Increasing material use efficiency is important to mitigate future supply risks and minimize environmental impacts associated with the production of the materials. The policy mix presented in this paper aims to contribute to reducing the use of virgin metals in the EU by 80 percent by 2050 without significant shifting of burdens to other material resources, environmental impacts, or parts of the world. We used a heuristic framework and a systems perspective for designing the policy mix that combines primary instruments designed to increase material efficiency, recycling and substitution of materials (a materials tax, the extended producer responsibility, technical regulations, and environmental taxes) and supportive instruments aimed to reduce barriers to implementing the primary instruments and to contribute towards the policy objectives (e.g., research and development support, and advanced recycling centers). Furthermore, instruments were designed so as to increase political feasibility: e.g., taxes were gradually increased as part of a green fiscal reform, and border-tax adjustments were introduced to reduce impacts on competitiveness. However, even in such a policy mix design ongoing ex-ante assessments indicate that the policy mix will be politically difficult to implement — and also fall short of achieving the 80 percent reduction target. Nonetheless, we suggest combining primary and supportive instruments into coherent and dynamic policy mixes as a promising step towards system reconfigurations for sustainability.
Detta är en litteraturöversikt som syftar till att kartlägga livscykelanalyser och liknande studier över flervåningshus byggda med trä och andra stombyggnadsmaterial, att redovisa de underlag de studierna ger för bedömning av stommaterialens betydelse för CO2-utsläpp mm, och att identifiera kunskapsluckor och brister i utredningarna m a p stommaterialens miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv. I de flesta av de jämförande studier som granskats i denna översikt leder trästommar till lägre utsläpp av CO2. Liksom i tidigare litteraturöversikter växlar stommaterialets betydelse dock kraftigt mellan olika studier. Byggnadens miljöbelastning domineras visserligen av användningsfasen, men valet av stommaterial verkar inte ha stor betydelse för användningsfasens miljöbelastning. De breda systemaspekterna, som träprodukternas påverkan på skogens tillväxt, användningen av biprodukter och av sparad skog mm, kan därför vara viktigare än själva användningen av huset i en miljömässig jämförelse av olika stommaterial. Ifall fokus läggs på de breda systemaspekterna, har trästommar en betydande potential till att reducera utsläppen av CO2. Både skogsindustrins biprodukter och själva trästommarna kan utnyttjas i energisystemet och ersätta fossila bränslen. Hur mycket av denna potential som kommer att realiseras är dock osäkert. Viktiga metodval i livscykelanalyser kommer alltid att vara beroende av värderingar, perspektiv och förkunskaper hos den grupp som genomför studien. Det betyder att det inte går att få objektiva svar på om och hur mycket CO2-utsläppen minskar då trä används som stommaterial. Istället för att sikta på objektivitet bör man sträva efter att få bred acceptans för studiens metodval och därmed för dess resultat. För att få ett mer robust underlag för policybeslut kan en studie genomföras med deltagande av forskare och/eller industrirepresentanter från alla de konkurrerande branscherna.
Bokföringsberäkning eller konsekvensanalys, marginal eller medel, allokering? Begreppen är många när det gäller miljöbedömning av energi och beslut krävs i många olika metodfrågor. I denna rapport reder IVL ut några centrala begrepp kring miljöbedömning av energi i ett livscykelperspektiv. Där det är möjligt ger vi också rekommendationer för några av de viktigaste metodvalen. Stora delar av diskussionen är giltig också för livscykelanalyser av annat än energibärare.
This report presents an Open Space workshop aiming to identify and discuss indicators and aspects that are important in a sustainability assessment of bio-based products. After an initial individual brainstorming, the 19 workshop participants formed five small groups, each of which selected 3-5 sustainability indicators that they considered important for assessments of bio-based products. The ideas were presented for the rest of the workshop participants and posted on a wall. Once all sustainability indicators were identified, overlaps were eliminated, and we were left with ideas for 15 potentially important indicators to include in a sustainability assessment (see table below). Most of these are related to environmental impacts and resources.
This report is also availabe in Swedish - Hållbar avfallshantering. Dowload the Swedish version here .
The method for modeling material recycling can have a decisive impact on the environmental assessment of products if they have a high content of recycled material or if they are recycled after use. The recent EU guideline on Product Environmental Footprint includes a rather complex approach. In response to this, the Swedish Life Cycle Center gathered companies, researchers and authorities in this project aiming to collect and disseminate knowledge on existing approaches to allocation at open-loop recycling, to systematically assess these methods, test them in case studies, and to investigate to what extent consensus can be reached among the Swedish actors on how recycling should be modelled in an LCA. Information on twelve existing approaches is collected through a literature survey covering international standards, important guidelines and a selection of scientific papers. They are assessed with a set of indicators developed based on the view that methods for environmental systems analysis are good to the extent that they can be assumed to contribute to reduced environmental impacts or, at least, to reduced environmental impacts per functional unit. After case-studies and a debate, we present an application-dependent structure for requirements on the methods for modelling recycling in life cycle assessments.
This report is only available in English.
