IVL Swedish Environmental Research Institute

This report is only available in English.

Projektets huvudsakliga syfte har varit att utveckla och testa en metod för syresättning av djupvatten i Östersjön genom nedpumpning av syrerikt ytvatten med hjälp av vågdrivna syrepumpar. Inom projektet har två olika pilotanläggningar tagits fram, byggts och varit i drift mellan 2010 och 2013. En vågdriven pump (WEBAP I) testades under 2 år i Hanöbukten utanför Simrishamn och en elektrisk pump (WEBAP II) placerades i Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård. Förutom tester for att undersöka den vågdrivna pumpens effektivitet och framtida utformning så har även effekterna av syresättning på omgivande vattens syre- och fosforkoncentrationer studerats under projektet. Med hjälp av modeller studerades uppskalning av tekniken samt beräkningar av åtgärdens klimatavtryck (carbon footprint) med hjälp av förenklad livscykelanalysmetodik (LCA). Projektet har tagit fram olika tekniska alternativ av syrepumpar för olika behov. Den vågdrivna syrepumpen använder sig direkt av vågorna som energi- och syreresurs vilket har flera fördelar, bland annat en enkel och robust konstruktion samt lokalt tillförd energi genom att vågor nyttjas. Den eldrivna pumpen är en nyutveckling som möjliggör att pumpning kan drivas av vind- och solenergi eftersom effektförbrukningen i pumpen är låg. De två testade systemen visade sig kunna pumpa ner stora mängder ytvatten, men ytterligare förbättringar och utveckling krävs för långsiktigt störningsfri funktion. Rapporten ger en del förslag till sådan utveckling.   

Vattenutbytet för hela Björnöfjärdssystemet (uppdelat i sina tre delbassänger: Björnöfjärden, Säbyviken samt Torpe-Infjärden) har modellerats för 12-årsperioden 1993 till och med 2004 med CouBa -modellen. Drivningen har utformats som vattenstånds- och täthetsvariationer för den hydrauliska randen mot Nämdöfjärden, vinddriven vertikal omblandning samt sötvatten­tillrinning. Hypsografiska sund- och bassängdata har omformats till det format som modellen kräver, men har för övrigt inte modifierats t.ex. för den vassbeväxning som föreligger i sunden. Långtidsmedelvärdet för det utbytta volymflödet till hela Björnöfjärdsområdet har beräknats till 0,96 m3/s, vilket är i det närmaste identiskt med tidigare uppskattning baserad på massbalans för salt. Den genomsnittliga uppehållstiden för vattnet (AvA) i Björnöfjärds­systemet har på samma sätt beräknats till cirka 4,5 månad för ytvattnet respektive 3 månader för bottenvattnet. I jämförelse med majoriteten av Östersjöns kustområden är detta att betrakta som ett mycket långsamt vattenutbyte, vilket förklaras av de morfologiska förhållandena med ett smalt och grunt sund mellan Björnöfjärdssystemet och den utanförliggande Nämdöfjärden.

För att uppnå god ekologisk status avseende övergödning i svenska sjöar och kustvatten räcker det i många fall inte att enbart minska belastningen av fosfor från externa källor såsom reningsverk, enskilda avlopp, jordbruk och industrier. Detta beror på att förhöjd internbelastning från sedimenten leder till att halterna av fosfor i vattnet hålls höga. För att minska dessa halter skulle även internbelastningen behöva åtgärdas. 

Åtgärder mot internbelastning är inte en ersättning för åtgärder mot näringsläckage från land till vattenmiljön, eftersom den externa näringsbelastningen måste vara nere på en tillräckligt låg nivå för att en internbelastningsåtgärd ska bli långsiktigt effektiv.  Även om en framgångsrik åtgärd mot internbelastning resulterar i att fosforhalterna temporärt minskar, kommer den externa belastningen avgöra övergödningssituationen i vattenförekomsten på lång sikt. Det kan alltså vara nödvändigt att genomföra åtgärder mot både den externa och den interna belastningen till en och samma sjö.

I vilken utsträckning det förekommer förhöjd internbelastning är inte känt i detalj, men i många av de hundratals sjöar och kustvatten påverkade av övergödning kan internbelastning potentiellt utgöra ett problem. Det vore en närmast oöverstiglig uppgift att i detalj undersöka i vilka av dessa vatten åtgärder mot internbelastning skulle vara effektiva, och i så fall vilka dessa åtgärder skulle vara. Mot den bakgrunden presenterar vi i denna handbok ett beslutsstöd som tagits fram av Brian Huser, Mikael Malmaeus, Magnus Karlsson och Ernst Witter med stöd från många partners inom LIFE IP-projektet Rich Waters samt från flera deltagande länsstyrelser i ett associerat projekt finansierad av Havs och Vattenmyndigheten (HaV). Robert Almstrand, Brian Huser och Magnus Karlsson författade handbokens bilaga ”Detaljerad beskrivning av åtgärder”.

Beslutsverktyget är utformat för att kunna användas av vattenmyndigheter, länsstyrelser, kommuner, vattenorganisationer och andra aktörer för att avgöra i vilka fall internbelastning bör åtgärdas och i så fall hur. Det är tänkt att i ett första steg kunna användas med utgångspunkt i de data som redan används vid bedömningen av ekologisk status av sjöar och kustvatten. Användarna ska därefter stegvis kunna gå vidare med ytterligare analyser och utredningar i de fall där detta är motiverat. Förhoppningen är att arbetet med internbelastning ska bli hanterbar och att fokus i största möjliga utsträckning ska läggas på de vatten som verkligen behöver åtgärder.

Handbokens syfte är att•beskriva problembilden bakom internbelastning av fosfor•vägleda om när det kan vara lämpligt att genomföra åtgärder mot internbelastning •informera om vilka åtgärder som används i dag och deras egenskaper•informera om hur åtgärder kan finansieras.

In 2013, a screening survey including fish (European perch, Perca fluviatilis) from 20 locations in the Stockholm region of Sweden indicated exceptionally high levels of PCBs (>450 ng ΣPCB7/g ww) in Lake Oxundasjön. An extensive sampling program was launched to define the magnitude and area of impact of PCBs. Moreover, a dynamic mass balance model approach was applied to identify and quantify key transport processes and predict the long-term turnover of PCBs given various remediation scenarios.Based on the dating of sediment profiles, primary emissions of PCBs to Lake Oxundasjön have likely occurred from the end of the 1940s until 1980, reaching the lake via one of its tributaries. Presently, the main source of PCBs is diffusion from the lake sediments. From the lake outlet, >400 g ΣPCB7/yr are transported to LakeMälaren (the third largest lake in Sweden), supplying drinkingwater for parts of the Stockholm area. Remediation actions are necessary to reduce the PCB levels in fish below today's marketing limits and environmental quality standards.

With natural recovery, our results indicate that the PCB levels in non-migratory fish from Lake Oxundasjön will be elevated for decades to come. The mass of PCBs stored in the lake sediments was estimated, and to our knowledge, Lake Oxundasjön is the most heavily PCB contaminated lake in Sweden. The system constitutes a unique opportunity to test and develop a mathematical mass balance model for PCBs, with substantial data acquired from different aquatic matrices. The model presented in the paper is applicable for risk assessments of PCBs, and the results contribute to the general understanding of the transport and turnover dynamics of PCBs in aquatic ecosystems.

A pilot study with the intention of examining how different preparation techniques of salmon and herring affects prevalence of dioxins and PCB has been conducted. For herring, smoking, frying and fermentation (fermented herring is a traditional Swedish dish) is tested. The salmon was prepared by hot-smoking, cold-smoking and curing. No clear results have emerged, but there was an early indication that by smoking herring and curing salmon, levels of dioxin-like compounds can be reduced. Future, more extensive studies are recommended.

