IVL Swedish Environmental Research Institute

ivl.se
Change search
Refine search result
1 - 15 of 15
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 1. Braun, Sabine
    et al.
    Ahrends, Bernd
    Alonso, Rocio
    Augustin, Sabine
    García-Gómez, Hector
    Hůnová, Iva
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Gunilla Pihl
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Schmitz, Andreas
    Thimonier, Anne
    Nitrogen deposition in forests: Statistical modeling of total deposition from throughfall loads2022In: Frontiers in Forests and Global Change, E-ISSN 2624-893X, Vol. 5Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Introduction: Nitrogen (N) gradient studies in some cases use N deposition inthroughfall as measure of N deposition to forests.

    For evaluating critical loadsof N, however, information on total N deposition is required, i.e., the sum ofestimates of dry, wet and occult deposition.Methods: The present paper collects a number of studies in Europe wherethroughfall and total N deposition were compared in different forest types

    .From this dataset a function was derived which allows to estimate total Ndeposition from throughfall N deposition.Results: At low throughfall N deposition values, the proportion of canopyuptake is high and thus the underestimation of total deposition by throughfallN needs to be corrected.

    At throughfall N deposition values > 20 kg Nha􀀀1 yr􀀀1 canopy uptake is getting less important.Conclusion: This work shows that throughfall clearly underestimates totaldeposition of nitrogen. With the present data set covering large parts of Europe it is possible to derive a critical load estimate from gradient studiesusing throughfall data.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 2.
    Halling, Maja
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    ProScaleE - user needs and perspectives: Interview study for the development of the ProScaleE methodology2024Report (Other academic)
    Abstract [en]

    The Mistra SafeChem toolbox includes several tools, among them is the ProScale method that was developed as a scoring system based on both hazard and exposure for assessing direct chemical risks to workers, professionals and consumers associated with products in a life cycle perspective. However, a need for a sibling, ProScaleE, that focuses on the effects on the environment was identified. The aim of the task reported herein is to continue the work of developing the ProScaleE method by collecting user needs and perspectives from the members of the ProScale consortium and other stakeholders. The work has been performed by interviews focusing on expectations, thoughts, and ideas on how the ProScaleE method can be developed and what features it should include.  

     

    All interviewed participants expressed a strong need for a tool like ProScaleE and agreed on its value. Due to new upcoming legislative proposals from the EU Commission the interest on environmental effects of chemicals is expected to increase and become an even more important issue for industry. 

    The feasibility and practicability of the tool is of utmost importance. Having a database that already includes the relevant input parameters for different substances would greatly enhance the ease of use. Preferable easily accessible data derived from a common source, such as the REACH should be used. Developing an easy-to-use method is crucial since ProScaleE's target audience should primarily be people without ecotoxicological expertise who need to be able to quickly evaluate chemicals based on H-phrases. 

    While emphasizing the importance of user-friendliness, it is crucial to ensure that the method does not become excessively simplified, resulting in a loss of relevance. To enhance its relevance, more specific data, in addition to H-phrases, such as persistence, bioaccumulation potential, toxicity, mobility, and endocrine disruption, should be included. It is also crucial to incorporate different compartments of the environment, such as water, soil, and air.  

    In short, two types of input data should be needed to evaluate a substance with ProscaleE, information about the intrinsic ecotoxicity of the substances, as described above, and an exposure estimate for the related uses along the entire life cycle. 

    The importance of proper bases of description of the hazard as well as the relevance of the ranking of H-phrases was stressed. It is advisable to utilize the descriptors provided by REACH to ensures consistency and compatibility with existing frameworks and data sources, when developing ProScaleE, not the least consistency with ProScale on human health. The most relevant descriptors to consider would be environmental release categories (ERCs), specific environmental release categories (SPERCs) and risk management measures (RMMs). 

    It is recommended to have the same approach when developing ProscaleE as when ProScale was developed. When developing the method, it is recommended to begin with a simple approach. Starting with a minimum set of parameters, such as H-phrases for environmental effects, allows for initial validation and testing of the method's performance. Once the basic functionality is established and proven successful, additional functions can be added. There is a strong desire for future versions of ProScale and ProScaleE to be seamlessly integrated into Life Cycle Assessment (LCA) software platforms like GaBi or SimaPro. This integration would eliminate the need for duplicative modelling efforts and align with the long-term goal of ProScale to streamline and enhance environmental impact assessments. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 3.
    Hellsten, Sofie
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Jutterström, Sara
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Moldanova, Jana
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Påverkan på luftkvalitet i städer av utsläpp från närliggande jordbruk2022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    IVL Svenska Miljöinstitutet har på uppdrag av Naturvårdsverket undersökt hur stor påverkan utsläpp av ammoniak (NH3) från närliggande jordbruk har på stadsluften i Uppsala, med fokus på halterna av små partiklar (PM2.5) samt potential för utsläpps¬minskningar för att förbättra stadsluften från denna påverkan. Denna fråga är viktig att belysa eftersom utsläppen av NH3 från jordbruket inte förväntas minska i samma takt som utsläpp av andra luftföroreningar. Man har kunnat konstatera, i andra regioner, att det inte bara är viktigt att minska på utsläppen av svavel- och kväveoxider utan att även NH3-utsläppen behöver minskas.

    En jämförelse av skillnader i halterna av små partiklar och deras komponenter visar en ökad effekt av jordbruksemissioner av NH3 på vintern, då bidraget ökar från årsmedelvärden på 2,3 % och 1,2 % för regional bakgrund och centrala staden till 3,3 % och 1,6 % för vintermedelvärdet. Skillnaderna mellan säsongerna beror på ett flertal faktorer som exempelvis hur mycket NO3- och SO42- som finns tillgängligt för att bilda partiklar. På vintern är ammoniakutsläppen lägre och NOx- och SOx-utsläppen är relativt sett högre samtidigt som omblandningen är lägre jämfört med övriga delar av året. Detta gör i sin tur att kvoten mellan ammoniak och HNO3 och SO42- är lägre och en större del av ammoniakutsläppen kommer därför att bilda partikelformig NH4+.

