IVL Svenska Miljöinstitutet

The growing dissatisfaction with gross domestic product (GDP) as a measure of nationalwelfare has sparked an interest in alternative metrics. The limitations of GDP inaccounting for social, environmental, and distributional factors have been welldocumented,highlighting the need for comprehensive approaches to welfaremeasurement. In response to this, Nordic countries, known for their progressive socialpolicies, are poised to take a global lead in adopting alternative frameworks. This reportaims to assess the performance of Denmark, Finland, Iceland, Norway, and Swedenthrough three key alternative metrics: the Sustainable Development Index (SDI), theTransition Performance Index (TPI), and Doughnut Economy Indicators.

Methodology:

The research employed a structured literature review to identify a broad set of welfaremetrics. After an initial evaluation of 38 indicators, three were selected based on theirrelevance and applicability to the Nordic countries: the SDI, TPI, and Doughnut EconomyIndicators. These metrics were evaluated across thematic areas of sustainability, socialinclusion, and wellbeing.

1. Sustainable Development Index (SDI): This metric integrates human developmentwith ecological impact. It uses five key indicators—education, life expectancy,income, consumption-based CO2 emissions, and consumption based materialfootprint. The SDI is a composite measure that divides human development byecological overshoot, making it particularly suited for assessing sustainability.

2. Transition Performance Index (TPI): Developed by the European Commission, theTPI evaluates countries across four dimensions—economic, social, environmental,and governance. Its aim is to measure progress towards sustainable and inclusive economies.

3. Doughnut Economy Indicators: This framework is based on ensuring that societiesoperate within planetary boundaries while also meeting basic social needs. The report utilised existing datasets to assess the performance of Nordic countries against both the ecological ceiling (also using consumption based data) and socialfoundations defined by the Doughnut model.

Overall, the Nordic countries generally perform well in terms of social outcomes but–whenwe look at environmental impacts from consumption rather than just territorially– facechallenges in reducing their ecological footprints. While they all perform in the upperechelons of the TPI rankings, the SDI and Doughnut Economy Indicators demonstratethat every Nordic country is significantly overshooting the planetary boundaries requiredfor ecological safety.

7 This report thus underscores the need for a more holistic approach to welfaremeasurement in the Nordic countries. While their social outcomes are laudable, ecologicalsustainability remains a critical challenge. The findings suggest the importance ofintegrating alternative welfare metrics, such as the SDI, TPI, and Doughnut EconomyIndicators, into national policymaking to ensure a balanced approach to social andenvironmental sustainability. These indicators are salient to the Nordic countries as theycontrast strong performance relative to European peers and measured by the yardstick ofongoing transition (TPI), with a sobering view of ecological boundary transgression whichpoints to a complete lack of long-term sustainability of the welfare performance theregion has become known for (SDI, Doughnut Indicators). This contrast should come as anurgent reality check to Nordic policymakers who may be otherwise convinced that theNordics’ ecological transition is proceeding effectively.

The report concludes with several findings and recommendations:

1. Aligning Metrics: There is a need for greater alignment and standardisation acrossalternative welfare metrics to ensure consistency and comparability.

2. Governance Integration: Without governance structures that integrate thesealternative metrics, measurement alone will not lead to meaningful change.

3. Ecological Focus: Policymakers look to alternative ecological interventions toaddress the significant, consumption based environmental overshoot identifiedacross all Nordic countries. Demand side policy frameworks such as sufficiencysolutions are highlighted as promising.

4. Leadership Potential: The Nordic countries are well-positioned to lead the globalshift towards a wellbeing economy, provided they can reconcile their economicpolicies with the ecological limits.This report makes a case for an urgent recalibration of the metrics used to define success,advocating for a move beyond GDP to foster a more sustainable and inclusive future forthe Nordic region.

IVL Svenska Miljöinstitutet har i tidigare projekt utvecklat ett Excel-baserat riskhanteringsverktyg. Detta syftar till att underlätta en systematisk identifiering, analys och värdering av miljörisker inom svensk primärproduktion av sjömat. Användarna svarar på enkla frågor om sin verksamhet för att få stöd att avgränsa arbetet. Därefter guidar verktyget användaren genom riskbedömningens tre steg och alla kombinationer av riskhändelser som användaren valt att inkludera dokumenteras på ett strukturerat sätt. I det här projektet har IVL försökt utvärdera om svenska sjömatsproducenter anser sig ha ett behov av stöd i riskarbetet och i så fall hur väl IVL:s riskhanteringsverktyg svarar mot dessa behov.Två workshoppar genomfördes med primärproducenter från vattenbruk och fiskodling, och därutöver intervjuades representanter från yrkesfisket.