For salmon, it was tested how dioxins and PCB distributes between different parts of the fish, and how possible differences are connected to differences in fat content between the parts. Results indicate that levels of dioxin and PCB reduces gradually from the neck-part to the tail-part of the salmon. Also, these changes were shown to be strongly related to changes in fat content between the parts.

To form an idea about how precise measurements of fat content, dioxins and PCB are, duplicated samples of muscle tissue from fish were sent to two independent accredited laboratories for analysis. Results from the lab-comparison enhanced the belief that chemical analyses of dioxins and PCB are connected to measurement error of a non-neglectable size. However, analysis of fat content seems to be related to less measurement error.

Trots att halter av klorerade dioxinlika ämnen (dioxiner, furaner och dioxinlika PCB) gradvis har sjunkit sedan 1970-talet, begränsas fortfarande yrkesfisket i Vänern och Vättern efter feta fiskarter som lax, öring, röding och sik av förhöjda halter av dessa ämnen. Sedan 2015 löper ett kontrollprogram för yrkesfisket av sik i de bägge sjöarna i syfte att klarlägga under vilka förutsättningar det går att bedriva fiske efter sik som tillgodoser kraven på livsmedelssäkerhet. Bland de faktorer som undersöks ingår betydelsen av geografiskt läge för fångstplatsen och om det finns lokala variationer som kan kopplas till förorenade områden. Som ett led i detta och med syfte att belysa vilka halter av dioxinlika ämnen som förekommer i sediment i anslutning till cellulosaindustrier och på andra platser i Vänern och Vättern, hur haltutvecklingen sett ut i ett historiskt perspektiv samt eventuell samvariation mellan halter i fisk och sediment, genomfördes under 2015-2017 undersökningar av dioxinhalter i sediment och fisk från olika delar av Vänern och Vättern.

Sediment insamlades från 10 platser i Vänern och 5 platser i Vättern i augusti 2015. I maj 2017 insamlades ytsediment i en transekt med ökande avstånd från Aspa bruk i norra Vättern. Sik tillhandahölls av yrkesfiskare runt Vänern och Vättern löpande under åren 2015-2017. Samband mellan analyserade halter av dioxiner och furaner (PCDD/F), dioxinlika PCB (dl-PCB) samt indikator-PCBer (ΣPCB7) i sediment och fisk utvärderades genom att studera variation mellan halter i olika delområden för Vänern och Vättern, samt med den multivariata analysmetoden PCA.

Resultaten visade att i de delar av Vänern och Vättern som tidigare varit lokalt belastade av dioxiner och dioxinlika ämnen, har en minskning av belastningen skett. Sedimentprofiler visade alltjämt förhöjda men avsevärt lägre halter i nyligen avsatta ytsediment jämfört mot äldre djupsediment. Generellt var halterna i ytsediment låga i utsjön medan en gradient med högre halter in mot industrirecipienterna i sjöarnas norra delar kunde skönjas.

Sambandsanalys med PCA för kongenmönster av PCDD/F och PCB visade att halterna i sediment från Vänern och Vättern huvudsakligen präglas av högklorerade PCDD/F och lågklorerade PCB medan fördelningen var omvänd i siken, med högre andel av lågklorerade PCDD/F och högklorerade PCB. Det förelåg inga uppenbara samband mellan kongensammansättning av PCDD/F och PCB i fisk och sediment, mest troligt som följd av skillnad mellan olika kongeners affinitet till partiklar samt fiskars förmåga att ta upp och omsätta olika kongener.

Det undersökta provmaterialet av sik visade att halterna i den generellt fetare Vänernsiken i många fall överstiger EU:s gränsvärden för saluföring, medan halterna i den magrare Vätternsiken i princip genomgående klarade gränsvärdena. Att samtidigt halterna i ytsediment är både låga och förhållandevis likartade mellan de två sjöarna, samt att ingen tydlig geografisk gradient av halter i sik från sjöarna kunde urskiljas, är en indikation på att skillnaden i halter i sik mellan de två sjöarna har sin förklaring i fiskens fetthalt, snarare än dess geografiska härkomst och halter i ytsedimenten.

Sammantaget pekar den utförda undersökningen mot att problematiken med förhöjda halter av klororganiska ämnen i fisk är storskaligt spridd till alla delar av sjöarna och inte avgränsad eller mer uttalad i anslutning till lokalt förorenade områden. Detta talar för att den huvudsakliga orsaken bakom dagens situation är storskalig atmosfärisk deposition av luftburna föroreningar snarare än tillförsel från lokalt förorenade sediment.

Halter av många ”klassiska” föroreningar minskar i miljön. Alltjämt förekommer dock förhöjda halter av dioxiner och PCB i feta fiskarter från Östersjön, Vänern och Vättern. I detta projekt har en kartläggning och utvärdering av dioxinlika ämnen i sik, strömming, lax och öring utförts. Fisken har samlats in mellan 2014 och 2019, huvudsakligen av yrkesfiskare under ordinarie verksamhet vilket betyder att uppmäta halter genom analys av cirka 500 fiskprover väl speglar vad de produkter som når svenska konsumenter innehåller.

Resultaten visar på förhållandevis stora variationer mellan olika fångstområden. Exempelvis är halterna av dioxinlika ämnen i sik från Vänern betydligt högre än de som uppmäts i sik från Vättern eller Östersjön. En starkt bidragande faktor till skillnader i halter av dioxinlika ämnen mellan olika områden är skillnader i fetthalt. Ju fetare fisken är desto högre blir föroreningshalterna. En annan faktor som visade sig betydelsefull är så kallad bioackumulation. Ju äldre och större en fisk är desto högre blir föroreningshalterna. Detta samband var mest tydligt i strömming. I lax konstaterades en avtagande trend i halter av dioxinlika ämnen sett över hela undersökningsperioden.

Projektet har utförts inom ramen för IVL:s samfinansierade forskningsprogram med medfinansiering från Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund och Norrlands kustfiskare.

This report is only available in Swedish.

Förekomsten av dioxiner och PCB:er i strömming från Östersjön har under flera decennier varit en uppmärksammad miljöfråga och rönt mycket intresse från såväl myndigheter, forskare, yrkesfiskare som från allmänheten. Än finns kunskapsluckor att fylla. Baserat på provtagningar från senare år redovisas i denna rapport närmare hur situationen ser ut i strömming från Svealandskusten. Särskilt har geografiska och säsongsmässiga haltvariationer undersökts.

Sedan våren 2015 löper ett kontrollprogram för det yrkesmässiga fisket efter sik i Vänern och Vättern. Syftet med kontrollprogrammet är att klarlägga under vilka förutsättningar fiske kan bedrivas utan att EUs gränsvärden för saluföring med avseende på dioxinlika ämnen riskerar att överskridas. Bakgrunden är att Länsstyrelserna i regionen i början av 2015 fattade ett beslut om att alla som säljer sik från Vänern och Vättern är skyldiga att förvissa sig om att fisken innehåller lägre halter än gränsvärdena. De yrkesfiskare som valt att ansluta sig till kontrollprogrammet, vilket administreras av Sveriges Insjöfiskares Centralförbund, samlar på ett koordinerat sätt in sik inom ramen för ordinarie kommersiellt fiske. Den insamlade fisken överförs till IVL Svenska Miljöinstitutet i Stockholm som provbereder, ombesörjer kemiska analyser på ackrediterade laboratorier, sammanställer, utvärderar och tillgängliggör resultaten.

Ett viktigt resultat som framkommit genom det första årets provtagningar är att det finns ett tydligt samband mellan sikens fetthalt och dess innehåll av dioxinlika ämnen. Sik med låg fetthalt har i samtliga fall klarat gränsvärdena för saluföring. I Vättern har samtliga tio analyserade samlingsprov på muskelkött haft låga fetthalter och halterna av dioxinlika ämnen underskridit gränsvärdena. I Vänern förelåg en stor spridning i fetthalter som varierade mellan 1,4 och 7,7 procent. Följaktligen varierade också innehållet av dioxinlika ämnen betydligt. I sikrom som har hög fetthalt överskreds gränsvärdena i samtliga analyserade prover. En enstaka analys av muskelkött från nordamerikansk sik visade på intermediära fett- och dioxinhalter.

