IVL Swedish Environmental Research Institute

Under 1970- och början av 1980-talet genomfördes en serie studier om fiskhälsa, där vattnen vid Rönnskärsverken användes som typområde för bedömning av påverkan av utsläpp från metallindustri. Studierna fokuserade på att undersöka eventuella samband mellan avloppsvattenutsläpp från Rönnskärsverken och ryggradsdeformationer, ryggradens mekaniska egenskaper (styrka, elasticitet, etcetera) och dess kemiska sammansättning. Observationer i fält indikerade en förhöjd frekvens av ryggradsskador på hornsimpa (Myoxocephalus quadricornis) utanför smältverket. Uppemot 40 % av de insamlade simporna hade någon form av skelettdeformation. Det visades även i experimentella studier i laboratoriemiljö att Rönnskärsverkens dåvarande utsläpp av metaller kunde framkalla en ökad förekomst av ryggradsskador i hornsimpa.

Under den tid som förflutit sedan ovan nämnda undersökningar genomfördes har utsläppen från Rönnskärsverken minskat dramatiskt. Vid en ny fiskundersökning som genomfördes 2020 konstaterades att det allmänna hälsotillståndet och fortplantningsförmågan hos abborre (Perca fluviatilis) var god i recipienten, men att förhöjda halter av kvicksilver och vissa stabila organiska ämnen i fiskens muskelkött föreligger. Ett förhållandevis stort material av abborre hade samlats in från recipienten och referensområden i Bottenviken. Under 2021 fattades ett beslut att i överskottsmaterial från undersökningen, drygt 400 abborrindivider som sparats i frys, genomföra röntgenanalyser av skelettet med likartad metodik som användes vid de tidigare undersökningarna. Röntgenanalyser utfördes vid Naturhistoriska riksmuseet av ichthyolog Bo Delling, varefter bildmaterialet sammanställdes och överfördes till professor emeritus Bengt-Erik Bengtsson för tolkning.

Resultatet från röntgenanalyserna pekar inte mot att frekvensen av skelettdeformationer i abborre är högre i recipienten jämfört med nordligt belägna referensområden i Bottenviken. Den totala skadefrekvensen på abborre i recipienten låg på 1,4 %, att jämföra mot 2,8 % i referensområdena. Bägge värdena är att betrakta som naturligt förekommande bakgrundsnivåer. Alltför långtgående slutsatser kan inte dras från en enstaka insamling, men resultaten från undersökningen pekar mot att miljöförhållandena i recipienten till Rönnskärsverken har förbättrats och att det är osannolikt att en förhöjd frekvens av skelettskador på fisk i den omfattning som tidigare konstaterats alltjämt föreligger.

Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyckelarter i kustekosystem, och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster.

Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige. För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problematisk.

Den hotbildsanalys som genomförts av OSPAR för Mytilus- och Ostrea-bankar i Europa indikerar att den primära orsaken till förlust av bivalvbankar i Europa är överexploatering av resursen och habitatförlust, samt sjukdomsutbrott orsakade av patogener. Svenska bivalvbestånd är dock mer eller mindre förskonade från dessa påverkansfaktorer, och andra aspekter kan därmed antas ha större påverkan på populationsutvecklingen. Till exempel finns det en oro bland förvaltande myndigheter att det invasiva stillahavsostronet (Magallana gigas) kommer att försämra förutsättningarna för livskraftiga bestånd av Mytilus och Ostrea i Sverige.

I detta projekt sammanställdes data från historiska (1970-talet och framåt) inventeringar med syfte att utvärdera om analys av förändringar av bivalvpopulationerna över tid var möjlig. Genomgången av historiska data från Bohuslän genererade inga tidsserier som kunde bidra till en värdering av populationsutvecklingen av Mytilus och Ostrea. I tillägg visade genomgången att inventeringsmetoderna som använts skiljde sig över tid och att det saknades en standardiserad definition av vad som betecknas som en bivalvbank.

Sammantaget visar detta på behovet av kontinuitet och standardiserad övervakning av bivalvbankar, inkluderande en tydlig definition av vad som räknas som en bivalvbank. Detta skapar förutsättningar för uppbyggnad av tidsserier och uppföljning av trender i populationsutvecklingen av målarterna.

