IVL Swedish Environmental Research Institute

Kvävenedfallet minskar och ligger oftare under kritisk belastning Lufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2024/25 mellan 1,0 och 2,8 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2025 varierade mellan 0,5 och 2,4 µg/m3. Halterna av NO2 var klart högst vid Ottenby, troligen beroende på en påverkan från fartygstrafiken på Östersjön. Lufthalterna av ammoniak (NH3) låg under vinterhalvåret 2024/25 på 0,2-0,3 µg/m3, medan de under sommarhalvåret 2025 låg runt 0,5–0,6 µg/m3. Det hydrologiska året 2024/25 var ett torrt år, med mindre mängder nederbörd och därmed lägre våtdeposition.

Under året varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 1,4 och 2,6 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Kalmar län har för det hydrologiska året 2024/25 beräknats till mellan 2,7 kg per hektar längst i norr och 4,9 kg per hektar i mellersta och södra delen av länet. Under 2024/25 underskreds den kritiska belastningsgränsen för barrskog, 5 kg kväve per hektar och år, på samtliga ytor för första gången sedan mätningarna startade. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsangrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar.

Vid Ottenby har dock förhöjda nitrathalter uppmätts under 2021-2025 (framför allt 2021-2022, redovisas inte i denna rapport), liksom under slutet av 1990-talet. De nuvarande förhöjda halterna beror inte på några uppenbara störningar som stormpåverkan, sjukdom hos träden, avverkning eller gallring. Möjliga förklaringar skulle kunna vara de speciella förhållanden som råder vid Ottenby med lövträd på marina sediment, eller stress hos träden på grund av torka under åren innan de förhöjda koncentrationerna.

Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt Lufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,2-0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2024/25 och sommarhalvåret 2025, förutom vid Ottenby där halterna var högre, cirka 0,5-0,6 µg/m3 under vinter- och sommarhalvår. Att halterna generellt är högre vid Ottenby beror troligen på fartygstrafiken på Östersjön. I mitten av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, strax under 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2024/25 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0,1–0,6 kg per hektar i krondropp och 0,5–0,7 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält kan bero, som nämnts tidigare i rapporten, på att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren.  

Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp. Markvattenkemin i skogsmarken i Kalmar län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår på många ställen, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat. pH vid Alsjö och Ottenby ligger oftast under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig till kraftig försurning (i Ottenby delvis på grund av de förhöjda nitrathalterna), medan pH i markvattnet vid Rockneby och Risebo varit högre.

De stundtals mycket sura tillståndet som uppmätts vid Ottenby kan bero på de speciella markförhållanden som råder med marina sediment i kombination med försurande nitratläckage. Vid den nya ytan i Rockneby har pH varit över 6,0 vid alla mättillfällen. Under 2025 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,07 mekv/l och 0,8 mekv/l. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Av-verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska åter¬hämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras, samt att skogsbrukets för¬surnings¬¬¬påverkan hålls på en låg nivå.