    Under sommaren är, förutom den högre kvoten mellan NH3 och nitrat och sulfat, även kondensation av nitrat på partiklarna reducerad p.g.a. högre temperaturer vilket begränsar ammoniakens potential att bidra till partiklar ytterligare. Detta innebär att utsläpps¬minskningar av NH3 kan ha större effekt på vintern/hösten med avseende på bildning av sekundära aerosoler än under vår och sommar och kan vara jämförbar med effekten från ytterligare minskningar av SOx- och NOx-utsläpp, även om NH3-utsläppen är högre på våren och sommaren.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 4.
    Hellsten, Sofie
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Yifang, Ban
    KTH.
    Georganos, Stefanos
    KTH.
    Ihrfors, Jane
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hafner, Sebastian
    KTH.
    Zang, Puzhao
    KTH.
    Användningen av satellitdata för att utveckla miljöövervakningen i Sverige – En syntes2022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Rapporten beskriver kunskapsläget för miljöövervakning med fjärranalys, med fokus på ämnesområden som är relevanta för Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, exempelvis tillämpningar för luftkvalitet, naturresurser, biodiversitet samt för sjöar, kust och hav.Fjärranalys erbjuder såväl goda möjligheter som utmaningar, eftersom fjärranalysövervakningen behöver integreras i den nuvarande miljöövervakningen. Forskarna bedömer att tillämpbarheten inom exempelvis luftkvalitet kommer att öka framöver, genom att ett flertal nya satelliter och instrument kan förbättra övervakningen av luftföroreningar från satelliter.

    Fjärranalys har potential att underlätta för både Naturvårdsverket och HaV att följa upp flera av Sveriges miljökvalitetsmål och för att kartlägga biologisk mångfald i olika skalor, men kräver dock att HaV och Naturvårdsverket behöver producera data som är standardiserade, geolokaliserade och tidsmässigt uppdaterade, för att kunna användas i kombination med satellitdata.Forskarna rekommenderar en rad åtgärder som Naturvårdsverket och HaV kan vidta för att ytterligare integrera fjärranalys i miljöövervakningen, samt förslag på fortsatt forskning och utveckling.Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 5.
    Karlsson, Magnus
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hållén, Joakim
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Sammanfattning av undersökningar i Oxundaåns vattensystem 2013-20222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Mer eller mindre av en slump upptäcktes osedvanligt höga halter av PCB i fisk från Oxundasjön i Upplands Väsby och Sigtuna kommun, hösten 2013. Detta blev startpunkten för ett omfattande utredningsarbete vid IVL Svenska Miljöinstitutet för att klarlägga omfattning, orsaker, spridning och biologiska effekter av den konstaterade föroreningssituationen. I denna rapport sammanfattas undersökningar som genomförts mellan åren 2013 och 2022. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 6.
    Moldan, Filip
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Andersson, Camilla
    SMHI.
    Leung, Wing
    SMHI.
    Stadmark, Johanna
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Jutterström, Sara
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Swedish National Nitrogen Budget - Atmosphere2022Report (Refereed)
    Abstract [en]

    In this report, pool 7 ‘Atmosphere’ (AT) of the Swedish National Nitrogen Budget (NNB) is presented.

    The atmospheric pool of NNB is one of the 8 major pools defined by the Task Force of Reactive Nitrogen (TFRN) which together represent a total national nitrogen budget capturing all major flows of all forms of reactive nitrogen (Nr) within a country and across the country borders.

    The methodology to calculate NNB has been provided by the Expert Panel on Nitrogen Budgets (EPNB) in the Annexes to the ECE/EB.AIR/119 – “Guidance document on national nitrogen budgets".

    The major flows of Nr to and from the tropospheric air masses above Sweden, including the Swedish national coastal waters, were calculated for the year 2015. Except for the small amount of Nr generated by lightnings, the atmospheric Nr pool is dominated by four main flows: the import and export of Nr by transboundary transport; by Swedish emissions of Nr; and by atmospheric deposition. 

    The principal source of the emission data has been the official Swedish reporting to the Centre on Emission Inventories and Projections (CEIP) under the Air convention (The Convention on Long-range Transboundary Air Pollution, CLRTAP).

    For the reactive nitrogen deposition in Sweden the official national operational estimates by the MATCH Sweden system were used.

    The results show that in 2015 Sweden was a net importer of air pollution in the form of Nr, i.e. the import of Nr from the emission sources outside the country (139 kt N) was larger than the export (96.1 kt N).

    The Swedish emissions of Nr in 2015 were in total 117 kt N. The largest emissions come from two sectors: Agriculture (43.4 kt N) and Energy & Fuels (40.6 kt N). The deposition of Nr to Swedish ecosystems in 2015 was 160 kt N, of which 87% originated from emission sources abroad.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 7.
    Moldan, Filip
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Jutterström, Sara
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Stadmark, Johanna
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Holmgren, Kerstin
    Sveriges Lantbruksuniversitet.
    Fölster, Jens
    Sveriges Lantbruksuniversitet.
    Bedömningsgrunder försurning - tester av MAGIC-biblioteket2022Report (Refereed)
    Abstract [en]

    The MAGIC library is an acidification assessment tool that allows lakes and watercourses to be assessed with a similar water. In this way, tens of thousands of lakes and watercourses have been assessed. In connection with these assessments, a number of cases have been identified where the calculated reference values have been judged to be unrealistic based on other knowledge that the users of the MAGIC library possess. Administrators at the county administrative boards responsible for liming, were requested to send in documentation on such objects where the acidification assessment with the MAGIC library was considered incorrect. As much relevant background information as possible was requested so that explanations for the different assessments could be investigated. Eight county administrative boards responded to the query. Based on the collected material, MAGIC (Model of Acidification of Groundwater in Catchments) -modeled objects and MAGIC library results were compared with historical fish data, with measured water chemistry including trends over time and a comparison with measured and modeled atmospheric precipitation was made.

    The study compared the occurrence of roaches from the end of the 19th century in Värmland with modeled water chemistry. Roaches were found in most of the lakes, including lakes with a low modeled pH. However, there is a clearly decreasing proportion of lakes with the occurrence of roaches the lower the modeled pH of the waters. This is in contrast to, for example, the much less acid-sensitive perch where no connection between occurrence and historically modeled pH could be discerned. Lakes with low pH and where roach occurred at the end of the 19th century have on average a higher content of dissolved organic carbon than lakes with higher pH.