Sammanställningen av historiska data kombinerades också med en hotbildsanalys med fokus på interaktioner med det invasiva stillahavsostronet, med karteringar av nuvarande utbredningar och övervakning för utvärdering av populationsutveckling i nutid, samt med en analys av kort-tidsförändringar i populationsutbredning och/eller tätheter. Detta underlag kombinerades i en nulägesanalys för utvärdering av statusen av Mytilus och Ostrea-bankar idag. Hotbildsanalysen visade att på kort sikt är sjukdomsutbrott och parasiter troligen det största hotet mot svenska bivalvbestånd, detta på grund av den fortsatta importen av levande livsmedel som kan föra med sig patogener.

I ett mer långsiktigt perspektiv är klimatförändringar och ökande förekomst av miljögifter allvarliga hot mot grunda, kustnära miljöer. Trots att det invasiva stillahavsostronet i hög grad har överlappande habitat och ekologiska funktioner som de inhemska arterna kunde vi i detta projekt inte se några tecken på negativa interaktioner.

Övervakning av populationsut-veckling i ett urval av bankar påvisade en minskning i individtäthet för både Mytilus- och Ostrea-bankar över tid inom projektet (2018-2021), ett mönster som också stärktes för Mytilus genom återinventering av tidigare inventerade bankar. För Ostrea visade återinventeringen av tidigare inventerade lokaler ett mer spritt mönster, med en ökning av antalet ostron i vissa bankar medan antalet ostron på andra lokaler hade minskat.

Sammantaget konstaterades att det är sannolikt att en minskning av framför allt Mytilus skett från 1990-talet och framåt, och att mer information krävs för att fastställa både omfattning och orsak till de mönster som observerats.

Baserat på resultaten rekommenderas fyra huvudåtgärder för att förbättra kunskapsläget för kustnära bivalver. För det första behöver artspecifika definitioner av vad som menas med Mytilus- och Ostrea-bankar tas fram. Definitionen bör innehålla information om täcknings-grad/täthet, bankens area, fördelning av bivalver inom banken och förekomst av stillahavsost-ron. Definitionen bör också likriktas med internationella ramverk och ta fältförhållanden i be-aktning.

För det andra bör övervakningsprogram som registrerar utbredning och förändringar i demografiska parametrar (t.ex. populationstäthet/täckningsgrad/biomassa, rekrytering, mortali-tet och tillväxt) för både Mytilus och Ostrea etableras. Tidsserier av data är det enda som möjliggör analys av populationsutveckling och identifiering av hotbilder.

För det tredje behöver infrastruktur och rutiner för lagring av inventeringsdata samt implementering i enlighet med FAIR-principen tas fram för att säkerställa att historiska uppgifter inte går förlorade. Mycket data förloras då det lagras inom specifika projekt och hos enskilda individer. Då data ofta samlas in inom pågående forskningsprojekt måste lösningar för lagring med publiceringsembargo för andra aktörer än de som samlat in uppgifterna utredas.

Slutligen krävs fortsatt kunskapsbyggande om både generella och specifika hot och möjliga åtgärder som kan minska hotbilden. Exempel på aktiviteter kopplade till detta är generell påverkansanalys av olika riskfaktorer och kombinationer av dessa, kunskapsutveckling om effekterna av skörd av vilda Ostrea-bestånd och etable-ring av verksamhetsbaserad förvaltning samt kunskapsutveckling rörande födokonkurrens och andra interaktioner mellan stillahavsostron och våra inhemska bivalver, framför allt för Ostrea.