Avfallsprevention genom ökad materialeffektivitet ger ofta miljöfördelar, t ex i form av minskade utsläpp av växthusgaser, eftersom det bidrar till att hålla nere energiintensiv materialproduktion. Syftet med detta projekt är att undersöka om ökad materialeffektivitet också bidrar till minskade utsläpp av farliga ämnen. Minskar eller ökar utsläppen av farliga ämnen om man ökar materialeffektiviteten? Finns det någon tydlig korrelation eller ej? Med farliga ämnen menar vi framförallt ämnen som hanteras av miljömålet Giftfri miljö och i Naturvårdsverkets strategi för giftfria och resurssnåla kretslopp (GRK), men också andra ämnen som påverkar människors hälsa. Vi utgår ifrån olika strategier för ökad materialeffektivitet (se Tabell S). För varje strategi identifierar vi exempel på hur den leder till ökade eller minskade utsläpp av farliga ämnen. Vi lyfter särskilt fram exempel och slutsatser som rör byggsektorn och livsmedelskedjan, eftersom de lyfts fram som prioriterade områden i GRK-strategin. Utifrån de identifierade exemplen drar vi slutsatsen att det finns många fall där ökad materialeffektivitet också bidrar till en mer giftfri miljö (se Tabell S). I vissa fall ger materialeffektiviteten viktiga miljöfördelar utöver att själva materialproduktionen minskar. Det gäller t ex fallet med småbilar. Det finns dock fall när ökad materialeffektivitet vare sig bidrar till giftfrihet eller andra miljöförbättringar. Det finns även fall där ökad materialeffektivitet bidrar till minskat energibehov, men ändå riskerar att öka användningen av farliga ämnen och/eller spridningen av dem i miljön. Slutligen finns risk för så kallade rebound-effekter om den ökade materialeffektiviteten är kostnadseffektiv. Vår samlade bedömning är att ökad materialeffektivitet ofta ger miljöfördelar också i form av minskade utsläpp av farliga ämnen. Sambandet verkar dock vara svagare än mellan materialeffektivitet och minskade utsläpp av växthusgaser. Osäkerheten är också större, eftersom frågan om farliga utsläpp är mer komplex. Man bör t ex ta hänsyn till farligheten hos ämnet och inte bara till den använda eller utsläppta mängden. Frågan är dessutom mindre utforskad. Ämnet för vår studie omfattar i princip alla material, alla produkter och alla produktionsprocesser. Vi har långt ifrån täckt ämnet fullständigt. Viktiga delar av studien är också relativt ytliga. Våra slutsatser skulle bli säkrare och mer välgrundade om studien breddas med fler exempel och/eller fördjupas på de punkter där den är ytlig. I förlängningen kan också systemanalyser vara motiverade, t ex inför implementeringen av EUs nya ramdirektiv om avfall (EU 2008) i svensk rätt.
Despite general agreement on the importance of adjusting each life cycle assessment (LCA) to its goal, the methodological choices in previously published LCAs on wastewater and sludge management systems are surprisingly similar, even when the information sought in the studies most likely differ. We argue that the potential of LCA may not currently be fully utilised, partly due to particular methodological challenges arising in both attributional and consequential LCAs for this type of systems. By developing the theory for handling of allocation problems in attributional LCAs, and by elaborating on the different possible foreseeable consequences in consequential LCA, we aim to facilitate both attributional and consequential LCAs, and to show the importance of this choice for a specific wastewater and sludge management system.
This report presents an Open Space workshop aiming to identify and discuss indicators and aspects that are important in a sustainability assessment of bio-based products. The workshop was held towards the end of the WoodRise Congress, a conference on medium and high-rise wood buildings. The 26 workshop participants included a mix of environmental researchers, sustainability consultants, architects, policy makers, etc. They generated ideas for 14 potentially important indicators to include in a sustainability assessment (see table below). Nine of these were selected for in-depth group discussions with an aim to agree on why the indicator is important, and on what aspects and facts should be considered and accounted for when including the indicator in a sustainability assessment of buildings. At the end of the workshop, each participant was given 6 yes-votes and 2 no-votes to freely distribute among all ideas for sustainability indicators, and all aspects and facts identified in the group discussions.
Denna rapport är en del av utvärderingen av styrmedel inom forskningsprogrammet Hållbar Avfallshantering. Rapporten presenterar en bild av hur avfallssektorn är uppbyggd och hur det påverkar effekten av olika styrmedel. Den gjorda analysen kompletterar de optimerande modeller som är använda och redovisade inom forskningsprogrammet. Intressentanalysen betonar insikten att styrmedel, för att de ska vara effektiva, behöver ge rätt incitament till rätt intressenter, t.ex. intressenter som har kontroll över det som styrmedlet ska ha tänkt påverkan på. Styrmedel kan ge sådana incitament om de är designade så att de påverkar den tänkta intressenten direkt. Styrmedel kan också skapa påverkan genom att en tredjeparts intressent förmedlar påverkan till den tänkta intressenten. Effekten av sådana indirekta incitament är svårare att förutsäga och det finns en risk att effekten försvagas genom att till exempel större kostnader kan bli följden. I de fall där rätt incitament redan finns kan ett styrmedel vara effektivt genom att det istället eliminerar hinder som är i vägen för den önskade handlingen. This report is only available in English.