Medverkande organisationer var Matfiskodlarna Sverige AB och Svensk vattenbruk och sjömats ekonomiska förening och dessas medlemsföretag. Studien visade att primärproducenter såg ett värde i systematisk riskhantering både operativt och strategiskt, men behovet upplevdes inte som akut. Verktyget ansågs i första hand vara användbart för nya företag eller verksamheter med mindre erfarenhet av riskbedömningar. De medverkande aktörerna var i huvudsak tveksamma eller skeptiska till om nyttan med verktyget motiverar arbetsinsatsen. I ett par fall hänvisades till att lång erfarenhet innebär att företagarna redan har kännedom om verksamhetens risker och att verktyget därför inte skulle ge någon ny kunskap. Andra deltagare såg ändå ett värde i att systematisera riskhanteringen. Skillnaden i synsätt uppfattades beror på om deltagarna arbetade operativt eller strategiskt i sin verksamhet.Sammanfattningsvis pekade resultaten mot att branschens kapacitet för systematisk riskhantering är begränsad. Om visionen om en expanderad sjömatindustri i Sverige ska komma att bli verklighet kommer behovet av att stärka den här kapaciteten rimligtvis att öka, särskilt för mer oerfarna aktörer. För att uppnå en efterfrågan måste nyttan av verktyget och verksamheternas behov överensstämma i högre grad än de gör idag. På kort sikt är bedömningen att verktyget har störst värde som utbildningsverktyg eller teoretisk övning. Workshopparna visar att verktyget är funktionellt och användbart efter en kort instruktion. Om andra metoder eller verktyg, som redan används inom näringen, kan uppnå systematisering av riskhantering på motsvarande sätt kan det vara fördelaktigt att utveckla dessa istället för det som utvärderats i denna studie.

This report explores the concept of social sustainability within the shipping industry, emphasizing its critical role alongside environmental and economic sustainability. The aim of the report is to develop measurable and actionable indicators to promote social sustainability in the maritime sector. The results highlight the need for a more comprehensive focus on the well-being of seafarers, who face challenges due to the nature of their work, such as extended periods away from home, physical and mental health issues, and social isolation. As the global economy relies heavily on sea transport, it is essential to prioritize social sustainability to ensure a resilient maritime workforce. Despite the environmental and economic pressures the industry faces, attention to the physical and mental health of seafarers has fallen behind.

This report seeks to bridge this gap by exploring key aspects of social sustainability and proposing ways to measure it.The report highlights the absence of clear and consistent criteria for measuring social sustainability in the shipping industry. Existing sustainability indicators, such as the Clean Shipping Index (CSI), focus primarily on environmental aspects. There is no well-established method for measuring social sustainability, particularly in terms of working conditions and welfare. This gap has hindered efforts to fully understand the challenges seafarers face and identify opportunities for improving their well-being. The report emphasizes the need for measurable, comparable, and verifiable parameters to assess social sustainability onboard ships.The study employs a combination of literature review, semi-structured interviews, workshop, and thematic analysis to gather data on social sustainability.

The report’s main data source consists of interviews with 11 stakeholders from various institutions, including research institutes, government agencies, industry organizations, and trade unions. These interviews were coded using a method called reflective thematic analysis, which helped the authors identify key themes and indicators for social sustainability. The study also incorporated feedback from a workshop attended by government agencies and industry representatives to refine the proposed indicators.Social sustainability in the maritime context covers various factors that affect seafarers' well-being. These include physical health, mental health, job satisfaction, opportunities for professional development, and the ability to maintain meaningful social connections. Despite regulatory improvements in health and safety, working conditions at sea can still be hazardous, with increasing concerns about seafarers' mental health, harassment, and workplace bullying. 