För att uppfylla åtagandena i Parisavtalet krävs en mycket omfattande omställning av världens energi- och transportsystem. De klimatvänliga energiteknikerna – vindkraftverk, solceller och elfordonsbatterier – kommer att kräva mycket stora mängder av både basmetaller och sällsynta jordartsmetaller. Europeiska kommissionen ser vart tredje år över vilka ämnen som är av avgörande betydelse för den gröna omställningen. Gemensamt är att ämnena både är av stor ekonomisk betydelse och att EU:s tillgång till ämnena är begränsad eller sårbar. Den senaste listan från 2020 består av 27 enskilda ämnen och 3 ämnesgrupper (totalt 49 ämnen). Hållbar utvinning och återvinning av sekundära råmaterial är ett växande komplement till brytning av primära mineralresurser. Enligt Sveriges strategi för en cirkulär ekonomi ska primära råmaterial så långt det är möjligt ersättas av resurser som används effektivt i cirkulära flöden. Regeringen har därför gett SGU och Naturvårdsverket i uppdrag att arbeta för att öka möjligheterna till hållbar utvinning av mineral och metaller från sekundära flöden.

Den här studien syftar till att öka kunskapsunderlaget inom det uppdraget. Studien består av de tre delarna 1) kartläggning av sekundära flöden av kritiska råmaterial i den svenska teknosfären, 2) beskrivning av förutsättningar, möjligheter och utmaningar med olika typer av spårbarhetssystem för ökad cirkularitet samt 3) utveckling av en metod, inklusive beskrivning av datatillgång, inför kommande fördjupade eller kompletterande kartläggningar. Kartläggningen har avgränsats till de flöden där de studerade råmaterialen har passerat en användarfas innan de blir avfall och eventuellt går till återvinning. Avfall från gruvor och tillverkningsindustri ingår inte.En övergripande slutsats är att det saknas statistik för metallanvändning i Sverige. För kritiska råmaterial saknas dessutom tillförlitliga uppgifter på koncentrationer av kritiska råmaterial i produkter och uppgifterna är än bristfälligare för avfallsflödena. Den statistik som finns beskriver främst produktion, import och export av basmetallerna och avfall för olika produktkategorier. Det innebar att den ursprungliga arbetsgången med en inledande litteraturstudie följd av en statistikgenomgång för att sammanställa ett enhetligt underlag för flödesberäkningar inte kunde genomföras fullt ut. I praktiken har det varit nödvändigt att göra specifika antaganden och val av beräkningsmetoder för vart och ett av de ämnen som har kartlagts kvantitativt. 

Tvåskaliga blötdjur (bivalver) som blåmusslor (Mytilus edulis) och ostron (Ostrea edulis) är nyck-elarter i kustekosystem och de bidrar både till ökad biologisk mångfald genom att skapa livsmiljöer för andra organismer och till flera andra viktiga ekosystemtjänster. Under de senaste åren har både Mytilus- och Ostrea-bankar minskat i antal och omfattning i Europa, och det finns också starka indikationer på en liknande situation för Mytilus i Sverige.

För Ostrea saknas generellt kunskap om populationsstorlekar, vilket gör bedömningar av populationsutveckling problema-tisk. Bevarandeåtgärder som beståndsförstärkning och -restaurering ökar därför i omfattning allt eftersom biodiversitet förloras, och det finns ett växande intresse för att återställa habitat skap-ade av musslor och ostron på många platser i världen.

Den hotbildsanalys som genomförts av OSPAR för Mytilus- och Ostrea-bankar i Europa indikerar att den primära orsaken till förlust av bivalvbankar i Europa är överexploatering och habitatför-lust, samt sjukdomsutbrott orsakade av patogener. Svenska bivalvbestånd är dock mer eller mindre förskonade från dessa påverkansfaktorer.

Andra faktorer kan dock också påverka populationsutvecklingen. Till exempel finns det en oro bland förvaltande myndigheter att det invasiva stillahavsostronet kommer att försämra förutsättningarna för livskraftiga bestånd av Mytilus och Ostrea i Sverige.

Sammantaget finns det goda skäl till att utforska vilka möjliga alternativ som finns för förstärkning av Mytilus- och Ostrea-populationerna och vilka metoder som skulle kunna användas om stillahavsostron visar sig vara ett hot mot våra inhemska bivalvpopulationer.

