IVL Svenska Miljöinstitutet

Denna rapport redovisar resultat från projektet Cirkulära plastgolv, som pågick från november 2019 till februari 2020. Syftet med projektet var att identifiera en möjlig avsättning för det plastmaterial som samlas in genom systemet GBR Golvåtervinning, men inte återvinns av golvtillverkare. Ett annat syfte har varit att öka medvetenheten bland offentliga aktörer om insamlingssystemet och hur de kan bidra till att det används i större utsträckning.

Stora mängder bygg- och rivningsavfall deponeras i dagsläget eller skickas till energiåtervinning. Rapporten fokuserer på följande sex avfallsfraktioner, som i hög utsträckning inte materialåtervinns: betong, gips, glasull, planglas, grovplast och förpackningar som finns kvar i brännbara och blandade avfallsfraktioner. Det presenteras en analys av insamling och hantering av de sex fraktioner och hur de omhändertas på kommunala avfallsanläggningar. Rapporten ger även exempel på hur kommunala avfallsaktörer kan öka materialåtervinningen genom ökad sortering och utsortering. Detta för att uppfylla krav som materialåtervinningsföretag ställer på mottagna avfallsslag för att möjliggöra materialåtervinning. Sist presenteras åtgärder för kommunala avfallsanläggningar.

Denna bok är resultatet av EU-projektet E-mining@schools, som samfinansieras av ett internationellt konsortium bestående av EIT RAW Materials i samarbete med elva internationella partners. Målet är att öka kunskapen och medvetenheten hos skolelever om miljömässiga och etiska överväganden och affärsmöjligheter relaterade till e-avfall och dess livscykel. En digital utbildningsplattform underlättar undervisningen i klassen. Publikationen riktar sig till gymnasieskolan, yrkesskolor och samhället i stort samt innehåller läromedel för lärare om ämnet elektrisk och elektronisk avfallsutrustning (WEEE)1 , råvaror och deras livscykler och deras betydelse för hållbarhetsmålen. Boken introducerar och förklarar på ett populärvetenskapligt sätt olika begrepp, som kritiska material, cirkulär ekonomi och de sociala och miljömässiga aspekterna av e-avfall. Särskilt fokus läggs på kritiska material och urban gruvdrift.

Den här rapporten finns även på svenska, rapport nummer B2355-S.

Den här genomförbarhetsstudien har syftet att kartlägga och systematisera föreskriftande tekniska- och ekonomiska aspekter som är viktiga för återanvändning av bygg- och rivningsavfall. Studien fokuserar främst på material som finns tillgängliga på återvinningscentraler (före och efter det kommer till återvinningscentraler) huvudsakligen från hushållens renovering. Information för studien insamlades främst genom undersökningar, intervjuer, litteratur och observationer på plats vid återvinningscentraler. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.

Unused electronics kept in stocks represent a delayed or lost opportunity for reuse or remanufacturing. The reuse potential depends on the remaining physical durability and perceived or factual technological obsolescence. The greatest potential for reuse is when the products are still within their designed lifetimes, thus products should be sent to second life as soon as they are no longer in use.

An extension of lifetimes of small electronics through domestic reuse could bring clear environmental (especially climate) benefits in comparison to recycling, incineration, or stockpiling. 

About 8,000 t of small electronics annually enter incineration together with mixed household waste. Environmental and economic benefits could be attained if a more effective waste management system would divert WEEE flows towards material recycling and especially - reuse. The magnitude and nature of the benefits depend on the quantity of collected electronics, composition, and the effectiveness and the efficiency of sorting and recycling. 

Drawing definite conclusions about the impacts of increased collection and current recycling vs keeping WEEE in stocks is difficult as it depends on future households’ behaviour, the efficiency of e-waste management as well strategies governing re-valorisation of WEEE.

Syftet med denna rapport är att öka kunskapen om bygg- och rivningsprodukter och -material som går att återanvända, för att på så sätt öka andelen material som cirkuleras. Rapporten sammanställer befintlig information och presenterar en enkel utvärdering av byggvarugrupper och deras återanvändbarhet baserat på ett ungefärligt tillverknings- och monteringsår. Detta kan användas som en indikator för att bedöma risken för potentiellt farliga ämnen i byggprodukter i relation till deras farlighet under driftsfasen. Rapporten utvärderar ett 70-tal produkter som presenteras kategoriserat utifrån husdelar. Ett byggåterbruksguiden har tagit fram baserad på rapporten som publiceras som ett separat dokument till rapporten.