    A comparison between measured time series from lakes and modeled values for the same lake in the MAGIC library shows that the magnitude of the modeled trend in many cases is larger than the observed trend. The picture is not entirely unambiguous, and the differences are greater for sulphate than for ANC (acid neutralizing ability), but that the model overestimates the trend occurs much more often than the other way around. This is largely due to the fact that there is a tendency for the model to overestimate the sulphate content in the lakes at the beginning of the measurements. The reason for this can vary, but correct modeling of time trends in the runoff presupposes that the time development of the deposition of sulfur, nitrogen and base cations used in the modeling has followed reality.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 8.
    Morfeldt, Johannes
    et al.
    Chalmers.
    Larsson, Jörgen
    Chalmers.
    Andersson, David
    Chalmers.
    Johansson, Daniel J. A.
    Chalmers.
    Rootzén, Johan
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hult, Cecilia
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Ida
    Chalmers.
    Emission pathways and mitigation options for achieving consumption-based climate targets in Sweden2023In: Communications Earth & Environment, E-ISSN 2662-4435, Vol. 4, no 1, article id 342Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    National emission reduction targets under the Paris Agreement have a territorial focus, incentivizing mitigation actions domestically. Here we examine the theoretical basis for adopting complementary consumption-based net-zero emission targets and assess the consequences of adopting such proposed targets for Sweden. We apply scenario analyses based on a prospective lifecycle assessment framework. The framework is a hybrid of bottom-up simulations for passenger travel, construction and housing, and food, and top-down analyses for remaining consumption. In this work, we show how consumption-based climate targets may accentuate the need for new demand-side climate policies that contribute to reducing emissions along supply chains of products and services.

    Our scenario analysis suggests that combining advanced mitigation technologies with behavioral changes could reduce emissions from 9.8 tons of carbon dioxide equivalents per capita in 2019 to between 2.7 and 4.8 tons by 2045 for Swedish residents, depending on global decarbonization pathways. Combining advanced mitigation technologies with behavioural changes could achieve the lowest carbon emissions per capita in Sweden, suggest scenario analyses combining bottom-up simulations for passenger travel, construction and housing, and food, and top-down analyses for remaining consumption.

  • 9.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Atmospheric deposition and soil water chemistry in Swedish forests since 1985 – Effects of reduced emissions of sulphur and nitrogen2024In: Science of the Total Environment, ISSN 0048-9697, E-ISSN 1879-1026, Vol. 913, p. 169734-169734, article id 169734Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Trends for the atmospheric deposition of sulphur (S) and inorganic nitrogen (inorg-N) to forests and changes in the forest soil water chemistry in Sweden have been assessed since 1985, with special focus on the last 25 years, based on measurements within the Swedish Throughfall Monitoring Network (SWETHRO). The reductions in the deposition of S and inorg-N in the southern part of Sweden corresponded relatively well with the pollutant emission reductions for S and inorg-N from both EU27 + UK and Sweden during 1996/97–2021/22. For northern Sweden the deposition of S and inorg-N decreased to a lesser extent than both European and Swedish emissions.

    The bulk deposition of NO3-N has decreased more than the deposition of NH4-N over the last 25-year period, which is consistent with the much larger emission reductions for NOx compared to NH3 from EU27 + UK and Sweden. The S concentrations in the soil water, at 50 cm below soil surface, have decreased during the last 25 years, however somewhat less than the S deposition. At sites with low ANC and pH in the beginning of the period, the increase in ANC was generally greater and the increase in pH was smaller, but at sites with high pH and ANC above zero, the increase in pH was dominant, in line with the nonlinear relationship between pH and ANC in the soil water. The incidence of elevated concentrations of NO3-N in the soil water was highest in southwest Sweden, ranging between 4 and 19 % of all measuring occasions since 1985/86. The reduced deposition of N over the 35-year period was not reflected in the incidence of elevated concentrations of NO3-N in the soil water over time.

  • 10.
    Pihl Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nerentorp, Michelle
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve i  närheten av Rönnskärsverken från 1986/87 - 2020/21: Årsrapport 20222022Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    I denna rapport redovisas mätresulaten från det hydrologiska året 2020/21 vad gäller metaller, svavel och kväve i deposition och avrinning i närheten av Boliden Mineral AB:s smältverk vid Rönnskär. I rapporten redovisas även jämförelser med tidigare års resultat, sedan mitten av 1980-talet, för svavel och kväve vid andra relevanta lokaler med liknande mätningar inom Krondroppsnätet i norra Sverige samt för metaller vid bakgrundsstationer inom nationell miljöövervakning. Depositionen vid Holmsvattnet jämförs också med emissioner av vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 11.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Försurning och övergödning i mellersta Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Luftvårdsförbundet i Värmlands län, Länsstyrelserna i Stockholms och Södermanlands län samt Swedavia AB, genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, inom Krondroppsnätet mätningar i bakgrundsmiljön av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i mellersta Sverige. Mätningar har bedrivits i över 30 år. 

    I denna rapport presenteras resultaten i en för mellersta Sverige sammanhållen regional rapport. I rapporten redovisas resultat från aktiva mätningar vid mätplatser inom Krondroppsnätet i mellersta Sverige under det hydrologiska året 2021/22, tillsammans med resultat från tidigare års mätningar och i jämförelse med motsvarande mätningar i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från mätningar av nedfall till öppet fält vid Tyresta och Transtrandsberget inom den nationella miljöövervakningen, SveLoD.

    Resultaten visas främst som hydrologiska år, vilket omfattar oktober till och med september nästkommande år. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Kvävenedfall och nitrat i markvattnet.                         

    Under det senaste hydrologiska året 2021/22 utsattes växtligheten i mellersta Sverige inte längre för ett kväve¬nedfall som överskred den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg kväve (N) per hektar och år. Tidigare år har kvävenedfallet dock varit högre, med överskridanden, framför allt i de västra delarna av mellersta Sverige. Överskridanden kan leda till påverkan på markvegetationen i skogseko¬systemen samt risk för läckage av nitrat till yt- och grundvatten.