This presentation aims to contribute to the development and demonstration of an operational approach to life cycle sustainability analysis (LCSA). This approach originates from the framework developed within the EU project CALCAS. The framework is different from the life cycle sustainability assessment outlined by Klöpffer in that it not only broadens the scope of life cycle assessment (LCA) to include economic and social aspects, but also allows for deepening of the analysis. It is also different in that it does not predefine the LCSA to be the sum of LCA, life cycle costing (LCC) and social LCA. Instead, the sustainability indicators, the systems investigated and the methods used for the analysis are all decided case by case. Our LCSA approach has two distinct features: 1. the case-specific research questions are defined in a participatory procedure that involves an Open Space workshop; 2. the analyses are carried through by a network of researchers and experts. A network is necessary because the research questions are not known in advance. We applied the approach in a sustainability assessment of a 50 km pipeline for transfer of residual heat from industries to a large district-heating system. The LCSA included 14 research questions on economic, environmental and social aspects. The results indicate that the pipeline is likely to reduce the total costs of the system, but the expected profit is rather small and uncertain, and it is difficult to find a market model that ensures everyone a share of this profit. The environmental benefits of the pipeline are highly dependent on what electricity production increases when the use of residual heat in the DH systems reduces the combined heat and power production in these systems. The pipeline is likely to have no significant impact on the employment and a somewhat negative impact on the land owners. In conclusion, our LCSA approach proved to be operational. The Open Space format for workshops can generate a good basis for the research questions; however, care must be taken to ensure a balanced participation at the workshop, and complementary research questions might have to be added after the workshop. We found that an LCSA that is the sum of LCA, LCC and social LCA does not cover all sustainability aspects that stakeholders can consider important. We also found that the sustainability of a pipeline for residual heat is uncertain in this specific system and in the time frame investigated. Den här rapporten finns endast på engelska. Svensk sammanfattning finns i rapporten.
The project DYNAMIX aims to identify and assess dynamic and robust policy mixes to shift the European Union (EU) onto a pathway to absolute decoupling of long-term economic growth from resource use and environmental impacts and to a sustainable future. To support this objective we established the following five targets for the year 2050: * Reduce the consumption of virgin metals by 80% * Limit greenhouse gas (GHG) emissions to 2 tonnes of CO2 equivalent per capita per year * Eliminate net demand of non-EU arable land * Reduce nitrogen and phosphorus surpluses in the EU to levels that can be achieved by the best available techniques * Eliminate water stress in the EU Our results indicate that R&D, changes in diets and feebate systems have a large potential for resource efficiency and/or environmental improvements. We carried through a material pinch analysis to estimate how improved car dismantling can increase actual copper recycling and the maximum recycling of steel in the very long term. We assumed that an improved dismantling process can reduce the copper content in the steel scrap from cars by 75%. If such improved car dismantling is applied globally, the increase in copper recycling corresponds to 5-10% of the current use of virgin metals in the EU. Our results indicate that the long-term increase in maximum steel recycling is in the same order of magnitude. Spending on R&D on improved car dismantling alone could potentially give noticeable contributions to reducing the dependency on extraction of metal ores.
This report presents a sustainability assessment of a link for transfer of residual heat from the chemical industries in Stenungsund to the district-heating (DH) systems of Kungälv and Gothenburg. It is part of the output from a package of interrelated projects involving researchers from Chalmers University of Technology, SP Technical Research Institute of Sweden, and IVL Swedish Environmental Research Institute. A consortium of Stenungsund industries, DH companies and other potential stakeholders are also involved in as partners and co-funders of the projects. The Swedish Energy Agency participates as external co-funder. A sustainability assessment can address different types of questions, for example: 1. Does the DH link make it easier to reach a sustainable society? 2. Does the DH link in itself improve the environmental, economic and social aspects of society? The first question is about to what extent opportunities for sustainable solutions arise or disappears as a result of the link. The answer to this question is at least partly known at the start of the project: a DH link is in principle likely to make it easier to reach an environmentally sustainable society, because the use of residual heat in the long term reduces the need for other energy sources. The main purpose of this sub-project is to respond to the second question, which is about foreseeable consequences of the specific DH link on the economic, environmental, and social performance of society. This question is much more complex. It requires that the assessment considers the case-specific local and regional conditions but, at the same time, is broad enough to take into account important and foreseeable impacts regardless of where in society they occur. This report is only available in English.
As part of the research programme Towards Sustainable Waste Management, this report includes a discussion on how various policy instruments can affect the waste intensity coefficients in the general equilibrium model EMEC, when this model is used for calculating the Swedish waste quantity for the year 2030. We find that information to households can be assumed to reduce the waste intensity of households by 10%, as a calculation example. Paper waste from households can be reduced by 20% if direct advertisements are distributed only to households that state that they want such information. We expect information to companies and organisations, tax on hazardous waste, and a differentiated Value Added Tax to have little effect on the waste intensity coefficients. For several other policy instruments discussed in this report, the effects on waste intensity coefficients can be significant, but we have no basis for making quantitative assumptions.
Denna studie, som i huvudsak genomfördes år 2006-2007, syftar till att uppskatta den samhällsekonomiska kostnaden och nyttan av att nå 30% materialåtervinning av plastförpackningar genom ökad återvinning av förpackningar från hushållen. År 2007 återvanns uppskattningsvis 12 kton plastförpackningar från hushållen. För att nå 30% materialåtervinning totalt, behöver den mängden öka med 7,4 kton till 19,4 kton per år. Vi har studerat tre olika strategier för att nå dit: ökad insamling genom utbyggd fastighetsnära insamling (FNI), ökad insamling genom information till hushållen ökad insamling genom viktbaserad avfallstaxa. Ökad FNI leder till en ökad kostnad för själva insamlingen som uppskattas till 72 Mkr/år. Kostnaden för informationskampanjer uppskattas (eventuellt optimistiskt) till 12 Mkr/år. Viktbaserad avfalltaxa kräver ökad administration och ny utrustning. Vi uppskattar kostnaden för detta till 89 Mkr. Ökad plaståtervinning ger å andra sidan en miljövinst. Vi har uppskattat den med hjälp av livscykelanalyser och värderingsmetoderna NEXT och EPS. Värdet på miljövinsten är 7.5-8 eller knappt 85 Mkr/år, beroende på vilken metod som används för att värdera emissioner och resursförbrukning. Miljönyttan är dock ungefär lika stor för alla strategierna, så länge som de leder till samma återvinningsgrad. Med våra antaganden och data har miljövinsten och kostnaden för genomförandet av strategierna samma storleksordning. Det finns också många stora osäkerheter i beräkningarna. Det går därför inte att avgöra om ökad materialåtervinning av plastförpackningar från hushållen ger en samhällsekonomisk nytta eller ej. Det finns dock skäl att tro att samhällsnyttan blir större och tydligare i framtiden. En orsak är att det sannolikt finns en potential till förbättringar i dagens processer och system för plaståtervinning. En annan är att plaståtervinning blir mer lönsam när priset på råolja och naturgas stiger.