Statens Veterinärmedicinska Anstalt har på uppdrag av kontrollprogrammets projektorganisation genomfört en statistisk analys av sambandet mellan fetthalt och halt av dioxinlika ämnen i muskelkött från sik i de bägge sjöarna. Analysen visar, baserat på de data som nu föreligger, att det är rimligt att använda fetthalten som en indikator på innehållet av dioxinlika ämnen och att sik där fetthalten understiger 2 procent inom vedertagna statistiska marginaler klarar gränsvärdena för saluföring. Då fetthaltsbestämningar är betydligt enklare och mindre kostsamma att utföra jämfört med dioxinanalyser öppnar detta för möjligheter att förenkla livsmedelskontrollen.

Till 2016 föreslås en del förändringar och revideringar av kontrollprogrammet. Bland annat föreslås att ett handhållet instrument, en så kallad FatMeter, testas för att undersöka möjligheterna att utifrån fetthalt selektera ut fisk som lämpar sig för försäljning. Vidare föreslås en del förändringar i provtagningsfrekvens och metodik i syfte att bättre kunna utvärdera olika omgivningsfaktorers betydelse. Kontrollprogrammet är till sin natur adaptivt och även 2016 är att betrakta som ett ”pilotår” även om de resultat som erhålles givetvis bör användas som beslutsunderlag och ligga till grund för råd och anvisningar till det yrkesmässiga fisket.

This report is only available in Swedish.

This report is only available in Swedish.

This report is only available in Swedish.

Intresset för hållbart producerade livsmedel ökar i samhället. Braxen, en allmänt förekommande fiskart i insjö- och kustvatten, är i dagsläget en outnyttjad resurs som i liten grad används för mänsklig konsumtion. Flera initiativ har emellertid tagits för att återintroducera braxen på fiskmarknaden. IVL har mot bakgrund av detta analyserat förekomsten av potentiellt hälsofarliga ämnen i braxen från några kust-och insjölokaler.

Relativt höga kvicksilverhalter har uppmätts i sediment och fisk i vattnen runt centrala Stockholm. På saltsjösidan överskrider i vissa fall de beräknade halterna i abborre och gädda av konsumtionsstorlek Livsmedelverkets riktvärden. I övriga delar av skärgården och östra Mälaren var emellertid kvicksilverhalterna betydligt lägre och på en nivå som kan anses naturlig för svenska vatten. Då kvicksilverflödet från Stockholm till den akvatiska miljön minskat avsevärt under senare tyder resultaten på att historiska utsläpp är bidragande till situationen. Det förelåg en signifikant korrelation mellan kvicksilverhalten i sediment och fiskmuskel i de undersökta kustområdena.

Förekomsten av miljöfarliga ämnen i den akvatiska miljön begränsar möjligheterna att utveckla svenskt småskaligt fiske. I ett försök att öka kunskapen om dioxiner och dioxinlika PCB:er i fångsterna i svenskt fiske startades våren 2017 ett nytt projekt (Dioxiner i fet fisk - hot och möjligheter för svenskt småskaligt kust- och insjöfiske). Projektet syftar till att hitta lösningar som på sikt minimerar föroreningsinnehåll i fiskets fångster. Inom projektet har under 2017 ett insamlingsprogram genomförts där man tagit prover från yrkesfiskets fångster i Bottniska viken, Stockholms skärgård, Vänern och Vättern. Halter av klorerade dioxiner och furaner samt PCB:er har analyserats i sik, strömming, lax och öring. Resultaten från projektet har utvidgats med data från tidigare pilotstudier från 2014-2016. De huvudsakliga resultaten från hittills genomförda datainsamlingar är:

Sik – Halter i Vättern och Bottniska viken är förhållandevis låga och ligger i allmänhet långt under EUs gränsvärden för saluföring. I Vänern är halterna generellt sett högre och ofta över gränsvärden för saluföring men det finns också exempel på fångster med låga halter. Halterna beror främst av fetthalten. Vänersik är generellt fetare och har därför högre halt. Det fortsatta arbetet kommer att fokusera på att identifiera vilka sikbestånd i Vänern som har låga halter och hur fisket kan riktas mot dem.

Lax – Det föreligger en variation mellan år. 2016 och 2017 har halterna i lekvandrande lax fångad i Bottniska viken i genomsnitt legat strax under gränsvärdet för saluföring. Även i lax föreligger en korrelation mellan dioxinhalter och fetthalt. Däremot syns inget samband till storlek.

Strömming – Halterna ligger konsekvent under gränsvärdena i Bottenviken och Stockholms skärgård medan halterna ligger över gränsvärdena i södra Bottenhavet.

Öring – Endast ett fåtal individer från Bottniska viken har analyserats. Dessa visar på lägre dioxinhalter och lägre fetthalter.

Eftersom fetthalt var en så betydande faktor för halterna av dioxiner och dioxinlika PCB:er utvärderades möjligheten att använda en handhållen fetthaltsmätare. Fetthaltsmätning kan vara en potentiell metod för att sortera bort de fetaste och mest föroreningsbelastade individerna. Erfarenheterna hittills visar att mätning helst ska ske på färsk fisk och att handhavandet av instrumentet är viktigt. För sik och röding behöver den algoritm som används för att räkna ut fetthalt från vattenhalt vidareutvecklas. Betydelsen av mätosäkerhet har utvärderats, främst för sik där det fanns flest provresultat att tillgå. Mätosäkerheten var relativt konstant vid olika fetthalt och utgjorde en mindre del av den slumpmässiga variationen, ca 20 % av variansen. Att mätosäkerheten utgör en relativt liten del av den slumpmässiga variationen betyder att det bör vara möjligt att få ner variansen genom att analysera samlingsprover från fler individer vilket kan göra det möjligt att detektera mer komplexa samband.

Based on calculations using a phosphorus (P) budget model, Stigebrandt (2018) concludes that the P-concentration in the water column of the Baltic proper (BP) could be reduced by about 70% within 10–15 years if the deep bottoms were oxygenated. The calculations assume an annual influx from the sediment to the water column of almost 100 000 tonnes, which could be switched off if the sediments were oxidised.

However, the P storage capacity is strictly limited to the uppermost oxidised layers of the sediment cores. Below the sediment redox cline, the total P-concentration levels out around 1000 mg kg-1 dw regardless of the oxygen conditions in the upper sediment layer. The maximum capacity of BP sediments to retain P from recent settling matter would be around 100 000 tonnes in total, assuming oxygenation of 50 000 km2 currently anoxic bottom.

I detta projekt har omsättningen av gödande ämnen studerats i Björnöfjärdssystemet i Stockholms skärgård. Ett område där Stiftelsen BalticSea2020 bedriver ett arbete med att återställa ekosystemet till en naturlig näringsnivå utan övergödning och genom åtgärder i och kring fjärdarna. Syftet med föreliggande studie har varit att kartlägga flöden av fosfor, kväve, organiskt kol och syre för att på ett strukturerat sätt kunna bedöma och förutsäga effekter av olika åtgärder. Med hjälp av såväl nya som gamla data har massbalanser upprättats för fosfor, kväve och organiskt kol i fjärdsystemet, syrgashalten i bottenvattnet har beräknats med en statistisk modell. Storleksmässigt visar massbalansen att flödena av fosfor mellan sediment och vatten på årsbasis dominerar över externa inflöden, vilket också visar sig genom effekten av de simulerade åtgärder som testats i scenarierna. Behandling av sedimenten ger till synes större effekt på fosforhalten i vattenmassan än åtgärder i avrinningsområdet, även om en hundraprocentig reduktion av externa inflöden uppnår nästan samma effekt. En kombination av åtgärder ger naturligt nog störst effekt. Att behandla sedimenten ger enligt modellen ett långvarigt resultat – omkring halva effekten återstår efter 30 år. I grunden är dock åtgärder mot externa flöden nödvändiga för att komma åt övergödningsproblematiken och inte bara behandla symptomen. När det gäller övriga ämnen konstateras att kväveexporten ut ur systemet kommer att vara proportionell mot reduktionen i extern tillförsel. De minskningar av partikulärt kol i systemet som de simulerade åtgärderna väntas leda till, förväntas inte vara tillräckliga för att syresätta bottenvattnen i någon betydande omfattning.