Syftet med detta projekt var därför att ta fram ett kunskapsunderlag för utformning av förvaltningsmodeller för skydd av Sveriges populationer av Mytilus och Ostrea. En del i detta arbete utgörs av kunskaps-byggande kring möjliga åtgärder kopplat mot restaurering av bivalvbankar genom till exempel bortrensning av stillahavsostron ur bivalvbankar eller beståndsförstärkning.

Sammanfattningsvis genomfördes ett antal olika aktiviteter som redovisas i denna rapport, bland annat ett rensningsförsök i vilket stillahavsostron avlägsnades ur både Mytilus- och Ostrea-bankar, ett beståndsförstärkningsförsök med Ostrea i vilket yngel av Ostrea placerades på olika lokaler, och flera olika studier rörande beståndsförstärkning av Mytilus, bland annat inklu-derande studier av biologiska förutsättningar och metodik kring beståndsförstärkning.

Rensningsförsöken visade att det var möjligt att rensa bort stillahavsostron ur bivalvbankar men att detta är tidskrävande och komplicerat, speciellt i samband med Mytilus-bankar. Effekten av rensningen var kortvarig avseende antal stillahavsostron, redan ett år efter rensningsinsatsen var antalet stillahavsostron likvärdigt med antalet före rensningen. Återkoloniseringen skiljde sig åt mellan lokaler, men vilka faktorer som påverkade återkoloniseringen är inte klarlagt. Biomassan av stillahavsostron var på flera av försökslokalerna inte i nivå med före rensningsinsatserna vid projektets slut. Bättre tekniker behöver utvecklas för mer resurseffektiva insatser om denna typ av aktivitet ska genomföras regelbundet. Metoder för att ta hand om skördad biomassa av stillahavsostron behöver också utvecklas.

Beståndsförstärkningsförsöken visade också de på att det var möjligt att återetablera bivalvbankar på pilotskala. Även på lokaler med goda förhållanden kommer dock målarten att minska efter utläggning. I försöken var till exempel överlevnaden av Ostrea (ca 30-50 mm längd vid ut-läggning) på den bästa lokalen ca 16 procent efter 2 år, och för Mytilus minskade täckningsgra-den av råmussla (dvs. en blandning av stora och små musslor) med nästan 50 procent på ett år och överlevnaden var ca 20 procent under samma period. Generellt observerades predation vara ett problem för båda arterna. Små och mellanstora Mytilus påverkades mycket av ejder, medan krabbor orsakade hög dödlighet för Ostrea.

Lokalspecifika förhållanden var också av stor betydelse för försökens framgång. Exempel på faktorer som diskuteras i denna rapport är förutom förekomst av predatorer också isläggning, substrat, möjlighet till inflyttning av organismer för restaureringsförsök/aktiviteter, djup och exponering. Det är tydligt att mycket är att vinna på ett gediget förarbete innan beståndsförstärkningsaktiviteter initieras. Erfarenheterna från projektet visar också på vikten av skydd mot exploatering av de restaurerade bestånden samt en god relat-ion till myndigheter och markägare.

En unik aktivitet i projektet som, till vår vetskap, inte testats tidigare är nyttjandet av restmuss-lor från kommersiell musselproduktion för beståndsförstärkning av Mytilus. Genom att använda spillmusslor skapas ökad cirkularitet och förbättrat resursutnyttjande inom vattenbruksproduktionen, samt att både ekologiska och ekonomiska vinster erhålls då viktiga naturmiljöer återskapas samtidigt som vattenbruksföretagen får minskade kostnader för deponi av spill från produktionen. Det kvarstår dock att utreda hur omfattande denna typ av aktivitet kan bli, då målet inom musselodlingen naturligtvis är att producera en produkt utan påväxt. I tillägg måste reglerings-mässiga förutsättningar för denna typ av nyttjande utredas.

Slutligen diskuteras i rapporten ett antal utvecklingsområden som bör utredas vidare inför fram-tida beståndsförstärkningsförsök. Sammantaget kan konstateras att ett fortsatt arbete med att följa upp pågående studier och att övervaka restaureringsframgång, att identifiera kriterier för urval av lokaler, att hitta lokalt optimerade tekniker för restaurering, samt att kvantifiera de ekosystemtjänster som dessa bivalvbankar potentiellt kan bidra med kommer att vara viktigt i arbetet framöver. En viktig del i detta är att dra lärdom av existerande kunskap men också att sätta in denna kunskap i en lokal kontext med målet att identifiera kunskapsluckor. Kombinerat kan dessa aktiviteter utgöra ett första steg mot att etablera en manual för restaurering av musslor och ostron i Sverige.