The report identifies five central themes relevant to social sustainability in the shipping industry:•    Social Sustainability in Shipping Today: Social sustainability requires more attention and resources. However, definitions of social sustainability used by the participants varied, with some referencing the United Nations Sustainable Development Goals (SDGs) while others had more subjective interpretations.•    An Old Industry with a Legacy Culture: The maritime sector’s hierarchical culture, which is often harsh and slow to change, poses challenges to improving social sustainability. The captain plays a crucial role in shaping the onboard environment, and the hierarchical structure can sometimes discourage crew members from speaking up about safety or well-being concerns.•    Living at Work: Seafarers often live in their workplace for extended periods (sometimes many months), which can lead to social isolation and mental health issues. Internet access, quality living spaces, and opportunities for social interaction were identified as important factors for improving life at sea.•    Regulatory Frameworks and Support Mechanisms: Regulations like the Maritime Labour Convention (MLC) provide a framework for seafarers' rights, but their enforcement varies widely between flag states. Interviewees noted that while some ships comply with these regulations, others do not, leading to significant disparities in working conditions.•    Measuring Social Sustainability at Sea: The report stresses the importance of developing indicators to measure social sustainability. Proposed indicators fall into two categories: fundamental aspects, such as adequate pay and working conditions, and organizational aspects, such as leadership support and cohesion among the crew. These indicators need to be both qualitative and quantitative to capture the full range of social sustainability issues. The report suggests that systematic data collection and feedback loops are essential for ensuring these indicators are implemented effectively. This would enable shipping companies to track progress and make continuous improvements in seafarers' working conditions.

The report discusses the interplay between physical safety and social sustainability, arguing that both are essential for a sustainable working environment at sea. While physical safety measures focus on preventing accidents and injuries, social sustainability ensures long-term well-being, including mental health and job satisfaction. The report also highlights that the maritime industry's focus on physical safety often overshadows efforts to improve social sustainability. However, promoting social well-being could lead to safer and more engaged crews.The report concludes that there is a pressing need for improved social sustainability in the maritime industry. By developing measurable criteria and fostering greater awareness, the industry can take meaningful steps to enhance the well-being of seafarers. These actions are not only ethically important but are also critical for ensuring the long-term sustainability of the maritime workforce.

Grönska renar luften genom att fånga upp föroreningar på blad och grenar. Effekten beror på växternas bladstruktur och om de är lövfällande eller vintergröna. Samtidigt kan stora trädkronor minska luftgenomströmningen och leda till ansamling av luftföroreningar. Grönska kan också fungera som barriär, och därmed till exempel skydda gång- och cykelbanor från trafikföroreningar.

På uppdrag av Sundbybergs stad har IVL svenska miljöinstitutet undersökt möjligheter att med hjälp av grönska förbättra luftkvaliteten på Tulegatan i Sundbyberg. Studien är baserad på nuvarande utformning av gaturummet, och har tagit hänsyn till underjordiska ledningar och markens egenskaper, samt behov av parkeringsytor och tillgänglighet till entréer.

Tre alternativ till utformning av grönska i gaturummet har utvecklats och utvärderats med avseende på effekten på luftkvaliteten. Studien visar att det finns potential att öka grönskan i gaturummet, och genom detta förbättra luftkvaliteten. Störst potential till sänkta föroreningshalter förväntas det alternativ ge där mängden grönska maximerats genom en kombination av träd, buskar och perenner. Alternativet ger stor bladyta tillgänglig för deposition av luftföroreningar, samt agerar som en barriär som hindrar transport av trafikutsläpp till gång- och cykelbanor där människor vistas.

Samma alternativ förväntas också ge störst positiv påverkan andra nyttor som grönskan kan ge, så som biologisk mångfald, fördröjning av vatten samt reglering av mikroklimat.För att maximera nyttorna som grönskan ger är det viktigt med långsiktigt hållbar planering och skötsel, där grönskan får bästa möjliga förutsättningar att växa och frodas.

I denna rapport undersöker vi potentialen för storskaligt  återbruk och förlängning av byggnaders livslängd i den halländska bygg- och fastighetssektorn genom att

1) studera nuläget i Halland,

2) beräkna minskad klimatpåverkan, minskade avfallsmängder och sänkt materialförbrukning samt kostnader jämfört med klimatpåverkan utifrån ett antal case samt

3) identifiera och summera potentialen i Halland. Genom studien vill vi skapa förutsättningar för vetenskapligt grundade argument som ökar förståelsen för den outnyttjade potential somfinns för återbruk och cirkulär affärsutveckling.

Målet är att motivera och kunna påverka viktiga aktörer inom branschen samt att öka förståelsen för behovet att gå frånen linjär till en cirkulär bygg- och fastighetssektorn. Kartläggningen visar att många aktörer inom bygg- och fastighetssektorn i Halland anser att de redan arbetar cirkulärt, på något sätt, idag. Det handlar dock främst om materialåtervinning, resursminimering och bevarande.