Lax och strömming från Östersjön har av tradition utgjort en del av stapelfödan i Sverige. Dessvärre har det faktum att denna fisk är fet och därmed innehåller många hälsobefrämjande fettsyror, som konsekvens att den också innehåller fettlösliga föroreningar, som genom olika processer tillförts Östersjöns ekosystem. Även om innehållet av föroreningar i Östersjöfisken, exempelvis klororganiska ämnen som DDT, PCB samt dioxiner och furaner, minskat kraftigt jämfört med situationen på 1960- och 70-talet så har likaledes kunskapen om ämnenas potentiellt negativa hälsoeffekter ökat i samhället. Därigenom uppstår dilemmat att söka klarlägga om riskerna med att äta östersjöfisken dominerar över de hälsobefrämjande egenskaperna eller vice versa. I Sverige är det myndigheten Livsmedelsverket som utifrån tillgängligt underlag har i uppdrag att göra denna risk-nyttobedömning, kontrollera vilka halter som förekommer i olika livsmedel och även utfärda rekommendationer om konsumtion bland olika befolkningsgrupper. Det finns även ett regelverk inom EU som bland annat är styrande för vilka föroreningshalter som får förekomma i livsmedel för att de skall få saluföras inom unionens territorium, vilket i hög grad påverkar det svenska yrkesfisket. Yrkesfiskare längs Norrlandskusten genomförde under hösten 2013 en egen undersökning av halter av klororganiska ämnen i egenfångad lax där halterna, i de flesta fall understeg de halter som vanligen redovisats inom Livsmedelsverkets dioxinkontroll och även de gränsvärden för saluföring som begränsar möjligheten till export. Mot bakgrund av detta ställdes en förfrågan till IVL Svenska Miljöinstitutet om att bistå i framtagandet av ett nytt provtagningsprogram för att söka klarlägga orsakerna till skillnaden i uppmätta halter och även utreda möjligheterna att minimera innehållet av föroreningar genom åtgärder inom fiske och beredning av konsumentprodukter. Under våren 2014 har en projektgrupp vid IVL bestående av Magnus Karlsson, Mikael Malmaeus, Tomas Viktor och Petra Wallberg arbetat med frågeställningen som även inkluderat en översiktlig genomgång av den komplexa problematik som föreligger runt förekomsten av dioxiner och andra klororganiska ämnen i fet Östersjöfisk. Föreliggande rapport utgör en redovisning av denna förstudie, som i första hand är tänkt som ett underlag för fortsatta fördjupade undersökningar. Projektet har haft en styrgrupp bestående av Gunnar Asplund, yrkesfiskare Rovögern; Thomas Innala, yrkesfiskare Haparanda, Ivar Sundvisson, Västernorrlands kustfiskareförening, Carl-Åke Wallin, yrkesfiskare Stocka samt Magnus Karlsson, IVL. Sammanträden med en referensgrupp bestående av ovan nämnda personer samt Marie Aune, Livsmedelsverket; Ingvar Bergdahl, Umeå universitet; Ingemar Berglund, Havs- och Vattenmyndigheten; Niklas Johansson, Melica biologkonsult samt Anna Rignell-Hydbom och Lars Rylander, Lunds universitet har utgjort en väsentlig del av förstudien. Författarna är dock ensamt ansvariga för rapportens innehåll.

I denna utredning har kostnader, effekter, miljökonsekvenser, juridiska aspekter, konsekvenser för yrkes- och fritidsfisket, samt andra möjliga motstående intressen vid olika åtgärder för att minska internbelastningen av fosfor i Hjälmaren undersökts. Hjälmaren, Sveriges till ytan fjärde största sjö, anses övergödd men hyser till följd av näringsrikedomen också starka bestånd av gös, en för yrkes- och fritidsfisket viktig art. Att reducera läckaget av fosfor från Hjälmarens bottnar, så kallad internbelastning, till en önskad nivå beräknas kosta storleksordningen 1 miljard SEK. Utredningen har utförts i samarbete med Naturvatten i Roslagen på uppdrag av Hjälmarens vattenvårdsförbund.

I detta projekt har kostnadseffektivitetet och resursförbrukning i samband med olika åtgärder studerats i syfte att minska effekter av övergödning i kustzonen i Östersjön. Som studieområde valdes Gävle fjärdar, ett relativt inneslutet kustområde med tillförsel av näringsämnen från olika källor och med en vattenkvalitet som visar på näringsrika förhållanden. Studien har fokuserat på olika åtgärder för att minska tillförseln av fosfor. De landbaserade källor som undersökts är utsläpp från cellulosaindustrin Korsnäsverken och utsläpp från det kommunala reningsverket i Gävle. Därutöver har åtgärder i form av aluminiumbehandling av sedimenten, reduktionsfiske av vitfiskbestånd och syresättning av bottenvattnet utvärderats. För att klarlägga hur fosfor omsätts i det aktuella kustområdet genomfördes massbalansmodelleringar samt en kartering av fosforförrådet i fjärdarnas bottensediment. Det konstaterades att området återhämtat sig från en tidigare period med syrgasbrist och att sedimenten innehöll relativt stora mängder av fosfor. Med modellen simulerades hur olika reduktioner av fosfortillförseln påverkar de ekologiska förhållandena. En minskning av fosfortillförseln med cirka 15 ton/år identifierades som nödvändig för att åstadkomma en reell förändring av miljöförhållandena. Vid detta scenario skulle produktionen av växtplankton minska med storleksordningen 20 % och siktdjupet öka med cirka en halvmeter. Följderna av detta skulle sannolikt bli att utbredningen av påväxtalger ökar i vertikalled och att beståndet av gös skulle minska något till förmån för gädda och abborre. Potentialen och kostnaden för olika åtgärder har beräknats översiktligt. Den specifika kostnaden varierar mellan 400 och 10 000 kr/kg avskiljd fosfor. Den mest kostnadseffektiva åtgärden bedöms vara åtgärder för att förbättra fosforavskiljningen i det kommunala reningsverket. Störst potential för att minska fosfortillförseln har identifierates vid Korsnäsverken men där är också de specifika kostnaderna som högst. Både aluminiumbehandling av sediment och reduktionsfiske bedöms som relativt kostnadseffektiva åtgärder. Vid reduktionsfiske kan dessutom ytterligare positiva effekter tillkomma genom att näringsväven manipuleras på ett gynnsamt sätt. Aluminiumbehandling skulle permanent fastlägga betydande mängder av eljest mobil fosfor. Syresättning bedöms däremot inte vara något alternativ i det studerade fallet eftersom syrgasförhållandena i dagsläget är goda. Kostnadsnyttokalkylen för elektriskt drivna pumpar som transporterar ned ytvatten till botten indikerar emellertid att åtgärden i de fall syrgasbrist föreligger skulle vara en effektiv metod. För att åstadkomma en reduktion motsvarande det föreslagna lokala miljömålet fordras att flera åtgärder genomförs parallellt och den sammanlagda årliga kostnaden beräknas uppgå till cirka 60 Mkr. För att bedöma den potentiella miljöbelastningen som olika åtgärder ger upphov till genomförs en översiktlig livscykelanalys där koldioxidemissioner från respektive åtgärd uppskattas. Störst koldioxidemission erhålls vid kemisk fällning vid Korsnäsverken. Detta förklaras av hög kemikalieförbrukning och att metoden genererar stora mängder slam som förbrukar resurser vid kvittblivning. Reduktionsfiske ger en potentiell koldioxidbesparing om fångsten rötas till biogas.