Rapporten och guiden omfattar följande produktgrupper:

-        Takkonstruktion

-        Fasader

-        Fundament

-        Dörrar och fönster

-        Innertak och bjälklag

-        Golv

-        Badrumsmaterial

-        Köksinredning

-        Mark och trädgård

-        Emballage

-        Restpartier

Följande ämnen inkluderas i utvärderingen

-        Asbest

-        Metaller: bly (Pb), kadmium (Cd), krom (Cr), koppar (Cu), nickel (Ni), zink (Zn), arsenik (As) och kvicksilver (Hg)

-        Klorparaffiner, kortkedjiga (SCCP)

-        PAH (polycykliska aromatiska kolväten)

-        CFC / HCFC (klorfluorkarboner och vätefluorkolväten)

-        Kolväten (C6 - C36, alifatiska kolväten)

-        PCB (polyklorerade bifenyler, inkluderar 209 PCB-varianter)

-        Bromerade flamskyddsmedel (hexabromcyklododekan)

Syftet med denna guide är att öka kunskapen om byggprodukter och byggmaterial som går att återanvända, så att den cirkulära användningen blir större. Guiden kan användas som en indikator för att bedöma risken för potentiellt farliga ämnen i byggprodukter.

Guiden är riktad till privatpersoner som vill använda begagnade byggvaror eller som har äldre byggprodukter i sina bostäder och vill veta om de innehåller farliga ämnen innan de lämnar dem till återbruk. Den ger en enkel och lättavläst utvärdering av byggvaror och visar om de går att återanvända, baserat på ungefärligt tillverknings- och monteringsår. Guiden omfattar ett 70-tal produkter som presenteras utifrån husets delar. Den ger även tips på hur man känner igen farliga material och hur man sorterar avfallet. Här finns även en lista över aktörer i Sverige som arbetar med återbruk av byggvaror, dock inte fullständig – eftersom antalet aktörer inom detta område ökar stadigt.

Syftet med denna studie var att öka kunskapen om återanvändning genom att samla in och analysera data om det totala flödet av textilier från inköp, användning till slutlig avfallshantering för att identifiera var de största förlusterna och potentialen ligger i vårt samhälle.

Vi strävade efter att identifiera de viktigaste utmaningarna, förlusterna och möjligheterna, med fokus på att förstå övergripande mönster och trender snarare än att uppnå precision i datan. Studien är unik då den är den första i sitt slag som utforskar och jämför återanvändningens roll i förhållande till det totala flödet av konsumtion, användning och avfall.Kartläggning baseras på data från våra samarbetspartners i projektet, inklusive kommuner och välgörenhetsorganisationer.

Vid behov kompletterades detta med nationella data eller litteraturstudier för att hantera brist på data eller förstå osäkerhetsgraden.

This article reviews the situation with PVC waste management practices in the Nordic region (Denmark, Sweden, Norway and Finland). The region is known for high recycling rates and advanced environmental standards, but also a significant share of incineration.

We found that the statistics on PVC waste management in the region is surprisingly poor. Estimates on PVC waste generation are sporadic and not reliable and formalized reporting systems are largely lacking. Except for Denmark and a few municipalities in other countries, there are no separate national collection and recycling systems for post-consumer PVC waste. Separate collection and recycling exists only for pre-consumers waste, but there are voluntary initiatives organised by some producers/importers of flooring and piping products. These systems collect a relatively small share of the total PVC waste. Much larger amounts of PVC end up with mixed waste and are eventually treated in waste-to-energy plants.

Several factors influence this situation. The environmental impacts of PVC waste are still underexplored, which partly shape the existing national waste policies and management strategies. PVC waste consists of different types of materials of diverse origins, which makes it difficult to recycle due to high quality demands for the recycled material. Separate collection is costly and there are no economies of scale. Meanwhile, the existing overcapacity of incineration infrastructure and possibilities for high temperature treatment complying to high emissions standards, results in that energy recovery is the easiest option for PVC treatment. Increasing material recovery requires additional policy interventions, which could be considered analysed in future research.

I rapporten presenteras en beskrivning av existerande praxis i kommuner. I synnerhet ligger fokus på hur olika återanvändningslösningar skiljer sig åt när det gäller mängder och fraktioner av återvunnet material, logistik, kostnader för kommuner eller kommunala företag, samarbetsmodeller, rutiner kring hanteringen av giftiga eller oönskade material i återanvändningsprodukter. Även vilket byggmaterial som har den största återanvändningspotentialen belyses. Vi presenterar också insikter från andra intervjuade aktörer från bygg- och rivningsbranschen samt fastighetsägare. Vissa intervjupersoner på kommuner hade fokus på återanvändning av annat än bygg- och rivningsmaterial. Deras erfarenheter presenteras i bilagor i rapporten.