Däremot är arbetet med återbruk av byggmaterial i ombyggnation och nybyggnationer begränsat. Vår undersökning visar också att det finns få experter inom cirkulärt byggande i Halland idag och att kunskapsnivån kring cirkulärt byggande varierar kraftigt. Flest experter återfinns bland arkitekter och konsulter. Detta indikerar det finns potential både för att höja kompetensen och att öka omfattningen av återbruk och cirkularitet. Resultaten visar också att utsläppsminskningar, ökad resurseffektivitet och kostnadsbesparingar är viktiga drivkrafter för fortsatt återbruksarbete.

Dessa områden är därför centrala för att realisera den fulla potentialen. De som inte jobbar med återbruk och cirkularitet idagmotiverar det med att efterfrågan är begränsad och att återbruk upplevs vara svårt att få till. Vi har undersökt potentialen för att bevara byggnader och återbruka material i ett case utifrån två skolor i Halland som står inför rivning alternativt ombyggnation. Resultaten visar att om man bevarar stommen och återbrukar byggdelar och interiör vid en ombyggnation ger det 60 procent lägre klimatpåverkan och 76 procent mindre avfallsmängder och materialförbrukning jämfört med om man river och bygger nytt.

I denna studie har vi räknat på olika typer av ombyggnadsscenarier. Samtliga visar betydande vinster för klimatet och minskade avfallsmängder och lägre materialförbrukning när man återbrukar material och bevarar byggnader. För att visa på nyttan av återbruk kan det vara relevantatt sätta klimatpåverkan i relation till kostnader. Vi har tagit fram en modell för hur detta kan genomföras i ett case där vi studerar tegel. Våra beräkningar visar att en vägg murad med nytt tegel ger ungefär sex gånger så stor klimatpåverkan per krona som en vägg med  återbrukat tegel. Resultaten visar också på stora skillnader i hur teglet hanteras vid rivning.

Idag är det till exempel möjligt att få tillbaka pengar om du lämnar in teglet för återbruk, medan kostnaden för att lämna teglet på deponi är relativt hög. Om återbruk skulle tillämpas vid ombyggnationer av samtliga skolor i Halland, skulle en klimatbesparing upp till 324 ton CO2e och minskade avfallsmängder om 150 ton kunna uppnås årligen. Potentialen från bevarande av byggnader är betydande, men svårare att beräkna. Utifrån antaganden uppskattar vi en potentiell klimatbesparing på 5 100 ton CO2e/år från såväl bevarande av byggnader som återbruk av byggmaterial vid bygg- och rivningsaktiviteter i det befintliga skolbeståndet i Halland.

För att sätta denna reduktion i perspektiv motsvarar det cirka sju procent av den totala årliga klimatpåverkan från byggaktiviteter i Halland. Cirkulär hantering av skolbeståndet har alltså potential att ha en märkbar effekt på regionens totala klimatpåverkan från byggsektorn. Våra resultat visar att det varje år investeras omkring 1,1– 3,5 miljarder kronor i projekt som kan vara relevanta för återbruk i den halländska bygg- och fastighetssektorn. Beräkningarna visar också att det skulle kunna innebära mellan cirka 1 500 och 6 000 nya återbruksrelaterade tjänster och uppdrag varje år.

Utifrån den genomförda studien ser vi behov av fortsatt utvecklingsarbete inom följande områden

1) undersöka och analysera fler effekter av bevarande och återbruk

2) utveckla metoder för ekonomisk värdering kopplattill miljömässiga faktorer

3) utveckling av metoder och insamling av data som möjliggör uppskalning från enskilda projekt till större skala. 

Avfallshierarkin prioriterar återbruk framför återvinning, energiåtervinning och deponering. Viss oro har dock väckts kring utmaningar, såsom avfallshantering, i samband med export av textilier för återanvändning i utvecklingsländer. Detta har lett till att avfallshierarkins prioriteringar ifrågasätts när geografiska sammanhang beaktas. Syftet med denna studie är att stödja europeiska intressenter i framtida beslut om textilhantering genom att utvärdera den miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarheten hos olika metoder för att hantera textilier insamlade i Sverige.

I ett konstant flöde av nyheter om klimatkatastrofer, humanitära kriser, pandemier och konflikter framträder en samtid som definieras av en till synes oavbruten rad av överlappande kriser.

