IVL Swedish Environmental Research Institute

Inom Krondroppsnätet övervakas sedan 1985 luftföroreningar och deras effekter på skogsmark i Sverige genom mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi. I Östergötlands län bedrivs mätningar vid bland annat Höka och Solltorp. Resultaten från det hydrologiska året 2024/25 visar att belastningen av svavel över länet idag är låg och att försurningssituationen generellt har förbättrats jämfört med under 1990-talet. Samtidigt kvarstår utmaningar kopplade till kväve¬nedfall och skogsbrukets påverkan på markens långsiktiga försurning. Lufthalterna av kvävedioxid (NO₂) vid Höka har minskat kraftigt sedan slutet av 1990-talet, i takt med minskade utsläpp i Sverige och Europa. Även halterna av svaveldioxid (SO₂) har minskat tydligt. Däremot har inga tydliga förändringar kunnat påvisas för ammoniak (NH₃), vars halter generellt är låga men påverkas av bland annat jordbruk och vedeldning.

Nedfallet av oorganiskt kväve med nederbörden vid Höka uppgick under 2024/25 till 6,4 kg per hektar, vilket är den högsta nivån sedan mätningarna återupptogs 2010, efter ett uppehåll på 8 år. Den höga nivån förklaras främst av ett ovanligt stort bidrag från ammonium¬kväve. Det totala kvävenedfallet till barrskog uppskattades till cirka 6,7 kg kväve per hektar vid Höka under 2024/25. Detta är högre än den kritiska belastnings-gränsen för barrskog i Sverige, som är 5 kg kväve per hektar och år. Markvatten-mätningarna i länet visar dock generellt låga nitrathalter, vilket tyder på att skogarna i länet fortfarande har god förmåga att ta upp och binda kväve.

Svavelnedfallet till skog har minskat mycket kraftigt sedan 1990-talet och ligger idag på mycket låga nivåer, omkring 0,1–0,3 kg svavel per hektar och år vid länets mätplatser. Minskningen speglar de stora utsläppsreduktionerna i Europa och Sverige samt skärpta regler för svavelhalt i fartygsbränsle. pH i nederbörden har samtidigt ökat tydligt, eftersom nedfallet av försurande vätejoner har minskat kraftigt. Markvattnet visar tecken på återhämtning från försurning. Vid de nyare mät¬platserna Höka B och Solltorp B uppmäts höga pH-värden och positiva ANC-värden, vilket innebär att markvattnet har god buffringsförmåga mot försurning. Resultaten skiljer sig dock tydligt från de äldre mätplatserna, vilket visar att markförhållanden kan variera mycket även inom små geografiska områden. Sammanfattningsvis visar resultaten att svavelbelastningen och försurnings¬påverkan i Östergötlands län har minskat kraftigt under de senaste decennierna. Samtidigt kvarstår risker kopplade till kvävenedfall och skogsbrukets påverkan på markens långsiktiga försurningsstatus. Fortsatt miljöövervakning är därför viktig för att följa utvecklingen och kunna bedöma om miljömålen Ingen övergödning och Bara naturlig försurning kan nås.