This study employs a life cycle perspective to analyze the carbon footprints of various waste streams, evaluating 52 cases across 26 types of household waste in Sweden, with a focus on waste prevention and management. It demonstrates that while recycling can reduce carbon emissions, prevention could significantly enhance these benefits, with savings ranging from −36.5 to −0.01 kg-CO2-eq per kg of waste.

Notably, Waste Electrical and Electronic Equipment (WEEE), textiles, tires, residual household, and plastic waste are the top five fractions most amenable to prevention on a per mass basis. Further analysis, considering waste volumes, shows that targeted recycling of materials like WEEE, metals, and paper could account for over 80% of potential carbon savings. However, the majority of potential climate impact is attributed to the energy recovery of unsorted (mixed) waste, contributing to more than 90% of total impacts. Redirecting all mixed waste to recycling could triple carbon savings, but focusing on prevention could potentially increase benefits twenty-sevenfold, particularly for waste like WEEE, food, and textiles.

This research provides a valuable tool for identifying key areas in waste management to optimize climate benefits and enhance public awareness. However, it advises using local data for precise planning due to inherent uncertainties.

Syftet med studien är att öka medvetenheten om schaktmassor och framhäva potentialen för ökad klimat- och miljönytta genom en mer cirkulär användning samt en mer resurseffektiv och hållbar hantering. Rapporten beskriver den nuvarande situationen för hantering av schaktmassor och den motsvarande jungfruliga produktionen, samt vanligt förekommande begrepp i Sverige.  Utvärderingen av återvinning av schaktmassor innefattar både kvantitativa och kvalitativa bedömningar jämfört med deponering eller jungfrulig produktion. Klimataspekterna utvärderas kvantitativt genom att mäta CO2e-utsläpp per ton av schaktmassor i olika scenarier. Andra miljöaspekter belyses kvalitativt genom litteraturanalys där återvinning jämförs övergripande med deponering och ny produktion.

Målet för detta projekt var att i ett livcykelsperspektiv beskriva olika avfallsfraktioners klimatpåverkan från: avfallshantering (”nedströmsstudien”) och avfallsförebyggande åtgärder (”uppströmsstudien”). Koldioxidbesparingarna eller -belastningarna illustrerar vi sedan som motsvarande kilometer av transport som man skulle kunna köra med en genomsnittlig bensindriven personbil.

Analysen täcker 32 olika fraktioner av hushållsavfall baserade på avfallsklassificeringen i Avfall Web. Matavfall, olika förpackningsavfall, textilier, flera typer av grovavfall, farligt och restavfall är bland de fraktioner som analyserades. Klimatpåverkan utrycks i CO2 ekvivalenter (CO2e) och baseras på resultat från olika livscykelanalysstudier. De högsta koldioxidbesparingarna genereras genom förebyggande av textil samt av elektriskt och elektroniskt avfall. Avfallsförebyggande genom minskad konsumtion ger större klimatvinster än återvinning. Samtidigt är materialåtervinning av hushållsavfall i de flesta fall bättre för klimatet än energiåtervinning. Den högsta klimatbelastningen (per kg avfall) kommer från farligt avfall.

Resultaten får anses som överslagsmässiga, beräkningarna är baserade på data från flera olika källor, och ibland från källor där samma data skiljer sig åt. I vissa fall har schabloner använts (exempelvis transporter) eller grova uppskattningar.

Syftet med studien har varit att ta fram klimatnyckeltal för materialåtervinning av 15 bygg- och rivningsfraktioner jämfört med jungfrulig produktion. Energiutvinning som ett alternativ till materialåtervinning har också inkluderats för enstaka avfallsfraktioner. 

Studien är en generisk utvärdering av materialåtervinning med antagande att avfallshanteringen sker i Sverige. Ersatta jungfruliga material antas i de flesta fall vara producerade i Sverige eller i Europa, i enstaka fall används globala data beroende på datatillgänglighet och hur värdekedjor ser ut. Resultatet är inte fallspecifikt (beroende på avfallsåtervinnare, specifika transporteringssträckor) utan beräkningarna är generella och den faktiska klimatpåverkan kan skilja mellan olika återvinnare och kunder.

Studien ska inte ses som en fullskalig LCA-analys, utan snarare som en mallbaserad utvärdering som illustrerar storleken och omfattningen av klimatnyttan som materialåtervinning av olika material medför.