Oil spills, the most frequent environmental incidents in Sweden, have decreased in recent years but still pose risks to drinking water and aquatic ecosystems, with about 600 cases registered annually by the Swedish Fire Protection Association. Yet, detailed information about modern fuels and their environmental and human health impacts remains scarce. Hence, this study focuses on enhancing the understanding of the environmental impact of common fuels.This study collected thirty fuel samples of different types: petrol, diesel, fuel oil, and marine gas oil. A selected number of substances in the fuels and the water-soluble phase were analysed using GC-MS.

A crucial step in the analytical method in this project, since the focus was on the effect on sub-surface aquatic life and drinking water production, was to form a stable water-accommodated fraction (WAF) where non-dissolved fuel elements were separated from the water. Since odour properties were of interest, the mixing was extensive, with limited space allowed for gases, meaning that more volatile organic carbons (VOC:s) would be in solution. The chemical analysis focused on identifying and quantifying 50 substances, including aromatic hydrocarbons, aliphatic hydrocarbons, ethers, and esters, plus 17 polycyclic aromatic hydrocarbons (PAH:s) for eight of the samples. These substances were chosen for their significance in interpreting results related to odour and to illustrate the proportion of light and heavy substances in the fuels.Twelve of the thirty fuel samples were selected for odour threshold testing, where a dilution series from the WAF was used to evaluate the intensity of odours at different concentrations. Six samples were chosen for ecotoxicological assessments on crustaceans, algae, and bacteria, offering a comprehensive understanding of the ecotoxicity of the fuel-water mixtures. Four samples were used in tailor-made evaporation experiments to study how volatile fuel components evaporate from the water surface under different temperatures and ethanol concentrations.For odour, three fuels were notably distinguished, namely the fuels containing higher concentrations of ether: 98 Octane petrol and E85 fuel.

While there was significant variability in odour thresholds among different panel members, the concentration of MTBE (Methyl Tertiary-Butyl Ether) in the fuel-water mixtures was generally identified as a precise predictor of odour. Conversely, the lack of ether in diesel fuels made them significantly less prone to cause odour in the WAF.Generally, petrol-specific substances dissolve more readily in water than those in diesel, which only marginally ended up in the water-accommodated fraction. However, ethanol in petrol and RME (rapeseed methyl ester) in diesel favoured the dissolution of hydrocarbons into water. For ether, which is of utmost importance for odour, a strong correlation was observed between the concentration of ether in water and its content in the fuel. Therefore, it is possible to predict the ether concentration in the WAF solely from ether concentration in the fuel, meaning that ethanol did not significantly increase ether solubility.In the case of a fuel spill into surface water, volatile substances like ether or toluene evaporate into the air, reducing the water concentration. The experimental conditions in this study do not reflect actual real-world conditions. The evaporation experiments showed that the evaporation of ether can be predicted based on the WAF ether concentration, water temperature, and ethanol content. It was found that cold water (5 °C) conditions reduce the evaporation rate of ether to almost negligible levels.The ecotoxicological tests showed reproduction inhibitions in crustaceans across all fuel samples. However, the inhibiting effect from HVO (hydrogenated vegetable oil) was only marginally greater than that of the control. Fuel oil and some petrol fuels had detrimental effects on the algae growth, while diesel did not.

