Ett vanligt argument för att inte sortera plastavfall utan i stället slänga det i brännbar avfallsfraktion är att volymerna av plastavfall är för små för att det skulle betala sig ekonomiskt att återvinna dem. Lösningen på detta har hittills varit att försöka samla in så mycket som möjligt för att sedan sortera i olika plastfraktioner. Med detta projekt har det utvärderat om man istället kan ha en specifik insamling och få mindre, men renare flöden, s.k. ”smarta loopar” av material.
I projektet har det gjorts en kartläggning vad som skulle kunna fungera/ inte fungera och hitta möjligheter för att nå smarta loopar. Fokus i projektet låg på att identifiera hinder och åtgärder/lösningar som adresserar beteende och policyfrågor och inte på tekniska lösningar.
Kartläggningen i projektet har genomförts med hjälp av fyra fallstudier: 1) Pallsträckfilm, 2) Spännband och lyftslingor, 3) plastemballage av kläder och 3) sportartiklar för innebandy. I projektet har det kartlagts båda på individuella hinder och åtgärder, som mer allmänna hinder och åtgärder som verkar vara gemensamt i de loopar projektet har tittat på.
Projektet har visat att det redans finns bra exempel på fungerande smarta loopar i Sverige och det finns ett stort intresse hos svenskt näringsliv att ta fram flera smarta loopar. Det finns dock flera utmaningar kopplat till detta som diskuteras i projektet. Nu när flera hinder och potentiella åtgärder har kartlagts, krävs det att looparna testas och utvärderas i en liten skala. För företag som vill komma igång har projektet tagit fram en handlingsplan bestående av ett antal punkter man bör undersöka innan man startar.