Det kemiska förloppet i en flygplansplym har i denna pilotstudie simulerats med hjälp av en fotokemisk atmosfärsmodell. De fall som studerats omfattar fyra till tio km:s höjd (den fria troposfären) över ett område i Frankrike (48 N, 2 E). Från det simulerade flygplanets utsläpp har medtagits kväveoxider, kolmonoxid och kolväten uppdelade på 11 komponenter. Haltförloppet av i huvudsak ozon, salpetersyra och organiska nitrater har känslighetsgranskats med avseende på: * tidpunkt för utsläpp * olika utsläpp (flygfaser) * konvektion (plymspridning) * temperatur * ljusförhållanden * bakgrundshalter. Slutligen har fyra olika fall simulerats, där samtliga faktorer som påverkar halterna vid höjderna 4, 6, 8 och 10 km inkluderats. Resultatet visar att alla de ovan nämnda parametrarna har en stor inverkan på haltutvecklingen av ozon, salpetersyra och organiska nitrater. Ozonhalten kommer för de flesta fall att sjunka initialt i plymen, för att senare som mest öka med 1 ppb (2 %). På den högsta höjden som studerats (10 km) kommer endast en minskning av ozonhalten att ske. Halten av salpetersyra ökar på samtliga höjder och ger som mest ett tillskott på 0.4 ppb (30 % ökning). De organiska nitraterna (här i huvudsak HO2NO2 och PAN) följer mer komlicerade förlopp. Vid 4 km höjd ökar de i början av plymen, medan de minskar för övriga höjder. Vid de högre höjderna (6-10 km) kommer ett tillskott senare och når som mest 50 ppt (30 % ökning).