A clear indication of improved benthic conditions was found when sediment investigations from the 1990s were repeated in the inner Stockholm archipelago during 2008. In a majority of the investigated areas the surface sediments were oxidized and signs of bioturbation were observed. In the 1990s these areas were dominated by black and laminated surface sediments. When comparing the interpretation of sediment status versus macrozoobenthos data a clear congruence was found. The magnitude of sediment phosphorus (P) turnover in the Stockholm archipelago was closely linked to the sediment accumulation rate. Improvement of the oxygen status in the surface sediment layer have resulted in a temporary accumulation of iron (Fe) bound P. This P might reach high concentrations, and represents a withdrawal of P that otherwise would support primary production. Whether this Fe-P mainly did precipitate in the water column and did settle to the sediment, or if it formed in the oxygenated surface sediment layer due to diffusion of dissolved P and Fe from deeper sediment layers remains uncertain.

Effekten av att kemiskt behandla sedimenten i Östhammarsfjärden för att minska läckaget av fosfor från sedimenten har undersökts med hjälp av en massbalansmodell. Resultaten från simuleringarna visar att en fullskalig behandling av sedimenten sannolikt skulle ge en betydande minskning av fosforkoncentrationen i vattnet och därtill kopplad primärproduktion. Samtidigt kan det konstateras att det finns osäkerheter i bedömningen relaterat till mätosäkerheter i det empiriska underlaget och antaganden i modellen. Östhammarsfjärden och intilliggande Granfjärden har extremt höga halter av fosfor och klorofyll i vattenmassan trots att den landbaserade tillförseln inte är anmärkningsvärt hög.  En orsak till detta är den långsamma vattenomsättningen till följd av fjärdarnas avsnördhet. En annan trolig orsak är ett betydande utbyte av fosfor mellan vatten och sediment under vissa delar av året.

När sedimentundersökningar av ett stort antal fjärdar i Östersjöns skärgårdsområden genomfördes under 1990-talet konstaterades att högre djurliv saknades i en majoritet av de undersökta områdenas djupare liggande bottnar och att detta sannolikt hade sin förklaring i syrgasbrist. Detta tolkades huvudsakligen som en effekt av den storskaliga övergödningen av Östersjön som orsakat en förhöjd tillförsel av organiskt material till bottnarna. I denna studie har ett antal av de fjärdar som undersöktes under 1990-talet återbesökts och nya sedimentkärnor har insamlats under 2008 och 2009. Resultaten visar att i ett antal av de fjärdar där förekomsten av laminerade (varviga) sediment var påtaglig under 1990-talet, indikerande avsaknad av bottenfauna, har det skett en övergång till bioturberade och oxiderade sediment. Förändringen av redoxförhållandena skulle kunna förklaras av en eller flera av följande faktorer 1) successiv nedbrytning av historiska utsläpp av organiskt material, 2) minskad lokal tillförsel av näringsämnen resulterande i en minskad primärproduktion och sedimentation av organiskt material, 3) bioturbation genom kolonisation av den syretåliga och invaderande havsborstmasken Marenzelleria. Förändringarnas geografiska fördelning, samvariationen med bottenfaunans sammansättning och det faktum att inga betydande förändringar noterats i den överliggande vattenmassans syrgaskoncentrationer, där sådana data funnits att tillgå, talar för att expansionen av Marenzelleria är den viktigaste orsaken bakom förändringarna.

Det finns både på global nivå och inom Sverige ett ökande intresse att använda sig av vattenbruk för produktion av livsmedel. I Sverige odlas i relativt liten skala främst fisk, kräftor och musslor. Traditionell odling i dammar, sjöar, vattendrag och kustområden är behäftat med en potentiell negativ miljöpåverkan i form av lokala övergödningseffekter och spridning av antibiotika och andra läkemedelsrester i miljön. Rymlingar från kassodlingar kan också påverka de naturliga bestånden negativt. Det är ett av skälen till att intresset för landbaserad fiskodling i mer slutna system ökat under senare år.

I processen att utvinna massa och papper från träråvara genereras ett överskott av lågvärdig värmeenergi och ett restutsläpp av näringsämnen och organiskt material som stimulerar produktionen av bland annat vitfisk i mottagande vattenrecipient. Detta är naturresurser som i dagsläget inte utnyttjas. I det följande redovisas en förstudie syftande till att översiktligt undersöka de tekniska förutsättningarna att lokalisera landbaserad fiskodling i anslutning till pappers- och massabruk och vilka marknads- och miljömässiga fördelar det skulle medföra genom att tillvarata överskottsresurser från vedråvaran.

I studien har teoretiska beräkningar av förutsättningarna att samlokalisera ett vattenbruk utförts med tre exempelfabriker representerande olika typer av produktion: 1) Skärblacka bruk, blekt sulfatmassa; 2) Fiskeby board, returpappersbruk; 3) Bravikens pappersbruk, termomekanisk massa. De individuella förutsättningarna vid de olika bruken var avgörande för om det föreslagna processkonceptet är applicerbart. Generellt torde dock anläggningar som producerar kemisk massa vara mest lämpade att integrera med vattenbruk

Ett teoretiskt maximum för optimalt utnyttjande av resurser i enlighet erhölls vid en produktionskapacitet i fiskodlingen på 0,4 % av produktionskapaciteten i skogsindustrint. Vid ett bruk som producerar 375 000 årston massa eller papper blir således den optimala fiskproduktionen 1 500 ton/år. Upp till storleksordningen 30 % av en skogsindustris behov av att dosera kväve skulle kunna ersättas med slam bestående av foderrester och fiskfekalier från vattenbruket, vilket innebär en besparing på upp till 100 000 kr/år.

Den årliga kostnaden för ett vattenbruk som producerar 500-750 årston fisk har beräknats till 30-40 MSEK, vilket ger ett kilopris för den producerade fisken inom intervallet 50-60 kr. Exempel på arter som skulle kunna bli aktuella i en framtida odling är tilapia, abborre, jätteräka och afrikansk mal. Gemensamt för dessa är att de är så kallade varmvattenarter som behöver tillgång till uppvärmt vatten under större delen av året.

This report is only available in Swedish.