    Det totala kvävenedfallet till barrskog har minskat med 52 % i Värmlands län, 53 % i Södermanlands län och 57 % i Stockholms län sedan 2001.Nitrat förekommer hittills sällan i markvattnet i ostörda skogsekosystem i Sverige, förutom i de sydvästligaste delarna av landet. Tidigare har nitrat sällan förekommit i markvattnet vid mätplatserna i mellersta Sverige i orörda skogar, men en nyligen anlagd yta i Värmland (Södra Averstad B) visar förhöjda halter, trots att skogen är orörd. Förhöjda nitratkvävehalter i markvatten är det första tecknet på att det finns mer kväve än vad skogs¬eko¬systemet kan ta upp, vilket medför en risk för utlakning till ytvatten. Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling eller andra störningar kan halterna av nitrat i markvattnet öka till ganska höga nivåer, vilket i mellersta Sverige har inträffat efter slutavverkningar vid två skogsytor i Värmlands län (Stora Averstad A och Blåbärskullen) där vi bedriver fortsatta mätningar. Även vid Farstanäs i Stockholms län har förhöjda nitrathalter noterats under de senaste två åren, vilket troligtvis förklaras av stormskador och barkborreangrepp i angränsning till ytan. 

    Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar eftersom trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. I de högst belastade delarna av mellersta Sverige har svavelnedfallet minskat från omkring 10 till under 1 kg per hektar och år sedan början av 1990-talet.  Under det hydrologiska året 2021/22 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på samtliga mätplatser i mellersta Sverige. En bidragande orsak till den låga nivån på nedfallet 2021/22 var de låga nederbörds¬mängderna.

    De minskade svavelutsläppen i Europa har kraftigt reducerat svavelnedfallet i Sverige sedan slutet av 1980-talet.Mätningar i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. Markvattnets försurningsstatus beror på nuvarande och historiskt nedfall av svavel i kombination med markens buffrings¬förmåga. Bortförsel av buffrande baskatjoner vid skogsavverkningar spelar också roll. Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på 50 cm markdjup vid samtliga mätplatser i mellersta Sverige och vid flertalet mätplatser med långa tidsserier i Sverige, även om svavelprocesser i marken gör att minskningen ofta inte är lika kraftig som nedfalls-minskningen. Markvattnet är dock fortfarande försurat på många platser i Sverige, framför allt i de sydvästra delarna. 

    I mellersta Sverige har markvattnets pH har visat på måttlig till låg surhet, mellan 5 och 6,4 under de senaste tre åren. Ett mer robust mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart större än noll. Den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit positivt i markvattnet vid alla nio mät¬platser i mellersta Sverige under den senaste femårsperioden, med undantag av Blåbärskullen (som avverkades 2021), men som uppvisade negativa värden för ANC redan innan avverkningen. Fyra av sex mätplatser, med långa tidsserier, i mellersta Sverige visar på en signifikant återhämtning från försurning i form av ökat pH och/eller ANC. 

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 12.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i norra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    Denna årsrapport har skrivits inom Krondroppsnätet, där mätningarna i norra Sverige främst finansieras av länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt Boliden Mineral AB men även av Naturvårdsverket. Utförare av projektet är IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med Lunds universitet.

    Kvävenedfall och nitrat i markvattnet. Det finns en statistiskt signifikant minskning av det totala nedfallet av kväve till barrskog i norra Sverige för perioden 2001/02 – 2021/22 i norra Sverige.

    Nedfallet minskade med 30% under denna period. I början av tjugoårsperioden översteg kvävenedfallet i sydvästra delen av norra Sverige 6 kg kväve (N) per hektar och år medan det på senare år inte överstigit 4 kg N per hektar och år. Det totala kvävenedfallet till barrskog har under samma period minskat i Dalarna med 54 %, i Jämtland 53 %, i Västernorrland 47 % och i Västerbotten 38 %. I Norrbottens län finns ingen statistiskt säkerställd förändring.

    Med undantag av Dalarna och sydvästliga delar av Jämtland har växtligheten i norra Sverige sannolikt aldrig varit utsatt för ett kvävenedfall som överskridit den nu använda kritiska belastningsgränsen för barrskog på 5 kg N per hektar och år. För att skydda känsliga arter av mossor och lavar bör dock kvävenedfallet till boreala skogar vara ännu lägre och inte överstiga 2 - 5 kg N per hektar och år, beroende på växtslag.Generellt förekommer nitrat sällan i markvattnet i ostörd växande skog.

    Efter stormskador, avverkning, skogsgödsling eller andra störningar kan dock halterna av nitrat i markvattnet öka till höga nivåer, vilket i norra Sverige har inträffat efter en skogsgödsling av en tallskog vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län samt efter slutavverkningar vid Storulvsjön i Västernorrlands län och vid Nymyran i Jämtlands län. 

    Svavelnedfall och försurningFörsurning av mark och vatten orsakas av både svavel- och kvävenedfall, men även skogsbruket bidrar eftersom trädtillväxt medför upptag av buffrande baskatjoner och därmed försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. Under det senaste hydrologiska året 2021/22 var svavelnedfallet till skog i norra Sverige under 1 kg svavel (S) per hektar och år vid alla mätplatser förutom vid Holmsvattnet.

    Det finns en gradient med minskande svavelnedfall från syd mot nord, men även en gradient från kustområdena mot inlandet och fjällvärlden.  Under en 25-årsperiod 1996/97 – 2021/22 har svavelnedfallet i norra Sverige minskat statistiskt säkerställt, med 70 %.Mätningar i markvattnet insamlat under rotzonen ger ett mått på markens försurningsstatus. Markvattnets försurningsstatus beror på nuvarande och historiskt nedfall av svavel i kombination med markens buffringsförmåga. Bortförsel av buffrande baskatjoner vid skogsavverkningar spelar också roll.

    I de fjällnära områdena i Jämtland finns några av landets mest försurningskänsliga områden, med svårvittrad berggrund, tunna jordtäcken och lite växtlighet. Förutom nedfallet av försurande ämnen och skogsbrukets försurande inverkan finns, längs Norrlandskusten, svavelhaltiga jordar som bidrar till försurning.

    Vid de provytor i norra Sverige där svavelhalterna i markvattnet varit förhöjda har dessa minskat över tid. Generellt har pH varit över 5,0 vid de allra flesta mätplatser och mättillfällen i norra Sverige och således som mest varit utsatt för måttlig försurning, enligt bedömningsgrunderna för försurad mark. Gödslingen av tallytan vid Sör-Digertjärn i Jämtlands län medförde dock under några år en kraftig sänkning av pH i markvattnet, till pH-värden under 4,4. pH i markvattnet vid granskogen i Bäcksjö i Västerbottens län låg under lång tid på låga värden, i många fall runt 4,5, men har på senare tid ökat till värden strax över 5.