The decrease of luminescence of bacteria, an indicator of toxicity, exhibited a similar trend; petrol fuels inhibited luminescence more than diesel. None of the fuels disturbed activated sludge to the extent that respiration was inhibited at toxic levels. This shows that an active sludge is more robust than single organisms, probably due to the diverse bacteria flora.For a drinking water producer, fuels containing water-soluble ethers, such as E85 and 98 Octane petrol, are the most prominent risk. If a spill occurs in the drinking water supply, the production disturbance likelihood depends on the dilution prerequisites below the odour threshold of 1.5-4 µg/L. The study also shows that modern diesel has become an issue of marginal concern for surface water-based raw water sources due to very low solubility and regulations that have reduced the amounts of toxic substances in the products.For freshwater ecosystems, water-soluble petrol-associated substances and hydrophobic toxic substances in fuel oil or EU diesel have the most severe effects during a spill. However, MK1 and HVO diesel only marginally affected the test organisms compared to the control, which represents unaffected organisms.

The composition of vehicle fuels has changed since 2018 due to the reduction obligation, which requires that an increasing proportion of bio-based content is mixed into fossil fuels. Since properties such as odour and ecotoxicity are complex and depend on the composition of substances' mixtures, information based on older studies is not applicable. Odour properties are essential for drinking water producers, and ecotoxicity is vital for prioritising remediation efforts in the event of spillage.

The objectives of this study have therefore been to 1) quantify the composition of standard diesel and petrol fuels sold in Sweden, 2) quantify odour thresholds for these fuels in drinking water, 3) investigate the ecotoxicity from HVO (hydrogenated vegetable oil) and diesel with RME additive (rapeseed methyl ester), and 4) investigate whether it is possible to predict odour in water based on concentrations in a fuel/water mixture.In the study, a total of eight fuels were tested, of which four were diesel fuels (HVO 100, MK1 diesel with HVO, MK1 diesel with RME and MK1 diesel) and four contained petrol/ethanol to varying degrees (E85, E05, E10 with bio-petrol and E10). HVO 100 and MK1 diesel with RME were used for ecotox tests on alga, bacteria, and crustaceans, as well as for degradation tests.Petrol/ethanol fuels were more efficiently dissolved in water than diesel fuels. This is because they contain a higher proportion of more water-soluble substances, such as ethers and light aromatic compounds, and the mixture of ethanol in the fuels. The E85 fuel resulted in the highest concentrations of hydrocarbons in the water mixture, even though the proportion of petrol is only 15%. A similar effect on solubility could be observed for RME in diesel fuels, although not to the same extent.The amounts of dissolved ether determined the odour properties of fuels in water.

The 98 octane E05 fuel had the highest ether concentration in the fuel product, while the ether content of E85 was most effectively dissolved in water due to the high ethanol content. The odour thresholds were at 0.0017% in a water/fuel mixture for the E05 fuel and 0.0042% for E85. The ethers so dominated the odour that the methyl tert-butyl ether (MTBE) concentration could accurately predict the smell in an aqueous solution.Overall, the ecotoxicological tests showed mild or no effect from the fuels on the tested organisms. The exception was for the reproduction of crustaceans that were disturbed by MK1 diesel with RME. The low solubility of the two tested diesel fuels in water resulted in too low concentrations of hydrocarbons in the fuel/water mixture for valid degradation tests. 

Många svenska kommunala reningsverk utreder möjligheterna att förbättra avskiljningen av läkemedelsrester i avloppsvattnet. I detta projekt har ett fiskförsök utförts där öring från lokala fiskbestånd exponerats för avloppsvatten från Fors reningsverk i Haninge kommun. Avloppsvatten har i en pilotanläggning renats med olika tekniker . Den fysiologiska responsen hos fisken efter en månads exponering i akvarier för de alternativt behandlade avloppsvattnen har mätts med olika biomarkörer. Parallellt har även förekomsten av läkemedelsubstanser och östrogena hormoner i primärrecipienten Vitsån kartlagts.

Användningen av läkemedel och olika kemikalier är utbredd i samhället. Att kommunala reningsverk bidrar med utsläpp av dessa till vattenmiljön är väl känt. Kunskapen om vilka eventuella effekter detta leder till för akvatiska organismer i reningsverkens recipienter är däremot knapphändig. Denna rapport syftar till att öka kunskapsläget om sådana effekter. Biologiska tester på avloppsvatten och undersökningar av miljösituationen i recipienten har genomförts i anslutning till Rimbo reningsverk i Norrtälje kommun. 