Vilka halter av olika miljöstörande ämnen förekommer i fisk på olika avstånd från Stockholm? Ökar eller minskar halterna över tid? Finns det ett samband mellan föreoreningshalter och fiskens hälsotillstånd? Överskrids miljökvalitetsnormer och/eller gränsvärden för saluföring? För att söka besvara dessa frågor insamlades abborre genom nätfiske hösten 2013 från ett tjugotal platser i en transekt från Stockholms ytterskärgård –över staden och några områden norr därom - samt vidare in i centrala Mälaren. I laboratoriet bestämdes ett antal morfologiska mått på fisken, vilka ger översiktlig information om hälsotillståndet, och muskelkött preparerades för kemiska analyser av olika föroreningar. I fisk från några områden insamlades även gallvätska för analys av förekomsten av läkemedelsrester. Abborre anses vara en relativt stationär art och de halter man mäter speglar miljötillståndet i fångstområdet. Abborre är dessutom en kommersiellt och för husbehovs- och fritidsfiske viktig art och det finns ett allmänt intresse att från konsumtionssynvinkel veta vilka halter av föroreningar den innehåller. För de flesta ämnen som har undersökts förelåg en gradient med låga halter i ytterområdena i Stockholms skärgård och Mälaren och ökande halter närmare Stockholm. Höga halter av kvicksilver uppmättes i några områden bland annat Brunnsviken och Lilla Värtan. Högsta halt av tributyltenn (TBT), en tennorganisk förening uppmättes utanför Beckholmen i Stockholms ström. Ett föreslaget gränsvärde för TBT på drygt 15 ?g/kg vv muskelvävnad överskrids på många platser. Osedvanligt och oväntat höga halter av PCB uppmättes i abborre från Oxundasjön. Kompletterande undersökningar med ett större material inkluderande gädda har senare bekräftat denna bild. Källan till denna PCB-kontaminering är okänd och föremål för fortsatta utredningar. Av övriga ämnen som förekom i förhöjda halter kan nämnas den fluorerade föreningen PFOS som förekom i halter runt 20 ?g/kg vv i många områden, vilket är storleksordningen dubbelt upp mot kommande miljökvalitetsnorm. I jämförelse mot äldre undersökningar utförda i början av 2000-talet har halterna av de flesta undersökta substanser minskat, kvicksilver undantaget. Det är dock vanskligt att dra långtgående slutsatser mellan två undersökningstillfällen då mellanårsvariationen kan vara betydande. Den bild som framträder är emellertid tydlig. När det gäller fiskens hälsotillstånd kan det utifrån undersökta biomarkörer inte dras några slutsatser om negativ påverkan i föroreningsbelastade områden. Även detta är en förbättring jämfört mot tidigare undersökningar, som dock utförts med betydligt fler biomarkörer. Läkemedelsrester i gallvätska detekterades i första hand i fisk från området utanför Käppalaverket och Mälaren väst om Stockholm. Ett oroande tecken är att den inflammationshämmande substansen Diklofenak och det lugnande medlet Oxazepam finns i mätbara koncentrationer i nära hälften av de fiskar som analyserats. I områden där det sker kommersiellt fiske i ytter- och mellanskärgård samt i Mälaren kan det konstateras att halterna av undersökta substanser generellt var låga och väl under gällande gränsvärden för saluföring. Resultaten från abborre kan anses generaliserbara för annan mager stationär fisk som gädda och gös men ej för migrerande feta arter som lax, öring och strömming.

During the 1970s and early 1980s, a series of studies on fish health were carried out, where the waters outside the ore smelter Rönnskärsverken were used to assess the impact of emissions from metal industries. The studies investigated possible connections between wastewater discharges from the Rönnskärsverken and spine deformations, the spine's mechanical properties (strength, elasticity, etc.), and its chemical composition. Observations in the field indicated an increased frequency of spinal injuries in fourhorn sculpin (Myoxocephalus quadricornis) outside the smelter. Up to 40% of the collected sculpins had some form of skeletal deformation. It was also shown in experimental studies in a laboratory environment that Rönnskärsverken's metal emissions at the time could induce an increased incidence of spinal injuries in fourhorn sculpin.

Since the investigations mentioned above were carried out, the emissions from Rönnskärsverken have decreased dramatically. In a new fish survey carried out in 2020, it was found that the general state of health and reproductive capacity of perch (Perca fluviatilis) was good in the recipient. However, elevated levels of mercury and some stable organic substances are still present in the muscle tissue of the fish. A relatively large amount of perch material had been collected from the recipient and reference areas in Bothnian Bay. In 2021, a decision was made to carry out X-ray analyzes of the skeleton in the surplus material from the survey, roughly 400 perch individuals, which had been stored in a freezer, using a similar methodology that was used in the previous surveys. X-ray analyses were carried out at the National Museum of Natural History by ichthyologist Bo Delling, after which the image material was compiled and transferred to Professor Emeritus Bengt-Erik Bengtsson for interpretation.

The X-ray analysis results do not point to the frequency of skeletal deformations in perch being higher in the recipient compared to northern reference areas in the Gulf of Bothnia. The total damage frequency to perch in the recipient was 1.4% compared to 2.8% in the reference areas. Both values ​​are to be regarded as naturally occurring background levels. Far-reaching conclusions cannot be drawn from a single collection. However, the results of the investigation point to the fact that the environmental conditions in the recipient of the Rönnskärsverken have improved and that it is unlikely that an increased frequency of skeletal damage to fish to the extent previously established still exist.

I denna studie har konsekvenser av utbyggnad av ett tredje reningssteg vid två svenska massafabriker utvärderats ur olika aspekter. Beräkningar av utsläppsminskningar och kostnader för membranfiltrering, kemisk fällning respektive sandfilter har genomförts. Resultaten skiljer sig en del såväl mellan de två fabrikerna som mellan val av reningssteg. Analysen av de nya reningsstegens sammanlagda miljöpåverkan visar att de totala utsläppen av närsalter till miljön minskar i samtliga fall. Emellertid ökar miljöpåverkan i alla övriga undersökta påverkanskategorier till följd av bland annat ökad energiförbrukning och kemikalieanvändning vid drift och tillverkning och ökade slammängder vid de nya reningsanläggningarna. Ingen av de metoder som använts i denna studie för att jämföra olika påverkanskategorier ger något entydigt svar på frågan om nyttan är större än kostnaden, men enligt de flesta testade scenarier verkar de nya reningsstegen orsaka ungefär lika mycket miljöpåverkan i vissa avseenden som de gör nytta i andra. Tolkningen försvåras delvis av att den kompletterande reningens effekt på toxicitet inte kunnat bedömas. Resultaten visar emellertid att det är långt ifrån självklart att de nya reningsstegen leder till miljöförbättringar. En slutsats är därmed att tydligare ställningstaganden kring samhälleliga värderingar av olika miljömål efterfrågas

Halten av dioxiner och furaner (PCDD/F) i fet fisk från Östersjön är ofta så pass förhöjd att fisken ej får saluföras inom EU. Situationen synes mer uttalad i Bottenhavet. Flera forskningsprojekt har initierats för att klarlägga de bakomliggande orsakerna till detta. I denna studie har vi undersökt tillförseln och omsättningen av dioxiner i kustområdet Kallrigafjärden i Norduppland längs södra Bottenhavskusten. Kallrigafjärden kan betraktas som ett bakgrundsområde utan någon känd tillförsel från punktkällor. Däremot mynnar två vattendrag i fjärden, Olandsån och Forsmarksån. Genom att mäta halten av PCDD/F vid fyra olika tillfällen under ett år i vattendragen, fjärden och utanförliggande havsområde (Öregrundsgrepen) har en massbalans för PCDD/Fs kunnat upprättas. Därutöver har också halterna av PCDD/Fs i sediment och fisk (abborre) från Kallrigafjärden undersökts. Studien har givit värdefull information om bakgrundsflöden av PCDD/Fs i kustzonen, vilket bland annat kan komma till användning vid framtida bedömningar av mer belastade områden.