    Ett annat mått på försurning är markvattnets syrabuffrande förmåga, ANC. För att markvattnet ska bidra till en återhämtning från försurning i sjöar och vattendrag måste ANC ha ett värde som är klart större än noll. Under de senaste tio åren har ANC vid de flesta mätplatser i norra Sverige varit positiva. Undantag är tillfälliga sänkningar av ANC för den gödslade provytan Sör-Digertjärn samt den avverkade ytan Storulvsjön.

    Download full text (pdf)
    Krondroppsnätet 2023
  • 13.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Kronnäs, Veronika
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Karlsson, Per Erik
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Akselsson, Cecilia
    Lunds universitet.
    Hellsten, Sofie
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Försurning och övergödning i södra Sverige  Resultat från Krondroppsnätet till och med 2021/222023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Luftvårdsförbunden i Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronobergs, Jönköpings och Östergötlands län, Vätternvårdsförbundet, samt länsstyrelserna i Halland, Jönköping, Skåne och Västra Götalands län genomför IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med Lunds universitet, mätningar av lufthalter, atmosfäriskt nedfall och markvattenkemi i södra Sverige inom Krondroppsnätet. Mätningar har bedrivits i södra Sverige inom Krondroppsnätet i 36 år. Under det hydro¬logiska året 2021/22 gjordes mätningar vid 32 mätplatser.

    I Blekinge län startade mätningarna 1986, i Kronobergs län 1987, i Hallands län 1988, i nuvarande Skåne län, Jönköpings län och nuvarande Västra Götalands län 1989, i Östergötlands län 1991 och i Kalmar län 1994. I denna rapport redovisas resultaten från aktiva mätplatser i södra Sverige under det hydrologiska året 2021/22. Ett hydrologiskt år omfattar oktober till och med september nästkommande år. Det hydrologiska året 2021/22 är alltså perioden 2021-10-01 till 2022-09-30.

    I rapporten redovisas även resultat från mätningar av lufthalter vid mätplatserna Kullahus och Stenshult i Skåne, samt lufthalter från ytor i södra Sverige inom den nationella miljöövervakningen SveLoD. Vidare redovisas resultaten i förhållande till mätningar inom Krondroppsnätet i övriga delar av landet. I rapporten redovisas även resultat från andra Krondroppsnätsrelaterade projekt samt aktuella händelser från 2022 som är relevanta ur Krondroppsnätets synvinkel. I Bilaga 1 visas information om de olika länens mätningar och mätplatser.Mätningarna från 2021/22 ger, tillsammans med tidigare års mätningar, en bra bild över försurningsläget och kvävesituationen i södra Sverige. Kvävenedfallet minskar, men ligger fortsatt över kritisk belastningsgräns, och förhöjda nitrathalter i markvattnet i skogsekosystemen förekommer ibland i ostörd, växande skog.

    Högt kvävenedfall innebär en risk för kväveläckage till ytvatten och för påverkan på markvegetationens artsammansättning. Högt kvävenedfall kan också bidra till markförsurning. Den kritiska belastningsgränsen som tillämpas i Sverige är för barrskog 5 kg kväve (N) per hektar och år och för lövträd på 10 kg N per hektar och år. I södra Sverige överskrids den kritiska belastningsgränsen för barrskog i större delen av området. I de norra delarna av södra Sverige ligger kvävenedfallet numera kring gränsen. Den kritiska belastningsgränsen för lövträd överskrids numera bara ibland i sydvästra Sverige. En geografiskt interpolerad karta över det totala kvävenedfallet till barrskog över södra Sverige, för det hydrologiska året 2021/22. Det totala kvävenedfallet har utifrån motsvarande karta beräknats för samtliga län i Sverige.

    Det årliga totala kvävenedfallet i Skåne län under det hydrologiska året 2021/22 beräknas till 7-10 kg per hektar, i Hallands län till 6-8 kg per hektar, i Blekinge län till 6-7 kg per hektar, i Kronobergs län till 5-8 kg per hektar, i Jönköpings län till 5-7 kg per hektar, i Västra Götalands län till 4-7 kg per hektar, i Kalmar län till 4-5 kg per hektar och i Östergötlands län till 4-5 kg per hektar. En statistisk analys av totaldepositionen av oorganiskt kväve till barrskog, baserad på de hydrologiska åren 2001/02 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning av kvävenedfallet med 43 % i sydvästra Sverige, 47 % i sydöstra Sverige och 30 % i norra Sverige. 

    I Sveriges skogar tas vanligtvis nästan allt oorganiskt kväve upp av träd, övrig vegetation och markens mikroorganismer, med mycket låg kväveutlakning till markvattnet under rotzonen i ostörd växande skog som följd. I södra Sverige finns dock flera provytor med höga kvävehalter i markvattnet i växande ostörd skog, vilket antyder att skogen är kvävemättad och inte kan tillgodogöra sig allt tillfört kväve. Dessutom blir halterna av kväve i markvattnet ofta höga efter stormskador, avverkning eller andra störningar, vilket bidrar till kväveutlakning till grund- och ytvatten och övergödning av dessa. 

    Svavelnedfallet i södra Sverige är numera lågt, men många skogsmarker är fortfarande försurade.Försurning av mark och vatten orsakas av svavel- och kvävenedfall, men även av skogsbruk, eftersom trädtillväxt innebär försurning, som permanentas när biomassa skördas och förs bort från skogen. Nedfall av svavel är den största orsaken till försurning av mark och vatten i Sverige. Både svaveldioxidhalter i luft och svavelnedfall till skog har dock minskat i hela Sverige de senaste decennierna. Minskningen kan förklaras av den kraftiga minskningen av svavelutsläpp, som främst beror på att användningen av svavelinnehållande kol och olja i Europa har minskat och rökgaser renats. Svavel finns också naturligt i mindre mängd i havsvatten, och en del av nedfallet av svavel kommer från havssalt. Detta nedfall är naturligt förekommande och åtföljs av buffrande ämnen, varför vi räknar bort det. Svavelnedfallet (utan havssaltbidraget) till skogen i södra Sverige har minskat kraftigt sedan starten av Krondroppsnätets mätningar.