Trots, eller kanske just på grund av, dessa utmaningar och omvälvningar finns det värde i att kollektivt reflektera över och eventuellt omvärdera hur vi organiserar våra liv och vårt arbetsliv I projektet ”Liv och arbetsliv i industrins klimatomställning” har vi undersökt klimatomställningens utmaningar och möjligheter med särskilt fokus på två industrisektorer med stora samhällsvärden men också med stora växthusgasutsläpp: petrokemiindustrin i Västra Götaland (Stenungsund) och järn- och stålindustrin i Norrbotten (Gällivare).

Projektet kombinerar nationella och lokala perspektiv samt lyfter fram röster från civilsamhället och fackföreningsrörelsen för att analysera hur omställningen påverkar arbete, produktion och olika intressegruppers syn på alternativa utvecklingsvägar.Ambitionen har varit att lyfta berättelser från både lokal- och samhällsövergripande nivå för att bredda diskussionen om klimatomställningen. Genom att sammanställa och jämföra olika omställningsberättelser och alternativa strategier och politiska instrument har vi försökt belysa både synergier och intressekonflikter i den samhällsomställning som ligger framför oss. Vår förhoppning är att detta arbeta kan bidra till en mer utvecklad och nyanserad diskussion om den gröna omställningen, det goda livet och det goda arbetet 

Urban greenery has been identified as a potential strategy for air pollution mitigation. Greenery provides surfaces for pollutant deposition and can effectively reduce PM10 concentrations in urban environments. This report aims to provide an understanding of how to incorporate urban greenery as a measure for air pollution mitigation in air quality management. We have specifically focused on how urban greenery can be used as a measure in air quality plans.  An air quality plan is a regulatory strategy aimed at improving air quality in regions that do not meet the standards set by the European Union's air quality directives.

This work includes a review of the use of urban greenery as a strategy for air pollution mitigation in Swedish air quality plans.Five of the total twelve cities that has developed air quality plans have incorporated measures on urban greenery in their plans. The Swedish air quality plans describe urban greenery as a “long-term, strategic and knowledge intensive” measure. The main justification for including urban greenery is not its direct effect of reducing air pollutant concentrations through deposition, but rather its indirect effect of reducing emissions attributed to decreased traffic. Based on available information, it remains unclear if urban greenery has been implemented as a PM10 mitigation measure in Swedish municipalities.

Additionally, we found no evidence of municipalities having evaluated the impact of urban greenery on PM10 levels. This lack of data makes it challenging to assess the effectiveness of greenery in mitigating particulate pollution across urban areas. The air quality directive states that air quality plans should primarily include powerful measures that reduce pollutant levels as quickly as possible. Therefore, the main effort in an air quality plan needs to be on emissions reductions. While urban greenery can be used as a measure for air pollution mitigation it is best used as a long-term strategical measure. Therefore, urban greenery as a measure to reduce air pollution is better to include in the development of preventive air quality strategies, for example in air quality roadmaps. However, urban greenery barriers can be used to prevent transport of traffic pollutants to sensitive locations e.g. between a major road and a school, when a relatively quick measure to reduce school yard exposure is needed.

Luftfarten bidrar till luftföroreningar och har en betydande påverkan på klimatförändringar. Hållbara flygbränslen (SAF) erbjuder en potentiell lösning för att minska utsläppen av fossil koldioxid med möjliga fördelar i form av minskade utsläpp av partiklar. Denna studie utvärderar utsläpp från en turbojetmotor som använder konventionellt Jet A1-bränsle, Biojetbränsle (ATJ-SKA), hydrerad vegetabilisk olja (HVO) och deras blandningar. Utsläpp av partiklar, gasformiga luftföroreningar (NOx, CO, THC), polycykliska aromatiska kolväten (PAH), flyktiga organiska föreningar (VOC) och aldehyder mättes vid olika motorbelastningar (Taxi, Cruise och Take-Off).

Resultaten visar att SAF, särskilt rent Biojetbränsle och HVO, minskade partikelutsläpp med 20 – >99 % jämfört med Jet A1 med största minskningen i Taxi-läget för Biojetbränslet. Blandade resultat erhölls för utsläpp av VOC och PAH, medan aldehydutsläppen ökade vid användning av SAF. Biojetbränsle uppvisade förbättrad motorprestanda vid Take-Off medan bränsleblandningar visade blandade effekter på motorprestandan. Studien har visat att SAF utgör en lovande väg för att minska flygets miljöpåverkan, med den extra fördelen att minska negativa påverkan på luftkvalitet genom minskat partikelutsläpp. Ytterligare forskning krävs, särskilt om bränsleblandningarnas påverkan på motorprestanda och emissionskarakterisering.