Inget län i norra Sverige bedömer i dagsläget att miljökvalitetsmålet ” Bara Naturlig Försurning ” är möjligt att nå till år 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. När det gäller miljökvalitetsmålet ” Ingen övergödning ” är det endast Norrbottens län som bedömer att det är möjligt att nå målet till 2020. Nästan alla län i norra Sverige har fortfarande problem med försurningen. I många av länen pågår fortsatt kalkning av sjöar. Det finns även områden där sjöar och vattendrag återhämtat sig från försurningen och antalet vatten som kalkas minskar. Svavelnedfallet är lägst i Norrlands inland medan Norrlands kustland generellt har varit mest utsatt för svavelnedfall. Ytorna på hög höjd har på grund av sitt utsatta läge ett relativt högt svavelnedfall trots att de ligger långt från kusten. I norra Sverige varierade svavelnedfallet under 2012/13 mellan 0,3 och 1,6 kg S/ha. Svavelnedfallet har minskat vid flertalet mätplatser i norra Sverige. Det minskade svavelnedfallet återspeglas i signifikant minskande svavelhalter i markvattnet vid de flesta krondroppsytorna i norra Sverige. Ett fåtal mätplatser visar på en återhämtning från försurningen i markvattnet. Vid någon plats visade mätningarna på en försämring ur försurningssynpunkt. Flertalet mätplatser visade dock inte på någon förändring alls. Försurningsstatusen i markvattnet är dock generellt bra i norra Sverige. Generellt finns det i norra Sverige begränsade problem med övergödningen, oftast är de problem som finns relativt lokala. Det mesta av kväveläckage från norra Sveriges skogar är att betrakta som naturligt läckage. Det är dock viktigt att kväveutlakningen från skogsmark inte ökar till följd av mänsklig aktivitet. Under 2012/13 var kvävenedfallet i norra Sverige mellan 1-3 kg oorganiskt N/ha med de lägsta halterna längst i norr. Detta innebär att den kritiska belastningsgränsen för kväve i dagsläget inte överskrids i norra Sverige. Tidigare har dock den kritiska belastningsgränsen överskridits, främst i Norrlands kustland, vilket troligen redan medfört vissa förändringar av markvegetationen. Tillväxten i skogar i norra Sverige anses generellt vara kvävebegränsad, och skogsekosystemen har en mycket stor förmåga att lagra upp kväve. Endast vid ett fåtal mätplatser i norra Sverige kan man se något förhöjda nitrat- och ammoniumhalter i markvattnet. Kväveutlakningen är dock låg vilket gör att markvattenmätningarna indikerar att kvävetillgången i dagsläget inte överskrider behovet i skogsekosystemet i norra Sverige.