    En statistisk analys av svavelnedfallet utan havssaltsbidraget, baserad på de hydrologiska åren 1996/97 – 2021/22, visade en statistiskt signifikant minskning i samtliga tre regioner i Sverige med 90, 89 och 70 % för sydvästra, sydöstra respektive norra Sverige. Varje enskild mätplats visade också på statistiskt säkerställda minskningar. Svavelnedfallet i Sverige har generellt varit som högst vid exponerade lägen längst i sydväst. Så var det även året 2021/22. Vid skyddade platser och längre norrut är svavelnedfallet numera lågt i Sverige. Under 2021/22 var svavelhalterna ännu lägre än de varit de senaste åren vid nästan alla mätplatser i södra Sverige. Högst svavelnedfall uppmättes vid Stenshult i Skåne på 2,5 kg per hektar, följt av Ryssberget i Blekinge län med 2,0 kg per hektar. Allra lägst svavelnedfall i södra Sverige uppmättes vid Rockneby med cirka 0,2 kg per hektar, vilket är ungefär lika lågt som i skyddade lägen i norra Sverige. 

    Markvattnets försurningsstatus vid Krondroppsnätets mätplatser beror i stor utsträckning på nuvarande och historiskt nedfall av svavel på platsen, i kombination med markens buffringsförmåga. På vissa platser, och under vissa perioder, kan även andra faktorer ha stor påverkan. Detta kan till exempel vara överskott av kväve som inte tas upp av vegetationen (exempelvis efter avverkningar eller andra störningar på skogen), havssaltsnedfall som leder till jonbyte i markpartiklarna samt olika former av störningar i marken som kan påverka halten löst organiskt kol i marken. På längre sikt påverkar även skogsbruket markvattnets försurningsstatus. 

    Resultaten från markvattenmätningarna visar att de allra flesta Krondroppsytor i södra Sverige är eller har varit försurningspåverkade. Flera är fortsatt kraftigt försurade, och flera återhämtar sig inte från försurningen. Bara fyra av tolv ytor i södra Sverige med långa tidsserier har en statistiskt säkerställd positiv trend i markvattnets buffrande förmåga, ANC, och två har en statistiskt säkerställd fortsatt försämring vad gäller ANC. Ett negativt ANC-värde innebär att nedfallet av försurande ämnen inte neutraliseras i marken utan påverkar ekosystemen negativt, samt att marken kan exportera syra till grund- och ytvatten. Nästan 60 % av markvattenmätningarna gjorda under det hydrologiska året 2021/22 i södra Sverige visade på negativa ANC-värden. pH i markvattnet är lågt på de flesta ytor i södra Sverige. Ett pH-värde under 5,5 innebär en måttlig surhet och hela 87 % av mätvärdena för det hydrologiska året låg under detta värde. 6 % låg under 4,4, vilket innebär kraftigt surt markvatten. Fem ytor med långvariga mätserier hade dock en statistiskt säkerställd ökning av pH-värdet och bara en yta med långvarig mätserie hade en statistiskt säkerställd minskning av pH-värdet.

    Download full text (pdf)
    fulltext
  • 14.
    Pihl-Karlsson, Gunilla
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nerentorp, Michelle
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Nedfall och avrinning av metaller, svavel och kväve i närheten av Rönnskärsverken från 1986/87 - 2021/22  Årsrapport 20232023Report (Other academic)
    Abstract [sv]

    På uppdrag av Boliden Mineral AB genomför IVL Svenska Miljöinstitutet AB sedan mitten av 1980-talet undersökningar av deposition och avrinning av bland annat svavel, kväve samt metaller i ett granskogsområde vid Holmsvattnet, ca 15 km SSV om Rönnskärsverken.

    Inför det hydrologiska året 2013/14 flyttades mätningarna, på grund av avverkning, till en ny plats i närheten av den tidigare mätstationen. I denna rapport jämförs resultaten från mätningarna 2021/22 vid Holmsvattnet med tidigare mätningar i området samt med mätningar vid andra mätplatser inom Krondroppsnätet och med mätplatser inom den nationella miljöövervakningen rörande metaller.

    I årets rapport jämförs även nedfallet med emissioner för svavel och vissa metaller från Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK. Syftet med mätningarna är att kvantifiera det atmosfäriska nedfallet samt beskriva förändringar i kemin i det avrinnande vattnet. 

    NEDFALL PÅ ÖPPET FÄLT OCH VIA KRONDROPPUnder 2021/22 uppvisade månadsvisa nederbörds- och krondroppsmängder liknande mängder och variationer. Från 2020/21 till 2021/22 minskade nederbörds- och krondroppsmängden. Nedfallet av metaller uppvisade liknande månadsvariationer för både öppet fält och krondropp. Generellt högre metallnedfall uppmättes i maj – oktober och lägst nedfall uppmättes under januari och april, vilket sammanföll väl med nederbörds- och krondroppsmängderna. För flera metaller, men särskilt för barium, uppmättes generellt högre nedfall i krondropp än i öppet fält, vilket kan bero på att torrdepositionen via krondropp, för till exempel barium, har en stor större betydelse. Aluminium har uppmätts ha högst nedfall av alla mätta metaller sedan starten på mätningarna.

    Under 2021/22 uppmättes ett nedfall på 84 g/ha i krondropp och 64 g/ha vid öppet fält, en minskning sedan 2020/21, vilket kan bero på minskad nederbördsmängd. De flesta metaller visar på en minskad deposition från 2020/21 till 2021/22, förutom för kadmium som ökat från 0.16 g/ha i krondropp 2020/21 till 0.30 g/ha under 2021/22 och i öppet fält från 0,19 g/ha under 2020/21 till 0.37 g/ha under 2021/22, vilka är de högst uppmätta depositionerna av kadmium mätta på den nya mätplatsen.

    Vad denna ökning beror på är inte utrett. Statistiska analyser har gjorts med Mann-Kendall för tre olika tidsperioder: 2000/01–2021/22, 1991/92-2021/22, 1986/87-2021/22. För perioden på 21 år är den metall som minskat mest zink med en minskning på 74 % i krondropp och 69 % i nederbörd. Krondroppsmängden har ökat med 85 %, och nedfallet av metaller via krondropp har samtliga minskat med minst 45 %. Sett över hela mätperioden (35 år) har bly minskat mest med 76 % i krondropp och 60 % i öppet fält. Samtliga metaller har minskat med minst 48 % i krondropp. Utöver bly är det endast kadmium som har en signifikant minskning med 36% sedan starten av mätningarna i öppet fält.  

