IVL Svenska Miljöinstitutet

Effekterna på främst arbetsmiljö men även yttre miljö av vid byte av blekkemikalier för blekning av kemisk massa har studerats vid fyra blekerier. Blekeri A har bytt från klordioxid till väteperoxid, blekeri B från klor/klordioxid till väteperoxid, blekeri C och D från klordioxid till ozon/väteperoxid. Blekeri B har en delvis sluten process. Generellt sett har arbetsmiljön och den yttre miljön förbättrats, även om en del oönskade bieffekter också uppkommit. De studerade bytena har inte inneburit att några oacceptabla effekter i arbetsmiljön eliminerats eller tillkommit förutom i ett fall där höga halter väteperoxid uppmättes i arbetsmiljön. Inget av kemikaliebytena har lett till direkta försämringar för den yttre miljön (vattenrecipienten). De tester som har gjorts av det samlade totalavloppsvattnet visar på en minskad giftighet (toxicitet) för vattenlevande organismer. Kunskapsbrist om hälsoeffekter av exponering för ozon talar för försiktig hantering. Förslag på åtgärder för en säkrare ozonhantering och säker och god arbetsmiljö i övrigt vid byte av blekkemikalier redovisas. Den använda metoden för miljöteknisk utvärdering har visat sig användbar vid en övergripande kartläggning av effekter av kemikaliebytet. En svårighet med metoden är att isolera vilka effekter som uppkommer som en direkt följd av kemikaliebytet från sådana effekter som uppkommer av andra orsaker.

Effekterna på främst arbetsmiljö men även yttre miljö av vid byte av blekkemikalier för blekning av kemisk massa har studerats vid fyra blekerier. Blekeri A har bytt från klordioxid till väteperoxid, blekeri B från klor/klordioxid till väteperoxid, blekeri C och D från klordioxid till ozon/väteperoxid. Blekeri B har en delvis sluten process. Generellt sett har arbetsmiljön och den yttre miljön förbättrats, även om en del oönskade bieffekter också uppkommit. De studerade bytena har inte inneburit att några oacceptabla effekter i arbetsmiljön eliminerats eller tillkommit förutom i ett fall där höga halter väteperoxid uppmättes i arbetsmiljön. Inget av kemikaliebytena har lett till direkta försämringar för den yttre miljön (vattenrecipienten). De tester som har gjorts av det samlade totalavloppsvattnet visar på en minskad giftighet (toxicitet) för vattenlevande organismer. Kunskapsbrist om hälsoeffekter av exponering för ozon talar för försiktig hantering. Förslag på åtgärder för en säkrare ozonhantering och säker och god arbetsmiljö i övrigt vid byte av blekkemikalier redovisas. Den använda metoden för miljöteknisk utvärdering har visat sig användbar vid en övergripande kartläggning av effekter av kemikaliebytet. En svårighet med metoden är att isolera vilka effekter som uppkommer som en direkt följd av kemikaliebytet från sådana effekter som uppkommer av andra orsaker.