This report is only available in Swedish.
Användningen av livscykelanalys (LCA) kan delas in i utvärderingar av enskilda produkter och utvärderingar av sammansatta system med flera produkter. I det första fallet talar vi i detta projekt om en bokförings-LCA och i det andra fallet om en konsekvens-LCA . I båda fallen tillämpas ett livscykeltänkande. I en bokförings-LCA ingår bara direkta effekter inom den studerade produktens livscykel, medan en konsekvens-LCA även inkluderar effekter på angränsande produkter. Systemperspektiven kompletterar med andra ord varandra. Notera att i en LCA används begreppet produkt för alla nyttigheter som en process genererar oavsett om det är en tjänst, ett enskilt material, eller en komplex produkt såsom ett byggnadsverk. En bokförings-LCA kännetecknas av ambitionen att den beräknade miljöbelastningen för alla världens produkter ska kunna summeras och stämmer då med de globala utsläppen, det vill säga den så kallade 100%-regeln. I en konsekvens-LCA gäller inte detta utan här ges en beskrivning av vad som händer vid en förändring och vilka konsekvenser detta har på ett bredare, mer sammansatt system och dess miljöbelastning. I projektet och tidigare vetenskapliga studier konstateras det att dessa två systemsyner svarar på olika frågor och därmed kan existera parallellt, givet att det är tydligt vilken systemsyn som använts. Följande rekommendationer om användningen av de två systemsynerna, baseras på det arbete som gjorts i projektetet Robust LCA, och kan sammanfattas enligt nedan: Bokförings-LCA lämpar sig för att utvärdera och jämföra produkter där det är viktigt att entydiga svar erhålls och att miljöbelastning som beskrivs stämmer med de utsläpp som beslutsfattarna kan relatera till. Konsekvens-LCA inkluderar indirekta effekter och lämpar sig för att ge beslutsfattare insikt i hur deras beslut kan påverka samhällets miljöbelastning. I den LCA-typologi som tagits fram delas bokförings-LCA in i tillämpningsfall som här benämns Produkter respektive Material . På motsvarande sätt delas konsekvens-LCA delas in i Undvikna emissioner och Korg av funktioner . Sedan kan dessa varianter, beroende på vilken typ av konsekvenser som analyseras, utföras med en Antagen marginal , Driftsmarginal , Utbyggnadsmarginal eller Komplex marginal .
The main question handled in the project ‘Robust LCA’ is how to use LCA for a robust comparison of construction products or any construction works. The project is divided into two parts where the first part deals with a general introduction to methodology problems related to LCA and what we here call ‘choice of system perspective’. The latter aspect deals with the question when to use to use attributional or consequential LCA. An LCA typology is developed in this part of the project, where different ISO 14044 methodologies are classified. The typology also deals with what question these different methodologies address. The second part of the project, given in this report, deals with commonly methodology aspects that are important to find consensus about. These methodical aspects selected and handled here are based on a workshop result. Already existing standards is used as a baseline to describe the current best common practice. The main LCA methodology used as basis for this work is EN 15804, a so call ‘core PCR’, (product category rules) for all constructions products. However, since the common goal within an LCA case study is to use a harmonized method in the entirely study, such PCR are valid for all products and services used in the life cycle of any construction works. For instance, this implies that the impact from different energy wares is to be handled with the same methodology as used for the construction products. This PCR guide includes specifications to EN 15804, as well as the potential development for aspects that are not handled in this standard today. The outlined suggestions and recommendations are the result of a series of workshops, with delegates from different parties within the Swedish building material, construction and real estate sector, including civil engineering work. The PCR guides have been subject to an open consultation that was closed on the 20th of October 2013, where all parties have had the possibility to put forward their opinions. The final recommendation in this report is based on a common understanding within the project group and takes into account the submitted written contributions to the open consultation (version dated 2013-09-18). The recommendation therefore describes the current consensus in the Swedish group participating in this project. Moreover, the PCR Guide was also sent to some EPD program operators (EPD Norway, International EPD system, Institut Bauen und Umwelt (Germany)) and the working group behind EN 16485. This was done to create an opportunity to bring forward dissenting opinion to the specifications given here. Please note that this report shall not be regarded as a PCR, but as an inspiration for future development of such work.