    Generellt har svavelnedfallet i norra Sverige under mätperioden varit relativt lågt, och liksom för övriga Sverige har det minskat genom åren. Vid Norrlands kustland har svavelnedfallet dock genom åren varit förhållandevis högt, i synnerhet vid Holmsvattnet. I början av 1990-talet uppmättes ett svavelnedfall vid Holmsvattnet, Bäcksjö och Lakamark, som alla ligger i Västerbottens och Västernorrlands kustområde, på cirka 5–6 kg per hektar, medan svavelnedfallet i Västerbottens fjällnära område under samma period var under 1,5 kg per hektar. Liksom i övriga Sverige har svavelbelastningen i området runt Holmsvattnet dock minskat kraftigt sedan slutet av 1980-talet. I norra Sverige finns en gradient vad gäller svavelnedfall från Norrlandskusten mot fjällområdena, vilket syns tydligt även under mätåret 2021/22. Under 2021/22 var svavelhalterna på en låg nivå och på flera platser det lägsta som hittills uppmätts vid de olika mätplatserna.

    Högst svavelnedfall uppmättes vid Holmsvattnet på 1,3 kg per hektar följt av Lakamark (Västernorrland), Grankölen (Norrbotten) och Bäcksjö (Västerbotten) med 0,7, 0,6 respektive 0,6 kg per hektar. Allra lägst svavelnedfall uppmättes vid Fulufjället (Dalarna) och Hundshögen (Jämtland), båda med strax över 0,1 kg per hektar. Svavelnedfallet i krondroppet under 2021/22 vid Holmsvattnet var det lägsta som uppmätts sedan mätstarten. Det högsta svavelnedfallet som uppmättes i Sverige under 2021/22 var vid Stenshult, beläget på Romeleåsen i Skåne, där nedfallet var 2,5 kg per hektar. Det beräknade totala nedfallet av oorganiskt kväve till barrskog i Sverige under det hydrologiska året 2021/22 varierade mellan 1 och 2,5 kg per hektar i norra Sverige och över 12 kg per hektar vid två platser i sydvästra Sverige.

    Den kritiska belast¬ningen för övergödande kväve till gran- och tallskog i Sverige, 5 kg per hektar och år, överskreds inte i något av länen i norra Sverige under 2021/22 då kvävenedfallet var lågt. Det beräknade totala kvävenedfallet till barrskogen i Holmsvattnet beräknades till 1,7 kg per hektar under 2021/22, vilket är högre än det uppmätta nedfallet av oorganiskt kväve med nederbörden över öppet fält (utan torrdeposition) som var 1,4 kg per hektar. 

    Under de senaste 35 åren har svavelnedfallet och det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, såväl som nedfallet av oorganiskt kväve vid Holmsvattnet minskat kraftigt både i krondroppet och via nederbörden över öppet fält. Däremot finns ingen statistiskt signifikant förändring av nederbörds-/krondroppsmängden eller kloridnedfallet, sedan mätstarten, vare sig i nederbörden eller via krondropp under de senaste 35 åren. Om man istället ser på de senaste 21 åren så har det totala nedfallet av försurande ämnen, räknat som vätejoner, minskat statistiskt signifikant i nederbörden men inte i krondroppet.

    Svavelnedfallet, utan bidrag från havssalt, har minskat signifikant i både nederbörden över öppet fält och i krondroppet. Nedfallet av oorganiskt kväve och klorid vid Holmsvattnet har inte minskat under de senaste 21 åren vare sig i nederbörden över öppet fält eller i krondroppet. Inga statistiskt signifikanta förändringar har skett under de senaste 21 åren vad gäller nederbördsmängden, däremot har krondroppsmängden ökat.En jämförelse av trendanalyser mellan andra mätplatser i området kring Holmsvattnet visade att svavelnedfallet utan havssalt, via krondropp, minskade statistiskt signifikant vid samtliga fem jämförbara mätplatser, Holmsvattnet, Lakamark, Bäcksjö, Nymyran och Storulvsjön under de senaste 25 åren. Minskningen har varit lägst vid Holmsvattnet och störst vid Nymyran och Storulvsjön. 

    När det gäller nedfallet av oorganiskt kväve med nederbörden har det, under de senaste 25 åren, minskat statistiskt signifikant vid endast en, Storulvsjön, av de tre jämförbara mätplatser. Inga förändringar av det oorganiska kvävenedfallet med nederbörden har noterats vid vare sig Holmsvattnet eller Högbränna.AVRINNINGAvrinningen för Holmsvattnet, som uppskattats från vattenföringsdata från Kågeälven, minskade från 2020/21 till 2021/22. Även färgtalet minskade något. Högst halter och transporter uppmättes, liksom tidigare år, för aluminium, zink, barium och krom.

    För flera metaller (arsenik, bly, kadmium, koppar och zink) uppmättes generellt högre halter och transporter i den nya mätbäcken som det började mätas i under 2013/14. Halterna och transporten av samtliga metaller minskade från 2020/21 till 2021/22, troligtvis till följd av den minskade avrinningen och minskade depositionen av flertalet metaller. Färgtal och metallhalter uppvisar liknande mönster för metallerna arsenik, koppar och bly, vilket kan bero på att de binds starkare till humus i vattnet än övriga mätta metaller. 

    MARKVATTENUnder 2022 varierade pH i markvattnet vid Holmsvattnet mellan 5,3 och 5,5, vilket innebär måttlig surhet. Halten toxiskt oorganiskt aluminium var kraftigt förhöjt, 0,5 mg/l, under hösten 2022. Sedan 2020 har förhöjda halter av oorganiskt aluminium förekommit vid mätplatsen men orsakerna till dessa höga halter är ännu oklara. Den syraneutraliserande förmågan (ANC, ”Acid Neutralizing Capacity”) var positiv i markvattnet vid Holmsvattnet, vilket indikerar att markvattnet har en buffrande förmåga.