In this report results and conclusions from a field study of dioxins and furans (PCDD/F) in sediment, water and biota in a number of industrial recipient waters and reference areas in the southern Bothnian Bay and a coastal area in the Baltic Proper are summarized. The aim of the project was to investigate if and how PCDD/F and by implication other organic substances deposited in sediments actually contribute to concentrations of these substances in stationary fish. By investigating concentrations and congener profiles in water, sediment and biota in historically contaminated coastal areas. A larger ambition has been to illustrate how PCDD/F:s stored in sediments by various processes may become available to the ecosystem. Initially the recipients outside the pulp mills Norrsundet and Iggesund and reference areas were studied in some detail. Subsequently seven additional areas were included to improve the data material. Outside the Norrsundet mill a unique situation occurred when the mill was closed down in December 2008 and the ongoing effluent discharge terminated. The Iggesund recipient was of interest since detailed studies of PCDD/F contamination in sediments were carried out there in the 1980´s. One conclusion was that the levels of PCDD/F varied considerably between different locations. In particular, the Norrsundet recipient exhibits higher levels than other areas in most matrices. A proposed but not established environmental quality norm in fish within the Water Framework Directive is 0.23 pg/g TEQ. The latter value was exceeded in Iggesund and Norrsundet. An observed trend also seen in other studies is decreasing levels over time in sediments as well as in fish. Depth profiles in sediments exhibit considerably higher concentrations a few centimeters down reflecting the historical contamination. In fish clearly decreasing levels of PCDD/F were observed in the longer term. However, there was no significant decrease in fish during the last few years after the Norrsundet mill was closed after 2008, but the levels are still high compared to other areas. Another observation is that the congener pattern differs considerably within as well as between matrices. Using statistical methods (PCA) general differences between congener profiles in sediment, benthic fauna and fish were detected. The method does not indicate any typical “forest industry profile", neither in the sediment nor in other matrices, but within the analyzed congeners the variation between locations is unexplained. Correlations between sediment, benthic fauna and fish are highest in congeners with a likely local origin, e.g. 2378-TeCDF, while congeners associated with atmospheric deposition (e.g. 23478-PeCDF and OCDD) show little correlation between matrices. For the congener mostly contributing to the toxicity in fatty fish from the Bothnian Bay, 23478-PeCDF, it was found that levels in coastal areas unaffected by local point sources in general did not differ from levels in the industrial recipients. Measurements with passive samplers in pore water and overlying water column indicate an ongoing diffusive flux from sediment to bottom waters. Another factor indicating that the sediments affect the dioxin situation in Norrsundet is that the levels in fish has not decreased significantly during the three years the mill has been closed. There are no signs that Norrsundet has released more PCDD/F to the environment than other pulp mills. More likely it is the geomorphological conditions in the recipient that explains the difference between Norrsundet and other areas — possibly due to the sediments accumulating more toxic substances or due to the sediments more severely affecting the fauna, for some reason. In summary it is likely that the sediments do contribute to levels of PCDD/F in coastal ecosystems of the Bothnian Bay, although the significance of this contribution is still uncertain.

In this report the development of a model for simulation of waste water or cooling water dispersal is presented. The model, called MALMAK, is designed to provide information suitable for environmental impact assessments of the initial spreading of plumes around point sources. It works well with the limited information typically available for assessments of discharges to water recipients and does not require detailed monitoring of ambient conditions. The model development described in this report includes an algorithm for predicting the plume width from the momentum of ambient and effluent water, a new model interface and an inbuilt graphic module enabling simulation results to be directly represented in a digital map. The model has also been validated against empirical data and against a more complex hydrodynamic model and was found to give reasonable estimates of effluent concentrations in aquatic environments.

Den svenska skogsindustrin har under de senaste mer än 100 åren genomgått omfattande tekniska förändringar samtidigt som produktionen ökat avsevärt. Utsläppen blev så småningom stora, vilket ledde till att vattenmiljön belastades med ämnen som orsakade övergödning och gifteffekter på organismer. Många tekniska åtgärder genomfördes därför specifikt för att minska miljöpåverkan. Den fortlöpande moderniseringen av anläggningarna, som syftade till effektivare produktion, bidrog ofta också till positiva konsekvenser i recipienterna. Sannolikt har ingen annan svensk industriell verksamhet med utsläpp till vatten genomgått lika stora förändringar.

Beroende på skogsindustrins dominerande ställning och de tidigare grava effekterna på miljön har omfattande undersökningar och recipientkontroll genomförts vid anläggningarna. Branschen har dessutom drivit forskningsprojekt för att i första hand kunna värdera olika processtekniska lösningar ur miljösynpunkt. Den samlade mängden kunskap torde vara större än vad som finns tillgängligt för varje annan svensk industriverksamhet.

Den tekniska utvecklingen har lett till väl dokumenterade förbättringar. Många effekter har eliminerats eller kraftigt reducerats. Trots detta bedöms vattenstatus vara otillräcklig i flertalet recipienter. Vilka enskilda åtgärder som kan vara effektiva och hur snabbt man i en given situation kan förvänta sig att en åtgärd ger avsedd effekt är svårt att bedöma. Detta medför betydande svårigheter och osäkerheter vid såväl myndigheternas och domstolarnas beslutsfattande som anläggningsinnehavarnas planering av miljöarbetet. Målet är att uppnå minst god ekologisk status inom en stipulerad tidsram. Risken är stor att man tvingas göra direkt felaktiga och mindre kostnadseffektiva insatser. Mot denna bakgrund formulerades ett forskningsprogram med mål att skapa ökad kunskap.

This report is only available in Swedish. English summary is available in the report.

Fosfor är ett essentiellt ämne för alla fotosyntetiserande organismer. I sjöar är det framförallt växtplankton som utgör basen för näringsväven. När tillförseln av fosfor till sjöar blir förhöjd, exempelvis genom kommunala och industriella avlopp eller näringsämnesläckage från jordbruksmark, ökar produktionen av växtplankton, ett fenomen benämnt övergödning. Övergödning av sjöar började i slutet av 1960-talet uppmärksammas som ett tilltagande miljöproblem och olika samhälleliga åtgärder vidtogs för att reducera tillförseln av fosfor, exempelvis genom att introducera fosforfällning vid de kommunala avloppsreningsverken.

Åtgärderna har i många, men inte alla, fall varit effektiva. Ett skäl till att vissa sjöar fortsatt att uppvisa hög näringsrikedom, trots att den externa tillförseln av fosfor till sjön via tillrinnande vattendrag och direkta punktutsläpp reducerats, är så kallad internbelastning. Normalt sett sker en betydande fastläggning av fosfor i sjöars bottensediment i biologiskt otillgängliga former, men under vissa förhållanden blir denna process mindre effektiv och biotillgänglig fosfor fortsätter år efter år att cirkulera mellan vatten och sediment och stimulerar därmed algproduktionen. Under senare år har samhälleliga åtgärder mot denna internbelastning alltmer kommit att diskuteras och på sina håll har även konkreta åtgärder genomförts. 

Med livscykelanalyser (LCA) kan effektiviteten i miljöskyddsåtgärder utvärderas utifrån deras sammanvägda miljöpåverkan med hänsyn tagen inte bara till deras positiva verkan på miljön utan även deras potentiellt negativa miljöpåverkan. I den här rapporten har olika åtgärder mot internbelastning av fosfor i sjöar utvärderats och hur dessa åtgärder bidrar till klimatpåverkan.

Rapporten har finansierats med stöd av EU:s LIFE-program, inom ramen för LIFE IP Rich Waters

This report describes the role of, use of and the risks associated with the chelating agents DTPA and EDTA in the production of pulp and paper. The background for the study is the criteria set by the Nordic Ecolabel regarding the use of chemicals in the pulp and paper processes, valid since 2014. According to these criteria, the use of certain chemicals classified with specified risk labels is prohibited in amounts above 0.05 kg/tonne product if the product is to be labeled with the Swan. An exception for DTPA and its salts is given until June 2016. Companies using DTPA and who need to continue doing so and still be able to label their products with the Swan, must present data supporting the necessity of DTPA in their processes. This report is only available in Swedish.

n the present report, DTPA and EDTA are described from several aspects: chelating functions, their role in the pulp and paper making process, degradation, effects in aquatic environment and teratogenic effect. Analyses of DTPA and EDTA in several pulp and paper products are presented. The results show that <2 percent of added chelating agent is found in the final products. An exception is when DTPA is added at the last stage of the process with the aim of reducing formation of odor and flavor generating substances that can harm what is packaged in the product. In this type of product, all added DTPA is found in the final product.

