVO100 i ljuset av Sveriges och EU:s nya klimatpolitik