Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastningLufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet var 1,2 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan NO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,56 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,50 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2022/23. Under det hydrologiska året 2022/23 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 3,5–4,3 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Jönköpings län har för det hydrologiska året 2022/23 beräknats till 7,6 kg per hektar. Den kritiska belastningsgräns som används i Sverige på 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed i länet under 2022/23.
Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma, i synnerhet vid Mellby i länets västra del. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamtLufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var 0,35 µg/m3 under vinterhalvåret 2022/23, medan SO2 under sommarhalvåret 2023 var 0,25 µg/m3. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det antropogent orsakade svavelnedfallet i länet högt, cirka 6 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2022/23 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,1–0,2 kg per hektar i krondropp och mellan 0,6–0,9 kg/ha på öppet fält.
Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror, som tidigare nämnts i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp.
Denna frågeställning är något som för närvarande arbetas på inom Krondroppsnätet.Markvattenkemin i skogsmarken i Jönköpings län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Fagerhult och Mellby har under de senaste åren oftast legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Under 2023 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,14 mekv/l och -0,02 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Avverkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurnings-påverkan hålls på en låg nivå.
Göteborg: IVL Svenska Miljöinstitutet, 2024.
Krondroppsnätet, Försurning, Övergödning, Deposition, Lufthalter, Markvattenkemi, Jönköpings län