Energiåtervinning är en del av avfallshierarkin, den prioriteringsordning som EU fastställt i avfallsdirektivet 2008/98/EG för hur avfall ska behandlas ur miljösynpunkt1. Avfallshierarkin listar förebyggande av avfall som det mest eftersträvansvärda före, i rangordning, förberedelse för återanvändning, materialåtervinning, annan återvinning (däribland energiåtervinning) och bortskaffande (deponering eller förbränning utan energiåtervinning). År 2015 gick 5,8 miljoner ton avfall till energiåtervinning på svenska anläggningar klassade som avfallsförbränningsanläggningar varav 1,3 miljoner ton var importerat (Avfall Sverige, 2016a). De svenska avfallsförbränningsanläggningarna får betalt för att energiåtervinna det importerade avfallet som år 2015 främst kom från Norge, Storbritannien och Irland. Avfall kan även energiåtervinnas på industrianläggningar, till exempel inom cementindustrin, eller på anläggningar med tillstånd att visst avfall, men inte hushållsavfall. Sammanfattningsvis tyder studien på att import av avfall för energiåtervinning i Sverige leder till en kombination av minskad deponering av både behandlat och obehandlat avfall och minskad inhemsk avfallsförbränning i de studerade exportländerna. Den kunskap som framkommit i denna studie och i tidigare studier tyder på att den svenska avfallsimportens effekter på materialåtervinningen är små i praktiken, men kunskapen behöver fortfarande fördjupas. Den svenska avfallsförbränningskapaciteten ökar. Det finns idag 34 avfallsförbränningsanläggningar i Sverige som har tillstånd att energiåtervinna hushållsavfall och en ny anläggning planeras. Den nuvarande avfallsförbränningskapaciteten i Sverige ligger på ca 6,65 miljoner ton och överstiger därmed det svenska behovet av avfallsförbränningskapacitet för att behandla inhemskt restavfall från hushåll och verksamheter med omkring 1,6 miljoner ton (Avfall Sverige, 2016b). Samtidigt som avfallsförbränningskapaciteten byggts ut i Sverige har EU ställt krav på att deponering av avfall ska minska inom EU, vilket har fått som följd att stora mängder avfall behöver tas omhand på ett alternativt sätt. Storbritannien och Irland har till exempel infört deponiskatt som har höjts successivt och Norge har infört förbud mot att deponera biologiskt nedbrytbart avfall. Svenska avfallsförbränningsanläggningar kan erbjuda konkurrenskraftiga mottagningsavgifter för detta avfall eftersom fjärrvärmenäten gör att energin i avfallet kan utnyttjas effektivt och på grund av höga svenska skatter på fossilt bränsle som gör att relativt dyra biobränslen blir huvudalternativet för produktion av fjärrvärme. För svenska avfallsförbränningsanläggningar styrs bränslevalet av marknaden och importerat avfall för energiåtervinning har i många fall visat sig ge lägre värmeproduktionskostnader jämfört med alternativa bränslen.
Det ställs allt högre krav på byggnaders energiprestanda. Detta tillsammans med exempelvis gynnsamma priser på solceller och statliga bidrag innebär att investeringarna i småskaliga energilösningar på eller invid byggnader har ökat kraftigt de senaste åren. Många småskaliga energilösningar är väderberoende och producerar elen och/eller värmen just när väderförutsättningarna är rätt. Det behöver inte sammanfalla med de tidpunkter då byggnaden har behov av el/värme. Vilka konsekvenser detta får för energisystemen har hittills i princip uteslutande analyserats baserat på årsvärden. Ibland tas inte heller någon hänsyn till hur energisystemet utvecklas över åren, alltså från installation av energilösningen till dess livslängds slut. I denna rapport presenterar vi en helt ny metod för att analysera miljökonsekvenserna av byggnaders energilösningar där tiden har ett framstående fokus. Metoden ska visa på effekterna av olika val och ge underlag för planering av byggnaders energilösningar. Därför har utgångspunkten varit att analysera konsekvenser av förändrad energianvändning, alltså en jämförelse av olika energilösningar mot en referens. I miljövärderingstermer brukar detta kallas konsekvensanalys. Energilösningar kan vara både lösningar för energieffektivitet och för produktion av förnyelsebar energi. Med metoden jämförs energilösningar för en byggnad mot en referensbyggnad. En procedur i åtta steg har utvecklats för att beräkna, analysera och jämföra olika energilösningar.
The study includes calculations of typical life cycle emissions of greenhouse gases for representative Swedish pellet production chains in accordance with the calculation rules in RED (Directive 2009/28/EC). The study also intends to analyse how the directive is applicable on solid biofuels in general and on wood pellet production in particular, and to identify such aspects of the methodology in RED that are associated with obscurities, problems or lead to misleading results compared to other life cycle analysis principles. The report includes a large number of alternative calculations to show how different facts, assumptions and methodological choices affect the results. This includes the effect of what fuels are used for drying, different transport distances, assumed fuel mix for purchased electricity, the variance in efficiency between the investigated plants as well as the effect of different interpretations of the RED methodology for greenhouse gas calculations.