Earlier performed studies on aqua-toxicity of DTPA and EDTA show no observed effects from the low amounts emitted to recipient from pulp and paper mills in Sweden. To protect pregnant women working in the pulp and paper mills, there are already regulations in place that include actions such as changing to work tasks not presenting certain risks. Exposure to DTPA and EDTA can easily be included among such risk factors. Calculations performed on earlier results regarding DTPA and EDTA in recipient water together with results from reproductive toxicity tests show that a volume of 700 L of water in immediate proximity to a mill effluent has to be ingested in order to pose any risk to the unborn child. Calculations based on DTPA content in paper-based food packaging (paper mug) regarding DTPA intake through hot beverage consumption show that such exposure is by far below levels supposed to present any risks to the unborn child.

No technically feasible alternatives to EDTA and DTPA are available today – despite intense research. Furthermore, these two chelating agents are not completely exchangeable with each other. The economic consequence of a ban of DTPA above 0.05 kg/tonne in the production process is estimated to be between 5 and 10 billion SEK for the Swedish pulp and paper sector. Based on the above, the authors recommend that a continued exception for DTPA and its salts is given in the Nordic Ecolabel criteria for use of chemicals in pulp and paper products.

I Gruvdialogen där Boliden, Havs- och vattenmyndigheten, LKAB, Länsstyrelsen i Västerbotten, Naturvårdsverket, SGU och SveMin deltar är det långsiktiga målet att förbättra miljöprövningen av svenska gruvor. Deltagande organisationer är överens om att en förbättrad miljöprövning leder till förbättrad planeringsmöjlighet för industrin, bättre uppfyllande av industrins kunskapskrav och förenklad myndighetshandläggning; sammantaget ett bättre gemensamt resursutnyttjande och kortare ledtider. För att detta ska uppnås krävs både en större förståelse för och anpassning till respektive aktörers roller, behov och agerande i miljöprövningsprocessen samt en gemensam syn på nödvändig och rimlig omfattning på inlämnat beslutsunderlag i en prövningsprocess enligt miljöbalken. Förstudien i Gruvdialogen pekade ut utsläpp till vatten som ett sakområde som återkommer i samtliga gruvprövningar och som fram till idag ofta är föremål för frågor och kompletteringskrav från granskande myndigheter. Den här handboken ger ett underlag till hur en beskrivning av ett framtida utsläpp till ytvatten från gruvverksamhet kan tas fram. Gruvdialogen avser att följa upp hur tillämpbar handboken bedöms vara i konkreta fall och därefter utvärdera om den behöver revideras och eventuellt utvecklas ytterligare. Handbokens rekommendationer är inte rättsligt bindande. Att verksamhetsutövaren följer handboken är ingen garanti för att granskande myndigheter inte kommer att ha synpunkter på underlaget i ett enskilt mål. Det är alltid en bedömning i det enskilda fallet som måste göras. Likaså är det tänkbart att syftet med utsläppsbeskrivningen och miljökonsekvensbeskrivningen kan uppnås på annat vis eller med andra metoder än de som handboken föreslår.

The occurrence of abandoned, lost, and discarded fishing gear (ALDFG) in aquatic environments contributes both to environmental and socioeconomic impacts. In nature, discarded fishing gear contributes to pollution by macro- and microplastics and harmful chemicals as well as to the degradation of habitats. This study compiles information from the Nordic countries on the quantity and composition of lost fishing gear, originating mainly from sport- and recreational fishing activities. The study also considers the occurrence of harmful chemicals associated with the lost fishing gear and the potential impact of these chemicals on the aquatic environment. Suggestions on how to prevent further losses and mitigate negative impact of lost fishing gear are also provided. 

Användningen av läkemedel och olika kemikalier är utbredd i samhället. Att kommunala reningsverk bidrar med utsläpp av dessa till vattenmiljön är väl känt. Kunskapen om vilka eventuella effekter detta leder till för akvatiska organismer i reningsverkens recipienter är däremot knapphändig. Denna rapport syftar till att öka kunskapsläget om sådana effekter. Biologiska tester på avloppsvatten och undersökningar av miljösituationen i recipienten har genomförts i anslutning till Rimbo reningsverk i Norrtälje kommun. 

I takt med att utsläppskontrollen vid Sveriges industrier blivit allt bättre och utsläppen successivt minskat har intresset för historiska utsläpp och hur de eventuellt påverkar den omgivande miljön ökat. I detta projekt har en metod utvecklats att över tid kunna följa upp och övervaka miljötillståndet i vattenområden utanför skogsindustrier där det tidigare avsatts fibersediment och därtill associerade föroreningar.

Genom att mäta halter av olika föroreningar i fisk i transekter ut från föroreningskällorna går det att bedöma graden av miljöpåverkan och hur stort påverkansområdet är. Om undersökningarna upprepas med vissa intervall går det även att bedöma om påverkan ökar eller minskar över tid. Genom att undersöka olika biomarkörer i fisken går det också att bedöma om det föreligger någon påverkan på fiskens hälsotillstånd och fortplantningsförmåga. Eftersom det finns många områden med förorenade sediment men begränsat med samhälleliga resurser för åtgärder bör den föreslagna undersökningsstrategin bli ett värdefullt verktyg för att kunna rangordna och prioritera mellan områden så att åtgärder genomföras där de gör mest nytta.

Projektet har pågått mellan 2018 och 2020 och innefattat fältundersökningar och analyser av vildlevande fisk från ett tiotal skogsindustrirecipienter. Det har utförts inom ramen för IVL:s samfinansierade forskningsprogram med medfinansiering från Stiftelsen Skogsindustriernas Vatten- och Luftvårdsforskning.

En metodik för fiskundersökningar vid pappers-och massaindustrier testades även utan för ett metallsmältverk, Rönnskärsverken. Till metoden gjordes två tillägg. Det ena, att undersöka även något äldre fisk än vad som gjordes vid skogsindustrierna. Detta för att bättre kunna utvärdera reproduktionsförmågan. Det andra tillägget, att undersöka polybromerade flamskyddsmedel (PBDE), i och med att metallhaltigt elektronikskrot som kan innehålla PBDE återvinns vid Rönnskärsverken.

Metoden, med de två tilläggen, fungerade väl. Bedömningen av fiskens hälsostatus kunde göras, även för reproduktionsförmågan, på tillräckligt stora stickprov. Utvärderingen av de persistenta organiska föreningarna (dioxiner, PCB, Hexaklorbensen, DDT och PBDE) visade på tydliga föroreningsgradienter, med generellt avklingande halter nedströms recipienten och i referensområdena. Därmed framkom att metodiken kan användas för att bilda en uppfattning om storleken av ett eventuellt påverkansområde.

Utvärderingen av hälsostatus visade inte på nedsatt hälsotillstånd i fisken fångad vid recipientlokalerna. Däremot var halten av kvicksilver, bly och de organiska föreningar som undersöktes högre i fisken från recipientlokalerna jämfört med den från referenslokalerna.

I denna rapport redovisas hur halter av kvicksilver, kadmium och bly i svensk fisk och skaldjur förhåller sig till de saluföringsgränsvärden som finns inom EU. De arter som undersökts är abborre, gädda, gös, lake, sill/strömming, havskräfta, hummer och signalkräfta. De vattenområden som i huvudsak studerats är sådana med relevans för det svenska yrkesfisket. Resultaten visar på att det är för kvicksilver som saluföringsgränsvärdet riskerar överskridas, inte bly och kadmium. Risken för överskridande av gränsvärdet för kvicksilver gäller dock inte alla arter och vattenområden. Kvicksilverhalter omkring gränsvärdet visade sig framför allt förekomma i fisk från Norra Vänern och Gävlebukten, medan fisken från de flesta andra områden hade halter med god marginal till gränsvärdet. I sill/strömming var kvicksilverhalterna låga längs hela Sveriges kuststräcka. Fortsatta studier rekommenderas riktas mot fisk från Västerhavet i och med att underlaget för bedömning är begränsat därifrån. Regelbunden uppföljning av kvicksilverhalter i fisk från Norra Vänern och Gävlebukten rekommenderas också.