IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Blekinge kustvatten och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Blekinge län. Mätningarna sker inom ramen för Krondroppsnätet (http://www.krondroppsnatet.ivl.se/). I Blekinge har mätningar av atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi inom Krondroppsnätet bedrivits sedan 1985.

I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätningar under det hydrologiska året (oktober till och med september nästkommande år) för 2024/25 i Blekinge län, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar. Resultaten redovisas även i förhållande till mätningar vid övriga mätplatser inom Krondroppsnätet. Mätningarna ger en god bild av försurningsläget och kvävesituationen i Blekinge län. Under det hydrologiska året 2024/25 gjordes mätningar på fem platser i länet, vid en tallyta i Hjärtsjömåla, två bokytor vid Ryssberget och Komperskulla, samt två ytor vid Vång; en granyta B och den sedan oktober 2016 avverkade A-ytan, där de markvattenkemiska mätningarna fortsatt. Utöver Krondroppsnätets mätningar rapporteras även mätningar av luft¬halter samt nedfall till öppet fält vid mätplatsen Liatorp (tidigare Sännen, en mätplats nära Vång) som ingår i det nationella miljö¬över-vakningsnätverket SveLoD.

Utöver en redovisning av mätresultaten från Krondroppsnätet redovisas i rapporten även aktuella händelser från 2025, som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. Information om länets mätningar och mätplatser visas i Bilaga 1. Lägre kvävenedfall i länet, men fortfarande över kritisk belastning Atmosfäriskt nedfall av oorganiskt kväve till barrskog i Blekinge län har för det hydrologiska året 2024/25 beräknats som högst till 5,2 kg per hektar. Detta överskrider den kritiska belastningsgräns som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år. Det totala kvävenedfallet under året är dock det lägsta sedan mätningarna startade. Trots att kvävenedfallet har minskat finns stora mängder kväve fortfarande lagrade i skogsmarken till följd av tidigare höga belastningar. Mätningar vid den avverkade ytan Vång A visar att störningar i skogsekosystemet kan leda till förhöjda halter av oorganiskt kväve, framför allt nitrat, i markvattnet efter avverkning. I växande skog är däremot halterna av oorganiskt kväve i markvattnet generellt låga, vilket visar att skogarna fortfarande har en god förmåga att ta upp och lagra tillfört kväve.   Återhämtningen från försurning går långsamt trots att svavelnedfallet minskat Återhämtning av markvattnet från försurning sker långsamt, och markvattnet är fortfarande kraftigt försurat. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) är oftast under eller omkring 0. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll. Vid Komperskulla var ANC högt under de senaste årens mätningar men har nu sjunkit och ligger strax över 0. Orsaken till den avvikande höga buffrings¬kapaciteten kan vara kopplad till någon form av lokal störning i marken. För att mark och vatten ska återhämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogs¬brukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.