Det ställs allt högre krav på byggnaders energiprestanda och i takt med detta ökar efterfrågan på miljövärdering av byggnader och deras energilösningar. I detta projekt vidareutvecklas en metodik för värdering av byggnaders energianvändning ur miljösynpunkt (metodens grundversion utvecklades i ”etapp 1” av projektet). Vi benämner metoden ”Tidstegsmetoden”. Tidstegsmetoden avser att analysera miljökonsekvenserna av byggnaders energilösningar. Metoden ska visa på effekterna av olika val och kunna ge underlag till beslut vid planering av renovering och nybyggnation. Därför är utgångspunkten att analysera systemkonsekvenser av förändrad energianvändning. Produktion av el-, fjärrvärme-, och fjärrkyla kan vara förknippade med stora skillnader i miljöpåverkan beroende på vilken tid som avses; t.ex., om det är sommar eller vinter, om det är nutid eller framtid. För att på ett representativt sätt kunna bedöma miljökonsekvensen av en förändrad energianvändning i en byggnad är därför tidsaspekten central. Den presenterade metoden hanterar därför två olika tidsdimensioner. Den ena avser den framtida utvecklingen av energisystemet – från nu och ca 20 år framåt i tiden. Den andra dimensionen är tidsupplösning över året, som avser att fånga variationer över säsonger, månader, dygn och timmar. Med konsekvens- och tidsperspektivet i fokus, inkluderar tillvägagångssättet: beräkning av byggnadens energianvändning för aktuella energiåtgärder; bestämning av miljövärdesfaktorer för en förändrad användning av bränslen, fjärrvärme, fjärrkyla och el; och beräkning miljöpåverkan av de aktuella energiåtgärderna baserat på de beräknade förändringarna i energianvändning och de fastställda miljövärdesfaktorerna. För att bättre täcka in de många osäkerheter som är förknippade med en framåtblickande analys kopplas beräkningarna till ett antal kontrasterande scenarioförutsättningar. Detta ger ett resultatspann för miljöpåverkan av de studerade energilösningarna. För att exemplifiera metoden presenteras i rapporten ett antal kvantitativa exempel. I dessa beräknas klimatpåverkan (utsläpp av CO2e) av olika energieffektiviseringsåtgärder i ett flerfamiljshus byggt under miljonprogrammet. Den principiella beräkningsgången går också att applicera på andra miljöaspekter såväl som för andra typer av byggnader och energiåtgärder. I rapporten görs beräkningarna för tre olika typer av fjärrvärmenät, samt för olika kontrasterande scenarier, bland annat kopplat till elsystemets utveckling. Sammantaget har projektet resulterat i en metod som länkar ihop tidsupplöst miljövärdering för fjärrvärme, fjärrkyla, och el med ett framåtblickande konsekvensperspektiv. Scenarioangreppssättet bidrar till att hantera in en del av de osäkerheter som är förknippade med framtidsstudier. Den utvecklade metoden kan i fortsatt tillämpning bidra till miljömässigt mer välgrundade beslut vid renovering och nybyggnation av fastigheter.
Towards Sustainable Waste Management (TOSUWAMA) is an interdisciplinary research programme on policy instruments and strategic decisions that can contribute to developing waste management in a more sustainable direction. It includes ten different projects. One of these, “Future waste quantities”, aims to investigate how the quantity of waste develops in different future scenarios for the year 2030. For this purpose we apply the Environmental Medium term EConomic model (EMEC), a computational general equilibrium model of the Swedish economy. EMEC estimates the waste quantities in the year 2030 based on the projected economic activities (investments, production, etc.) in that year. However, the quantity of waste from long-life products − such as buildings, vehicles, and appliances – might not be linked to the level of investment and production in that year but to the level of investments and production in the decades before that. This report presents a complementary study where the waste quantity is instead estimated based on the technical life-time of long-life products. An initial screening procedure (Chapter 2) indicates that the waste from old buildings and, to some extent, appliances is related to the economic activity in 2030 and, hence, rather well modelled with EMEC. The quantity of waste from vehicles other than private cars appears to be rather small and does not require a specific investigation. In the end, discarded private cars is the only waste fraction where an analysis based on the technical life-time can contribute significantly to the estimate of waste quantities in 2030. The analysis of the quantity of private cars that are discarded in 2030 is based on estimates of the life-time of cars, of the number of new cars in Sweden in 2015 and 2020, and of the average weight of these cars. We also investigate the material composition of the cars. Our results indicate that EMEC overestimates the quantity of discarded vehicles by 25-100%. There are sources of errors also in our study, but the difference in results should still be taken into account when conclusions are based on EMEC results and the quantity of discarded vehicles is a significant issue.
The ongoing EU FP7 project DYNAMIX aims to develop and assess dynamic policy mixes that achieve absolute decoupling between resource use and well-being. One of the policy instruments we assess is a feebate scheme for selected product categories. This instrument combines a fee for the environmentally worst products in the category and an economic incentive to choose the best products. France has such an instrument for cars. </BR> </BR> We modelled the carbon footprint of the future European car fleet with and without an effective, EU-wide feebate scheme. The calculations were carried through in the context of the different background scenarios developed in the DYNAMIX project. These scenarios are based on different assumptions on the future rate of innovation and the degree of materialism in the economy. In a materialistic society with a high rate of innovation, the feebate system is likely to affect the share of electric cars rather than the size of the car. </BR> </BR> In a non-materialistic society with a low rate of innovation, the feebate system is likely to affect mainly the size of the car. In a non-materialistic society with a high rate of innovation, the feebate system is likely to affect both the size and the technology of the car. Using different assumptions on the future European electricity system, the calculation results indicate that a shift to electric cars, or other technological improvements, is more important for the climate than a shift to smaller cars. </BR> </BR> The climate impacts of feebate on cars in future scenarios (PDF Download Available). Available from: https://www.researchgate.net/publication/320895798_The_climate_impacts_of_feebate_on_cars_in_future_scenarios [accessed Feb 19 2018].