En metodik för fiskundersökningar vid pappers-och massaindustrier testades även utan för ett metallsmältverk, Rönnskärsverken. Till metoden gjordes två tillägg. Det ena, att undersöka även något äldre fisk än vad som gjordes vid skogsindustrierna. Detta för att bättre kunna utvärdera reproduktionsförmågan. Det andra tillägget, att undersöka polybromerade flamskyddsmedel (PBDE), i och med att metallhaltigt elektronikskrot som kan innehålla PBDE återvinns vid Rönnskärsverken.

Metoden, med de två tilläggen, fungerade väl. Bedömningen av fiskens hälsostatus kunde göras, även för reproduktionsförmågan, på tillräckligt stora stickprov. Utvärderingen av de persistenta organiska föreningarna (dioxiner, PCB, Hexaklorbensen, DDT och PBDE) visade på tydliga föroreningsgradienter, med generellt avklingande halter nedströms recipienten och i referensområdena. Därmed framkom att metodiken kan användas för att bilda en uppfattning om storleken av ett eventuellt påverkansområde.

Utvärderingen av hälsostatus visade inte på nedsatt hälsotillstånd i fisken fångad vid recipientlokalerna. Däremot var halten av kvicksilver, bly och de organiska föreningar som undersöktes högre i fisken från recipientlokalerna jämfört med den från referenslokalerna.

Frågan om hur fiberrika sediment utanför pappers- och massaindustrier ska hanteras har varit fokus för mycket forskning det senaste decenniet. I syfte att bilda sig en uppfattning om fibersedimentens påverkan på omgivande ekologi har flertalet fiskundersökningar genomförts i IVLs regi sedan 2017. Under 2021 genomfördes sådana undersökningar vid fyra industrier längs norrlandskusten med en något modifierad metod, även inkluderande insamling av fisk av större storlek samt även vid två referensområden i stället för ett. Huvudtemat i denna rapport är hur de förändringarna fallit ut, men även andra aspekter, däribland tidstrender gällande fiskhälsa och föroreringshalter i fisk redovisas. Resultaten var positiva, eftersom de genomförda förändringarna bidrog till att tydligare och mer nyanserade tolkningar av resultaten kunde göras.  

Uppmärksamheten kring förekomst av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i miljön har ökat under senare år, och under 2020 genomdrevs en sänkning av det hälsobaserade riktvärdet (tolerabelt intag) för denna ämnesgrupp inom EU.

I denna rapport redovisas mätningar av PFAS, men också kvicksilver, PCB, ftalater och organofosfater i abborre, gös och signalkräfta från den del av Mälaren som tillhör Järfälla kommun.

Halterna underskred gränsvärdena för saluföring, men det rekommenderas att abborre och gös konsumeras högst en gång i månaden och signalkräfta högst en gång i veckan, eftersom det hälsobaserade riktvärdet för PFAS annars riskerar överskridas.

I denna rapport redovisas hur halter av kvicksilver, kadmium och bly i svensk fisk och skaldjur förhåller sig till de saluföringsgränsvärden som finns inom EU. De arter som undersökts är abborre, gädda, gös, lake, sill/strömming, havskräfta, hummer och signalkräfta. De vattenområden som i huvudsak studerats är sådana med relevans för det svenska yrkesfisket. Resultaten visar på att det är för kvicksilver som saluföringsgränsvärdet riskerar överskridas, inte bly och kadmium. Risken för överskridande av gränsvärdet för kvicksilver gäller dock inte alla arter och vattenområden. Kvicksilverhalter omkring gränsvärdet visade sig framför allt förekomma i fisk från Norra Vänern och Gävlebukten, medan fisken från de flesta andra områden hade halter med god marginal till gränsvärdet. I sill/strömming var kvicksilverhalterna låga längs hela Sveriges kuststräcka. Fortsatta studier rekommenderas riktas mot fisk från Västerhavet i och med att underlaget för bedömning är begränsat därifrån. Regelbunden uppföljning av kvicksilverhalter i fisk från Norra Vänern och Gävlebukten rekommenderas också.