IVL Svenska Miljöinstitutet

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01, dessa data redovisas på IVL's hemsida hösten 2007. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Även i Värmland syns denna gradient, med betydligt högre nedfall av svavel och kväve i söder än i norr. Nedfallet är måttligt jämfört med de sydvästliga länen i Sverige. Under hydrologiska året 2005/06 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 3,3 respektive 5,2 kg/ha till marken i ytorna. Södra Averstad i södra Värmland, som har en mätserie från början av 1990-talet, visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve finns ingen tydlig trend. Depositionen är generellt högre än föregående hydrologiska år, både för svavel och kväve. Detta på en kombination av högre nederbörd och högre halter i luft, troligen orsakade av meteorologiska faktorer. För kväve kan även de ovanligt stora pollenmängderna ha bidragit till de högre halterna. Markvattnets pH-värden varierade mellan 4,7 och 5,1 i Södra Averstad och Transtrandsbergen, och var något högre i Blåbärskullen, 5,4. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit mycket låg, oftast under detektionsgränsen, vilket är normalt i brukad skog. Under 2005/06, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid i de två lokaler där lufhalter mäts, Södra Averstad och Transtrandsberget, lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna var dock högre än tidigare år på 2000-talet, och översteg det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet.

På uppdrag av Värmlands läns Luftvårdsförbund har IVL mätt nedfall av luftföroreningar, markvattnets kvalitet och lufthalter på fem lokaler i Värmlands län. Syftet är att beskriva nedfallets storlek och markvattnets sammansättning i skogsytorna, men även visa skillnader mellan olika delar av regionen och hur förhållandena ändras med tiden. Vissa av provytorna ligger i Skogsvårdsorganisationens observationsytor, vilket gör att Luftvårdsförbundets data kan jämföras med skogliga uppgifter. Genom samarbete med SMHI utförs även yttäckande modellberäkningar av depositionen sedan 2000/01, dessa data redovisas på IVL's hemsida hösten 2007. Nedfallet av svavel och kväve är störst i sydvästra Sverige och avtar åt nordost. Även i Värmland syns denna gradient, med betydligt högre nedfall av svavel och kväve i söder än i norr. Nedfallet är måttligt jämfört med de sydvästliga länen i Sverige. Under hydrologiska året 2005/06 var depositionen av antropogent svavel och oorganiskt kväve i genomsnitt 3,3 respektive 5,2 kg/ha till marken i ytorna. Södra Averstad i södra Värmland, som har en mätserie från början av 1990-talet, visar att nedfallet av svavel mer än halverats sedan mätningarna startade. För kväve finns ingen tydlig trend. Depositionen är generellt högre än föregående hydrologiska år, både för svavel och kväve. Detta på en kombination av högre nederbörd och högre halter i luft, troligen orsakade av meteorologiska faktorer. För kväve kan även de ovanligt stora pollenmängderna ha bidragit till de högre halterna. Markvattnets pH-värden varierade mellan 4,7 och 5,1 i Södra Averstad och Transtrandsbergen, och var något högre i Blåbärskullen, 5,4. Markvattnets innehåll av nitratkväve har varit mycket låg, oftast under detektionsgränsen, vilket är normalt i brukad skog. Under 2005/06, liksom tidigare år, var lufthalterna av svaveldioxid och kvävedioxid i de två lokaler där lufhalter mäts, Södra Averstad och Transtrandsberget, lägre än både miljökvalitetsnormerna och de svenska miljömålen. När det gäller EU-direktivet och den svenska miljökvalitetsnormen för ozon så understiger halterna det gränsvärde som skall gälla från 2010. Halterna var dock högre än tidigare år på 2000-talet, och översteg det gränsvärde som skall gälla från 2020. När det gäller de svenska miljömålet som skall gälla från 2020 så överskrids målnivån vid samtliga lokaler i länet.