ILCD står för International Reference Life Cycle Data System Handbook. Syftet med vår rapport är att beskriva uppkomsten och innehållet i ILCD-handboken och jämföra de rekommenderar som ges jämfört med god praxis inom livscykelanalys (LCA). Vi fångar också upp den första tillämpningen av handboken som är preliminära riktlinjer för "Environmental Footprints", och då speciellt "Product Environmental Footprints" (PEF). Riktlinjer för dessa Footprints finns i en preliminär "PEF Guide". Rapporten tar i första hand upp metodfrågor, krav och riktlinjer för miljöprofiler/footprints för produkter, men det finns även motsvarande riktlinjer för organisationer. ILCD-handboken är skriven för LCA-experter. För att branschföreningar, företag och myndigheter ska kunna utnyttja den här rapporten i sin pågående dialog med EU-kommissionen kring PEF-guiden har den skrivits för läsare som har en god kunskap eller åtminstone baskunskap om LCA-metodiken.
The need for new policy instruments supporting the on-going transition from end-of-pipe waste treatment to resource management has been recognized in European policy. Instruments need to be carefully assessed before implementation to promote the desired changes and avoid problem shifting. Mathematical models may assist policy makers in such assessments. This paper presents a set of soft-linked models for assessing the economic and environmental impacts of policy instruments for both the prevention and management of waste and discusses its strengths and limitations. Consisting of a macro-economic model, a systems engineering model for waste management and a life cycle assessment model for waste management, the set is primarily suited to assessing market-based instruments and environmental regulations. Considerable resources were needed for developing and using the set, and there are clear limits as to what can be addressed. However, if only one of the models had been used, neither the range of instruments nor the scope of impacts would have been possible to cover. Furthermore, soft-linked models allow many disciplines to contribute within one harmonized framework. Such integrated assessments may become increasingly useful for continuing the implementation of policy for sustainable governance of society’s material resources. To downoad the artickle: http://www.mdpi.com/2071-1050/8/5/411
No summary is available. Download the proceeding below.
Policymakers worldwide are promoting the use of bio-based products as part of sustainable development. Nonetheless, there are concerns that the bio-based economy may undermine the sustainability of the transition, e.g., from the overexploitation of biomass resources and indirect impacts of land use. Adequate assessment methods with a broad systems perspective are thus required in order to ensure a transition to a sustainable, bio-based economy. We review the scientifically published life cycle studies of bio-based products in order to investigate the extent to which they include important sustainability indicators. To define which indicators are important, we refer to established frameworks for sustainability assessment, and include an Open Space workshop with academics and industrial experts. The results suggest that there is a discrepancy between the indicators that we found to be important, and the indicators that are frequently included in the studies. This indicates a need for the development and dissemination of improved methods in order to model several important environmental impacts, such as: water depletion, indirect land use change, and impacts on ecosystem quality and biological diversity. The small number of published social life cycle assessments (SLCAs) and life cycle sustainability assessments (LCSAs) indicate that these are still immature tools; as such, there is a need for improved methods and more case studies.
This report is only available in Swedish/Danish.
Det köps och slängs allt mer textilier i Sverige. Under 2010 konsumerades mer än 15 kilo textilier per person varav minst 8 kg gick till förbränning. Över hälften av de textilier som köps slängs varje år medan endast 3 kg går till återanvändning. Det finns en potential att göra avfallshanteringen mer resurseffektiv genom att styra mer textilavfall mot återanvändning och materialåtervinning. En samhällsekonomisk analys för att identifiera en kostnadseffektiv åtgärdskombination givet definierat mål har gjorts. Sex olika styrmedel har analyserats och föreslagits, dessutom har det genomförts en analys av de samhällsekonomiska konsekvenser som uppstår på grund av de föreslagna åtgärderna och styrmedel för att uppnå etappmålen. Resultaten av styrmedelsanalysen visar att för att öka insamlingen av textilier och för att miljöskadorna ska internaliseras i priset på textilier behövs troligen flera olika styrmedel. Det styrmedel som har bäst förutsättningar att uppfylla flest kriterier är ett producentansvar. Ett producentansvar har säkrast måluppfyllelse samtidigt som det tillhör de styrmedel som har bäst förutsättningar för en kostnadseffektiv allokering. Men för att etappmålet ska uppnås föreslås ett styrmedelspaket med producentansvar, i kombination med information och råvaruskatt, vilket skulle medföra konsekvenser för flera olika aktörer. Producenterna kommer bland annat uppleva ökade kostnader i form av tillhandahållande av lämpliga insamlingssystem för textilier, transportkostnader och hanteringskostnader. Men det medför även att fler entreprenörer får jobb och ökade intäkter, och att staten får ökade skatteintäkter genom råvaruskatten. På grund av delvis starkt begränsad information kring åtgärdskostnaderna, deras effekt och kapacitet har grova uppskattningar gjorts, vilket ger en sammantaget stor osäkerhet för analysen. Syftet med analysen är att ge indikationer om vilka åtgärder och styrmedel som är lämplig att vidta för att uppnå de föreslagna etappmålen för textil till 2020 och att ge indikationer på kostnaderna för dessa. Kostnader och intäkter ska därför ses i ljuset av detta syfte och inte som absoluta värden.