    Under 2022 uppmättes inte några halter av nitrat eller ammonium i markvattnet som var över detektionsgränsen. Att det inte finns något kväveläckage till markvattnet tyder på att både träd och vegetation i området tar upp det kväve som finns i marken. Ingen signifikant förändring av varken pH, halterna av sulfatsvavel, ANC, oorganiska aluminium eller ammonium skedde i markvattnet vid den gamla mätstationen för Holmsvattnet under perioden 1998–2010. Däremot ökade nitrathalterna i markvattnet under den perioden. En statistisk analys har även genomförts på markvattnet vid den nya mätplatsen för perioden 2013–2022, och ingen signifikant förändring kunde påvisas för vare sig pH, sulfat, ANC, nitrat eller ammonium.

    Dock har halten oorganiskt aluminium ökat statistiskt säkerställt sedan mätstarten vid den nya mätplatsen. Markvattnets försurningsstatus i norra Sverige, angivet som median för åren 2020–2022, visar att markvattenkemin i norra Sverige generellt är relativt lite försurningspåverkad om man jämför med övriga Sverige, speciellt om man undantar de kustnära mätplatserna i Västerbotten (Holmsvattnet och Bäcksjö). Dessa platser har under lång tid utmärkt sig som ytor med lägre pH, vilket kan förklaras av en kombination av högre svavelnedfall längs norrlandskusten jämfört med längre inåt landet, och jordar med låg motståndskraft mot försurning. Att kustområdet är mer påverkat jämfört med inlandet, på samma breddgrad eller norröver, syns även på andra parametrar, till exempel ANC. EMISSIONER OCH JÄMFÖRELSER MELLAN OLIKA MÄTPLATER  Nedfall av arsenik, kadmium, koppar, bly, zink samt svavel över öppet fält och i krondropp vid Holmsvattnet har jämförts med utsläpp av respektive metall från Rönnskärsverken, Sverige och de totala utsläppen från 27 EU-länder plus Storbritannien.

    Metallnedfallen har också jämförts med mätningar av metalldeposition vid bakgrundsstationer inom den svenska miljöövervakningen. Från 1992 till 2020 har emissionerna av arsenik minskat från alla tre nivåer (Rönnskärsverken, Sverige och EU27 + UK), men endast i krondropp ses en signifikant minskning i nedfall på 56 %. Kadmium har under samma period minskat från Rönnskär med 85 %, med 67 % på EU-nivå och med 33 % nationellt. Ingen signifikant skillnad observerades för nedfallet av kadmium i krondropp eller över öppet fält för samma tidsperiod. Koppardepositionen över öppet fält har från 1992 ökat med 63 %, trots att emissionerna från Rönnskär och Sverige minskat med respektive 77 % och 33 %. I krondropp har det dock observerats en signifikant minskning på 41 %. Bly- och zinkdepositionen har ingen signifikant minskning i öppet fält vid Holmsvattnet för samma tidsperiod. Endast bly har haft en minskning, 68 %, i krondropp.

    Detta trots att emissionerna på samtliga tre nivåer har minskat med minst 42 % för både bly och zink. Nedfallet av metaller vid Holmsvattnet har också jämförts med metalldepositionen vid fyra bakgrundsstationer i Sverige och en i norra Finland. Arsenik, bly och zink visar generellt något högre deposition vid Holmsvattnet än vid bakgrundsstationerna. Kadmiumnedfallet vid Holmsvattnet, däremot, ligger på liknande nivåer som vid bakgrundsstationerna. Vid bakgrundsstationerna har en kraftig ökning av nedfallet av koppar uppmätts mellan 2019 och 2021. Detta trots att emissionerna av koppar har minskat nationellt och inom EU. Denna ökning har inte uppvisats vid Holmsvattnet och anledningen till ökningen vid bakgrundsstationer har inte kunnat förklarats. Om man jämför svavelemissionerna till luft från Rönnskärsverken med de från EU27 + UK samt med de från Sverige så framgår det relativt tydligt att svavelemissionerna från Rönnskärsverken minskade snabbt under slutet av 1980-talet fram till början av 1990-talet. Efter 1995 verkar ingen större förändring av svavelemissionerna från Rönnskärsverken ha skett. Om man istället ser till EU27+UK och till Sverige som helhet syns att svavelemissionerna från dessa områden har minskat kontinuerligt i en stadig långsam takt. 

    Nedfallet vid Holmsvattnet påverkas av både långdistanstransporterade luftföroreningar och lokala utsläpp. Sedan 1991/92 fram till 2019/20 har svavelnedfallet utan bidrag från havssalt både via nederbörden och via krondropp vid Holmsvattnet minskat statistiskt signifikant med 69 %. Som jämförelse har svavelemissionerna under perioden 1992-2020 från Sverige minskat med 83 %, från EU27+UK med 101 % medan emissionerna från Rönnskärsverken inte förändrats statistiskt signifikant under samma period. Om man endast ser vad som hänt under 2000-talet så har svavelnedfallet utan havssalt via nederbörden vid Holmsvattnet minskat statistiskt signifikant med 60 % medan svavelnedfallet via krondropp vid Holmsvattnet minskat med 65 % under samma period. Som jämförelse har svavelemissionerna under perioden 2000-2020 från Sverige minskat med 71 %, från EU27+UK med 93 % och från Rönnskärsverken med 19 %.

    Download full text (pdf)
    Årsrapport Rönnskär 2022_IVL
  • 15.
    Sanne, Johan
    et al.
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Rahmberg, Magnus
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Matschke Ekholm, Hanna
    IVL Swedish Environmental Research Institute.
    Resilience Joint Evaluation onand TestReport (JETreport)forthecasestudy"SmartResilienceProject:FOXTROT:Drinkingwatersupplysystem"2021Report (Other academic)
    Abstract [en]

    IVL Swedish Environmental Research Institute conducted three consecutive workshops with relevant stakeholders from the drinking water sector in Sweden. Researchers from IVL, led by Johan M. Sanne assessed the workshops. The workshops included a stress-test, based upon a scenario of microbial contamination of water, either raw water or distributed water, due to flooding as a consequence of heavy rain. The stress-test was considered a good tool for self-assessment, as an input to crisis preparation. The stress-test was considered useful as a complement to current reporting formats to politicians, not at least because it visualizes resilience in different phases of the cycle. Important outcomes include the learning process as well as a list of improvement measures, including an evaluation or priority ordering.

    Download full text (pdf)
    fulltext
1 - 15 of 15
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf