IVL Swedish Environmental Research Institute

På uppdrag av Skånes Luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i Skåne län inom ramen för Krondroppsnätet. I denna rapport redovisas resultaten från mätningar under det hydrologiska året 2024/25, och sätts in i ett långsiktigt perspektiv med hjälp av tidsserier som sträcker sig som längst tillbaka till slutet av 1980-talet. Mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och/ eller mark-vattenkemi bedrivs vid fyra platser med granskog i Skåne: Hiss¬mossa och Arkelstorp i länets norra delar samt Stenshult och Maryd i söder. Luft¬halts¬mät¬ning¬ar görs dessutom på två ytterligare mätplatser, vid Kullaberg och Stenshuvud. Uppskattningar av det totala nedfallet av kväve visar att det har minskat signifikant i den 24-åriga mätserien i Västra Torup/Hissmossa.

Nedfallet under det hydrologiska året 2024/25 uppgick till 7 kg per hektar och år i Hissmossa och 14 kg i Stenshult, vilket innebär att den kritiska belastningsgränsen för övergödande kväve i barrskog, 5 kg per hektar och år, fortfarande överskrids på båda platserna, och sannolikt i all barrskog i hela Skåne. Halten nitratkväve i markvattnet är på de flesta mätplatser i Sverige mycket låg, vilket visar på att träden tar upp kvävet. På mätplatserna i Skåne är det dock mycket vanligt med förhöjda halter, vilket indikerar att det finns mer kväve än vad träden behöver. Uppföljning av markvattenkemin efter avverkning och andra störningar i Skåne och andra sydliga län visar att detta kan leda till kraftiga förhöjningar av halterna i områden där mycket kväve lagrats upp i marken, vilket innebär en risk för ökad utlakning till ytvattnet.

Svavelnedfallet har minskat kraftigt under de senaste decennierna till följd av stora minskningar i emissioner i Europa. Nedfallet i början av 1990-talet uppgick till omkring 20 kg per hektar och år i Skåne, och har minskat till <1-3 kg under det hydrologiska året 2024/25. Minskat försurande nedfall har påverkat markvattenkemin, men förändringarna går långsamt och markvattnet är långt ifrån återhämtat. Svavelhalten i markvattnet har minskat signifikant som en följd av svavelnedfallsminskningen, men förrådet av baskatjoner har inte fyllt på i samma takt. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) har ökat signifikant i de längre tidsserierna, men är fortfarande negativ eller nära 0, och det finns därmed inte något stort utrymme för pH-ökning. Mark¬vat¬tnets pH är fortfarande lågt på länets ytor, oftast mellan 4,4 och 4,8. Det innebär att episoder med högt havssaltsnedfall, eller perioder med minskat kväveupptag och därmed ökad nitrifikation, kan orsaka surstötar som ger mycket låga pH-värden. Sammantaget visar resultaten att skogsmarken i Skåne fortfarande är starkt präglad av tidigare högt nedfall av kväve och svavel, vilket gör systemen känsliga för störningar, till exempel stormar och barkborreangrepp – störningar som kan bli vanligare i ett förändrat klimat.