Denna analys berör textil som konsumeras inom Sverige. Produktion, återvinning och återanvändning sker till stor del utomlands och miljöeffekterna sker också i stor grad utanför Sveriges gränser. Målet är att visa på miljöskadekostnader kopplat till nuvarande textilhantering i Sverige samt effekterna då föreslagna styrmedel implementeras. Målet är dessutom att visa på miljöpåverkan från återanvändning och återvinning av textil. Som funktionell enhet används den totala svenska konsumtionen av textil år 2010, eller 132 000 ton textil. Skillnaden i miljöskadekostnad mellan nuvarande system och styrmedelsfallet med franska antaganden är i storleksordningen 1-7 miljarder SEK. Ökad återanvändning och återvinning leder till tydligt minskade totala miljöskadekostnader oavsett monetäriseringsmetod. Spannet mellan resultaten för EPS och EcoTax02 visar att miljöskadekostnaderna varierar kraftigt beroende på vilken miljöpåverkan som anses viktigast, men att de i båda fallen visar på en positiv utveckling med föreslagna åtgärder. Återanvändningen ger en större miljöeffekt än återvinning trots optimerad återvinning i grundfallet. Det finns dock stora osäkerheter både i hur stor andel ny textil som undviks genom återanvändning och hur den framtida prestandan för återvinning ser ut. De miljöskadekostnader som beräknats är troligen underskattade då effekter av vattenanvändning och toxiska utsläpp ej kvantifieras på ett tillförlitligt sätt i LCA-metodiken.
Syftet med studien är att belysa huruvida införande av viktbaserad avfallstaxa får de önskvärda effekterna (till exempel minskade avfallsmängder) samt om det även får oönskade effekter som till exempel ökad nedskräpning. Viktbaserad avfallstaxa minskar i de flesta fall säck- och kärlavfallet med ca 20 procent (Jensen, 2011), men vart tar detta avfall vägen?Inom studien har 21 hushåll i Askim och 22 hushåll i Bergsjön/ Kortedala i Göteborgs kommun intervjuats om hur införandet av viktbaserad avfallstaxa har påverkat dem. Samtliga intervjuade har haft restavfallsminskningar med 20-90 procent jämfört med före införandet av taxan. Studien visar att en viktbaserad avfallstaxa minskar restavfallet främst till förmån för ökad utsortering av matavfall och förpackningar snarare än att förebygga avfall. Med en genomtänkt taxekonstruktion blir de negativa effekterna i form av nedskräpning och avfallsdumpning marginella. För en långsiktig effekt bör ytterligare återkoppling genomföras gentemot hushållen, exempelvis vid fakturering.
Kunskapen om vinsterna med att arbeta med avfallsförebyggande borde spridas mer. De organisationer, både privata och offentliga, som vi har pratat med i projektet säger entydigt är att det har lönat sig att arbeta med avfallsförebyggande. De har sparat pengar, tid och inte minst så har de skapat arbetsplatser som de som jobbar där är stolta över.
The research presented in this report is part of the effort to estimate future Swedish waste quantities in the research programme Towards Sustainable Waste Management. More specifically, we estimate future waste coefficients that are designed to be fed into EMEC, which describes the Swedish economy in terms of 26 industrial sectors, a public sector, and households. Production in the model of industry and public sector requires input of labour, capital, energy, and other commidities. With waste-intensity coefficients added to each production parameter in each sector, EMEC can calculate the future waste quantities generated in different economic scenarios. To produce the waste-intensity coefficients, we make a survey of the current Swedish waste statistics. For each waste category from each sector we estimate whether the quantity depends primarily on the production in the sector, on the inputs of commodities, on the depreciation of capital goods, or on the size of the workforce in the sector. We calculate current waste-intensity coefficients by dividing the waste quantities by the parameter(s) to which they are assigned. We also present five different scenarios to describe how the waste intensity can develop until the year 2030. As far as possible and when deemed to be relevant, we have set the industrial waste generation to depend on the use of a commodity or an energy carrier. The quantity of spent vehicles and most equipment is set to depend on the depreciation of capital goods. Some wastes have been allocated to the staff, for example household waste from business. The quantities of wastes from households have a similar approach where every waste category is assigned to a combination of 26 different commodities.
Sulphur dioxide (SO2) emissions cause acidification and human health problems which are, despite present policy instruments, projected to remain even after 2030 in Europe. Additional instruments are needed to solve the problems, and impact analysis of already used policy instruments would contribute to the development of new effective instruments. We present a study on how much of the decoupling of SO2 emissions from economic growth 1990–2012 that was due to SO2 policy instruments in general and to what extent it is possible to estimate the impact of individual instruments. Focus is on Sweden, a country with problems reaching its SO2-related environmental policy targets and with detailed data available. We applied decomposition analysis combined with an analysis of the chronological development of emission factors and mandated emission limits. Our use of official emission inventory data and publicly available data on the development of SO2 policy instruments increase the usefulness of our results to policy makers. The results indicate that at least 26–27% (corresponding to ∼35–36 ktonne annually) of the decoupling 1990–2012 was due to SO2 policy instruments. 4–5% (∼6–7 ktonne) of the decoupling was caused by one environmental permit decision and stricter sulphur emission limit for marine oils. Most of the total impact of SO2 policy instruments could not be causally connected to an individual instrument, because many events and developments overlap in time. The implications of the results are that: a) SO2 policy instruments should still be important to reduce SO2 emissions in many countries; b) a lower boundary total emission impact of SO2 policy instruments can be estimated, but with current knowledge and data the impacts of individual instruments are rarely possible to estimate. Research on how to increase the precision in total impact estimates of SO2 policy instruments is needed to improve future impact analyses. More detailed emission inventory data would improve impact analysis of individual instruments.