IVL Svenska Miljöinstitutet

På uppdrag av Östergötlands Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, inom Krondroppsnätet och i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Östergötlands län. Östergötlands Luftvårdsförbund har varit medlem i Krondroppsnätet under 33 år. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2022/23 vid två platser, i granskogen vid Solltorp i länets södra halva och i tallskogen vid Höka i nordligaste Östergötland.

I rapporten beskrivs försurningsläget och kvävesituationen i Östergötlands län, baserat på senaste och tidigare års mätningar, och resultaten jämförs med mätningar från andra delar av landet. I rapporten redovisas även andra aktuella händelser från 2023 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om länets mätningar och mätplatser.Kvävenedfallet minskar men kritisk belastning överskrids fortfarandeNedfallet av kväve till barrskogen vid Höka i länets norra del har minskat i samma takt som rapporterade utsläppsminskningar från Europa såväl som från Sverige. Kvävenedfallet till barrskog över Östergötlands län varierade under det hydrologiska året 2022/23 mellan 4 och 6 kg per hektar, med högsta värden i sydväst.

Den kritiska belastningen för övergödande kväve till barrskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds därmed i de sydvästra delarna av länet. Lufthalterna av kvävedioxid vid Höka har mer än halverats sedan mätstarten 1999, medan lufthalterna av ammoniak inte har förändrats.Markvattenmätningarna i Östergötlands län visar att nitrat sällan förekommer i markvattnet i länets växande skogar. Skogarna i länet har kapacitet att lagra det kväve som tillförs med nedfallet i marken. Lågt svavelnedfall men långsam återhämtning från försurningSvavelnedfallet till skogen i länet har sedan slutet av 1990-talet minskat kraftigt, med 99 % respektive 87 % vid de två mätplatserna Solltorp och Höka. Även lufthalterna av svaveldioxid vid Höka i länets norra delar har minskat kraftigt, med runt 60 %, sedan 1999.

Det sker en långsam och varierande återhämtning från försurning av markvatten i skogsmarken i länet. Vid Höka, i länets norra del, ligger pH fortfarande mellan 5,0 och 5,5, vilket indikerar en måttlig försurning och att den syraneutraliserande förmågan, ANC, ännu är otillräckligt låg. Den nya markvattenytan vid Solltorp i länets södra del verkar vara mindre sur än den tidigare ytan, som avverkades 2020. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning, och miljömålet Bara naturlig försurning ska uppnås, krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att nedfallet av kväve inte överskrider vad skogen kan ta upp samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.