IVL Swedish Environmental Research Institute

Kvävenedfallet minskar men är fortfarande över kritisk belastning Lufthalterna av kvävedioxid (NO2) i länet varierade under vinterhalvåret 2024/25 mellan 1,3–1,8 µg/m3, medan NO2 under sommarhalvåret 2025 varierade mellan 0,7–1,3 µg/m3. Lufthalterna av ammoniak (NH3) var cirka 0,3 µg/m3 under både sommar- och vinterhalvåret 2024/25. Under det hydrologiska året 2024/25 varierade kvävenedfallet över öppet fält vid länets mätplatser mellan cirka 2,9–5,5 kg oorganiskt kväve per hektar. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Västra Götalands län har för det hydrologiska året 2024/25 beräknats till 4,0–5,4 kg per hektar, vilket är lägre än tidigare år. Det låga värdet hänger ihop med låg nederbörd. Den kritiska belastningsgräns för barrskog som används i Sverige, 5 kg kväve per hektar och år, överskreds därmed bara i delar av länet under 2024/25. Nitrathalterna i markvattnet är generellt låga i ostörd, växande skog i länet, men mätningarna visar på att sporadiskt förhöjda nitrathalter kan förekomma. Mycket tyder på att avsevärda mängder kväve finns upplagrat i skogsmarken i länet. Detta innebär en risk för att störningar, exempelvis i form av stormskador, insektsgrepp eller avverkning, kan leda till förhöjda nitrathalter i markvattnet och utlakning av kväve till vattendrag och sjöar, vilket har visats för den avverkade krondroppsytan vid Storskogen.

Svavelnedfallet har minskat kraftigt, men återhämtningen går långsamt Lufthalterna av svaveldioxid (SO2) i länet var runt 0,3 µg/m3 under både vinterhalvåret 2024/25 och sommarhalvåret 2025. I början av 1990-talet var svavelnedfallet i länet mycket högt, över 15 kg per hektar och år. Under det hydrologiska året 2024/25 var svavelnedfallet i länet avsevärt lägre, runt 0–0,4 kg per hektar i krondropp och mellan 0,6–1,2 kg/ha på öppet fält. Skillnaden mellan resultaten från mätningar av krondropp och nedfall med nederbörden till öppet fält beror på, som nämnts tidigare i rapporten, att svavelnedfallet i vissa områden i landet är så lågt att träden har börjat ta upp svavel direkt i bladen/barren. Att nedfallet i krondroppet är så lågt kan även bero på att klorid används som en markör för havssalt vid beräkning av antropogent svavel. Eftersom trädkronorna i vissa fall kan utsöndra klorid medför detta att den andel sulfat som beräknas komma från havssalt kan överskattas, vilket i sin tur resulterar i ett underskattat antropogent nedfall av svavel mätt som krondropp. Markvattenkemin i skogsmarken i Västra Götalands län visar att återhämtning från försurning av markvattnet pågår, men det går långsamt och markvattnet är fortfarande försurat i många marker. Under 2025 var dessutom marken för torr för att mätning skulle vara möjlig vid flera av mättillfällena. pH vid Storskogen och Hensbacka har på sistone oftast legat under 5,0, vilket kan anses tyda på en måttlig försurning. Den nya ytan i Humlered har däremot inte försurat markvatten.   Under 2025 varierade den syraneutraliserande förmågan (ANC) i markvattnet i länet mellan -0,09 mekv/l och 0,45 mekv/l, vid de mätningar som kunde göras. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart högre än noll, så som i den nya Humlered-ytan. Av-verkning eller andra störningar som innebär att kväveupptaget till skogsekosystemen minskar, samt havssaltsepisoder som kan orsaka jonbyte och frigörelse av vätejoner, kan leda till temporära surstötar. För att mark och vatten ska åter¬hämta sig från försurning krävs fortsatt lågt svavelnedfall, att skogen har god status så att kvävet tas upp och inte nitrifieras samt att skogsbrukets försurningspåverkan hålls på en låg nivå.